Fort, och utan att tänka ..

.. sa jag till Dottern innan hon hann utanför dörren. Berätta ett sommarlovsminne som du kommer ihåg!!

Lätt .. sa hon. När du ramlade ner från berget och åkte på trägubben!!

??

Men så minns jag. Det var ett av de allra första sommarloven och Dottern och jag gav oss iväg ut i skogen för att klättra i berg. Det var lätt på den tiden eftersom det inte behövdes särskilt höga berg för att skapa en illusion av livsfarlighet .. för det mesta kunde jag stå på en sten och skjuta upp bergsklättrerskan med en hand under ändan så att hon nådde toppen.

Vid det här tillfället klättrade vi upp till en fullständigt död bit av skogen. De träd som funnits, hade förvandlats till torra, vindpinade grenar och stammar och bland dem hittade vi en bit stam med grenar och rötter som med lite fantasi kunde tolkas som en märklig gubbe.

Vi bröt av de kvistar som inte hörde dit och så började vi den mödosamma nedklättringen. Eftersom "gubben" var nästan lika stor som Dottern och vi dessutom hade en kasse med matsäck så var det inte helt lätt.

Plötsligt förlorade jag balansen, landade på "gubben" som i sin tur förlorade näsan, en arm och hela sin personlighet och tillsammans for vi ner för berget i ett moln av mossa och småsten .. med Dottern säkert förankrad på toppen av ekipaget!

DET är min dotters allra mest minnesvärda sommarlovsminne??

Men du .. säger hon vid grinden. Minns du begravningen? Den kommer jag också ihåg!

Begravningen???

Och där behövde jag lite hjälp innan jag lämnades ensam med det här inlägget. Själva föremålet för den minnesvärda begravningen var en grön gräshoppa modell större, som vi hittade fullständigt uttorkad inne i ett förråd. Den levde .. nästan, när vi hittade den och vi tog ut den i det fuktiga gräset och hoppades på det bästa.

Tyvärr så drog den sitt sista andetag innan kvällen trots Dotterns omvårdnad och medlidande och sorgen var stor. VEM hade stängt in den? VARFÖR måste den dö?? Hade den någon FAMILJ??

Vi tog på oss familjeansvaret och arrangerade begravningen .. en storslagen historia med en liten klöverfylld ask, blommor, sorgesånger och begravningskaffe, en tilldragelse som tydligen aldrig kommer att glömmas.

Men vad minns jag själv som minnesvärda sommarlovsminnen?

Ja inte är det alla semesterresor som pappa släpade ut familjen på under semestern. Alla har samlats under en enda etikett i minnet ... LÅNGTRÅKIGT!! Varmt, jobbigt och långtråkigt och när jag och min lillebror försökte fylla tiden med högljudd sång eller andra ljudliga aktiviteter i baksätet så är det enda jag minns pappas lika högljudda irritation och krav på tystnad.

ALDRIG var vi framme!! Och när vi väl var det så måste vi åka hem precis när vi acklimatiserat oss och fått kompisar.

Men jag minns cykelkedjan som vi hittade under gungan vid ett hyrt sommarhus och jag minns hur in i helsike fort mamma kunde springa för att hinna rycka upp min knappt 4-årige lillebror .. precis innan han tog upp den.

Det var nog första gången vi såg en huggorm, tror jag.

Och så minns jag när vi gick för att möta pappa på en sommarväg på kvällen. Och när han ÄNTLIGEN kom .. då hade han med sig mitt livs första hundvalp!!!

DET minns jag .. även fast det slutade sorglig .. och solen, alla bad, alla kompisar och att vi lärde oss simma .. men annars är jag som dottern, alla de arrangerade sysselsättningarna som skulle ge mig ett fullgott och innehållsrikt sommarlov ..

... dom har jag glömt.

Expr., AB, AB, SvD, DN, DN