Jag lyssnade på Mona Sahlin när hon höll sitt sista stora tal som partiledare i december i fjol, och tänkte .. att om hon talat så till mig som väljare under valrörelsen så hade mitt förtroende varit mycket högre.
Jag vred mig av obehag när hon tvingades ta med Vänsterpartiet i ett samarbete som hon så uppenbart inte ville ha, och tänkte .. varför sätter hon inte ner foten och säger ifrån? Jag upplevde henne som svag och en dålig ledare.
Jag har läst Thomas Bodströms bok och tycker inte att den innehåller någonting som förvånar. Vad som är mest förvånande är väl reaktionerna inom partiet och uttalandena från Håkan Juholt? Boken i sig tycker jag skulle vara perfekt som diskussionsunderlag i partiet .. kanske skulle det underlätta för dem som vill öppna dörrar som varit stängda i decennier?
Jag följde den förnedrande processen som ledde till Mona Sahlins avgång och tänkte .. det var inte helt oväntat.
Jag häpnade, skrattade, lät mig underhållas och rös av obehag under processen med utropandet av en ny partiledare och tänkte .. varför ifrågasätter ingen?? Varför säger ingen ifrån?
För "Laget före jaget" är en vacker tanke. Men finns det ingen lagkänsla då måste man först ta befälet och samla ihop laget, innan man ger sig ut på plan och delar på ledarskapet. Mona Sahlins generösa ledarskap gav precis det utrymme till intriger och spel under täcket som förde fram Håkan Juholt till det ledarskap han så hett eftertraktade, men som åtminstone jag tvivlar på att han har förutsättningar för.
"Laget före jaget" var en naiv tanke i ett parti som har en orealistisk självbild och många maktfullkomliga bakåtsträvare, men "Jaget före laget" misstänker jag kommer att vara helt förödande i det långa loppet.
Även om det till en början kan ge en glädjande effekt på statistiken .. innan någon som helst färdriktning har pekats ut.
DN, DN, DN, Expr., AB, SvD
Bloggar: Högbergs tankar, Tokmoderaten,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Problemet för S är att partiet är fel.
SvaraRaderaDet kanske lät kryptiskt men socialdemokraterna, alltså de väljare som kallar sig så, har MP, FP och M som andrahandsalternativ, medan de som deltar aktivt i partiet har V som andrahandsalternativ.
Socialdemokratin består, men företräds inte längre av partiet med samma namn. Många av dess väljare ligger närmare ett annat parti men röstar av lojalitet och hoppas att partiet ska komma till dem.
De hoppas att partiet ska tydligt ta avstånd från fastighetsskatten och ser det bara som en käpphäst som man förlorar val på. De skiter i HBT-frågor och skäms för butler i t-banan. De vill gärna ha skattefinansierad tandvård och om det kommer från M så byter de direkt och varaktigt. Trots att de fortfarande vill vara socialdemokrater, som de varit hela livet.