Vägarna blir bara smalare och smalare och snövallarna högre och högre, vilket ställer till en hel del bekymmer när vi är ute med hundarna.
Det är inte svårt att se vilka bilförare som är vana vid djur och vilka som inte är det. De förstnämnda saktar in, håller uppmärksamheten på hundarna och är beredda på att stanna om problem uppstår. Den sista gruppen anser att problemet är vårt .. vilket det i och för sig är .. och kör bara på.
Just nu har jag en kraftig och bra puls och blodtrycket är på en nästan livsfarligt hög nivå. För kommer det en bil med en förare jag känner väl förväntar jag mig en viss hänsyn, men i stället tvingades jag till rena isbaletten för att rädda min 15-åriga gamla vän som inte lyckades hålla balansen uppe i snövallen .. samtidigt som jag trasslade in mig i den andra hunden som blev rädd och ville springa ifrån alltihop ..
.. medan bilen i jämn och bra hastighet passerade så nära att jag nästan blev förvånad över att ingen dog.
Jag hatar mornar som börjar så här ... och människor som inte ser längre än till sina egna behov!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här i Värmland startar Svenska Rallyt - yrkesförare i hög fart bland vilda förvirrade djur vars rike blivit invaderat av familjer med barn som springer runt. Raglande sjungande fyllskallar och halt underlag. Jag bävar svär och stannar inne. PS Förstår inte mig på de som tar med sina hundar som rallyåskådare men i ditt fall är det en naturaförmån att kunna gå där i skogen med sina fyrbenta vänner. Tänk att folk tror att bilen är en rustning mot allt och ger förmåner som att inte behöva ta hänsyn.Människan är ett hemskt djur och farligt för sin omgivning.
SvaraRaderaJag upphör aldrig att förundra mig över bristen på hänsyn. I alla sammanhang.
SvaraRaderaFörstår verkligen din upprördhet. När jag råkar ut för något liknande har jag alltid samma önskan, att få prata med vederbörande och fråga: HUR TÄNKTE DU? Men det får man ju aldrig tillfälle till.
Och så något helt annat; jag läser med största behållning alla dina bloggar. Med viss avund, måste jag tillstå. För hur hinner du??? Jag vet ju att du är produktiv med en massa annat också! Du skriver så välbalanserat och klokt om de mest skilda saker. Dessutom på utmärkt svenska, utan slarvfel. Så du sitter säkert och filar litet på dina inlägg dessutom. Din blogg berikar mitt liv. Även om jag inte kommenterar så ofta, (är utan din kapacitet) så finns jag hos dig varje dag. Kram!
GRANNY .. jag kan inte gå i skogen just nu för att min 15-åriga vän inte klarar av den höga snön. Så vi är förvisade till den lilla lilla vägen som bara blir smalare och smalare vilket borde ge en viss fingervisning till bilförarna som bor här .. tycker man???
SvaraRaderaAGNETA .. åhhh vad jag ÖNSKAR att du fanns i min närhet .. ALLTID!!! Det är guld värt att hitta så mycket uppskattning på så begränsad yta och jag blir som en heliumballong av lycka .. men det är precis så här jag är. Jag skriver som jag talar .. ibland lite för oövertänkt, ibland har inlägget snurrat i bakhuvudet i flera timmar men det är mycket sällan jag "filar" på det .. och då tar det inte så mycket tid som du tror. Men jag försöker alltid kolla fakta när det behövs så jag ska slippa skämmas i efterhand .. och korrläser efter det jag lagt ut det.