Utan personlig ansvarighet (u.p.a) är en
äldre juridisk term som använts av bland annat ekonomiska föreningar, för att
deklarera att medlemmarna inte ansvarar för föreningens skulder vid en konkurs,
utöver den medlemsinsats varje medlem betalat in till föreningen. Bolagsformen
går inte att nyteckna, men existerande bolag får fortsätta.
Stefan
Löfven ville inte bli partiledare efter Håkan Juholt och jag kan tänka mig att
han blev övertalad med löften om att han absolut INTE skulle behöva ansvara för
någonting alls, bara han gav sossarna ett landsfaderligt ansikte. De som lovade
att bära hans bördor var förmodligen samma personer som lade ALLT ansvar på
Håkan Juholt den dagen han tillträdde och fram till att han avgick?
OK då, sa Stefan Löfven, men kom ihåg jag tar inte ansvar för något,
vill inte bli störd när jag är ledig och om vi vinner valet så flyttar vi
genast krishanteringsansvaret till någon annan .. och så åkte han iväg på träningsläger för att
lära sig alla socialistiska klyschor och floskler som krävs av en partiledare.
Efter det lyckades han ta sig igenom valrörelsen utan att ge några bestämda besked
om någonting .. och det imponerade så stort på så många att han blev
statsminister?
Nu
blev de som lovat att ta ansvar, ansvariga som ministrar för sina egna
departement där ansvaret raskt lades över på någon underordnad partikamrat som
i sin tur delegerade ut ansvaret på någon annan som ögonblickligen såg
fördelarna med att okontrollerat styra ett helt departement.
En
del reste, andra representerade och ytterligare någon bröt mot lagen för att
förenkla livet för den minister som inte ville ta några beslut som kunde vara
skadliga för karriären.
För när
valet var över insåg alla att fyra år är en kort tid för en minoritetsregering,
ledd av en ansvarslös statsminister, som dessutom måste hålla Gustav Fridolin
och Jonas Sjöstedt på gott humör. Ett enda felsteg och karriären kunde bli
skadad, ett felaktigt personval på en viktig post kunde kosta en ministerpost
nästa val .. det gällde att hålla en så låg profil att ingen förknippade det
egna namnet med något obehagligt.
Så med
Statsministern u.p.a följde en Regering u.p.a och ett antal kriser där
följaktligen ingen hade något ansvar.
Sjukvården
saknar platser - ingens ansvar. Sjukvården saknar personal - ingens ansvar.
Hemtjänsten saknar personal - ingens ansvar. Äldre saknar äldreboenden - ingens
ansvar. Äldre saknar vård i samband med demens eller sjukdom - ingens ansvar.
Assistansersättningen äts upp av kriminella aktörer - ingens ansvar (eller möjligen de funktionshindrades eget
ansvar?)
Polisen
saknar poliser - ingens ansvar. Brottslingar går fria - ingens ansvar. Antalet
bilbränder, villabränder eller andra fastighetsbränder ökar - ingens ansvar.
Sexualbrotten ökar, särskilt på offentliga platser - ingens ansvar. Våld och
rån mot äldre ökar - ingens ansvar. Ministrar bryter mot lagen - ingens ansvar.
Skolan
saknar lärare - ingens ansvar. Elever utsätts för trakasserier och våld i
skolan - ingens ansvar. Skolresultaten sjunker - ingens ansvar.
Människor
utan rätt att vistas i landet utvisas - ingens ansvar, så de får bli kvar.
Terrorister bygger nätverk i Sverige - ingens ansvar, så de får fortsätta.
Kvinnor lever och växer upp i en hederskultur som är olaglig i Sverige - ingens
ansvar, vi skapar ett eget Sverige för dem.
Osv,
osv, osv ..
Nu
sitter ett hundratal män på trappan vid Medborgarplatsen och hävdar att de är
barn. Runt dem bildar poliser .. som hade
behövts bättre någon annanstans .. en skyddande ring.
I denna ring protesterar
Gustav Fridolin mot den regering han själv sitter i, där flödar Gudrun Schyman
över av den empati hon inte anser offren för hederskulturen förtjänar, där ler
och visar Helene Fritzon upp sig u.p.a till viss besvikelse för dem som inte
förstår systemet utan trodde att hon skulle säga något meningsfyllt.
Männen
på trappan KRÄVER att få stanna i Sverige trots att de i flera fall redan fått
avslag på sin ansökan .. ibland till och med två, tre eller fyra gånger.
De "mår inte bra", "känner sig förnedrade" och demonstrerar
för att "stötta de papperslösa och
hemlösa och de familjer som har fått tre avslag och har ingenstans att bo och
att leva." "Ingen ger oss
svar på våra krav. Alla har sagt att det är någon annan som måste göra det. Vem
tar ansvar? Flera har sagt att vi har rätt, att Afghanistan inte är säkert.
Varför gör ni inget? Leder inte Löfven det här landet? Varför tar inte
Socialdemokraterna ansvar?"
Besluten
om de utvisningar de vänder sig mot är fattade enligt svensk lag. Men det är de
nya Socialdemokraterna u.p.a som sitter vid regeringsmakten och därför
finns det ingen som kan klargöra detta enkla faktum för dem som tror att det går att
sittstrejka sig till ett uppehållstillstånd eller en lagändring.
Eller
så kanske det går?
Med
en regering utan ansvar som styr över myndighetschefer utan ansvar så kan ju
vad som helst hända?
Men
OM det värsta kommer till det värsta och svensk lag enbart gäller oss som varit
svenskar i generationer och inte dem som påstår sig vara barn från ett land som
de aldrig satt sin fot i .. då hoppas jag att det är fler som utnyttjar trappan
vid Medborgarplatsen när den blir ledig.
En
utmärkt plats att placera vårdbehövande anhöriga på när du själv inte orkar längre.
Goda människor bistår ju gärna med sovsäckar, filtar, mat, städning och empati
och polisen bildar inte bara en skyddande ring runt de vårdbehövande äldre utan
städar gärna den gemensamma toaletten om någon missbrukar där .. ”Det brukar vara
blodigt, inte så trevligt.”
Och
när de äldre antingen dött av sina umbäranden .. vilket måste ge bra bilder till press och tv när vi får följa med
intill sista andetaget, dag efter dag .. eller fått den hjälp de borde ha
haft från början enligt svensk lag, så är ju platsen på trappan på
Medborgarplatsen ledig så att landets utbrända sjukvårds- och omsorgspersonal
har någonstans att samlas och kräva sin rätt i samhället.
Och
eftersom trappan finns tillgänglig året runt för andra grupper som känner sig
förnedrade, inte mår bra eller kräver en rätt som de har eller tror sig ha ..
så kanske den representerar den nya tidens demokrati. Rätten att åtminstone få
visa upp sitt elände offentligt medan de ansvariga väljer att avsäga sig sitt
ansvar.