I mina fönster står en pelargon som livräddats från kyrkans komposthög, tillsammans med min Ärvda Hibuskus, 2 ENORMA, ratade växter som jag fick med mig hem efter ett restaurangbesök, den Eländiga blomman som pappa tyckte luktade gott och mängder av fådda, knyckta eller räddade blomster av alla slag.
När Dottern var liten berättade vi historier och gav liv åt allt som fanns tillgängligt, vilket har resulterat i att HON också släpar med sig ett helt lass av barndomsvänner .. nötta, oformliga och helt meningslösa för en oförstående betraktare.
Bland dem finns en strumpa som förlorade sin partner i tvättmaskinens Svarta Hål.
Efter ett halvårs sorgsen väntan på en partner, blev det en rolig Hand-strumpa på sängkanten, en Tröst-strumpa som OCKSÅ var ledsen ibland och .. en verklig VÄN.
Jisses, vad vi letade efter den strumpan!! En riktig Rym-strumpa var det .. och så blev den en Göm-strumpa också .. när den inte var helt borta på riktigt och blev en bortrövad, kidnappad strumpa i nöd. Lyckligtvis blev den alltid återfunnen, räddad med en hårresande historia att berätta.
Slutligen förvandlades den till en Häst-strumpa, en Cirkushäst som har haft många lysande föreställningar innan den pensionerades i ett hörn i Dotterns rum.
Inget kan slängas .. lyckostenar, förtrollade glasbitar, den guldfärgade lilla Husmusen som räddades från Loppis, mjukisdjur med personlighet och en egen historia att berätta och den blå, blommiga "LÄSKIGA KAKBURKEN" som vi lade äckliga grejor i och skrämde upp oss själva så pass att vi inte tordes öppna den ... bara skaka på den .. urrrk & ryyyyyys .. sedan åkte den tillbaka in under hyllan i garderoben, där den forfarande står och är JÄTTELÄSKIG!!
Vi har givit en själ till alldeles för mycket prylar som vi känner livslångt ansvar för och nu känns det som om dom börjar ta över, jag drunknar och skulle helst vilja stoppa dom i LÄSKIGA KAKBURKEN allihop!!!
(sparat från min AB-blogg januari 2009)
Men din dotter har säkert haft en jätterolig barndom!!!!
SvaraRaderaVet du Any, jag minns faktiskt just det här inlägget. Och jag tycker lika mycket om det nu som jag gjorde då. Jag fylls genast av den där känslan att jag vill höra mer.
SvaraRaderaVilken tur att du berikat bloggen och gett mig så många trevliga läsupplevelser under de här åren. *kraaam*