Nu vill jag skriva om Heminredning!!

Orsaken till att jag känner en dragning till något som är så främmande för mig är ett inlägg inne hos Mångmamma .. "Omöjligheter".

Jag är måttligt intresserad av heminredning. Det vete sjutton om jag ens tycker att det är ett ord som hänger ihop?

Hem och inredning?

För mig är ett hem en kaotisk plats som innehåller allt det jag tycker om, har minnen i och som jag behöver. Ordet inredning verkar betyda att jag ska göra mig av med allt det och spara det som är sekundärt .. ytan och nyheterna.

Ett HEM ska avspegla dem som bor där, tycker jag. Det finns inget mer frustrerande än att komma hem till någon som har ett hem där det inte finns minsta ledtråd till vem/vilka som bor där. Ett kylskåp ska vara dolt bakom urklipp, kom-ihåg-lappar, kylskåpsmagneter med löjliga budskap och barnteckningar .. annars är det bara en blank yta som ska putsas för att se ut som den gjorde när den lämnade fabriken.

Ett riktigt hem dräller av tecken på vad familjen är intresserad av eller sysslar med. Böcker, tidningar, handarbeten eller påbörjade projekt .. och har naturligtvis den obligatoriska högen med "ska-jag-titta-på-se´n-grejor". I diskhon i ett riktigt hem finns det ALLTID någonting .. även när allt är diskat .. och i hallen finns det alltid fler skor än familjen använder.

Ett normalt sovrum har alltid en stol med kläder som ska hängas in eller användas en gång till eller bara inte tagit sig till tvättkorgen som ALDRIG är tom!

Ett riktigt hem går bara inte att förknippa med ordet inredning. Då skulle den lilla lergubben från dagis behöva gå en sorglig död till mötes, mormors gamla skålar förpassas till en undangömd plats och diverse andra känsloladdade prylar stoppas ner i skåp och lådor. Egna bilder, teckningar, pärlplattor mödosamt tillverkade av små fingrar, saker som hänger i fönstret, kuddar av älsklingsplagg, mattor från mormorsmor .. alltihop är ju egentligen bara skräp för en skicklig inredare.

Inredning är att utplåna spåren av mänskligt liv från en bostad, tycker jag mig förstå när jag läser ett inredningsmagasin.

Jag känner mig aldrig så obekväm som när jag kliver in genom dörren till ett kliniskt rent hem, inrett efter de senaste trenderna och med ett djärvt rosa doftljus tänt som "färgklick" i den vita, avskalade bostaden. Oskrynklade kuddar, glänsande ytor, sorterade barnleksaker i designade förvaringsboxar i rum med enstaka mjukisdjur dekorativt lutade mot dekorativa designade överkast.

Och när vi sitter där och ingenting ger den minsta lilla vägledning om vad de boende tycker eller tycker om .. och det serveras saker som inte har lämnat det allra minsta lilla spår efter sig i köket .. så känner jag att det bara är en enda sak som är fel i hela inredningskonceptet ..

.. och det är jag!