fredag 19 augusti 2011

Tänk dig att ..

.. du får ett nytt jobb där du kan förverkliga alla dina framtidsdrömmar om du bara lyckas hänga med i arbetstakten.

Ett arbete med höga prestationskrav och en krävande arbetsinsats som ska utföras medan dina arbetskamrater som inte har samma ambitionsnivå ..

.. skränar, samtalar, rör sig obehindrat runt dig och kommenterar ditt utseende och din klädsel,

.. snackar skit om dig på "lediga stunder", knuffar, petar, hånar och skrattar ut dig, kallar dig för hora eller något annat uppiggande och sprider rykten om ditt privat- och sexliv.

Tänk dig att du under en arbetsdag ständigt måste vara beredd på fysiska och verbala attacker och alltid måste oroa dig för att något .. som du inte vet vad .. i din klädsel, ditt utseende eller hos dina ägodelar ska utlösa någon form av "bestraffning" eller kränkande filmer på nätet.

Och tänk dig sedan att allt detta sker utan att du har någon möjlighet att freda dig, Ingen fackförening att vända dig till, inget skyddsombud som kan ta sig an din sak och en arbetsledning som antingen lägger ansvaret för din situation på dig själv eller gör gemensam sak med dina plågoandar .. som dessutom står över lagen och inte kan bestraffas.

Tänk dig att detta är vad du har att möta varje dag och att du dessutom saknar möjlighet att säga upp dig .. och var sedan glad och tacksam över att du har lämnat skoltiden bakom dig.

AB, Expr., SvD, DN

2 kommentarer:

  1. Jag är såååå glad att jag aldrig mer
    behöver gå i skolan!!!!

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet. Tänk att vi fortfarande ska behöva ha problem på världens största arbetsplats; skolan!? Jag blev själv mobbad nästan varje dag i grundskolan till första året på gymnasiet. Redan 1997 började jag skriva om mobbning och diskriminering på min hemsida som finns på web ringen "Svenska Folket mot Våldet". Jag fick kontakt med Friends där jag var medlem några år. Det var så många ungdomar som mejlade och berättade om den tortyr de utsattes för. Min sida har inte uppdaterats på länge men gör en sökning på "Jonathans sida om rasism" alternativt "Hate Hurts". Kampen mot rasism, diskriminering, mobbning och homohat måste stoppas! Tänk att vi inte kommit längre i evolutionen, trots internet och alla sociala medier vi har idag. Jag som skriver det här heter Jonathan, 49 år och lider fortfarande av minnen från den tiden, med depressioner och självmordsförsök bakom mig.

    SvaraRadera