Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 20 juni 2011

Politiskt korrekt!

Jag tänkte vara modig i dag och skriva om hur svårt det är att skriva om det som inte anses vara Politiskt Korrekt.

Jag till och med skrev det.

Det var verkligen inga politiskt korrekta meningar jag lyckades formulera. Jag använde till och med "förbjudna" ord som ansvar, respekt och skyldighet.

Och först då insåg jag att jag inte har det mod som krävs för att skriva det man inte får skriva. Jag har inte den hårda hud som krävs när alla som gömmer sig bakom den politiskt korrekta uppfattningen fattar eld och går till angrepp.

Det är synd att det ska vara så, eftersom vi då aldrig kan komma tillrätta med verkliga eller inbillade fel i samhället utan i stället anpassar oss till vad politiker och media anser att vi ska tycka och tänka just för tillfället.

Då kan man ju anta att jag skulle bli överlycklig över att läsa den debattartikel som Folkpartiets Birgitta Olsson, Ulf Nilsson och Christer Nylander har i Aftonbladet i dag .. "Världens skribenter ska kunna finna en fristad i Sverige."

Det finns tydligen redan ett fristadssystem med ett fristadsskydd för författare och skribenter som praktiseras i bland annat Danmark. Det hade jag aldrig tidigare hört talas om?

Skribenterna till debattartikeln är upprörda över vår asyllagstiftning och vill att den ska ändras eftersom den nuvarande "i praktiken innebär att författare som fått status som fristadsförfattare kan utvisas".

Vem ger då dessa författare "status som fristadsförfattare"?? Och till min stora förvåning läser jag att fristadsskyddet uppenbarligen är något som Svenska Pen-klubben avgör vem som förtjänar??

Förmodligen författare och skribenter som håller sig till den politiskt korrekta sanning som gäller i Sverige?? Eller fungerar vilken sanning som helst som faller Svenska Pen-klubben på läppen?? Eller gäller fristadsskydden också dem som skriver om sanningar som vi inte vill höra och som är impopulära i just vårt land?

Frågetecknen är många. De som bloggar, filmar och twittrar från stängda städer i sin kamp för demokrati .. är det skribenter och författare?? De som använder ordet verbalt vid torgmöten och under resor i sina länder .. vad räknas de som??

Är det bara kultureliten i andra länder som är i behov av skydd om de skriver artiklar, böcker eller upprop som är politiskt inkorrekta i det land där de lever och verkar?

Då gör jag ju alldeles rätt i att riva det inlägg som jag lade ner så mycket tid på att formulera. Det är ju ändå inget värt när det kommer från mig.

På något märkligt sätt får den här debattartikeln mig att tänka på Håkan Juholt och hans ohämmade flirtande med kulturen och dess företrädare. Inte för att det i sak handlar om samma mål utan för att det förutsätter att människor inom just den här smala sektorn är lite mer värda ... liiiite finare, än människor som har sin begåvning och sina protester inom andra områden.

Och då blev jag till slut i alla fall lite politiskt inkorrekt, eller hur?

SvD, AB, Expr.

2 kommentarer:

  1. "Jag har inte den hårda hud som krävs när alla som gömmer sig bakom den politiskt korrekta uppfattningen fattar eld och går till angrepp."

    Måste man ha hård hud på nätet??

    I verkliga livet - ja, absolut, men på nätet? I verkliga livet möter man ett ilsket tonfall, arga blickar, avvisande kroppsspråk (när någon fattar eld) - men det slipper man ju på nätet?

    Och en annan sak.. i verkliga livet så har man (som regel) någon slags personlig relation till de som fattar eld (släkt, vänner, bekanta).. men på nätet har man ju inte det?

    Kan man inte bara bestämma sig för att strunta i att ta åt sig personligen, om anonyma, okända belackare - som man inte alls känner (och inte heller vill lära känna IRL) - kritiserar det man skriver?

    SvaraRadera
  2. Johan .. du har ju naturligtvis helt rätt, men det är inte alltid förnuft och känsla går hand i hand.

    Jag blir obehagligt berörd, nästan rädd, för den typ av kommentarer som enbart handlar om hat och enögd fanatism. Det skrämmer mig att det finns människor som reagerar och tänker så och det bär jag med mig, vare sig jag vill det eller inte.

    Det skrivna ordet är också som ett minfält. Ett enda felaktigt ordval i en svarskommentar kan få någon att känna sig obeskrivligt kränkt har jag fått lära mig och gäller det då någon jag uppskattat och tyckt om så känns det som ett fruktansvärt misslyckande.

    Och när jag ser vad jag skriver nu så borde jag kanske inte skriva alls??

    I verkliga livet fungerar allt helt annorlunda när jag kan använda gester, mimik, kroppsspråk och SE hur det jag säger mottas.

    SvaraRadera