måndag 29 mars 2010

Två fel gör inte ett rätt!!

Nu har opinionen vänt .. de som hatade och trakasserade "Linnea" och hennes familj, hatar och trakasserar nu "Oskar" och hans familj.

Men två fel blir inte ett rätt.

"Oskar" som var så svindlande nära att se till att hela den här historien löstes på ett anständigt sätt när han erkände och .. som hela svenska folket fick höra i Uppdrag Granskning .. sa att det kändes rätt och skönt.

Han hade kunnat få hjälp och stöd av sin familj för att be "Linnea" om ursäkt så att hon fått leva sitt liv utan att bli offer för illasinnad ryktesspridning. Han hade kunnat få förklara och gå vidare och därmed stoppat all förföljelse av offret av hans övergrepp. Men hans familj ville inte acceptera hans skuld eller erkännande och så blev "Oskar" också ett offer för samhällets snedvridna syn på våldtäktsoffer. Han snärjdes in i en härva av lögner, påståenden och mobbing ... och han fick engagerad och missriktad hjälp att förtränga skulden och obehaget.

Hur ska han nu kunna gå vidare och utvecklas till en vuxen man med normala sexuella relationer??

Jag måste erkänna att jag känner en viss skadeglädje över att det var "Oskars" mamma som uppmärksammade Uppdrag Granskning på våldtäkten i Bjästa .. det är bara mänskligt. Jag förstår mig inte på hennes agerande, jag skulle aldrig, aldrig kunna bete mig som hon och hennes familj. Att spy ut mitt hat, min frustration och mitt privatliv offentligt har aldrig lockat mig.

Men jag behöver inte förstå "Oskars" mamma, skolan i Bjästa eller prästen eller någon annan av alla dem som tog ställning och kastade sig över en 14-åring som mänskliga gamar.

Den enda jag behöver ta ansvar för är mig själv och mitt eget agerande, eller hur?

Så om nu alla som skriver hatiska kommentarer, märkliga inlägg med konspirationsteorier, ringer anonyma telefonsamtal eller sprider hot och falska påståenden tar och sansar sig och tänker efter ..

.. VARFÖR är vi så agressiva?? Varifrån kommer det här behovet av att HATA??

Är vi så rädda, otrygga, olyckliga och frustrerade att vi BEHÖVER syndabockar att ösa vår agression och vanmakt över??? Vågar vi bara ta ställning om det är NÅGON ANNAN som säger vad vi ska tycka??

Är vi så små och fega??

6 kommentarer:

  1. Det kanske handlar om att folk måste hävda sig själva. Jag förstår bara inte hur man kan göra det till bekostnad av någon annan. Hur orkar folk lägga så mycket energi på att hata? Tänk så mycket bra som kunde gjorts av den energin!

    SvaraRadera
  2. Om man anser sig ha rätt att agera som man gör så tycker jag man skall ha tillräckligt med kurage för att stå för sina åsikter och med sina namn namn och aldrig hänvisa och gömma sig bakomandra o tredjehandsinformation när man ylar i flocken. Sådant händer på FaceBook , i bloggar och dagliga livet. Det verkar vara väldigt få som ängnar sig åt självreflektion att ifrågasätt - man ylar med i drevet utan tanke på den/m det berör och om det är rimligt det rykte som sprids.

    SvaraRadera
  3. efter min erfarenhet av fega tjänstepersoner i myndigheter, som är så livrädda för att göra fel. att de knappt vågar göra något utan att kolla reglerna minst två gånger. så har jag svårt att hålla mig lugn när jag hör ord som måste vara neutral, vi viste inte.

    jag trodde alla var överens om att ursäkten "jag följde bara order/reglerna" inte varit acceptabla sen -45.

    speculatores

    SvaraRadera
  4. Jag blev så lissen, så lissen av hela röran.

    Arma flickor. Det går inte att förstå hur vidrigt de har haft det.
    Arma pojke. En frisk och glad ung man gör inte sånt. Ju.
    Arma de andra tonåringarna. De lämnades att koka i en vidrig soppa av hat och beskyllningar och rädsla när de hade behövt moralisk kompass och verktyg att bearbeta.

    Vilken soppa de ansvariga vuxna har ställt till med :-(

    SvaraRadera
  5. Jag tror många av de som ger sig på familjen själva har varit mobboffer, blivit våldtagna eller varit nära anhörig till ett offer. Jag förstår mer än väl varför man gör så här. Förövrigt är det lite naivt att tro att det i många fall är just samma personer som tidigare gav sig på "Linnea" som nu ger sig på familjen. Internet är ju inte en uniform massa direkt.

    Problemet med sådana som "Oskar" är inte som man tror barndomstrauma och svag självkänsla. Det är snarare för hög självkänsla, brist på verklighetskontakt och en tro att andras regler inte gäller just dem. Alla som har varit mobboffer vet att en del av deras plågoandar var på det viset, och att de var de absolut värsta. Räddharar som deltar litet grann för att komma upp sig är sällan värst läskiga i jämförelse.

    Nä, det är betydligt farligare med de runt omkring som ser honom som en änglaunge i det här fallet.
    Det är bättre om killen pressas tills han själv vill erkänna, uppriktigt be om förlåtelse och hjälp.

    Då kan han kanske bli en vettig människa till slut.

    SvaraRadera
  6. OM familjen accepterat "Oskars" erkännande och fått honom att fatta hur in i helsike illa han betett sig. OM de hade kontaktat prästen i annat syfte än att rentvå "ängeln" och om de hjälpt honom att klara av situationen i skolan och sett till att han bett "Linnea" om ursäkt ..

    .. då hade vi aldrig hört talas om Bjästa.

    SvaraRadera