Min mamma blev dement. Det var förfärligt och plågsamt för henne och för hela familjen när hon försvann från oss, dag för dag, månad för månad, år efter år och blev en helt annan människa. Hon klarade till slut inte längre av att leva sitt eget liv, hamnade i äldrevården och vantrivdes varje dag fram till sin död.
I klara stunder ville hon dö .. jag vet det, eftersom jag hittade de tabletter hon spottade ut och gömde i skåp, lådor och skrymslen i sitt rum. Tyvärr så kom hon aldrig ihåg var eller varför hon gjort det och varje tablett blev därför den första på varje nytt gömställe.
Det krossade nästan mitt hjärta. Jag älskade henne till hennes sista andetag och ville ge henne ett annat, värdigare liv, en annan vård men saknade ekonomiska resurser och tillräckligt med tid.
Så jag förstår hur de känner det, den 91-åriga Gannas familj. Och naturligtvis vill jag, som alla andra att hon och alla andra gamla ska få åldras och dö i trygghet tillsammans med sina familjer. Det hade varit obarmhärtigt och brutalt att sätta en så gammal och sjuk människa på ett flygplan till en oviss framtid .. för i den åldern har man ingen framtid, åtminstone ingen som man klarar av själv.
Det finns ytterligare en äldre kvinna i samma situation .. hennes anhöriga lider oerhört, precis som du och jag skulle göra. Det behövs inte mycket fantasi för att identifiera sig med dem.
Visst vill vi att de ska få stanna, få försörjningsstöd, sjukvård, mediciner och så småningom vård inom äldreomsorgen.
Visst har vi råd med det?
Det är en ekonomisk kris i större delen av världen. Många länder håller på att gå under ekonomiskt och det drabbar främst de äldre och handikappade, som inte kan försörja sig själva och som behöver vård och omsorg. I Östeuropa är förhållandena för samma grupper mycket, mycket sämre än de vi har här .. och då har ändå vår egen äldrevård försämrats på ett sätt som vi har svårt att acceptera. Våra egna föräldrar eller mor- och farföräldrar som drabbas av demens eller funktionsnedsättningar har i dag en mycket sämre vård än min mamma fick.
Om vi ändrar på lagen och återinför ”sista länken” så kan alla åldrande anhöriga i länder där välfärden brutit samman återförenas med de familjer som finns här och tillbringa sina sista år tillsammans, med hjälp av det som återstår av svensk äldreomsorg och tillsammans med den allt ökande skara av svenska äldre som inte längre klarar av vardagen ensamma.
Om det hade handlat om min mamma eller mormor så hade jag offrat allt för att så skulle ske.
Visst har vi råd med det?
Vi har kommit halvägs när det gäller 40-talisternas pensionsavgångar. När det är klart så kommer vi att befinna oss i den situationen att det förmodligen är lika många som arbetar som nu .. men att de kommer att behöva försörja och vårda fler pensionärer än vi någonsin tidigare haft.
Många .. de pigga 40-talisterna, deras ännu äldre föräldrar och anhöriga, kommer att drabbas av ålderskrämpor, demens eller funktionsnedsättningar som kräver vård och omsorg. Det kommer att kosta och prislappen kommer att bli hög!
Så hög att det kommer att märkas i plånboken och vardagslivet om mindre än 10 år.
Men visst har vi råd?
Eller har vi det?
Tänk inte bara med hjärtat, använd hjärnan och räkna lite grand. Alla siffror gällande befolkningsprognoser, pensionärer, heltidsstuderande, sjuka och förtidspensionärer, barn i förskolor eller skolor och människor i sysselsättning och alla andra som behöver stöd från skattebetalarna samt den totala befolkningsstorleken .. de finns på nätet.
Räkna själv och se sedan vilken äldrevård vi kommer att ha råd med. Vilken välfärd vi kommer att ha råd med? Vilket samhälle vi kommer att ha råd med?
Häng sedan Tobias Billström och Fredrik Reinfeldt när de säger att vi inte kan ändra lagen och ha en ”sista länk” till alla åldrande anhöriga i alla länder där det finns en koppling till Sverige, utan att vara medvetna om hur mycket det kommer att kosta. Det vore ansvarslöst av dem att låtsas som om den prislappen inte fanns.
För den kostnaden kommer de som är gamla nu och framåt att få betala i form av försämrad äldrevård, det förstår ni väl? Eller någon annan befolkningsgrupp eller vi alla i höjda skatter på arbete, konsumtion eller ägande.
Det går inte att klämma fram hur mycket pengar som helst även om vi aldrig så gärna vill göra Sverige till ett asylland för alla åldrande anhöriga till dem som kommit till oss från andra länder.
Naturligtvis ska Ganna få stanna, och den andra kvinnan och nästa farfar, farmor, morfar, mormor, mamma eller pappa som kommit för att hälsa på, men som måste få stanna av humanitära skäl för att de inte klarar sig själva .. vi behöver inte gå längre än till våra egna familjer för att anse det.
Men ska lagen ändras?
Det är möjligt att vi har råd med det. Det empatiska utrymmet tillåter det och kanske det ekonomiska också?
Men säg inte att du inte visste vad det kostade sen .. för det finns ingen ångervecka!
Sitt inte och skriv förbannade inlägg eller debattartiklar om dem som försöker tala om för er vilka de ekonomiska konsekvenserna blir .. någon måste göra det också .. och bli inte förvånad över bristerna i äldrevården när du själv behöver hjälp och stöd när din egen mamma inte längre klarar sig själv.
Klaga aldrig över priset när du hittar sömntabletter i lådorna i det rum som din egen gamla mamma får dela med andra förvirrade åldringar som får frukost klockan 11 och nattas klockan 15.
För det finns faktiskt en prislapp, det är en väldigt tråkig sanning som inte försvinner bara för att du väljer att inte lyssna.
Så frågan är väl inte bara om vi vill öppna famnen för dem som behöver .. för det vill vi.
Frågan är också om vad vi är villiga att betala eller avstå från för att ge den empati och värme som vi anser att alla har rätt till?
Det måste vi våga prata om ..
SvD, Expr., AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB
Torpet och ungt föräldraskap.
6 minuter sedan
Träffsäkert som alltid!
SvaraRaderaFast nu är det väl så att det är tänkt att sistalänken-anhöriga ska ha försörjningsplikt för dem. Vet dock inte om det även gäller sjukvården.
SvaraRaderaHmm .. eftersom "sista länken" inte längre finns så finns det heller någon försörjningsplikt knuten till den, eller hur?
SvaraRaderaOch vård .. det har alla som bor här rätt till. Så måste det vara .. samma regler för alla svenska medborgare och alla som beviljats uppehållstillstånd.
Frågan är inte om vi ska göra undantag, ändra på lagen eller kasta ut människor som inte kan försörja sig själva.
Frågan är varför vi flödar över av gränslös empati men samtidigt vägrar att ta en realistisk diskussion om priset för empatin?
Ekonomi är ändå grunden till välfärden, men vi låtsas som om den frågan inte finns .. och finns den så är den underordnad de krav vi anser oss kunna ställa på samhället.
Trots att vi ser hur andra länder som haft den inställningen fullständigt faller samman.
Men jag är helt enig med dig. sitter just nu inne hos Catta i en liknade diskussion om familjer med många barn som vill ha hjälp av soc att att ta hand om dem. Om vi alla skulle resonera så skulle vi vara bankrutta redan igår. Vi behöver ta diskussionen.
SvaraRaderaJag hade bara uppfatta det så att ngn politiker i en TV-soffa (tror hon var FP) sa att det i så fall skulle vara de anhörigas plikt att försörja sina gamla. Om vi skulle utöka det till att även gälla sjukvård så ser jag inga problem längre.
Du har helt rätt, Anybody. Tre kompletterande synpunkter:
SvaraRadera1. Den gamla damen har sannolikt (huvudsakligen) vistats i Sverige illegalt hos sina släktingar sedan början på 2000-talet.
Pga hennes tilltagande vård- och omsorgsbehov, så vill släktingarna förmodligen, att hon nu flyttar till någon institution - finansierad av svenska skattebetalare - därför vill de, att den gamla damen nu blir lagligt boende i Sverige.
2. Svenska skattebetalare betalar i förväg för sin egen sjukvård och äldrevård genom jordens högsta skatter.
Om svenska politiker i stället vill använda dessa inbetalade pengar till sjukvård och äldrevård till alla jordens gamla och/eller sjuka människor (som beger sig till Sverige legalt eller illegalt) - så får partierna enskilt eller i block göra det till en valfråga.
3. Vi hade aldrig kunnat ha den här diskussionen om den gamla damen hade haft en annan kulör - då hade det tyvärr omedelbart viftats med det stora RASIST-spöket.
Det här är en oerhört viktig fråga som borde diskuteras mer. Det finns många vinklingar och jag är inte människa att säga vad som är rätt och fel.
SvaraRaderaJag tycker det är självklart att Ganna och andra gamla i samma situation ska få ett värdigt liv in i det sista. Jag tackar gud för varje dag som pappa är piggelin. Att mamma eller farmor hann vara sjuka utan fick ett snabbt avslut känns också bra.
Hur det ska bli längre fram känns för svårt att överskåda. Att det kommer att bli sämre är jag helt övertygad om. Att vi får betala ett pris är jag också övertygad om.
Jag tycker också att vi har råd med det. I alla fall till en viss gräns. Vart den gränsen går vet jag inte. Jag vet i alla fall att vi lever i ett konsumtionssamhälle där det kan dras åt ett antal svångremmar. Om de "drabbade" sedan är villiga till det kan inte jag svara på.
Själva lever vi på existensminimum. Det går, men det är inte speciellt kul. Men det funkar som sagt var.
Vi som inte är arbetsföra har nog inte rätt till mer än så. I alla fall tror jag en del resonerar så. Att vi sedan förlorade vår arbetsförmåga för att vi jobbade för mycket har kanske ingen betydelse i långa loppet.
Jag kommer inte fram till något vettigt. Har vi råd eller inte. Jag vet inte. Jag säger som pappa brukar säga: "Tur att jag slipper vara med då!"
Anybody!
SvaraRaderaSom alltid, du är så klok, lätt att ropa jaaa, utan att tänka på att en gräns måste dras. Själv skulle jag nog vilja att gränsen gick vi att släktingarna får förbinda sig att sörja för mat/boende men sen kommer ju den dag då sjukvård behövs. Och har de anhöriga inga medel ska man slänga ut folk då? Låt lagen vara som den är men låt de gamla som redan är här stanna, så önskar jag att det skulle kunna fungera.
Cicki, du skriver: "Vi som inte är arbetsföra har nog inte rätt till mer än [existensminimum]."
SvaraRaderaJag vet inte, om du inkluderar ålderspensionärer i beskrivningen "vi som inte är arbetsföra"?
OM du skulle anse, att svenska skattebetalare ska betala jordens högsta skatter i utbyte mot att få leva på existensminimum när de blir gamla, så bör detta göras till en valfråga.
Jag tror nämligen, att svenska skattebetalare anser, att ett sådant upplägg vore ett bedrägeri.
Poängen är ju, att jordens högsta skatter uttryckligen motiveras med, att man (som arbetsför) betalar i förväg (över skattsedeln) för sina egna vårdbehov som gammal och/eller sjuk.
Om svenska politiker i stället vill använda dessa inbetalade pengar till sjukvård och äldrevård till alla jordens gamla och/eller sjuka människor (som beger sig till Sverige legalt eller illegalt) - så får partierna göra detta till en valfråga.
Jag tror personligen inte, att de/t parti/er som går till val på följande kommer att locka många väljare:
Betala jordens högsta skatter och lev på existensminimum, när du blir gammal..
Betala jordens högsta skatter och lev ett neddrogat liv som gammal med frukost klockan 11 och nattas klockan 15..
Men jag kanske har fel i min förmodan..?
Hursom, svenska politiker bör låta VÄLJARNA avgöra denna fråga.
Anybody ställer en mycket bra fråga:
SvaraRadera"Frågan är varför vi flödar över av gränslös empati men samtidigt vägrar att ta en realistisk diskussion om priset för empatin?"
Att vägra ta en realistisk diskussion om priset för empatin är en förutsättning för att kunna vara gränslös.
Den, som vill ta en realistisk diskussion om priset för empatin, blir därtill korsfäst och kölhalad av media och utmålas som omänsklig och inhuman. En sådan upplevelse är, föga förvånande, något som de flesta försöker undvika att bli utsatta för.
En vänsterpartist publicerade en lika självgod som salvelsefull text på Newsmill:
"Utvisningen av Ganna avslöjar vår skamliga flyktingpolitik"
http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/18/utvisningen-av-ganna-avsl-jar-v-r-skamliga-flyktingpolitik
Det är slående, att instämmanden saknas bland kommentarerna.
Johan: Nu var kanske det där om att vi lever på existensminimum en onödig kommentar av mig. Det jag menade egentligen var att många kan faktiskt dra ner på sin standard rejält. Och ändå ha ett bra liv. Det handlar bara om anpassning.
SvaraRaderaSjälvklart anser jag att man inte behöva leva på existensminimum som pensionär. Man ska heller inte behöva bli neddrogad med fyra vakna (uppe ur sängen) timmar.
Jag är tillräckligt gammal för att ha yrkesarbetat i mer än trettiofem år. Så jag har bidragit en hel del.
På grund av att jag är förtidspensionär så känns det fel att jag sitter och säger att man ska sänka sin standard. Men jag anser att många kan göra det. Sänka sin standard, vill säga. Om man bara vill. Just för att vi kanske kan få det lite bättre när vi blir äldre. Eller kanske för att låta någon gammal mormor eller farfar får tillbringa sina sista år här, där deras släkt bor.
Så hjälpsamma tycker jag att vi ska vara.
Vi ska inte sitta och vänta på att någon politiker ska presentera ett visst scenario för oss. Som vi sedan ska godta eller rata. Vi ska vara med och föra den dialogen istället.
Det är väl det som Anybody vill ha fram i sitt inlägg. Att vi måste våga prata om det svåra. Istället för att hoppa på varandra.
å det JAG kom att tänka på är att det skulle gå att skicka tillbaks någon annan. Någon annan som inte tillförde ngt, som INTE är laglig osv. Är jag rasse då?
SvaraRaderaTack för svar, Cicki
SvaraRaderaDu skriver, att det känns fel för dig att skriva, att "man ska sänka sin standard". Eftersom du lever på existensminimum, så anser du, att det inte är aktuellt för dig - vilket är lätt att instämma i.
Du anser vidare, att "många" (exklusive dig) "kan göra det. Sänka sin standard, vill säga. Om man bara vill."
Och det stämmer naturligtvis också.
Om det blir en transparent valfråga, dvs ett eller flera partier går till val på, att t.ex. alla svenskar som jobbar måste betala X antal kronor (eller Y % av sin lön) i månaden i syfte att finansiera, att gamla och sjuka människor från andra länder ska kunna försörjas och vårdas av svenska skattebetalare (om de åberopar, att en eller flera släktingar till dem redan bor i Sverige) - så får vi se hur många som röstar för en sådan penninginbetalning eller skattehöjning.
Flera partier kan välja att enas om samma förslag - eller (som idag) försöka bjuda över varandra.
Vad anser du vore en lämplig storlek för X eller Y?
-----
Personligen är jag faktiskt lite skeptiskt till, att "många" (av dem som själva inte lever på existensminimum) verkligen *vill* sänka sin standard för att möjliggöra en invandring av gamla och sjuka.
Jag tror tyvärr, att de flesta (av dem som själva inte lever på existensminimum) anser: Många kan och bör sänka sin standard - men det är inte aktuellt för min del...
Så verkar imho många (de flesta?) människor funka.
Man tycker i teorin , att vi ska vara hjälpsamma - men i praktiken, att den konkreta, ekonomiska finansieringen av hjälpsamheten i reda pengar inte ska belasta *den egna* plåboken (alltför mycket). I varje fall inte just nu.
Jag kan ha fel... många väljare skulle kanske rösta för altruistiska penninginbetalningar eller skattehöjningar, som enbart ska gå till gamla och sjuka människor från andra länder? Jag vet inte. Men jag fann, som sagt, det slående, att instämmanden saknas bland kommentarerna till den Newsmill-artikel, som jag länkade till.
-----
Det här är en debatt som svenska journalister kväver, då den, som vill ta en realistisk diskussion om priset för empatin, blir korsfäst och kölhalad av media och utmålas som omänsklig och inhuman - eller som rasist, islamofob m.m. (om föremålet för empatin har en annan kulör eller religion än det, som har varit mest vanligt i Skandinavien).
En sådan upplevelse är, föga förvånande, något som de flesta försöker undvika att bli utsatta för.
@ Maja, "rasist" är ett begrepp som har utsatts för en manipulativ betydelseglidning. Fordom var rasist en person, som rangordnade människor efter deras hudfärg.
SvaraRaderaIdag kallas du för "rasist", om du anser, att svenska skattebetalare INTE är skyldiga att axla försörjningsbördan, betala sjukvården m.m. för jordens alla icke-vita (som väljer att bege sig till Sverige).
Johan och Cicki .. det här är en fråga som är väldigt svår och som vi borde tala om i ett större sammanhang än i kommentarsfältet till en blogg.
SvaraRaderaDet är så lätt att reagera spontant, identifiera sig och tänka med hjärtat och hata dem som är realistiska och för fram rena plånboksfrågor. Men det blir kanske lättare om vi drar ner det till vardagsnivå.
Om grannen i huset bredvid har en åldrande anhörig som far illa på grund av att denne inte kan ta del av det svenska välfärdssystemet, vad skulle du göra då?
Själv skulle jag eventuellt kunna tänka mig att bidra något lite ekonomiskt, kanske de andra grannarna också skulle kunna göra det?
Men om det tillkom en granne till med samma problem? Och en till? Och en till?
Och du själv samtidigt får samma problem med din egen åldrande anförvant på grund av att du påtagit dig ansvar för andra?
Var lägger du då dina prioriteringar? Vad tycker du då är rätt och riktigt?
Tycker du att det är rätt och riktigt att fortsätta stödja grannarnas mormor genom att sänka kraven/standarden på äldrevård så att alla gamla ska få något i stället för att någon får inget?
.. eller vill du ta tillbaka förutsättningen för grannens åldrande anhöriges överlevnad så att din egen mormor får bibehållen äldrevård?
.. eller sitter du bara och ångrar och grämer dig över att du engagerade dig överhuvudtaget?
Visst är det en svår fråga och det är just därför vi måste tänka innan vi reagerar.
Med hjärtat vill jag att alla människor ska kunna leva och dö tillsammans i trygghet. Något som är få förunnat även om de är födda och har levt hela sina liv i Sverige. Vi tar illa hand om våra egna äldre .. det kan vi nog vara överens om?
Mänskligt anser jag att det är rent vansinne att sätta en sjuk 91-åring på ett flygplan utan att ha förvissat sig om att hon blir väl omhändertagen vid framkomsten.
Rent realistiskt undrar jag vem som satte henne på planet hit utan att förvissa sig om att hon skulle få stanna?
Och ser jag det ekonomiskt så undrar jag var smärtgränsen inom äldreomsorgen går om vi beslutar oss för att ha fri "Äldrevårdsinvandring".
Visst blir man kluven och visst är det tur att det inte är vi som måste ta de här besluten. Jag har ingen aning om hur jag skulle klara av att ta ett beslut i frågor som denna.
Men vi kanske kunde ta och tänka till lite innan vi ger oss på dem som bär den tunga bördan?
Du har så rätt Cicki .. det är det här jag tycker att vi ska tala om. Vad vi själva ärligt tycker och tänker i frågor som skildras på ett känsloladdat sätt .. utan förutfattade meningar, utan låsta positioner. Öppet och förutsättningslöst och med respekt för varandras åsikter.
Ju mer jag funderar på det så kanske det skulle blidas en "fond" som de gamla kan söka "stipendier" till som lovar ansvara för deras försörjning när de är i Sverige.
SvaraRaderaAlla som vill kan varje månad eller bara en gång eller ngt annat sätta i pengar där. Så mycket pengar som där finns så många kan vi ta emot. Öronmärkta pengar som getts på frivilligbasis av dem som tycker att det är här så viktigt at de är beredda på att sänka sin levnadsstandard.
Då skulle vi få svart på vitt hur det ligger till om vem som är villig att ge och hur mycket pengar som det faktiskt finns till detta.
Any, då frågan är så (mänskligt) svår, så bör den bli en valfråga. Varje väljare bör, var och en på sin kant, tänka igenom: Hur skulle jag vilja prioritera?
SvaraRaderaPrecis som varje väljare, var om en på sin kant, (i en folkomröstning) tog ställning till: Vill jag, att Sverige ska ha en valutaunion med Sydeuropa? Den frågan var också svår.. fast svår på ett annat sätt.
-----
På sitt sätt, så är det ju konsekvent att de som inte vill räkna (nota bene på människor som invandrar)... de vill inte heller räkna på fri "Äldrevårdsinvandring"... eller räkna på fri sjukvårdsinvandring..
Det var inte så många månader sedan, som regeringen Reinfeldt jämte miljöpartiet lanserade som en självklarhet att människor - som väljer att uppehålla sig illegalt i landet - ska kunna utnyttja sjukvården fullt ut (och inte enbart akutsjukvården) utan kostnad för dem själva.
Södermanland verkar ligga i framkant (enl en kort notis fr. 6 sept 2011):
"Från årsskiftet ska papperslösa som befinner sig i Sörmland ha rätt till betald vård.
– Det är en mänsklig rättighet att få vård, säger landstingsrådet Åsa Kullgren (S). Oppositionsrådet Magnus Leivik (M) har tagit strid för de papperslösas rätt till vård och gläds över beslutet"
http://www.sn.se/nyheter/sormland/1.1176011
-----
Du skriver: "Och ser jag det ekonomiskt så undrar jag var smärtgränsen inom äldreomsorgen går om vi beslutar oss för att ha fri "Äldrevårdsinvandring".
Den frågan kan (och bör imho) breddas till: Var går smärtgränsen inom ALL skattefinansierad verksamhet med Sveriges unika invandringspolitik utan några som helst försörjningskrav på den som vill invandra..? Det är ett världsunikt upplägg, som de sju riksdagspartierna gemensamt och i tyst samförstånd har implementerat, där Sverige (föga förvånande) alltså avviker från alla andra länder.
Är det verkligen rimligt att (fortsätta) att säga: I Sverige ska vi inte räkna på det, ty "man räknar inte på människor" (som invandrar). Varefter den som vill räkna utsätts för en massmedial lynchning och kallas för hjärtlös, omänsklig, inhuman, nazist, facist, rasist m.m. (jämte drabbas av andra trakasserier, hot och överfall).
Any, en uppriktig fråga.. du skriver: "Det är så lätt att reagera spontant, identifiera sig och tänka med hjärtat och hata dem som är realistiska och för fram rena plånboksfrågor."
Jag måste erkänna, att jag kan bara känna igen mig i halva meningen.. dvs jag förstår verkligen, att "det är så lätt att reagera spontant, identifiera sig och tänka med hjärtat".
Jag har däremot aldrig förstått, varför de, som gör det, tydligen samtidigt hatar [sic] dem, som vill vara realistiska och räkna.
Var kommer hjärt-tänkarnas intensiva hat från??