Den här bilden är designad av Svante Grundberg och jag fick t-shirten den sitter på av Maken i julklapp, efter att jag sett den skymta förbi i programmet ”Nattsuddarna” för länge sedan. I dag får den symbolisera de motsägelsefulla tongångarna i media gällande tonläget på nätet.
Katrine Kielos skriver på AB ledare att, ”Europa förgiftas”. Hon förvånas över hur terrordådet i Norge har bemötts på nätet och frågar .. ”Om inte detta får diskuteras som ett politiskt terrordåd – finns det då över huvud taget något som kan diskuteras som politiskt terrordåd?
Jag bara undrar. För jag förstår inte vad ni säger?”
Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv. Naturligtvis är detta ett politiskt terrordåd .. det riktade sig ju direkt mot ett politiskt parti! Och naturligtvis ska det diskuteras som ett politiskt terrordåd!
Men det är inte ett svenskt partipolitiskt terrordåd och ska inte heller användas som slagträ i den svenska partipolitiska debatten. Det inser Katrine Kielos när hon talar om att Europa förgiftas av hat mellan människor.
All den stund media och privatpersoner tar chansen att utnyttja ett terroristdåd och en tragedi för egna syften och för att vinna partipolitiska poäng så göder de också det hat som instabila människor hämtar sin näring ur. Vid varje tillfälle som svenska politiker pekas ut med namn i samband med en norsk massmördare och terrorist ger sig vederbörande ut på den väldigt tunna gränsen som skiljer oss från dem som fanatiskt attackerar oliksinnade med oönskad etnisk tillhörighet, religion, kön, sexuell tillhörighet och politisk hemhörighet och stänger samtidigt dörren till diskussionen om det som är nödvändigt att tala om.
Det är ingen skillnad mellan ohämmat hat som riktar sig mot invandrare eller partipolitiker .. oavsett vem som står för det eller hur väl de uttrycker sig. Eller är det??
Vi borde diskutera hatet och fientligheten .. men inte utnyttja det för egna syften! Är det så svårt?
I dag läser jag om att ”Ett öppet samhälle kräver ansvar för det fria ordet”, ”Rätten att provocera är självklar i ett öppet samhälle, men andra kan bli offer för illgärningar som andra oavsiktligt kan ha uppmuntrat.” Det är intressant att läsa om just i DN, med tanke på att samma tidning publicerade namn och bild på 10 sajter med främlingsfientligt och extremistiskt budskap i gårdagens pappersupplaga.
Är det att ta ansvar för det fria ordet?
När mediadreven går, baserade på information som hämtas bland kriminella eller från människor som har ett eget behov av att hämnas, synas eller skada .. är det ansvarsfull journalistik?
Hur står det till med faktaunderlaget bakom tidningarnas drev och påståenden? Vad är syftet med kränkande artiklar om ”kändisar” byggda på rykten och skvaller? Pengar?
Ansvar för det skrivna ordet! När det gäller AB använder jag mig hellre av Svante Grundbergs symbol än av tidningens gilla-lika-symbol. Den ena är ärlig och lätt att leva efter, den andra fungerar inte ens på den tidning som marknadsför och säljer den.
Varför förfasa sig över det brutala och hatiska språket i kommentarsfälten när man avlönar personer för att ha en egen ”Show” där syftet är att förnedra och förminska andra människor i ”ironins” och ”humorns” namn?
”När tas steget från politiskt engagemang till våld” .. läser jag i SvD. Som jag ser det så kan det lika gärna vara en helt vanlig tidningsartikel som har till syfte att misstänkliggöra en politisk ledare, ett ihållande näthat som en twittrande kommunpolitiker som inte ifrågasätts när han hyllar väpnat våld, som kan vara den tändande gnistan.
Vi har alla ansvar för det fria ordet och hur vi hanterar det .. men framför allt media sätter gränserna för vad läsarna ser som acceptabelt eller inte.
SvD, SvD, DN, Expr., AB, AB
Bloggat: Tokmoderaten, Högbergs tankar
Fredagsmys: Myten om medias genomslagskraft
6 timmar sedan