Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 25 juni 2011

"Välsignad vare den som ..

.. inte förväntar sig någonting, h*n blir heller aldrig besviken" .. sa Benjamin Franklin redan på 1700-talet.

I dag konstaterar större delen av svenska folket att de återigen har misslyckats med att fira en traditionell midsommar där alla är glada, lyckliga, lyckade, lagom berusade och sång- och dansbegåvade. En större summa pengar har spenderats på de nödvändiga tillbehören .. tunna men vackra kläder, sprit och öl som ska höjas i därtill avsedda glas till läckerheterna från grillen, tillsammans med vännerna som bara ska vara roliga och trevliga .. eller tillsammans med midsommarnattens kärlekspartner, som tyvärr förvandlas till en livlös sladdrig hög innan målet förverkligas.

Suck .. det är inte lätt med uppskruvade förväntningar.

Men än är det inte dags att ge upp. Kvar finns nästa uppskruvade förväntan att uppfylla .. SEMESTERN!!!

Nu är det dags att fly hemmet för att vara lycklig och avslappnad någon annanstans. Helst så trångt och obekvämt som möjligt så att hela familjen verkligen får RÅ OM varandra. Allt gnissel, alla meningsskiljaktligheter, alla irritationsmoment kommer att lösas upp i en magisk dimma av trevliga aktiviteter och massor av kärlek?

Till och med barnen kommer som av ett under att förvandlas till telningar till förväxling lika barnen i Bullerbyn eller annan valfri Astrid Lindgren-historia och solen kommer att skina vareviga dag.

Tror vi!

Förväntar vi oss!

Har vi RÄTT TILL efter ett helt års slit och släp!!

ALLA ANDRA har fantastiska semestrar!!

Jag har inte så höga tankar om mig själv att jag tror att jag kan åstadkomma detta mirakel, även om någon pytsade ner en extra månadslön för semesterbehoven. Jag vet inte ens om jag vill?

Om sanningen ska fram så skulle jag hellre byta den mot ett löfte att få slippa familjen under åtminstone halva semestern. Tänk att få gå omkring och drälla alldeles för sig själv i två hela veckor, ge blanka faderuttan i renligheten och ordningen och göra natten till dag och dagen till natt .. om jag vill.

Jag vill larva omkring i skog och mark med hundarna, hälsa på och få besök av andra lössläppta kvinnor, fnittra och ta ett glas vin, byta kläder med någon i samma storlek och kanske utnyttja tiden till spontanbesök på en kvällskonsert, biograf eller en orgie på en loppmarknad eller ett reatillfälle på Fina Affären i Stan.

Men det är olika hur man ser på saker. För min del ser jag äktenskapet som en juridisk historia som gör att två människor av fri vilja kan leva sina olika liv sida vid sida och ändå äga sitt hem tillsammans .. andra ser äktenskapet som ett löfte att aldrig släppa varandra utom synhåll, att dela varje andetag och att tillbringa varje timme av .. till exempel .. semestern tillsammans.

Om de så ska gå under på kuppen!!

En nyskild väninna blev så förtvivlad över att barnen BARA hade henne första årets semester att hon tog ett banklån och stressade landet runt, besökande High Chaparall, Skara Sommarland, Liseberg, Kolmården, Gröna Lund och diverse Äventyrsbad och större badstränder. Två dagar innan skolstarten kom hon hem till mig med sin obeskrivligt tjuriga och sällsynt bortskämda dotter, samtidigt som jag och Dottern stod i dörren med en påse Mariekex och en flaska saft för att gå på utflykt.

"Jag står inte ut" .. suckade hon och vi suckade omärkligt och lät dem följa med.

Till att börja med blev det ett rent lidande. Det här var inte ett barn som uppskattade strapatser. Vi vandrade, hittade smultron, kryssade mellan komockor och klättrade över staket i kohagen, sjöng vandringsvisor, hittade skalbaggar och tittade på myror, pratade, pratade och kom till slut fram till vår insjö där vi fick klättra och klättra upp till en klipphylla som var som gjord för hallonsaft och Mariekex.

Så började skolan och alla berättade vad de gjort under semestern ... det som är alla föräldrars fasa och skälet till alldeles för många kostsamma aktiviteter!!

Och ni kan kanske gissa vad den sura lilla damen berättade om och vad som uppfattades som det största äventyret??

Barn behöver inte så mycket .. bara närvarande vuxna som har tid, lyssnar, gör saker TILLSAMMANS med dem och dessutom tycker det är roligt. Världen är ett äventyr i sig när du är barn, bara du får möjlighet att upptäcka den. Och som vuxen kan du få hjälp att återupptäcka det äventyret om du bara tar dig tid.

Nu låter jag nästan som en frikyrkopredikant, märker jag .... men det är faktiskt alldeles sant!

6 kommentarer:

  1. Jisses! I min tisdagskrönika i Smålandsposten, avhandlade jag just detta. Att bara vara, inte fnatta land och rike runt på upptåg för att roa de små.
    Underbart med likasinnade bloggvänner!

    Det här skrev jag;

    //Egentligen är jag nog rätt inskränkt.
    Redan som barn tillbringade jag alla somrar i Småland och nu som vuxen får min familj göra likadant.
    För mig var det en självklarhet att åka till landet, som var synonymt med Småland, dagen efter skolavslutningen och först dagen innan terminsstart, återvända till stan.
    Jag hade förmånen av att ha lärarföräldrar med eoner av ledig tid, även kallat sommarlov.
    Sommarstället var så långtifrån ett litet rött torp man kunde komma, istället hade vi mer plats att breda ut oss på än hem-hemma.
    Visserligen gjorde vi då, som jag och min familj gör nu, kortare utflykter i närområdet men merparten av tiden gick åt till att återupptäcka alla ställen som jag blixtsnabbt hade gjort till mina.
    Grannarna och deras vind fylld av hemliga skatter, gammalt bråte och om jag hade tur – nyfödda kattungar.
    Gärdsgårdarna, kohagarna, hästarna hos grannen, skogarna, bäcken, kvarnen. Allt det där var saker jag betraktade som självklarheter med mina barnaögon.
    Miljöombytet var bara angenämt om igenkänningsfaktorn var hög.
    Kanske är det därför många reser tillbaka till samma semesterort, vare sig det är inom- eller utomlands?
    Just därför tror jag inte att det är så nödvändigt att ha dåligt samvete för att man inte har tid, lust eller råd att ta med familjen på flashiga utlandsresor, alla turistevenemang, bad-, eller hopp-och-lekland.
    Att ge sina barn av sin tid, försöka se med deras ögon och verkligen bara-vara, är betydligt mer värt än konsumtionshetsande och aktivitetsjagande.
    En stor sten i en skogsglänta behöver inte nödvändigtvis bara vara en sten, den kan lika gärna förvandlas till ett rymdskepp.
    Att tvinga med sig sina tonåringar på nattlig cykeltur, utan tillgång till sin mobiltelefon, kan bli rätt spännande.
    Sova i tält på tomten eller i närheten av lägenheten är helt annorlunda mot att passera förbi samma ställe varje dag på väg till skolan eller bussen.
    Viktigast av allt, med eller utan tjock plånbok och eoner av tid, är att ändå vara närvarande!
    Trevlig sommar!//

    SvaraRadera
  2. Mångmamman .. Oj!! Här kan vi tala om besläktade själar, eller hur? :-)

    Och visst är det väl så att närvaro och tid är viktigare och mer värdefullt än Bamseklubben på Teneriffa eller något liknande .. både för barnen och för dig själv.

    Vi har ju en vidundervärld precis inom räckhåll i vår egen natur, och inte är det jobbigare att ta sig dit för en stadsbo än att åka till Arlanda.

    SvaraRadera
  3. Upplevelser kan vara alldeles underbara och inte behöver de vara dyra heller. Vi bodde på landet mitt i spenat och vad flickorna pratade om många många år var när de satt i fönstret hela kvällen och såg en igelkottsparning. De satt där timme efter timme och såg från uppvaktningens alla turer fram till parningen. Det var många ritualer som användes och när parningen avslutades sent sent var tjejerna tagna. Att senare få se mamma igelkott komma från vedskjulet efter X antal veckor med ett gäng små taggbollar gjorde storyn ännu bättre. Flickorna ansåg annars att ett av de skojigaste äventyren en sommar var grisspaning. Grannens utegrisar försvann ut ur sin inhägnade och var på rymmen flera veckor.Upphittade och återbördade grisar belönades med 50:- av ägaren. Den äldste hon utvecklade en teknik att valla rymmargrisar med sin flickcykel och med att hamra på dess ringklocka medan hon föste suggorna framför sig. Hon köpte en gammal moped för fösarpengarna som hon fick liv i utan att varken någon teknikbok ,instruktör eller annat -ålder för moped hade hon inte heller. Den yngre dottern hon tog sina grispengar och köpte GRISAR.
    Jag tror att vi hade det bra när vi satt på bryggan och metade abborre också.Livet behöver inte vara så förbaskat krångligt och små ting kan vara stora i sinnet.Guldkorn väger inte kilon men kan glittra fenomenalt.

    SvaraRadera
  4. Åh, så rätt du har. Att ha semester är ju inte liktydigt med att åka utomlands, det är ju att ha den lagstadgade ledigheten. Nu är det ju ett tag sen jag jobbade på högstadiet men det mina elever tyckte var roligt att skriva om det var sommarjobben - t.ex jordgubbsplockning där de fick upptäcka att polska studenter såg det som en förmån att få arbeta. En aha-upplevelse att ta med sig i livet. Vi som bor in the middle of nowhere som Thomas Nordegren i P1 kallade en del av mellansverige har ju nära till naturen även om vi får ta några tramptag på cykeln ibland.

    SvaraRadera
  5. :) Ler igenkännande till övriga ovanstående kommentarer!
    Idag har jag och mina fyra små sommarlovslediga varit hemma.
    Vilket innebär att vandra backe upp och backe ner till den egna bryggan för att bada, leka i sanden vid stranden och klättra i hagens alla träd och bygga bo på stenarna - stora som hus!
    Behövs inte så mycket mer för en lyckad dag!

    SvaraRadera
  6. Mångmamman .. åhh, alla stigar och vägar som slutat vid en badstrand eller klippa vid en ensjö!! Jag minns doften av sommar, solvarma barr och varm sand och alla hemliga ställen, mystiska insekter och söta smultron och blåbärsfläckiga sommarfingrar!

    Jisses, vad jag kommer ihåg helt plötsligt? :-)

    SvaraRadera