Kalkoner och andra fjäderfän!

Vi har haft många olika sorters djur boende i vår familj, både frivilligt och ofrivilligt.

Den mest ofrivilliga gästen var en icke-flygfärdig häger som kom drivande med vinden en försommarkväll. Man har ingen aning om hur låååång en häger är när den står på marken och vilken räckvidd den har med sin långa hals och långa näbb, förrän man har den under armen och tänker bära iväg med den. Det är som att handskas med en motordriven hacka som inte går att stänga av. Dessutom så kändes det rätt löjligt att ha en fågel som såg ut som en grå, lång pinne med stirrande ögon som skulle matas med fisk med jämna mellanrum.

Hönsen höll med mig i det fallet, eftersom det var i deras hönsgård vi hyste in gästen. Vi drog ett gemensamt lättat andetag den dagen han(?) äntligen använde luften han fick under vingarna och .. förhoppningsvis .. flög hem igen.

Höns är trevliga fåglar, förstående och sociala och jag vet inte hur mycket tid jag har tillbringat tillsammans med mina höns ömsint skrockande .. kaaaakakakakaaaaa .. och fått motsvarande svar tillbaka. Väldigt avkopplande och rekommenderas varmt till småbarnsföräldrar som nått smärtgränsen.

Kalkoner däremot är de dummaste fjäderfän jag mött. Vi köpte ett gäng nykläckta kalkoner och daltade med dem från dag ett .. men trots det blev de lika livrädda varje gång vi uppenbarade oss?

Fullständigt panikslagna for de åt alla håll, våldsamt kalkonlåtande .. goobble, goooble, ungefär, fast högt och oartikulerat. Stora blev de också och förvånansvärt många var tuppar, vilket till slut kändes rent livsfarligt eftersom de attackerade alla de upplevde som främlingar .. och ALLA upplevdes som främlingar eftersom de aldrig kom ihåg någon som varit utom synhåll några minuter.

Inte kände de igen sin mat heller. Vi hade kunnat servera järnfilspån och de hade ätit upp det .. de åt ALLT, utan undantag och var alltid lika utsvultna och goooobbblande.

Vi hade inte det minsta dåligt samvete när vi gjorde processen kort med kalkonerna och förpassade dem till en mer tystlåten tillvaro i vår frys.

Jag har av någon anledning tänkt mycket på kalkoner den senaste tiden när det gått våldsamt och strategiskt till i riksdagen. Möjligen är det Håkan Juholts pingviner som spökar trots att jag aldrig haft någon relation med en pingvin, eller så är det känslan av att våra politiker upplever väljarna som kalkoner.

Lättskrämda, helt utan minne, lätta att fösa hit och dit i full panik och beredda att tugga i sig precis allt som de får serverat helt utan ifrågasättande.

Det är inte utan att jag börjar känna mig lätt förolämpad över nivån och sättet politiken förs på!!

Nog kunde de väl anstränga sig lite mer för att åtminstone ge sken av att de minns oss väljare mellan valen .. för vem vet .. annars kanske VI börjar se likheten mellan kalkoner och politiker precis i tid till den dag när de behöver oss som allra bäst.

SvD, DN, Expr., AB