Judar varnas för att besöka Malmö, ..

 .. journalister som besöker Rosengård med kippa och Davidsstjärna hotas till livet, svensk press skriver tårdrypande och vackert om resor "i spåren efter Förintelsen" och anställer skribenter med antisemitiska åsikter och om någon reagerar så sopas hela problemet under en matta av vita, medelålders svenska män?

I går gav Uppdrag Granskning en skakande inblick i hur det är att vara jude i Malmö .. i dag verkar det som om alla andra(?) granskande journalister hade firmafest/semester när programmet sändes?

Annat var det när en frityrgryta .. eller något annat .. orsakade en brand i en moské i Eskilstuna .. DÅ var det fara å färde på löpsedlarna. Då ropade regeringen högt och ljudligt om utbildning av svenska folket!! Men när det gäller antisemitism är vi väl redan utbildade?

Finns det NÅGON som inte hört talas om Kristallnatten, förintelselägren, judeförföljelserna och nazismen? Det är ju händelser som ständigt är aktuella när det handlar om rasism och främlingsfientlighet?

Och ändå så verkar det som om angrepp på judar är något de får vänja sig vid .. om de envisas med att bo i Malmö.

Jag blir rädd på riktigt. När jag var barn berättade min mamma om judeförföljelserna och lägren och jag undrade .. varför GJORDE ingen någonting??

Svaret var att ingen visste. Det tyckte jag var obegripligt? Det var väl solklart att väldigt många människor visste? Det fanns ju till och med bilder i tidningarna som skildrade fasorna, döden och grymheterna?

Det kommer aldrig att hända igen .. sa min mamma när jag hade svårt att sova. NU vet vi hur det kan ske, NU vet vi vad nazismen står för och ingen kommer att kunna göra så igen.

Från den stunden har jag undrat varför ingen fattade att det var MÄNNISKOR som stod bakom grymheterna. De hade kunnat kalla sig för vad som helst .. det var ändå vanliga människor som samlades runt det som då hette nazism och som nu kan kallas något helt annat .. men med samma eller andra medmänniskor som mål?

Att det faktiskt fanns människor som både kunde och ville utföra dessa fasor .. kanske till och med fortfarande finns .. fast det inte syns utanpå! Det var en insikt som skrämde mig när jag var barn.

Jag läste sådant jag inte förstod och blev rädd. Om det kunde hända i Tyskland .. varför kunde det inte hända här? Kunde det hända mig? Mina föräldrar och min lillebror? Vårt hem och vår hund??

Vad hände med alla barns hundar? .. och det visste inte min mamma som inte heller tyckte det var särskilt intressant, och jag grät i kudden vid tanken på alla ledsna barn och ensamma hundar som letade efter dem.

Varför är alla rädda för ett ord som nazist .. när det var människor som bestämde och gjorde allt hemskt? Om någon INTE är nazist .. är det då en GOD människa?

Hur började det? Varför kallade de sig nazister om alla visste att de var onda människor och hur ska vi veta NU, om de kallar sig något annat? .. frågade jag min mamma för länge sedan, och hon svarade ..

 .. DÅ det var det ju ingen som visste.

NU vet vi.

Sov nu och tänk inte så mycket.

SVT, SVT, Sydsvenskan, DN, SvD, Expr., Expr.,

Ledarsidorna, 6 mannen, Motpol,

Veckans gärnings"en", offer eller hjälte/hjältinna ..

.. välj själva. Jag har insett att dagens debattinlägg, ledare och krönikor varken vänder sig till mig eller handlar om mig, utan enbart är en form av kommunikation mellan debattörer, ledarskribenter och krönikörer när de tävlar om vem som är bäst skickad att föra min talan?

Jag är alltså "folk". Jag är så obetydlig att jag inte ens har hört talas om den kända musikskribenten Ametist Azordegan och så obildad att jag uppskattar programmet "Uppdrag Granskning" .. trots att det är gjort av en man.

Jag är en av dem som får förekomma som offer för än det ena eller det andra. En av folket som inte förstår sitt eget bästa utan behöver upplysas och bildas.

Vare sig jag vill det eller inte!

Det är  .. som Ametist Azordegan så tydligt påpekar .. hennes och hennes kollegors "journalistiska uppdrag att bilda folket genom att kommunicera ut vedertagna fakta".

Vedertagna fakta, enligt Ametist Azordegan .. som enligt egen uppgift "är rätt känd för att ha talets och ordets gåva"?? .. är att Janne Josefsson i sitt granskande reportage om vänsterextremismen lät en kvinna. som var medlem i de nationalsocialistiska partiet SVP, berätta om det våld hon blivit utsatt för i hemmet.

Usch!!

Fakta, enligt Ametist Azordegan, är att människor som inte tagit del av de "vedertagna" fakta, som journalisterna kommunicerat ut, inte har samma demokratiska rättigheter till en åsikt, inte har samma rättigheter att skyddas mot våld enligt lagen och inte heller har rätt till någon form av sympatier? Är du nazist så får du finna dig i att få hemmet sönderslaget av vänsterextremister .. och känner du att du lever under dödshot så är det inte mer än rätt åt dig när du har en felaktig syn på samhället?

Här ska det inte slösas med licenspengar på att visa upp våld som är berättigat!

I affekt slängde Ametist Azordegan iväg ett IRONISERANDE twitter ... "Kan han inte bara komma ut som nazist/SVP...".  Hon kastade "sandlåde-sand på en annan journalist" och det  "är såklart sånt man slänger ut sig hemma när man raljerar".

Så klart!

Hon blev PROVOCERAD av Janne Josefssons program "och ville "slå" på honom i ord".

Så klart!

Det var alltså ett RALJERANDE tweet, vilket var och en som har talets och ordets gåva på samma nivå som avsändaren, borde ha förstått. Och det var oändligt många som hade det och ÄLSKADE Ametist.

Så klart!

Tråkigt nog för Janne Josefsson .. om han nu bryr sig .. och för oss vanliga dödliga, som skräms av vänsterextremismen .. så var det lika många som HATADE honom och provocerades av programmet??

Dagen efter Ametist Azordegans lilla ironiserande och raljerande affekt-twitter vaknade hon upp och fann att hon under natten fått .. "12 st dödshot, 15 st hot om våldtäkt/sexuellt våld (som oftast beskrivs detaljerat) varav samtliga har rastistiska motiv och 56 st rasistiska mail med rätt grovt innehåll. Hur många rasistiska "åk hem" jag har fått på twitter kan jag inte ens räkna, för många. Allt detta har jag fått på mindre än 12 timmar".

Avsändarna verkade vara provocerade av den "ironiserande" tweeten, men i total avsaknad av talets och ordets gåva, eftersom inget uppfattades som avsänt i affekt, raljerande eller ironiserande. Men förmodligen var avsändarna "folk" och texterna "såklart sånt man slänger ur sig hemma" .. när man tillhör den icke färdigbildade "folket".

Men det kan ju inte "folket" hjälpa .. utan allt ärJanne Josefssons fel ... och alla var förmodligen också nazister?

Det är också Janne Josefssons och alla andras fel att SVT:s chefer angrep Amitist som bara provocerades av och reagerade, ironiserade, raljerade över ett .. i hennes ögon .. undermåligt program med lågt journalistiskt värde, medan INGEN stödde Ametist när hon drabbades av hat avsänt i affekt som hon inte på något sätt upplevde som varken ironiserande eller raljerande .. eller hur det nu blev??

Det är inte lätt att hänga med i svängarna där uppe på den absoluta toppen där alla har till uppgift att bilda oss här nere längst ner bland de lägsta av de lägsta .. "folket"?

Jan Gradvall upprörs i Expressen, över hur Ametist Azordegan blir behandlad av sina kollegor och undrar .. Varför ställer ni etablerade journalister inte upp för Ametist på samma sätt som ni gör för Janne? Varför behandlar ni journalister människor olika beroende på var de kommer ifrån? Vad vet ni om att leva med rasistiska hot? Varför förlåts vissa efter ett misstag och andra inte?

Som ni märker så vänder han sig inte till mig utan till sina egna kollegor .. men de fetmarkerade frågorna är frågor som även vi .. "folket" ..  och förmodligen också kungahuset .. ofta ställer oss ibland, när vi läser vad de som har "talets och ordets gåva" åstadkommer på debatt- eller ledarsidorna.

SvD, DN, Expr.,

Det mest skrämmande är inte blodet .. utan applåderna.

Det jag såg i Uppdrag Granskning i går var ingen nyhet. Jag har sett det och läst det förut. Enögda, känslomässigt handikappade människors våldsorgasmer när de lyckats "kötta" någon med en välriktad spark i huvudet, träffat ett öga eller stuckit någon med kniv eller annat vässat tillhygge.

Hatet. Jag har läst om det, hört det och sett det i filmade inslag som stolta förövare lagt upp på nätet .. märkligt omedvetna om att det är likvärdiga människor av kött och blod som de anser sig ha rätt att misshandla.

Någons barn? Någons förälder?

I demokratins namn? För människors rätt till lika värde? För att värna om yttrande- och åsiktsfriheten? För att markera en politisk åsikt?

Jag blir lika rädd som alla andra när jag ser fullständigt oskyldiga människor bli offer för en våldsspiral som bara ökar. Sönderslagna hem, raserad trygghet, barn som väcks av att det regnar fönsterglas över deras sängar eller som skriker i panik när den enda tryggheten .. hemmet .. förvandlas till en krigszon.

I Sverige?

Jag har hört dumheten, naiviteten och de fullständigt okunniga förklaringarna till våldet. Självförsvar? Vi måste värna Sverige mot våldet? Alliansen röstade in sig i regeringen och vi måste ta tillbaka demokratin?

Janne Josefsson hoppades att hans program skulle skapa debatt. Jag som lever bland gräsrötterna i samhället visste att det enbart skulle landa i indignerade krusningar på den tillrättalagda ytan. Uttrycket "största möjliga tyyyyyystnad" passar utmärkt när det gäller cirkusen där de stora elefanterna dansar.

SvD till exempel, gör sitt bästa för att glömma att programmet överhuvudtaget har sänts? Expressen rapporterar om efterföljande twitter som utpekar Janne Josefsson som nazist?

Det är fyra månader kvar till riksdagsvalet och jag hoppas innerligt att ingen dör .. alldeles i onödan .. innan dess. Men det obehagliga är att jag inte är riktigt säker. Jag hoppas också att våldsromantikerna/huliganerna stannar där de är och inte följer demokratitåget till Almedalen i juli, eftersom jag drömmer mardrömmar om vad en panik på Visbys trånga gator kan medföra.

Men det som skrämde mig mest under timmen med Uppdrag Granskning var ingenting av allt detta. Jag visste det innan.

Det mest skrämmande var det filmade inslaget från Grammisgalan där vi fick se Sveriges Kulturelit resa sig som en man, höja högernäven i luften och hylla Kartellen och Sebbe Staxx. Det gav obehagliga flashbacks till gamla journalfilmer som visade masspsykos och övermänniskor, helt övertygade om att de befann sig på den rätta vägen till det fullkomliga samhället.

Under förutsättning att man gemensamt rensade ur "lössen ur fanan". Även om det innebar ett visst mått av blodspillan.

Skillnaden mellan höger och vänstervåld är inte våldet, inte utförarna, inte någon slags ideologi utan legitimiteten uppifrån.

Kan vi inte se det är vi nog verkligt illa ute är jag rädd.

För redan nu sprider sig en oro och en rädsla bland de gräsrötter som jag tillhör.

Jag saknar kontakten med mina medmänniskor. Det spontana tilltalet och det öppna samtalet. I tidigare valrörelser har vi, i min omedelbara bekantskapskrets, kunnat diskutera de politiska alternativen, häckla varandras åsikter, leka med idéer om egna lösningar. Kort sagt .. vi har använt oss av yttrande- och åsiktsfriheten och haft stor glädje av den, samtidigt som samtalen också gett en välbehövlig insyn i andra alternativ än dem som vi själva snöat fast i.

Jag saknar öppenheten i mötet med okända .. vart tog det vägen och varifrån kom den spända tystnaden?

Använd fel eller känsliga ord och människor viker undan med blicken och försvinner. Det finns en underliggande skygghet och oro som ligger i vägen för nya, spännande möten?

Det är inte vi .. folket, som måste ta avstånd från våldet och våldsverkarna. Det gör vi redan ... i alla fall majoriteten av oss.

Det handlar om klass, sägs det. Men inte om över- eller underklass, upplever jag det som ... utan om Härskarklass. Dvs, vilka som har rätten att bestämma över vilka som har rätten att få andra att blöda i utövandet av det "nödvändiga, goda våldet".

En gång kallades de för övermänniskor? Men dagens maktmänniskor är väl av helt annat slag?

De som sitter på maktpositioner i samhället .. kultureliten, politiker och journalister .. och hyllar det "goda våldet", legitimerar "köttandet" med kängförsedda fötter som hoppar på sköra människokroppar måste besinna sig och fundera efter om makten är värd det här priset.

Grammisgalans gemensamt höjda, knutna högernävar var nog avsedda som ett uttryck för solidaritet och stöd för kampen mot dem som "hotar demokratin". Jag tror det.

Men för mig symboliserar de .. i sin aningslöshet .. det största hotet mot samhället som jag upplevt under min livstid.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Dagens Media, Gp, Folkbladet, VK, Nyheter24, Nyheter24 2,

Oj .. hoppsan!!??

Det blev lite fel .. äsch, det är sån´t som händer. Och det var ju en närpolis även om det inte var rätt närpolis så det var ju inte fel i alla fall? Och jag kan säga 100 gånger att vi menade det vi ville mena? Eller hur det nu blev?

Det var inte samma person som vi intervjuade som vi trodde det var .. so what?

Det behövdes en motvikt mot det som alla upprördes över .. så vi lugnade ner stämningen .. annars vet man ju inte vad som händer?

Det var väl bra?

Oj då .. var det någon som fick sitt liv förstört bara för att vi kanske lade till och drog ifrån lite??

Det var verkligen inte meningen .. så synd.

Jag är specialiserad på texter och retorik så jag förstod direkt att fosterlandet naturligtvis syftade på SD. Jag har ju inget annat att förhålla mig till eftersom jag sällan lämnar min närmiljö .. vilket jag inte behöver eftersom jag är så specialiserad. Men läs gärna vad jag skriver .. jag brukar ställa till ett jädrans liv när jag går igång på något!

Och det är korrupt att granska någon man känner, så det så! Men jag står för vad jag läser mellan raderna i texterna jag plockar isär i jakten på något att gå igång på ..  men jag ställer mig inte framför någon kamera i ett korrupt program som ifrågasätter mitt viktiga arbete med texter och retorik!

Blev det lite jobbigt för någon? Är det MITT problem, eller?

Det spelar väl ingen roll vad en offentlig person säger, det viktiga är väl vad vi hör. Man kan tolka allt på olika sätt .. så därför tolkar vi det folk säger så det säljer bäst eller passar våra syften .. det är väl inte så konstigt?

Blev någon sårad över att bli utpekad som rasist?

Oj .. hoppsan?? Men är det vårt problem?? Folk får väl tänka på hur de kan tolkas när de tänker och talar fullständigt fritt i ett demokratiskt land där allt får tolkas utifrån vad skribenten vill höra?

Vi gjorde ju ett bra jobb med att få människor att tro på det vi ville att de skulle tro, eller hur?

Det är ju så viktigt med objektiv journalistik .. så då kan vi ju inte bara fokusera på en påstådd sanning utan att samtidigt ställa den i relation till en påstådd osanning. ATT det ska vara så svårt att fatta!

Och vad är EGENTLIGEN syftet med att granska JOURNALISTER? Var står egentligen Uppdrag Granskning när det gäller integrationsfrågorna ... hmmmm?

Och visst kan man göra fel och visst kan man tolka allt efter egna syften och visst finns det lika många individuella sanning som det finns människor .. och visst finns det många små, ömkliga och självgoda människor som lever på att klättra på andra. Men jag undrar hur jag ska tolka mig själv eftersom jag ..

.. inte skäms för att kalla Sverige för mitt fosterland, eftersom det betyder att det är det land där jag är född och uppvuxen. Ingenting annat.

.. skäms över att vi klämmer in människor, som saknar allt, i boenden som vi aldrig själva skulle acceptera och förväntar oss att de ska vara lyckliga och tacksamma i evigheters evigheter. Eftersom vi inte har något annat att erbjuda.

.. tycker att det är viktigt med ansvar, ärlighet, hederlighet, fakta och är skeptisk inför statistik.

.. bryr mig om mina medmänniskor, alltid försöker se konsekvenserna av mina handlingar INNAN jag gör något som kan beröra någon annan och aldrig medvetet skulle vrida på sanningen för att få någon att tycka och tänka som jag.

.. efter den här inblicken i journalistikens vardag aldrig kommer att tro på vad jag läser eller ser i fortsättningen. Och vem vill betala 13 kronor om dagen för att bli lurad, förd bakom ljuset eller bli betraktad som en fullständig idiot??

Hur är det Martin Aagård? Gör den här texten mig till någon som ska uppfattas som en sverigedemokrat eller bara ytterligare en obildad svensk som behöver korvstoppas med journalistiska sanningar?

AB, AB, AB, AB, AB, Expr., Expr.,

I kväll kan ingen slita mig från Uppdrag Granskning.

Jag var inte hemma i går och när jag vid halv fem/femtiden äntligen fick sätta mig i bilen för att komma dit så gick P1 igång som vanligt.

Det var upprörda tongångar från start. Till slut lyckades jag komma underfund med att det var Aftonbladetskribenten Martin Aagård som var uppjagad till hysteri över att Uppdrag Gransknings anställda var KORRUPERADE!!

Ett ord som han upprepade nästan maniskt .. KORRUPERADE!!

ALLIHOP!!!

Programmet var inte heller tillräckligt granskande utan fungerande som ett debattprogram och när de tog upp problem så debatterades de inte tillräckligt och så hade han blivit inbjuden utan att veta att två av medarbetarna kände varandra och hade arbetat med samma inslag för 7-8 år sedan??? Den ene hade han dessutom själv anklagat för att försvara Sverigedemokraterna i en debatt om somalisk invandring, vilket borde ha diskvalificerat honom från att delta i någon debatt alls, eller hur det nu var???

I vilket fall som helst så var allt opassande så till den milda grad att programmet borde ha ställts in. Men han backade inte en millimeter på vad han tidigare hade skrivit till den olämplige medarbetaren och han var inte alls rädd för att ställas till svars och han hade ingen alls beröringsskräck när det gällde integrationsfrågor .. även om han inte direkt fattade varför just han skulle behöva stå till svars för vad han skrivit i frågan till en tidigare medarbetare till en annan medarbetare  som nu fick göra sig hörd i ett KORRUPT program.

Alltså .. programmet blev korrupt .. ett debattprogram i stället för ett granskade program?? .. eller .. ett granskande program där debatten inte var tillräckligt granskande?? .. därför att medarbetare 1 hade gjort research 7-8 år tidigare till ett annat program, som medarbetare 2 också arbetade med, än det som medarbetare 2 gjorde nu som Martin Aagård deltog i utan att ha blivit upplyst om detta korrupta beteende?

Tror jag?

Jag blev alltså inte särskilt klokare av de upprörda harangerna som upprepades i hur många motsägelsefyllda varianter som helst ända tills jag parkerade bilen på gårdsplanen och stängde av hela biddevitten .. men så mycket förstod jag att Martin Aagård led helvetets alla kval vid tanken på kvällens program.

VARFÖR skulle Uppdrag Granskning granska något som borde debatteras och VARFÖR debatterade Uppdrag Granskning när deras uppdrag var att granska och journalister ska inte granska varandra om de känner varandra sedan tidigare eller har arbetat tillsammans ... och så gott som ingenting sades om vad programmet handlade om så det fick jag googla när jag kom in.

På frågan om han sett programmet svarade han nekande och det hade ingen annan gjort heller .. mer än möjligen Janne Josefsson som var med och ställde en del frågor som han inte fick svar på. De som intervjuade Martin Aagård undrade om det inte var svårt för journalister att arbeta om de inte fick arbeta mer än en gång i livet med samma kollega eller granska någon som tidigare ingått i samma "case", utan att anklagas för vänskapskorruption?? Sååå många journalister finns det väl inte ändå?

Jodå, SÅÅ många journalister finns det! Martin Aagard hade till exempel ALDRIG arbetat tillsammans med Janne Josefsson! Men för att helgardera sig så säger han i en intervju på SVT Nyheter  .. "Och om det nu är så att man är i en sådan ankdamm att man känner alla andra journalister – granska inte varandra då! Det finns andra sätt att framföra sin kritik."

Det var panikslaget och upprört och då förstod jag att programmet redan var inspelat och att Martin Aagård förmodligen kände att han gjort en slät figur och nu försökte rikta strålkastarljuset åt precis vilket håll som helst .. bara inte på sig själv.

Men det var precis där det hamnade. Nu kan ingen hindra mig från att se Martin Aagård på SVT i kväll.  

AB, AB, AB, AB, SvD, SVT, SVT,

Milda makaroner ..

.. vilket balanserat och intressant kommentarsfält jag fick i går!!

Och på ämnet "Barnfattigdom och uppdrag granskning" till på köpet? Det var mer än SVT lyckades med där jag måste erkänna att jag stundtals var tvungen att lämna rummet för att orka se det ens fragmentariskt.

Vad beror det på?

Varför kan vi som är så stolta över yttrandefriheten och åsiktsfriheten inte ens ha ett tv-sänt debattprogram värt namnet?

Ett värdefullt och givande samtal liknar ju ett pussel .. var och en ser mönster som andra kanske missar, bidrar med sin bit, får en bit av någon annan och så .. tillsammans bildar bitarna ett mönster.

Nu kommer förmodligen vän av ordning att upplysa mig om att DEBATT handlar om att flera människor med olika ställningstaganden kraftfullt och enögt framför dessa och därför inte behöver ta någon som helst hänsyn till om "motståndarens" eller de egna argumenten är riktiga eller ens sanna.

Och då kan man ju undra varför det ens sänds debatter som någon slags underhållning eller upplysningsprogram på statstelevisionen?

Men då får du ju höra båda sidor och själv bilda dig en egen uppfattning .. suckar vän av ordning irriterat.

Men jag VET ju redan var alla inblandade står. Vänster- kultur och åsiktsmänniskorna har så långt jag kan minnas haft samma argument och samma åsikter och "den andra sidan" stångar sin panna blodig mot den .. oavsett vad de hävdar för åsikter.

Kanske hittade jag förklaringen i mitt kommentarsfält i går?

Eftersom det finns en dröm om det kollektiva folket hos vänstersidan så kanske det är anledningen till de kollektiva åsikterna .. eller Åsikten, om man ska vara noga. Avviker någon från den kollektiva åsikten så betraktas vederbörande också som en svikare mot gruppen och hamnar utanför i kylan.

Ifrågasätter någon Åsikten är denne förmodligen fienden som måste oskadliggöras .. oavsett om ifrågasättandet är välmotiverat eller befogat?

I går var det rätt tydligt. Om man skalade bort den kollektiva ilskan mot att barnfattigdomsbegreppet ifrågasatts och att den friserade statistiken granskats/upptäckts, så fanns det inte mycket kvar?

Åsikten var tydligen att det var oviktigt att Rädda Barnen, Bris och Majblomman sammanställt statistik som inte överensstämde med verkligheten .. trots att det var den statistiken som låg till grund för makthavarnas insatser för att hjälpa barn som far illa.

Hur "räddar man barnen" genom att påstå att de behöver en annan hjälp än den de verkligen behöver?

Det talades faktiskt mer om Janne Josefsson än om de utsatta barnen som utnyttjats för att överensstämma med den kollektiva Åsikten - det stora problemet är att barn svälter och fryser!!

Barn far illa .. jag skrev det i går .. men det stora problemet är nog inte maten. Det stora problemet tror jag är otryggheten både i samhället, barnens egen miljö och i hemmiljön. Att försöka lösa barnproblem utan att se hela familjen är säkert mycket lättare om det på förhand finns en kollektiv åsikt om "Barnfattigdom" som går att lösa med riktade insatser till barnen utan att behöva se hela familjesituation.

Men hur skulle de insatserna se ut?

Det är märkligt. Ett bra samtal kan ge plötslig eller omärklig information som gör att jag inser att jag måste ompröva tidigare ställningstaganden, men det kan också vara jag som ger en pusselbit som gör att någon annan ser ett helt nytt mönster.

I ett bra och givande samtal, som kan resultera i en lösning av ett problem, kan deltagarna se problemet från flera håll, få aha-upplevelser eller helt förkasta omöjligheter eller plötsligt finna att det finns relaterade svårigheter eller faktorer som egentligen ligger som grund för det som ansågs vara huvudproblemet.

I ett bra samtal kan en vanlig .. nåja? .. "Ödmjuk och Gullig Näthattare" beskriva  hur det kanske såg ut vid utförsäljningen av kommunala bolag på ett fullständigt begripligt sätt .. vilket får mig att undra ..

Varför kan inte journalister och politiker åtminstone försöka .. någon enstaka gång i alla fall .. beskriva verkligheten som den ser ut från fler sidor än en?

För varje fråga har fler sidor .. inte bara en. Samhället ser helt olika ut beroende på var vi befinner oss i det eller i vilken fas i livet vi lever i. Ska det verkligen vara så svårt att försöka ge en nyanserad bild av det man skriver eller talar om? Eller ingår det i uppdraget som debattör, fri, politisk eller journalistisk, att stå för en kollektiv Åsikt .. oavsett om man tror på den eller inte och oavsett om den skadar föremålen för den eller inte?  

Men de som vill bilda opinion och stå för samhällsdebatten är kanske rekryterade för att vara endimensionella och kanske bara har rätt till var sin kollektiv Åsikt att gnugga in i ansiktet på varandra?

Det förlorar ju alla på .. den som inte vågar lämna den förutbestämda åsikten, den som kan bevisa att den är fel och den som det hela egentligen handlar om?

I går tyckte jag att SVT ägnade alldeles för mycket tid åt att visa det.

(Obs! .. Detta är inte en Åsikt, utan bara ett försök till ett simpelt samtal som kan leda precis vart som helst. Till exempel så vill jag slå ett slag för det nymyntade uttrycket "näthattare", som jag tycker väl beskriver sådana som mig själv. Näthattare - de som öppet och villigt vill delta i samhällsdebatten i motsats till näthatare som gör sitt bästa för att avsluta den så brutalt som möjligt .. är inte det genialiskt, så säg?)

DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, Expr., Expr.,