Den 10:e mars 2008 upptäckte jag bloggandet tillsammans med en vän som VERKLIGEN behövde en plats där alla kunde läsa hennes roliga och läsvärda texter.
Jag gjorde alla misstag, tappade bort text, misslyckades med det mesta, fattade INGENTING, blev frustrerad bortom alla gränser och tyckte det var oväntat roligt? Till slut så lyckades jag få in lite text och upptäckte att FJORTON personer faktiskt läste det jag skrev??
Jag blev livrädd!! Det här hände samtidigt som Alex Schulman byggde upp sitt varumärke genom att visa att det faktiskt gick att kliva över alla tidigare gränser och håna, hata, förnedra, kränka och skriva i princip vad som helst om andra människor .. utan att något hände?
Det jag läste skrämde mig så till den grad att jag bloggade utan kommentarer i 3 månader. Det skulle ju ändå inte pågå så länge, bara så lång tid det tog för min begåvade vän att komma igång med SITT bloggande.
Nu är det januari 2011, och jag sitter FORTFARANDE här??
Men en sak har jag lärt mig .. jag har aldrig, och kommer aldrig att skriva om någonting som är djupt personligt och går under skinnet. Jag har hittills aldrig fått några hatiska kommentarer som berört på djupet och jag kommer aldrig att bjuda in till några heller. Och om jag någon gång känner mig frestad, så behöver jag bara tänka på Marcus Birro som försökt dela med sig av sin ofullkomlighet och sårbarhet genom att skriva självutlämnande, naket och självkritiskt.
När man bloggar ska allt vara SVART eller VITT .. det ska helst inte finnas några tveksamma gråzoner att fundera eller vara osäker över.
Det finns också två samhällsproblem som skulle vara nyttigt, angeläget och intressant att diskutera. Men de är fullständigt omöjliga att beröra utanför hemmets väggar. Ramarna är redan lagda, sanningen är redan fastslagen .. SVART eller VIT .. och den som försöker beröra gråzonerna kommer att bli fullständigt söndertrasad, hur ärligt, sant och gott uppsåtet än är.
Det ena handlar om invandring och sk "främlingsfientlighet" .. en fråga som vi givit bort till SD och som därmed är oberörbar. Jimmy Åkesson får säga vad han tycker .. och ALLT han säger är fel ända in i grunden och så behöver vi inte tala om det mer, eller söka några lösningar eftersom det då inte finns några problem värda att tala om.
SVART eller VITT!
Det andra är de stora sjukskrivningstalen .. som enbart blivit en politisk fråga som antingen är SVART eller VIT .. och därmed helt stängd för dem som vill tala om gråzonerna däremellan.
I dag skriver en läkare en debattartikel i Aftonbladet .. "Kraven på sjukskrivning är fullständigt omoraliska" .. samtidigt som Aftonbladets ledare skriver om "Utförsäkringens oskyldiga offer".
SVART och VITT.
Och redan nu vet vi vad som kommer, eller hur?
Läkaren kommer att få ångra djupt att han ens försökte skapa en debatt i den gråzon som finns mellan svart och vitt .. och ALLT som sker inom Försäkringskassans ansvarsområde är REGERINGENS FEL.
Så undviker vi att tala om sådant som känns besvärligt och jobbigt .. vi sopar in det under en svart- och vit matta av redan färdiga åsikter ..
.. och jag är inte bättre än någon annan i det fallet!
AB, AB, AB, AB, EXPR., SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är talande, att den läkare, som skriver i Aftonbladet, inte har valt att framträda med namn.
SvaraRaderaHan (eller hon) skriver: "Cirka två av tre sjukskrivningar handlar om ofta oförklarliga smärttillstånd, alternativt själsliga eller sociala problem."
Att det förhåller sig så här, det är väl belagt i FKs statistik och i ett par statliga utredningar. Cancer och andra allvarliga sjukdomar utgör blott ngr få procent av sjukskrivningsdiagnoserna
Den bild, som svenska media skapar av "de sjuka" som "drabbas" är därför inte alls rättvisande.
Men det finns ett helt annat problem, som inte heller berörs - hur arbetsmarknaden ser ut.
SAP skapade ett kommunicerande system av bidragsförsörjning: Arbetslöshetsersättning - sjukförsäkring - förtidspension.
Inte minst i delar av Sverige där näringslivet är svagt, så pendlade folk mellan korta jobbperioder, arbetslöshetsersättning tills de ersätta dagarna var slut, en sjukskrivningsperiod, en ny kort jobbperiod när något arbetstillfälle yppade sig, arbetslöshetsersättning, en ny sjukskrivningsperiod osv etc och till sist efter några (ibland efter ganska många) år - förtidspension. Den gruppen har idag fått problem.
Och dessutom har vi JOKERN i leken.. det är ofantligt mycket vanligare, att de som invandrar till Sverige utnyttjar sjukförsäkringen och blir förtidspensionerade (jämfört med svenskar).
Det finns utredningar från FK om detta - men tystnaden i debatten är total.
Jag har undrat hur fördelningen svenskar/invandrare ser ut bland dem, som inte får sin sjukskrivning godkänd av FK?
Domineras denna grupp helt av svenskar? Rädslan för att bli anklagad för rasism och diskriminering är rimligen lika stark hos FKs tjänstemän som bland andra människor...
Nåja, det är väl inte gråzon som "läkaren" talar om? 2/3 av alla sjukskrivningar är bluff och kan egentligen arbeta?
SvaraRaderaLåt oss fundera ett ögonblick på det. 2/3 av sjukskrivningarna beror på smärttillstånd från rörelseapparaten, stress, ångest och depression. Så långt är det riktigt. Beroende på hur man räknar kan det vara ännu mer.
Däremot är det helt fel att kalla smärttillstånden för "oförklarliga". För det mesta finns en utmärkt förklaring (trauma, artros, diskbråck etc etc) och även i de fall man inte hittar någon måste man ha en smula ödmjukhet inför att läkarvetenskapen inte är perfekt. Att avfärda alla rörelseapparatens smärttillstånd som fejk är inte något en läkare skulle göra, även då man inte ser något konkret på röntgen.
Vad gäller "själsliga besvär" så är det inte heller något en läkare snäser åt. Depression och ångest är riktiga sjukdomar med en alarmerande hög dödlighet. Man kan diskutera hur man på bästa sätt behandlar sådana sjukdomar och sjukskrivningens roll i behandlingen men ingen läkare förkastar dem rakt av som bluffsjukdomar. En nyutbildad allmänläkare ska definitivt inte göra det.
Summan är att jag tror inte att det är en riktig läkare som skriver. I mina ögon är det mer sannolikt att det är en PR-konsult.
Jag välkomnar en debatt om fusksjukskrivningarna och hur man kommer till rätta med dem. De är ett problem och jag tvivlar på att det är någon som jobbar inom vården som inte någon gång stött på uppenbara fuskare men inte kunnat göra något åt det.
För "läkare" som anser att smärta och depression är på låtsas har jag dock bara förakt.
Läkarens argumentation försvagas ju avsevärt av att han inte vågar stå för sina åsikter. En läkare, som FÖRSVARAR regeringen, står inte för det. Intressant. Kan det vara så att flertalet av hans kollegor inte håller med honom? Att han skäms för att snacka dynga? Hur Aftonbladet kan ta in ickesignerade debattartiklar förstår jag inte.
SvaraRadera@Jerker, även om läkaren är anonym för läsarna, så är han inte anonym för Aftonbladets redaktion - redaktionen vet, att vederbörande är läkare.
SvaraRadera-----
Läkaren skriver inte, att besvären är "på låtsas".
Han skriver: "För denna senare, ofta väldigt lättkränkta, patientgrupp finns tyvärr alltför ofta den grundläggande attityden att man minsann inte ska behöva acceptera att gå till ett arbete om man inte är helt frisk".
Det är detta, som är den springande punkten.
De flesta går plikttroget till jobbet - TROTS en viss smärta, en viss nedstämdhet el. dyl. Men det finns tyvärr en grupp som betraktar varje fysiskt och psykiskt obehag som en ohälsa, vilken ska föranleda sjukfrånvaro.
Här kan du läsa liknande resonemang från en annan läkare - som inte är anonym.
"Kanske är hennes största problem att hon uppfostrats av generationstypiska curlingföräldrar och fått en alltför stark tilltro till sina rättigheter, och en diffus uppfattning om sina plikter och skyldigheter. Politiskt opportuna röstfiskare kan ha stött hennes skeva verklighetsuppfattning genom generösa löften om bidrag och försörjning utan motkrav."
http://ordinationer.wordpress.com/2010/02/02/om-alexandra-johansson-var-min-patient/
Nej. Han skriver inte om en "viss grupp". Han skriver om 2/3 av samtliga sjukskrivningsfall.
SvaraRaderaSka man upp i så höga andelar som 2/3 så talar man om samtliga sjukskrivningar som orsakas av smärttillstånd och psykiatriska sjukdomar. Det handlar inte om en liten grupp bortskämda människor med curlingföräldrar.
@Jerker
SvaraRaderaDen bloggande läkare, som jag länkade till skriver:
"..det stora problemet är alla långtidssjukskrivna unga (under 50 år) med huvudsakligen två diagnosgrupper:
1. Oklara symtom och värk från rygg och leder (30%?)
2. Oklara psykiska symtom: Utmattning (gått i väggen), kronisk trötthet (CFS), dysfori (”mår dåligt”), depressivitet i kombination med social fobi, posttraumatisk stress, ospecifik personlighetsstörning (narcissism, border line …) etc (30%?)"
Vidare skriver han: "Men det här är starka patientgrupper med förankringar i kommunal och i partiapparat. De orkar bråka, och gör det ofta. Det gäller att inte ge efter för otillbörliga påtryckningar: känsloutbrott och hot."
Jodå, Bjärred verkar ha en hel del vettigt att säga och det skulle inte alls förvåna mig om siffrorna stämmer. Vid tillfälle ska jag läsa mer på hans blogg. Jag gillar det jag sett hittils, särskilt den biten om att läkaren inte bör ge efter för känsloutbrott och hot. Det är faktiskt ett problem, särskilt när det kombineras med en skriande tidsbrist som gör det svårt att hantera en konflikt på ett bra sätt.
SvaraRaderaMen du? Titta på hans urval. Långtidssjukskrivna unga (under 50).
Titta sedan på den artikel diskussionen handlar om och vilket urval som gäller där, dvs samtliga sjukskrivningar en primärvårdsläkare kommer i kontakt med, utan några speciella kriterier om hur lång sjukskrivningen ska vara eller hur gamla patienterna är.
Det är inte samma sak.
Med detta får jag tyvärr ge mig för kvällen. Dags att springa iväg till jobbet.