tisdag 2 augusti 2011

Universalkuren mot lågtryck i själen.

När jag känner mig lite låg och känner mig besviken på ett eller annat brukar jag sätta mig i bilen och åka in till vår lilla stad.

Till någon större stad med ett bredare utbud törs jag inte bege mig, eftersom jag har något som bäst kan beskrivas som en "psykisk störning" när det gäller tröstshopping. Den visar sig som bäst i närheten av skyltar där det står EXTRAPRIS!!! eller REA!! eller 1/2 PRISET!! eller den verkliga höjdaren .. TOTAL UTFÖRSÄLJNING!!.

Jag uppmärksammar dem och dras till dem som en fluga till en sockerbit, även om de finns på en tvärgata i yttre synfältet och det spelar absolut ingen roll vad det är som saluförs eller om ekonomin är på topp eller har slagit i botten.

BILLIGT är för mig synonymt med NÖDVÄNDIGT! Det är nog bara katten som förstår att jag känner samma tillfredsställelse när jag släpar hem något med "obetydliga fel" som hon känner när hon lägger en avliden mus under Makens säng.

Kläder, skor och andra persedlar i NÄSTAN min storlek, blir riktiga FYND om butikens marknadsföring .. (KÖP 3 BETALA FÖR 2) .. är rätt.

Om jag ångrar mig senare?

Nej då, Jag TRIVS i för små kläder eller för stora med ärmar som slutar nedanför fingertopparna.

I mitt arbetsrum har jag en stoooor skylt med vit text: 1/2 PRISET PÅ UTVALDA VAROR ... RABATTEN AVDRAGES I KASSAN. Den har jag fått alldeles GRATIS av en handlare som roades av mitt förhållande till "budget-shopping" när jag köpte ett större .. för stort .. antal tavelramar för 5 kr styck.

Jag tycker den känns uppiggande när lågtrycken närmar sig.

Hur det gick i dag?

Det blev ingenting!

Medan jag strosade runt de annars så lockande montrarna i affärerna kände jag ett ökande illamående och insåg att jag egentligen har allt i jämförelse med många, många andra i världen.

Att köpa mig ett bättre humör kändes fruktansvärt fel, när det finns så många som inte kan ge förutsättningen till ett liv till sina barn.

Så jag åkte hem och tömde mitt sparkonto och skickade 1.500 kr till Läkare utan gränser i stället .. och det kändes ändå alldeles för lite.

Det ger inget högtryck i själen att ge pengar till människor som svälter .. det borde inte behövas alls om vi alla levde under samma villkor. Men det ger ett välbehövligt perspektiv på mitt eget gnällande och missnöje och gör att jag känner större tacksamhet för allt jag har.

Jag har ju egentligen ALLT!

AB, AB, DN, DN, SvD

3 kommentarer:

  1. Bra gjort! Jag skänkte inte alls så mycket, men en liten summa blev det allt. Många bäckar små..

    SvaraRadera
  2. Tänk efter lite nu. 12 miljoner drabbade av svält. Enligt Kamahl Isa Ahmed, UNHCR i chatten på aftonbladet så räcker 300kr för att hålla en person vid liv i en vecka, då är inte kostnad för tält och filtar medräknade. Detta innebär 3.6 miljarder kronor i veckan för att hålla dem vid liv så att de kan föröka sig ännu mer.

    Deras problem är folkökningen. De måste få hjälp att begränsa sin folkökning annars kommer de alltid lida av matbrist. Hjälp afrika med frivilliga steriliseringar så att de som har barn kan ta hand om dem. Det går inte att de förökar sig i samma takt. Även om Sverige skulle ta in 3 miljoner afrikaner med alla följder det skulle ha så skulle folkökningen i afrika göra så att de svälter ändå.

    Stoppa svältens orsaker istället.

    SvaraRadera
  3. Kusinen från landet2/8/11 22:49

    Till Anonym...

    Även om du har "principiellt" rätt, krävs det rätt mycket känslokyla för att leva efter ditt motto.

    SvaraRadera