tisdag 23 augusti 2011

Ett år med en Rackarkott!

På torsdag är det precis ett år sedan vi hämtade hem vår Rackarkott. Tänk vad fort tiden går .. eller hur lång den kan vara, beroende på hur man ser det?
Det känns som om det bara var några månader sedan vi förgäves försökte få henne att låta bli att anfalla katten, samtidigt som det känns som hon har bott här jämt!

Det här året har varit ett hundår att minnas. Trots att jag har haft hund i hela mitt liv var jag helt oförberedd på vilken utmaning det skulle bli att tampas med en tuff brud från Irlands hårda kvarter.


Hon är MIN hund! Det är VI som hör ihop .. och det känns väldigt trevligt och ansvarsfullt att vara någons människa på det sättet. Men det betyder inte att det är jag som bestämmer alla gånger .. det har vi ofta delade meningar om.


Här hemma är hon som vilken hund som helst. Kelig, tillgiven och lydig .. men när tryggheten infann sig så förvandlades hon till ett monster utanför grindarna. Det är HENNES revir, där hon bestämmer. Inga främmande djur får vistas där .. framför allt inga främmande katter eller hjortar!!


Så fort hon ser svansen av en katt eller skymten av en hjort, blir hon helt blockerad och okontaktbar. Ylar hysteriskt, slänger sig hit och dit i kopplet och varken hör eller ser eller reagerar på något annat heller.


Det är otroligt pinsamt!


Samma sak när vi möter någon med okänd hund. Hon blir hysteriskt ylande, kravlande och stretande och jag skäms .. men då kan jag i alla fall få henne att sitta och vänta medan de går förbi.


Under ett visst ylande, men i alla fall.


Sedan kan man ju tycka att hon borde ha lärt sig gå hyfsat i koppel efter ett år? Förmodligen är det mitt fel på något sätt, trots att jag använt mig av alla knep och trix och instruktioner som det finns tillgång till. Under den sista månaden har i alla fall de sträckor hon går med löst hängande koppel blivit längre .. så det finns möjligen hopp?


Vår Rackarkott är en bordercollie på utsidan .. men det vete sjutton vad som trängs med den på insidan?


Hon är måttligt intresserad av att vara till lags när det gäller dressyr och av att lära sig saker som hon inte har direkt nytta av. Det vill säga, ju mer matnyttigt det är, desto tjänstvilligare är hon.


Förmodligen skulle hon gå som en modell på catwalken om jag släpade med mig en tårta eller helstekt oxfilé i andra handen .. jag kanske borde försöka med det.


Jag älskar den här lilla Rackarkotten, de gör vi allihop .. även om Maken säger att hon är korkad och kallar henne för Milly Hill när hon flänger omkring i hallen och hindrar alla från att sätta på sig skorna. Border Collien har fått en valp på sin ålders höst, har blivit lekfull och lurar gärna odågan att tro att någon kommer eller att det finns en katt bakom närmsta buske bara för nöjet att se hur hon blir uppläxad.


Gammal är alltid äldst och än kan Border Collien lura skjortan av en obildad Rackarkott, det är roligt att se .. för mig. Rackarkotten är mindre road ibland.


Det var en bra dag när vi hittade varandra och det har varit ett händelserikt år som lärt både henne och mig saker som vi inte hade en aning om innan vi möttes.

(förresten .. ser ni vilken otrolig svans hon har?? Jag har aldrig sett en liknande plym på någon annan hund som inte är lika långhårig på kroppen.)




5 kommentarer:

  1. Tina Häll23/8/11 22:10

    Det är en riktig solskenshistoria med din rackarkott tycker jag, minns din ledsenhet förra sommaren...vi har nu varit husdjurslösa sen i december o maken o jag har svårt att enas...han vill helst ha en hund, jag helst en katt. Vi bor i stan, på 60 kvadrat, jag vill vara fri att kunna gå ut och vara borta en dag, maken vill ha en kompis att promenera med, tänker att det löser sig väl med hundvakt, svårt svårt...

    SvaraRadera
  2. Se vilket trevligt inlägg det blev. Tack så mycket. Det behövde jag :)

    SvaraRadera
  3. Han låter bättre än en liten Gaspode iallafall :)

    SvaraRadera
  4. Men trots alla vedermödor: Visst är det härligt med hund!

    SvaraRadera
  5. Tina Häll .. det går ju alldeles utmärkt med både hund och katt .. :-) Fast på 60 kvm måste det vara en liiiten hund och en liiiten katt, men tänk vilket sällskap de skulle ha av varandra när ni inte är där!

    Hmm .. TACK!! När skrivkrampen slår till är tips som dina helt ovärderliga. Rackarkotten viftar på svansen till dig som inser vad som är väsentligt i livet. ;-)

    Moderat Martin .. ja du, vad som döljs bakom bordercollieytan det vet varken du eller jag. Kanske det är en liten Gaspode som spritt sina arvsanlag???

    Ghost .. jag skulle aldrig i livet vilja vara utan den här Rackarkotten!! Och så är det väldigt bra för blodtrycket och blodcirkulationen med hund, det saknas aldrig överraskningar och livet blir aldrig långtråkigt förutsägbart!!

    SvaraRadera