Ett mördande idéarv?

”Välj inte ett parti vars idéarv orsakat så mycket lidande” .. skriver Carl Bildt i DN i dag.

Men jag tror han talar för döva öron i en valrörelse som förmodligen kommer att föra två .. eller tre .. verklighetsfrämmande extrempartier till makten. Något som jag tror vi kommer att få betala dyrt för.

Våra tidningar hänger ut privatpersoner, tar heder och ära .. och i värsta fall, jobbet .. från människor, som trots dåliga förutsättningar, försöker engagera sig politiskt. De snokar och rotar i privatliv och river sönder sköra, ensamma människors enda sociala samvaro på nätet i jakten på Makten.

Där är det ingen som varnar för ett idéarv som orsakat minst .. eller mer .. lidande än det nazistiska, som Carl Bildt hänvisar till.

Svenska journalister applåderar och välkomnar Vänsterpartiets kommunistiska idéarv hos någon som kan bli minister i en svensk regering redan på måndag?

Det tycker jag personligen är mer illavarslande för framtiden än om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll i morgondagens val.

Vilka extremister??

"Håll extremisterna stången i dag" .. skriver Peter Wolodarski i DN i dag. Han uppmanar alla att använda sin demokratiska rätt att rösta på valfritt(?) parti för att undvika att extrema partier får makt.

Men vilka är då extremisterna som vi ska akta oss för?

Vad är en extremist?

Är extremism det samma som fanatism .. "(av latin fanaticus "inspirerad", "besatt", "förryckt").. som är en allmän benämning på religiösa, politiska eller personliga riktningar som driver sin sak utan någon hänsyn till rationella argument"?

Ska vi akta oss för extremister/fanatiker som klär ut sig till dem som har en avvikande åsikt och sprider falsk propaganda?

Eller är det extremisterna som gör hembesök och vandaliserar din bostad om du offentligt framför en motsatt åsikt?

Är extremister människor som tänker i termerna "vi och dom" och anser att "vi" har rätt att hugga "dom" i ryggen eller hänga upp "deras" företrädare i en flaggstång medan "vår" ledare ser på och applåderar??

Bör vi hålla enkönade partistyrelser stången som extremister, när de fanatiskt kräver obligatorisk utbildning i jämlikhet och kvotering?

Vilka extremister är farligast .. de som måste misshandlas till tystnad eller de som känner sig "tvingade" att misshandla?

Ska jag akta mig som ögat för att rösta på extrempartier som vill beskatta allt som rör sig samtidigt som de för en politik som sannolikt innebär "dödsstöten för allt mänskligt liv utanför storstäderna"?

Är extremister samma personer som de som vill driva landet med skattepengar som kommer statligt ägda företag och anställda inom offentlig sektor och endast tillåta privata investeringar som inte ger någon utdelning?

Vilka är extremisterna som jag ska motarbeta i dag??

Jag känner mig vilsen i de politiska budskapen som verkar ha som enda uppgift att föra mig bakom ljuset. Man kan lugnt säga att jag är skeptisk .. vilket är fanatikerns extrema motpol.

Att diskutera med fanatiker är som att ha dragkamp mot ett lag som har slagit repets ände runt ett stort träd ... och jag har just nu väldigt svårt att skilja den ena extremisten från den andra.

Hur talar man med människor som tror att "kommunikation" betyder att man håller med dem? Människor som helt verkar ha glömt sitt eget budskap i ivern att utplåna motståndarens?

Om någon hade berättat för mig att samtalsklimatet skulle se ut som det gör i dag, för.. låt oss säga tio år sedan .. så hade jag aldrig trott dem.

I dag röstar jag i EU-valet .. jag röstar på en bonde på Centerns 29:e plats .. men aldrig har jag varit närmre att rösta på Sverigedemokraterna än i dag. Av ren rädsla för dem som jag upplever som de farligaste extremisterna i vårt land, de som låter ändamålet helga medlen.

Vad som är förkastligt, vad som är farligt, med extremister är inte att de är extrema, utan att de är intoleranta. Ondskan är inte vad de säger om sina handlingar utan vad de säger om sina motståndare./ Robert F. Kennedy (1925-1968)

Expr., Expr., Expr., SvD,

Fnordspotting, Sven-Erland,

Det mest skrämmande är inte blodet .. utan applåderna.

Det jag såg i Uppdrag Granskning i går var ingen nyhet. Jag har sett det och läst det förut. Enögda, känslomässigt handikappade människors våldsorgasmer när de lyckats "kötta" någon med en välriktad spark i huvudet, träffat ett öga eller stuckit någon med kniv eller annat vässat tillhygge.

Hatet. Jag har läst om det, hört det och sett det i filmade inslag som stolta förövare lagt upp på nätet .. märkligt omedvetna om att det är likvärdiga människor av kött och blod som de anser sig ha rätt att misshandla.

Någons barn? Någons förälder?

I demokratins namn? För människors rätt till lika värde? För att värna om yttrande- och åsiktsfriheten? För att markera en politisk åsikt?

Jag blir lika rädd som alla andra när jag ser fullständigt oskyldiga människor bli offer för en våldsspiral som bara ökar. Sönderslagna hem, raserad trygghet, barn som väcks av att det regnar fönsterglas över deras sängar eller som skriker i panik när den enda tryggheten .. hemmet .. förvandlas till en krigszon.

I Sverige?

Jag har hört dumheten, naiviteten och de fullständigt okunniga förklaringarna till våldet. Självförsvar? Vi måste värna Sverige mot våldet? Alliansen röstade in sig i regeringen och vi måste ta tillbaka demokratin?

Janne Josefsson hoppades att hans program skulle skapa debatt. Jag som lever bland gräsrötterna i samhället visste att det enbart skulle landa i indignerade krusningar på den tillrättalagda ytan. Uttrycket "största möjliga tyyyyyystnad" passar utmärkt när det gäller cirkusen där de stora elefanterna dansar.

SvD till exempel, gör sitt bästa för att glömma att programmet överhuvudtaget har sänts? Expressen rapporterar om efterföljande twitter som utpekar Janne Josefsson som nazist?

Det är fyra månader kvar till riksdagsvalet och jag hoppas innerligt att ingen dör .. alldeles i onödan .. innan dess. Men det obehagliga är att jag inte är riktigt säker. Jag hoppas också att våldsromantikerna/huliganerna stannar där de är och inte följer demokratitåget till Almedalen i juli, eftersom jag drömmer mardrömmar om vad en panik på Visbys trånga gator kan medföra.

Men det som skrämde mig mest under timmen med Uppdrag Granskning var ingenting av allt detta. Jag visste det innan.

Det mest skrämmande var det filmade inslaget från Grammisgalan där vi fick se Sveriges Kulturelit resa sig som en man, höja högernäven i luften och hylla Kartellen och Sebbe Staxx. Det gav obehagliga flashbacks till gamla journalfilmer som visade masspsykos och övermänniskor, helt övertygade om att de befann sig på den rätta vägen till det fullkomliga samhället.

Under förutsättning att man gemensamt rensade ur "lössen ur fanan". Även om det innebar ett visst mått av blodspillan.

Skillnaden mellan höger och vänstervåld är inte våldet, inte utförarna, inte någon slags ideologi utan legitimiteten uppifrån.

Kan vi inte se det är vi nog verkligt illa ute är jag rädd.

För redan nu sprider sig en oro och en rädsla bland de gräsrötter som jag tillhör.

Jag saknar kontakten med mina medmänniskor. Det spontana tilltalet och det öppna samtalet. I tidigare valrörelser har vi, i min omedelbara bekantskapskrets, kunnat diskutera de politiska alternativen, häckla varandras åsikter, leka med idéer om egna lösningar. Kort sagt .. vi har använt oss av yttrande- och åsiktsfriheten och haft stor glädje av den, samtidigt som samtalen också gett en välbehövlig insyn i andra alternativ än dem som vi själva snöat fast i.

Jag saknar öppenheten i mötet med okända .. vart tog det vägen och varifrån kom den spända tystnaden?

Använd fel eller känsliga ord och människor viker undan med blicken och försvinner. Det finns en underliggande skygghet och oro som ligger i vägen för nya, spännande möten?

Det är inte vi .. folket, som måste ta avstånd från våldet och våldsverkarna. Det gör vi redan ... i alla fall majoriteten av oss.

Det handlar om klass, sägs det. Men inte om över- eller underklass, upplever jag det som ... utan om Härskarklass. Dvs, vilka som har rätten att bestämma över vilka som har rätten att få andra att blöda i utövandet av det "nödvändiga, goda våldet".

En gång kallades de för övermänniskor? Men dagens maktmänniskor är väl av helt annat slag?

De som sitter på maktpositioner i samhället .. kultureliten, politiker och journalister .. och hyllar det "goda våldet", legitimerar "köttandet" med kängförsedda fötter som hoppar på sköra människokroppar måste besinna sig och fundera efter om makten är värd det här priset.

Grammisgalans gemensamt höjda, knutna högernävar var nog avsedda som ett uttryck för solidaritet och stöd för kampen mot dem som "hotar demokratin". Jag tror det.

Men för mig symboliserar de .. i sin aningslöshet .. det största hotet mot samhället som jag upplevt under min livstid.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Dagens Media, Gp, Folkbladet, VK, Nyheter24, Nyheter24 2,

No bullshit!!

Den här bilden är designad av Svante Grundberg och jag fick t-shirten den sitter på av Maken i julklapp, efter att jag sett den skymta förbi i programmet ”Nattsuddarna” för länge sedan. I dag får den symbolisera de motsägelsefulla tongångarna i media gällande tonläget på nätet.

Katrine Kielos skriver på AB ledare att, ”Europa förgiftas”. Hon förvånas över hur terrordådet i Norge har bemötts på nätet och frågar .. ”Om inte detta får diskuteras som ett politiskt terrordåd – finns det då över huvud taget något som kan diskuteras som politiskt terrordåd?
Jag bara undrar. För jag förstår inte vad ni säger?”

Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv. Naturligtvis är detta ett politiskt terrordåd .. det riktade sig ju direkt mot ett politiskt parti! Och naturligtvis ska det diskuteras som ett politiskt terrordåd!

Men det är inte ett svenskt partipolitiskt terrordåd och ska inte heller användas som slagträ i den svenska partipolitiska debatten. Det inser Katrine Kielos när hon talar om att Europa förgiftas av hat mellan människor.

All den stund media och privatpersoner tar chansen att utnyttja ett terroristdåd och en tragedi för egna syften och för att vinna partipolitiska poäng så göder de också det hat som instabila människor hämtar sin näring ur. Vid varje tillfälle som svenska politiker pekas ut med namn i samband med en norsk massmördare och terrorist ger sig vederbörande ut på den väldigt tunna gränsen som skiljer oss från dem som fanatiskt attackerar oliksinnade med oönskad etnisk tillhörighet, religion, kön, sexuell tillhörighet och politisk hemhörighet och stänger samtidigt dörren till diskussionen om det som är nödvändigt att tala om.

Det är ingen skillnad mellan ohämmat hat som riktar sig mot invandrare eller partipolitiker .. oavsett vem som står för det eller hur väl de uttrycker sig. Eller är det??

Vi borde diskutera hatet och fientligheten .. men inte utnyttja det för egna syften! Är det så svårt?

I dag läser jag om att ”Ett öppet samhälle kräver ansvar för det fria ordet”, ”Rätten att provocera är självklar i ett öppet samhälle, men andra kan bli offer för illgärningar som andra oavsiktligt kan ha uppmuntrat.” Det är intressant att läsa om just i DN, med tanke på att samma tidning publicerade namn och bild på 10 sajter med främlingsfientligt och extremistiskt budskap i gårdagens pappersupplaga.

Är det att ta ansvar för det fria ordet?

När mediadreven går, baserade på information som hämtas bland kriminella eller från människor som har ett eget behov av att hämnas, synas eller skada .. är det ansvarsfull journalistik?

Hur står det till med faktaunderlaget bakom tidningarnas drev och påståenden? Vad är syftet med kränkande artiklar om ”kändisar” byggda på rykten och skvaller? Pengar?

Ansvar för det skrivna ordet! När det gäller AB använder jag mig hellre av Svante Grundbergs symbol än av tidningens gilla-lika-symbol. Den ena är ärlig och lätt att leva efter, den andra fungerar inte ens på den tidning som marknadsför och säljer den.

Varför förfasa sig över det brutala och hatiska språket i kommentarsfälten när man avlönar personer för att ha en egen ”Show” där syftet är att förnedra och förminska andra människor i ”ironins” och ”humorns” namn?

”När tas steget från politiskt engagemang till våld” .. läser jag i SvD. Som jag ser det så kan det lika gärna vara en helt vanlig tidningsartikel som har till syfte att misstänkliggöra en politisk ledare, ett ihållande näthat som en twittrande kommunpolitiker som inte ifrågasätts när han hyllar väpnat våld, som kan vara den tändande gnistan.

Vi har alla ansvar för det fria ordet och hur vi hanterar det .. men framför allt media sätter gränserna för vad läsarna ser som acceptabelt eller inte.

SvD, SvD, DN, Expr., AB, AB
Bloggat: Tokmoderaten, Högbergs tankar

Sopa rent framför egen dörr?

Norges statsminister Jens Stoltenberg har varit ett föredöme i katastrofen i Norge och lyckats samla sitt folk i sorg och gemenskap utan att skapa känslor av hat, vedergällning och motsättningar. Det är imponerande!

Här i Sverige höjs röster för att Fredrik Reinfeldt ska göra detsamma för oss svenskar. Frågan är bara varför?? Det är i Norge terrordådet har skett, det är norska familjer som sörjer mördade anhöriga, det är en norrman som är förövaren .. det är inte VI som behöver tröstas och omfamnas .. det är norrmännen som behöver vår sympati, vår solidaritet och medkänsla.

"Det är så solkigt att använda andras djupaste skräck och sorg som verktyg för att trumfa igenom sina egna politiska poänger" .. läser jag i DN i dag. Ungefär detsamma skrev jag själv för några dagar sedan och jag håller helhjärtat med om att vi måste låta offren för denna tragedi få tid för sorg och saknad innan de används i den politiska debatten.

Sverigedemokraterna ses som en del av det som massmördaren i Norge står för och en av deras twittrande, folkvalda kommunpolitiker, Eric Hellsborn, anser uppenbarligen att allt som händer och sker är mångkulturens och islamisternas fel, och förstärker den bilden.

Men vi kan inte lyfta ansvaret från gärningsmannen och lägga det på ett svenskt, demokratiskt valt riksdagsparti, hur gärna vi än vill det .. för om vi ska göra det så måste vi också granska andra avarter av politiska åsikter som finns i vårt land.

Sopa rent framför vår egen dörr, så att säga.

I Expressen kan vi läsa att "Hans politiska åsikter utvecklades i Sverige" och det kan väl väcka lite funderingar om hur det politiska tonläget är i vårt eget land?

Under detta år har jag vid flera tillfällen förvånat mig över att reaktionerna har varit så svala och ointresserade när det gäller den twittrande, folkvalda kommun- och landstingspolitikern Simon Fors som framför åsikter som ..

"Moderater förtjänar inget annat än bly".

"Hej alla äckliga moderatsvin. Ni ska få sopa i våra fabriker, ert förbannade rövarband."

"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning." .. vilket avser en ledarskribent i SvD och Simon Fors undrar också om alla i SvD:s ledarredaktion är "rasist och tortyrförespråkare".

"Att reta upp borgarna är bara ett delmål för mig. Jag ämnar ta ifrån dem allt och helt enkelt avskaffa dem" .. vilket känns så där lagom trevligt för mig som ser mig som en medelklassig borgare som gärna vill behålla det jag arbetat ihop.

Simon Fors anser också att våra svenska moderater är .. "mänsklighetens förtryckare" och att Margaret Thatcher är det vidrigaste som funnits näst efter Hitler, och märkligt nog tar hans partiledning inte avstånd från dessa åsikter utan anser att de är privata och därmed får stå för Simon Fors, trots att han som folkvald och skatteavlönad politiker företräder både partiet och människorna i sin valkrets?

Alla extremister och fanatiker är ofarliga så länge de nöjer sig med att formulera sina åsikter i ord och text, är det så??

Eller så lägger de grunden till handlingar som andra kommer att utföra i framtiden .. har vi inget ansvar för det innan det händer?

Ska vi kanske ta och titta lite på hur vi har det här hemma och försöka samla ihop oss i samma gemenskap och avståndstagande av alla former av uteslutande som de lyckas göra i Norge .. där terrordådet redan har inträffat .. i stället för att försöka göra anspråk på deras sorg och behov av stöd och gemenskap?

AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Nsd
Bloggat om Simon Fors: Röda Berget, Thomas Böhlmark, Tokmoderaten