Ett år med en Rackarkott!

På torsdag är det precis ett år sedan vi hämtade hem vår Rackarkott. Tänk vad fort tiden går .. eller hur lång den kan vara, beroende på hur man ser det?
Det känns som om det bara var några månader sedan vi förgäves försökte få henne att låta bli att anfalla katten, samtidigt som det känns som hon har bott här jämt!

Det här året har varit ett hundår att minnas. Trots att jag har haft hund i hela mitt liv var jag helt oförberedd på vilken utmaning det skulle bli att tampas med en tuff brud från Irlands hårda kvarter.

Hon är MIN hund! Det är VI som hör ihop .. och det känns väldigt trevligt och ansvarsfullt att vara någons människa på det sättet. Men det betyder inte att det är jag som bestämmer alla gånger .. det har vi ofta delade meningar om.

Här hemma är hon som vilken hund som helst. Kelig, tillgiven och lydig .. men när tryggheten infann sig så förvandlades hon till ett monster utanför grindarna. Det är HENNES revir, där hon bestämmer. Inga främmande djur får vistas där .. framför allt inga främmande katter eller hjortar!!

Så fort hon ser svansen av en katt eller skymten av en hjort, blir hon helt blockerad och okontaktbar. Ylar hysteriskt, slänger sig hit och dit i kopplet och varken hör eller ser eller reagerar på något annat heller.

Det är otroligt pinsamt!

Samma sak när vi möter någon med okänd hund. Hon blir hysteriskt ylande, kravlande och stretande och jag skäms .. men då kan jag i alla fall få henne att sitta och vänta medan de går förbi.

Under ett visst ylande, men i alla fall.

Sedan kan man ju tycka att hon borde ha lärt sig gå hyfsat i koppel efter ett år? Förmodligen är det mitt fel på något sätt, trots att jag använt mig av alla knep och trix och instruktioner som det finns tillgång till. Under den sista månaden har i alla fall de sträckor hon går med löst hängande koppel blivit längre .. så det finns möjligen hopp?

Vår Rackarkott är en bordercollie på utsidan .. men det vete sjutton vad som trängs med den på insidan?

Hon är måttligt intresserad av att vara till lags när det gäller dressyr och av att lära sig saker som hon inte har direkt nytta av. Det vill säga, ju mer matnyttigt det är, desto tjänstvilligare är hon.

Förmodligen skulle hon gå som en modell på catwalken om jag släpade med mig en tårta eller helstekt oxfilé i andra handen .. jag kanske borde försöka med det.

Jag älskar den här lilla Rackarkotten, de gör vi allihop .. även om Maken säger att hon är korkad och kallar henne för Milly Hill när hon flänger omkring i hallen och hindrar alla från att sätta på sig skorna. Border Collien har fått en valp på sin ålders höst, har blivit lekfull och lurar gärna odågan att tro att någon kommer eller att det finns en katt bakom närmsta buske bara för nöjet att se hur hon blir uppläxad.

Gammal är alltid äldst och än kan Border Collien lura skjortan av en obildad Rackarkott, det är roligt att se .. för mig. Rackarkotten är mindre road ibland.

Det var en bra dag när vi hittade varandra och det har varit ett händelserikt år som lärt både henne och mig saker som vi inte hade en aning om innan vi möttes.

(förresten .. ser ni vilken otrolig svans hon har?? Jag har aldrig sett en liknande plym på någon annan hund som inte är lika långhårig på kroppen.)