tisdag 16 augusti 2011

Vilka vuxna skapar vi egentligen i skolan??

Skoltiden .. det är i alla fall någonting som vi alla har gemensamt, eller hur? Oavsett hur det var och hur vi kände oss medan den pågick.

För min del minns jag den med blandade känslor. Det var ju ett måste .. någonting som inte gick att undvika eftersom ALLA gick i skolan. Man var tvungen, trots att det där med att lära för livet och framtiden var något abstrakt som man inte riktigt förstod sig på.

Min familj flyttade varje eller vartannat år, så jag fick tidigt lära mig hur viktigt det var att smälta in och göra sig osynlig .. fast på ett synligt sätt. Livet i skolan .. utanför och utom synhåll från klassrum och lärare var fyllt av fallgropar, rangordning och oskrivna lagar .. och hackordningen och reglerna var olika i varje skola jag gick i.

Är det någon som INTE känt sig utsatt i skolan? Är det någon som helt och hållet varit sig själv genom skoltiden .. utan att snegla åt vad man borde ha på sig, göra, tycka eller bete sig för att passa in?

Grattis i så fall, du är en lyckligt lottad person.

Jag var på en skolträff en gång .. massvis med år efter jag lämnade skolan bakom mig. Jag kände inte igen nästan någon .. men en jättetrevlig medelålders man kände igen mig och sa .. "du var så modig hela tiden. Inte rädd för någonting ..."

?????? JAG??? Jag var livrädd hela tiden! Livrädd för att bli synad och avslöjad som den bluff jag var. En tönt, en social katastrof som inte förstod alla outtalade koder och uppförandekrav.

Det verkar vara värre nu. Under min skoltid hade vi vuxna/lärare som var fostrade i en miljö där de förväntades ansvara för sina handlingar, där de "bestraffades" för olämpligt uppträdande och där deras lärare var oemotsagda auktoriteter. Vi hade respekt för våra lärare .. det var dom som bestämde och sade ifrån, och det kändes tryggt .. och accepterades.

Vad är det för slags vuxna dagens skola fostrar? Vad är det som format de människor som tar hand om våra barn och lägger ansvaret för hur de har det i skolmiljön .. på dem??

Vad har de för bagage från sin egen skoltid .. de som kan titta bort och lägga skulden för trakasserier och mobbing på ett barn som saknar skyddsreflexer? Hur har de blivit så små och svaga att de gör gemensam sak med mobbande elever i stället för att uppföra sig som de vuxna de förväntas vara?

För barn har i alla tider hittat andra barn som inte kan försvara sig och gömt sina egna rädslor bakom dem. Det är inte barnens fel att de känner sig otrygga och osedda och även om det finns barn .. och vuxna .. som det känns ganska riskfritt att håna, driva med eller gömma sig bakom, så är det allas vårt ansvar att se till att ingen gör det.

Jag har skrivit det förut och skriver det igen .. mobbing är koncentrerad rädsla. Rädsla för att bli sedd som annorlunda och bli mobbingoffer själv, rädsla för att bli avslöjad som rädd och ensam .. rädsla för att inte passa in.

Om de vuxna .. som ska representera trygghet och ordning .. är lika rädda som barnen för konflikter, för att bli avslöjade som rädda och handlingsförlamade, för att bli sedda och mobbade .. också gömmer sig bakom samma hackkycklingar som barnen nosat upp, vad är det då för miljö vi tvingar våra barn att vistas i dag efter dag?

Vad kommer det att fostra för vuxna, vilka begåvningar och talanger går om intet under år av rädsla och utanförskap? Hur ska vi få välutbildade, kunniga vuxna med framtidstro ur en miljö där utbildningen är underordnad kampen för livet på skolgården?

Hur kan någon som är rädd för barn söka och få en rektorstjänst? Hur är det möjligt att man söker den tjänsten utan att inse att det innebär ett ledarskap och ett ansvarstagande för en trygg arbetsmiljö för ALLA!

Det gäller oavsett vad man personligen tycker och tänker om alla individer man har ansvar för. Man behöver inte älska alla här i världen men man är banne mig skyldig att visa samma respekt för alla människor .. inklusive barn.

SvD, SvD, Expr., AB

4 kommentarer:

  1. kolla på detta..

    jag är övertygad om att det finns så många lärare som ÅXÅ är mobbade. Jag minns flera på min högstadieskola som var det.

    Jag tror att andra lärare "ser" å vet om det åxå...snacka om tragisk arbetsplats va?! och HUR ska andra elever kunna lära sig ngt? de måste agera som Ingemar Stenmark i pisten å försöka kryssa mellan alla idioter i flera år varje dag. Och de andra "tysta"? som lika rädda ... för allt i världen inte vill "stöta" i eller ihop med någon som går omkring som en korsning mellan neandertalare och Tyrannisarius Rex. Fy fan!kolla denna filmen.
    http://www.youtube.com/watch?v=rlg3wHJnwcM

    SvaraRadera
  2. Nope. Råkade aldrig ut för det. Men jag tror att jag från tidig skolålder från brorsan fått reda på hur man "gör" på skolgården och i ödsliga korridorer för att slippa sådant kan ha hjälpt:
    -Var den du är, men inte för mycket, inte för högt.
    -Gå inte för långt bort från ditt gäng eller en kamrat. Undvik att gå någonstans ensam.
    -Om någon mot all förmodan skulle börja hacka på dig skall du vara kompromisslös från första början, med våld om så krävs. Dock skall du låta denne löpa när denne uppenbarligen ger upp, för att undvika vedergällning.

    Skolmiljön var som vilket fängelse som helst med hackordning och statussträvan. Håller man sig på sin kant och håller en låg profil så går det bra. Jag garanterar att du inte kommer att vara ensam på din kant: det finns gott om folk som också är fed up med det ständiga ställningskriget på skolgården...

    Tråkigt, men sant. -Jag har dock en känsla av att det alltid har varit så de flesta skolor i någon form...

    /Fläsk och bönor

    SvaraRadera
  3. När jag gick i skolan, så var "mobbing" = tissel-tassel, baktaleri, uteslutning ur gänget och att bli förlöjligad och retad för t.ex. sin töntiga mössa m.m.


    Idag kallas slag, sparkar och stryptag för "mobbing." Det är givetvis INTE en adekvat benämning. Slag, sparkar och stryptag m.m. är misshandel alt. grov misshandel.

    Svenska lärare har fråntagits all diciplinär befogenhet och därmed har "Flugornas herre" förverkligats i svenska skolor.

    SvaraRadera
  4. Maja .. det tog ett tag innan jag förstod att mobboffret var en LÄRARE!! Så fullständigt vidrigt. I det läget tror jag att jag hade insett att jag hade att välja på att säga upp mig eller bli uppsagd. Aldrig i livet att jag stått och jiddrat så länge utan att agera på ett sätt eller annat. Men vad ska det bli av ungarna??

    Anonym .. grattis! Men det normala vore ju att gå till skolan utan överlevnadstips och känna sig trygg ändå, eller hur?

    Johan .. Så helt rätt!! Och det styrks ju av Majas Youtube-klipp .. att det var så illa så långt ner i åldrarna hade jag ingen aning om. Hur ser det ut hemma hos de här ungarna??

    Skolan ska spegla samhället var det någon som sa .. gör den det, så är vi nog räddningslöst förlorade om välfärden går förlorad i en ekonomisk härdsmälta.

    SvaraRadera