lördag 28 november 2015

87 procent?


Om jag tänker köpa en dyr och lyxig bil och försäljaren deklarerar att den är till 87 procent fullt utrustad och har 87 procent prestanda så skulle jag naturligtvis undra vart de återstående 13 procenten tagit vägen.

Om försäljaren då förklarade att 13 procent av utrustningen "inte kändes bra" och att han personligen inte ville ha med de 13 procenten prestandabortfall att göra eftersom det inte var bra för hans image och karriär .. så betvivlar jag att det hade blivit en affär.

Om samma diskussion skulle uppstå i en vårdsituation där läkaren förklarade att hon inte kunde använda sig av mer än 87 procent av vårdens resurser .. trots att det vore till fördel för patienterna .. eftersom de övriga 13 procenten "inte kändes bra", kunde vara skadliga för karriären och menliga för hennes image .. så skulle jag nog bli allvarligt oroad.

Jag vill lika lite ha Sverigedemokraterna i en regering som jag vill ha Miljöpartiet eller Vänstern där. Mp och V känns .. i sitt totala förnekande av en ekonomisk verklighet .. faktiskt till och med farligare för landet än SD men överlag så tror jag inte på människor som drivs av en blind tro på att de sitter inne med en Sanning .. one truth, fits all, typ .. som gäller alla.

Se bara hur det har gått för Socialdemokraterna. Hela partiet, med sina 31 procent, faller samman och förlorar all trovärdighet under trycket från  6,9 procent fanatiker i Miljöpartiet .. och "stödet" från 5,7 procent, minst lika verklighetsfrämmande, extremister i Vänstern.

När det är valår förväntar jag mig inte att "mitt parti" kommer att bilda majoritetsregering, jag kan till och med vara väl medveten om att partiet aldrig kommer att hamna i någon regering utan ständig kommer att befinna sig i opposition. Mitt val är det som jag tror är bäst för de mest utsatta i landet.

Men oavsett vilken regering det blir, så förväntar jag mig en 100 procentig riksdag!

Jag förväntar mig att ALLA riksdagsledamöter, som tillsammans representerar ALLA svenska medborgare som röstat, ska samarbeta och göra sitt yttersta för att uppfylla de löften de gick till val på.

Ingen kommer att lyckas, naturligtvis. Men jag förväntar mig att de utnyttjar det demokratiska systemet till 100 procent.

Inte bara till 87 procent som de gör i dag .. bara för att alternativet "inte känns bra" eller påverkar framtiden negativt för politikern, partiet eller karriären.

Hur det påverkar kunden, patienten eller väljaren verkar vara fullständigt ointressant?


fredag 27 november 2015

För första gången i mitt liv ..


 .. har jag i dag kört bil utan glasögon.

Det kändes nästan olagligt, rent av kriminellt. Jag har nog aldrig kört så laglydigt och försiktigt tidigare. Med förståndet förstår jag att jag nu ser bättre än jag gjorde med glasögon tidigare, men någonstans hörs en röst som säger att det inte är sant .. eftersom jag inte har glasögonen på mig.

Utan glasögon ser jag inte tillräckligt bra .. så är det och så har det alltid varit.

De saknas i ansiktet på något konstigt sätt? Det känns som om jag ser sämre utan och om jag sätter på mig bågar som saknar glas .. som jag har gott om i min glasögonbågssamling ..så känns det genast som om jag ser bättre än någonsin?

På något sätt verkar det som om Miljöpartiet känner på samma sätt. Utan partiets gröna glasögon, som gör att visionen om icke-våldsförsvar och öppna gränser upplevs som rimlig och möjlig, känner de det som om de famlar i en okänd värld.

De saknar sina ideologiska glasögon och måste därför genast samla sig runt kravet på nya .. även om de inte gör att bilden av verkligheten förändras till något bättre. Huvudsaken är att det KÄNNS som tidigare när allt var som det alltid varit.


SvD, DN, Expr.,

torsdag 26 november 2015

En oppositionsregering ..


.. finns det begreppet överhuvudtaget?

Hittills har jag trott att den politiska oppositionen hade som uppgift att invända och rösta mot, kritisera samt analysera regeringens agerande och beslut? Jag trodde att en fungerande opposition var grunden för en fungerande demokrati.

Har jag haft fel hela tiden?

Visst, det förekommer att odemokratiska regeringar med maktmedel  kan upprätthålla sin makt genom att hindra oppositionen från att opponera och även i Sverige kan en demokratiskt vald riksdag utesluta ett demokratiskt valt parti från riksdagsarbetet, genom att ogiltigförklara/bortse från 13% av svenska folkets röster för att de driver samma förslag som regeringen nyligen lagt fram .. och inbördes opponerar mot .. men därifrån är det ju långt till den enpartistat som förbjuder all opposition.

Men en regering som är i opposition mot sig själv?

Har det någonsin förekommit tidigare? Någonstans?

Vi har något som kallas för en "samarbetsregering" och i tisdags stod statsministern och vice statsministern sida vid sida och meddelade att Sverige hade kommit till vägs ände när det gällde flyktingmottagande och att regeringen beslutat att strama åt regelverket.

Eller .. beslutat och beslutat? Den vice statsministern hade gråten i halsen, såg ut som om hon gått genom en mangel eller fått kompanistryk av sina samarbetspartner och signalerade klart och tydligt .. detta är ett fruktansvärt beslut .. en fruktansvärd handling .. som jag inte är med på, men måste låtsas stödja för att hindra andra partier från att samarbeta med idioten som jag själv tvingats underordna mig!

Eller något liknande.

Snabbt som ögat följde utbildningsministern efter och meddelade att det regeringen lagt fram var ett väldigt dåligt förslag. Tillfälliga uppehållstillstånd försämrar möjligheterna till integration och försämrar möjligheten att få känna sig trygg.

Han säger alltså att det förslag som den regering som han och hans parti representerar har lagt ett förslag som inte går att försvara?

Partiets talesperson i försvarsfrågor säger att jag kan varken stödja eller försvara att vi så kraftigt försämrar svensk migrationspolitik. Jag kan inte. Det går bara inte, och den  skattepolitiske talespersonen tycker att förslaget är en katastrof rent ut sagt.

Övriga partimedlemmar befann sig i chock, anser att besluten är världsfrånvända, utbildningsministern har blivit pinsam eller önskar att partiet hade stått upp för sina ideal och avgått.

En fjärdedel av regeringen .. räknat i ministerposter .. går alltså i opposition mot den regering de själva representerar?

Är det möjligt?

Kan vi ha en regering som är i opposition mot sig själv för att slippa samarbeta med den delen av oppositionen som inte anses vara omöjlig att samarbeta med?

Och kan vi ha en opposition som opponerar mot en regering som opponerar mot sig själv?




onsdag 25 november 2015

Fiskmåspolitik?


Sveriges Rikspolischef är en man som brinner för att det japanska management-konceptet LEAN från bilindustrin .. även kallat management by stress .. ska tillämpas på offentlig förvaltning. LEAN kallas även för Fiskmåsmanagement .. Flyg in, för en massa oväsen, skit ner stället och flyg ut igen .. något som Dan Eliasson verkar ha lyckats väl med under sin karriär.

Det är kanske onödigt att skylla hans tid som statssekreterare vid Justiedepartementet på LEAN, men redan där utförde han sitt uppdrag på ett minst sagt personligt sätt. I samband med Pirate Bay-målet 2006 kritiserades han för sin korrespondens med de amerikanska filmbolagens intresseorganisation och 2007 slog den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz larm om att Dan Eliasson försökt få honom att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet.

Efter regeringsskiftet 2006 tjänstgjorde Eliasson som tillförordnad biträdande chef vid Säkerhetspolisen, där han ansvarade för analys– och underrättelseverksamhet .. något som han säkert hade nytta av i det känsliga ärendet med vår egen svenska terrorist i Boden. För visst måste väl han som rikspolischef ha haft ett finger med i spelet?

Mellan 2007 och 2011 var Eliasson generaldirektör för Migrationsverket. Vid Migrationsverket fick han goda omdömen från personalen i medarbetarundersökningarna som utfördes .. förmodligen på order av generaldirektören själv .. men den som följer Merit Wagners blogg om förhållandena på Migrationsverket får en helt annan bild.


Här fick Dan Eliasson fritt spelrum för att införa LEAN som i en handvändning skulle förvandla vanliga människor till lönsamma, effektiva produktionsenheter i likhet med dem som står vid löpande bandet i den japanska bilindustrin. Var och en sin egen Toyota, typ?

Merit Wagners blogg kan vi läsa hur personalen upplevde nyordningarna .. Arbetet med att utveckla verkets leanbaserade arbetssätt går nu vidare. I nästa steg får verkets alla chefer utbildning för att säkerställa att de har en viss nivå av leankunskap. Genom ökad kunskap och förmåga kommer de tillsammans med sina medarbetare att bidra till att respekt för människan och ständiga förbättringar blir bestående medel för att nå verkets mål. Resultatet kan ni läsa här .. det är en skrämmande läsning.

I Ivar Arpis artikel om "Migränverket" kan vi också få läsa om finesserna med LEAN. Kritiken från den  alltmer stressade personalen bemöttes med ett "trivselprojekt" som skulle avhjälpa problemet med de anställdas "gnällighet" genom förse var och en av dem med ett rosa gummiarmband!

"Varje gång de gnällde skulle de byta handled för armbandet. Målet var att gå 21 dagar utan att ”gnälla”. De anställda som lyckades med det skulle få ett diplom som visar att man ”bidrar till en gnällfri värld”.


Om nu inte det rosa gummiarmbandet fick avsedd effekt så erbjöds en "skratthörna" eftersom "det är inte bara kul att skratta, det höjer också immunförsvaret!

Det skulle vara möjligt att skriva spaltkilometer om Dan Eliassons tid på Migrationsverket, men varför inte nöja sig med att han lyckades imponera så till den milda grad att han år 2011 utnämndes till Generaldirektör till Försäkringskassan.

Och ungefär här har jag redan ledsnat på Dan Eliasson .. men nämnas bör att han inte bara införde effektivitetssystemet LEAN, utan också använde Försäkringskassans officiella twitter till att "kräkas på Jimmy Åkesson" samt lyckades med konststycket att radera miljontals mejl som skickats till och från de 13 000 medarbetarna - vilket innebär att myndighetens internutredare inte längre kan avslöja brott och missförhållanden med hjälp av myndighetens mejlsystem.

Under Eliassons ledarskap riktades också kritik mot Försäkringskassan rörande arbetsformer med inslag av orimlig detaljstyrning och övervakning. En kritik som ledningen uppgavs ha bemött med avsked och/eller förtäckta hot, vilket bekräftar användningen av LEAN som ett instrument för att få folk att sluta tänka .. eller säga upp sig.

I augusti 2014 uppmärksammade Dagens Nyheter att en person från Försäkringskassans IP-adress ändrat i artikeln om Eliasson på svenskspråkiga Wikipedia genom att ta bort negativ information. Försäkringskassans presschef Helena Escher bekräftade för tidningen att ändringen gjorts av en medarbetare till Eliasson i samråd med Dan Eliasson själv.

utsågs så denne man till Rikspolischef med mandat att skapa den Nya Polismyndigheten i en tid då polisen är viktigare än någonsin.

Han är en modern ledare med både juridisk erfarenhet och erfarenhet av att leda stora myndigheter, säger inrikesminister Anders Ygeman, när han ska förklara varför Eliasson är en bra chef för den nya Polismyndigheten.

Det finns gott om rubriker som berättar om den nye rikspolischefens framgångar och popularitet. Det finns hur många vittnesmål som helst som beskriver varför 8 av 10 poliser överväger att sluta. Själv spanar jag numera efter rosa gummiarmband på de poliser som visas i tv-rutan och roar mig med att föreställa mig polisens egna gnällfrihetsdiplom och de nyttiga skratthörnorna i bekväm närhet till polisens eget gym.

Allt för kropp och själ enligt LEAN som skapar effektivitet, lönsamhet och snabba lösningar när det gäller tidsödande, tids- och kostnadskrävande verksamheter!

Vad gör det då om de anställda behöver riskera liv och lem för en lön under 25 000 kr i månaden? Vem bryr sig om arbetstider som innebär att den som gör det svåraste jobbet knappt hinner träffa sin familj när de är vakna .. eller tvärtom? De är ju ändå bara produktionsenheter i samma typ av tillverkningskedja som förr tillverkade våra flaggskepp Saab och Volvo?

Eller ... hur ser Dan Eliasson på de vanliga poliserna ute på fältet? På samma sätt som han såg på de vanliga utredarna på Migrationsverket eller Försäkringskassan?

Hur ser rikspolischefen på polisernas kritik? Som "gnällighet" som kan avhjälpas med rosa gummiarmband, diplom och en skratthörna?

Gud hjälpe polisen i så fall .. eller oss som är beroende av att det finns utbildade och fungerande poliser.

Det är kanske dags att börja öva med den rosa gummiarmbandet för säkerhets skull? För man vet ju aldrig var Dan Eliassons karriär slutar? Den har ju varit spikrakt uppåt hittills.

En modern ledare med både juridisk erfarenhet och erfarenhet av att leda stora myndigheter .. det är ju precis det som sossarna letar efter med både ljus och lykta när de söker nya ledare eller ministrar som kan genomföra en effektiv fiskmåspolitik!

tisdag 24 november 2015

Att följa svensk politik i dag ..


.. känns som att förbereda sig på ett sjuhelvetes oväder .. innehållande både åska, orkan, tromber och översvämningar .. som graderats till klass 4 på SMHI:s 3 gradiga skala.

Du vet att det är på väg, men inte riktigt när och inte hur det kommer att drabba dig.

Det enda du vet är att ingenting kommer att vara sig likt när det drar vidare.

Så jag följer den Makalöse Maurice exempel, blundar, drar täcket över huvudet och försöker tänka på något annat än de elektriska spänningarna i luften, orosmolnen som hopar sig och det allt tydligare mullret i fjärran.











Men .. det går ju att ha koll på läget även om det ser ut som om man är både skyddslös och hjälplös ..
Kolla bara in den här blicken ..





söndag 22 november 2015

Jag var naiv!


När socialdemokraternas mantra under valrörelse var .. Sverige är ett bra land. Men något håller på att gå sönder . . uppfattade jag det som ett hot. Något som skulle ske inom kort, om inte svenska folket genast röstade på ett rödgrönt alternativ.

Jag måste erkänna .. jag var naiv. Jag insåg inte att det handlade om ännu ett av Stefan Löfvens luddigt uttryckta vallöften.

Ett löfte som nu verkar vara det enda löftet som regeringen helhjärtat gått in för uppfylla. Det ställer också samarbetet med Miljöpartiet och löftet om "en handlingskraftig regering" i en helt ny dager. 

För om målet nu kan anses vara så gott som uppnått, har ju regeringen all anledning att yvas över sin handlingskraft och sitt samarbete, eller hur?

Nu fungerar ju allt som planerat och regeringen kan luta sig tillbaka och låta det hela fungera som ett självspelande piano fram till valet 2018.

Så jag får krypa till korset och göra som de som misslyckas i programmet "Smartare än en femteklassare".

Jag måste gå ut offentligt och erkänna att  ... jag var lika naiv som en socialdemokratisk statsminister!


lördag 21 november 2015

Prinsessan på ärten.


Det var en gång en osäker utvald prins som förtvivlat sökte efter en äkta prinsessa som kunde leda honom genom den overkliga verkligheten, stå vid hans sida och vinna folkets kärlek. En dag knackade en vän, blåögd och blond prinsessa på hans dörr och påstod att hon var svaret på alla hans drömmar och all hans längtan.

Prinsen blev överlyckligt och gick oreserverat med på alla hennes önskemål och krav. En RIKTIG prinsessa .. vad kunde gå fel.

Och tiden gick, fler och fler röster började ifrågasätta om den väna prinsessan verkligen var en ÄKTA prinsessa. Till slut började även prinsen började vackla .. i smyg .. och vad var då naturligare än att återuppväcka den gamla välbeprövade metoden med madrasserna och ärtan .. fast i en modernare version.

Prinsessan fick en feministisk stab, frihet att representera landet .. och ett officiellt twitterkonto.

Plus en gnagande ärta, i form av en envis kritiker som ifrågasatte hennes kompetens och förmåga att hantera sina uppdrag ..  dold under alla förmåner och beundrande jasägare.

Spänningen var oliiiiidlig.

Skulle prinsessan vara lika ömskinnad och känslig som en RIKTIG prinsessa eller skulle hon visa sig vara lika oäkta, hård, kompetent och handlingskraftig som en .. hmm .. vanlig, duglig utrikesminister?


Den helgonförklarade prinsessan visade sig vara lika sipp, affekterad och ömskinnad som sagans RIKTIG prinsessa vars tillvaro ställdes på ända av en ärta under ett berg av tjugo madrasser och tjugo ejderdunsbolster.

Vad vi nu ska med en sipp och ömskinnad prinsessa till?

Se bara hur bra det blev när prinsen löste sina kommunikationsproblem genom att skicka fram en underordnad minister som ingen tidigare lagt märke till.

Men å andra sidan .. vad är det som bevisar att prinsen är en RIKTIG prins?

Det kanske är dags att bryta mot sagornas gamla mönster och traditioner och inse att det är ärtan som är den äkta varan?

fredag 20 november 2015

Ett naivt folk?


Jag har väl gjort mer genomtänkta val än de jag gjorde i går. För det första åkte jag tåg för första .. och sista .. gången sedan jag tog körkort, för det andra gick resan till Stockholms Central och för det tredje var målet för storstadsbesöket Sveriges Riksdag.

Samtidigt som Sverige uppgraderade terrorhotsnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala och förstärkte bevakningen på särskilt utsatta mål. Till exempel Stockholms Central och Sveriges Riksdag!

Jag var laddad minst sagt. För mitt inre öga såg jag k-pistbeväpnade poliser på Centralen och utanför Riksdagen, vilket gav en falsk trygghet, upptäckte jag när jag kom fram .. i tid .. och inte såg skymten av en polis på Centralen. Trots att jag strosade omkring och väntade på dagens sällskap. Däremot så vimlade det av borttappade barn som stod i klungor och väntade på att bli omhändertagna. Oklart av vilka?

Utanför riksdagshuset var det kö i regnet, några tappra vakter .. utan synliga vapen .. som slussade in de fuktiga besökarna genom något som såg ut, och fungerade, som en vanlig flygplatskontroll. Det tog sin lilla tid och gav inte mycket utdelning bland kostymer, kavajer och dräkter.

Polissirenerna hördes över hela stan, men i övrigt var allt som vanligt.


Men nu vet jag var man kan äta en fantastisk lunch, med ett lika fantastiskt salladsbord inklusive läckert välsmakande bröd,  till ett överkomligt pris .. om man bara kommer in.


Och jag vet också att det är förenat med vissa risker att sitta i en bänk i riksdagens första kammare. Stolarna är nämligen inte uppfällbara som på en teater, utan glider fram och tillbaka beroende på hur stor sittyta som behövs. Detta innebär att den som sitter bakom  .. dvs jag .. och utnyttjar fotstödet med utsträckta ben, kan drabbas av en obehaglig överraskning när den framförsittande bestämmer sig för att skjuta bak sin sits för att kunna ta en bensträckare.

Tack och lov för att jag inte är längre än 1,67! De som är mer välväxta måste få rejäla blåmärken eller andra skador på benen om den framförvarande reser sig för ett upprört genmäle .. eller nå´t?

Men det är klart .. när möblemanget var nytt ansågs nog 1,67 vara normallängd .. eller kanske till och med långt?

Att komma hem visade sig vara mindre behagligt. Bevakningen var fortfarande lika osynlig som det tåg som jag hade tänkt att åka med. Någon eller några som ansåg sig ha rätt till försörjning på skattebetalarnas bekostnad hade ägnat sig åt att stjäla kopparkabel på järnvägen så att jag kom hem betydligt senare än förväntat.

Den väntetiden gick åt till att ta del av Stefan Löfvens oväntade framträdande i offentligheten och jag blev nästan tacksam över att jag fick något som satte fart på blodomloppet i kylan på perrongen.

VI .. svenska folket .. har varit naiva! "Vi" har inte haft en aning .. inte förstått .. varit för godtrogna .. haft för höga förväntningar/ideal och för dålig kunskap om att det finns onda människor utanför våra goda gränser. Verkligheten har sprungit ifrån "oss"!

Vilka VI?.. var min första tanke. Varje tänkande människa med minsta intresse för samhällsfrågor har häpnat och förundrats över politikernas feghet, okunnighet och oförmåga under många år nu.

VI?? Det kändes som en personlig förolämpning som inte blev mindre av att alla misstag och all handlingsförlamning skylldes på alla tidigare regeringar efter Olof Palme .. typ. Löfven och hans regering hade minsann sett luckorna i systemet och länge funderat över diverse utredningar i ämnet.

Men NU ska "vi" inte vara naiva längre. NU händer det minsann saker! NU ska naiviteten utredas, eventuella åtgärder utredas och samtal ska föras med övriga partier vilket i sin tur .. förhoppningsvis .. kommer att resultera i nya idéer och förslag som kan utredas i hopp om att "vi" ska finna en lösning på de problem som "vi" inte förmått lösa hittills.

Maken hade fixat en taxi som stod och väntade på mig. Chauffören kokade av upprördhet .. av samma skäl som gjort att jag inte förvandlats till en djupfryst samhällsmedborgare. Efter att ha skruvat upp värmen och sätesvärmaren på max, utbrast h*n ..

.. våra svenska politiker har spelat roulette med försvaret, skolan, vården, omsorgen och polisen som insats. Nu har vi förlorat allt .. och de skyller på oss. Fy f*n!!

Och det var väl en bra sammanfattning, antar jag. För det kommer faktiskt aldrig mer att kunna bli som det varit tidigare, även om samtliga partier lovar aldrig så mycket.

Det ska bli intressant att se vad som händer när den stora befolkningsgruppen, som i likhet med den som lever med en alkoholist .. h*n är ju snäll när h*n är nykter! .. tror att "det ska vända" eller "bli bättre", inser att våra politiker spelat bort det som en gång var stommen i drömmen om det svenska folkhemmet?




onsdag 18 november 2015

Tröstlöst ..


... det är ett rätt så bra ord när det gäller att beskriva hur jag upplever tillvaron just nu. Hopplös, förtvivlad, utsiktslös, lönlös, trist, dyster .. och långt från den handlingskraftiga regering och den ordning och reda som dagens "ledare" lovade för mindre än ett år sedan.

Ta en sådan sak som SVT till exempel. Det är inte länge sedan jag satt som klistrad framför debattprogrammen, nyhetsrapporteringen och samhällsprogrammen som analyserade och granskade missförhållanden, framtiden och den opolitiska kulturen .. som faktiskt har funnits .. tro det eller ej. Nu är det inte längre möjligt att se ett svenskt underhållningsprogram utan att mötas av politiska pekpinnar som ska fösa in oss på den enda rätta vägen.

Vart den nu leder?

Det framgår konstigt nog aldrig?

Till och med väderpresentatörerna verkar se på vädret på ett allvarsammare sätt nu för tiden.

Annat var det förr. Då missade vi aldrig vädret i SVT. Det spelade ingen roll vilket väder vi förväntade oss .. det var METEOROLOGERNA som var kvällens behållning.

Jag vet inte vart de har tagit vägen, men då verkade det som om det fanns en outsinlig källa med fantastiska, unika, enastående och speciella personligheter, särskilt när det gällde meteorologer.

Vi satt som tända ljus och följde deras engagerade minspel när de talade om högtryck, regn eller lågtryck. Ibland såg vi hur de liksom tog sats .. ögonen glittrade som ett tecken på att .. NU, nu kommer det ETT HÖGTRYCK ÖVER GOTLAND!! Och sedan såg de så lyckliga ut som om de själva baxat dit det.

Om det var ett riktigt intressant oväder på gång kunde man nästan upptäcka det genast. Meteorologen såg allvarsamt koncentrerad och nästan lite euforisk ut innan h*n lyckligt utbrast i varningar och ödesmättade profetior.

För att inte tala om när det förväntades en HÖGTRYCKSRYGG ÖVER ATLANTEN!!

Vi skrattade aldrig så mycket som när det var extremväder eller långtidsprognoser. Det var roligare än vilket humorprogram som helst då .. och då hade vi ingen aning om hur det skulle se ut på den fronten några år senare.

För handen på hjärtat .. hur många roliga humorprogram finns det? Ärligt?

I dag ska vädret klaras av på kortast möjliga tid så att alla som vill fostra folket får möjlighet att utföra sin gärning. Den entusiasm som fanns hos väderpresentatörerna då finns inte i nyhetsrapporteringen ens när det gäller stora katastrofer som följs av långa analyser så att vi inte reagerar på fel sätt. Allt är alltid under kontroll och vi bör känna fullt förtroende för makthavarna, som är lika osynliga som en tropisk sommar i november.

Eftersom jag inte gör det .. litar på makthavarna ..  så tittar jag inte längre så mycket på SVT. Downton Abbey och Bron är väl ungefär allt, bortsett från ett och annat som rullar på en stund före eller efter respektive program.

Det är inget som jag saknar direkt .. utom vädret. Jag vill ha tillbaka den gamla rejäla väderpresentationen där meteorologen hade tid att verkligen gå till djupet med orkanbyarna och högtrycken.

Jag saknar den gamla nyhetsrapporteringen också. Den som nästan är glömd .. där nyhetsuppläsarna inte gav den minsta vink om sin egen syn på nyheterna. Objektivt, opolitiskt men ändå personligt informerades tittarna om vad som faktiskt hade skett.

Det var tider det!

Innan Internet förvandlades till ett slagfält för dem som VET vad som är sant utan att veta hur eller varför. Till skillnad från meteorologer som tror sig veta hur vädret ska bli och dessutom vet både hur och varför det blev som det blev.

Internet .. som nu kan klä av, hänga och avrätta en felsägande nyhetsuppläsare fortare än en lycklig meteorolog hinner säga ÅSKA.

Och när jag läser vad som händer när en ung människa bekänner sina sympatier för FEL åsikt och parti så börjar jag tänka att ... det var nog inte så illa på den tiden man kommunicerade med hällristningar och runstenar i alla fall. De som fick en oemotståndlig lust att strössla runstenen med könsord och hatfulla, illa formulerade hot, tänkte sig nog för både en och två gånger. För att inte tala om hur fatalt ett stavfel kunde bli.

Vi har aldrig någonsin kunnat nå så många människor så snabbt som vi kan i dag .. och vad använder vi den möjligheten till? Skriker högre än någonsin om att alla andra har fel .. utan att förklara varför eller begära ett svar?

Jag funderar på att bli naturbloggare och traska runt i den svenska naturen och rista in små, väl genomtänkta meddelande i träd och stenar i förhoppning om att någon .. någon gång? .. lägger dit en gillasten eller planterar en liten kommentarsplanta.

Det kanske skulle kännas mindre tröstlöst, hopplöst, förtvivlat, utsiktslöst, lönlöst, trist, dystert än att försöka få ut något vettigt, mångsidigt eller hoppfullt ur nyhetsflödet?



tisdag 17 november 2015

Johan "jag är inte miljöpartist" Croneman, ..

 .. som var en av de första på bollen i drevet mot Håkan Juholt, skriver i dag om "drevet" mot Åsa Romson.

"Att hon fortfarande står upp politiskt (och rent personligt och privat) i den här korselden överstiger nästan min fattningsförmåga. Romsonhatet är obehagligt, oavsett partifärg" .. skriver Johan Croneman beundrande.

Håkan Juholt och Socialdemokraterna däremot fick skylla sig själva när de  .. "skickar fram en person som kan stava till och uttala ordet tydlighet på säkert minst 65 språk – men glömt ordets betydelse på svenska".

"Åsa Romsondrevet måste vara ett av de mest utdragna i modern svensk politisk historia" .. så ser det ut i Johan Cronemans värld. Håkan Juholt fick skylla sig själv men Åsa Romson är ett oskyldigt "mobboffer"? 

Och för att riktigt betona hur destruktivt det är med personangrepp och drev avslutar Johan Croneman sin försvarskrönika för Åsa Romson med .. ett personangrepp på Claes Elfsberg?

"Claes Elfsberg tror ständigt att han ställer de relevanta tittarfrågorna, det enda han riktigt övertygar åtminstone mig om är att han betraktar alla tittare som mindre vetande. Fråga om något som intresserar dig, Claes! Inte om allt du inbillar dig att vi vill veta".

Det skulle vara intressant att få veta hur Johan Croneman betraktar sina egna läsare .. som mindre vetande? .. och sina egna krönikor .. som något han inbillar sig att vi vill veta?


måndag 16 november 2015

Att försöka förstå det obegripliga ..


.. är nästan omöjligt. Att försöka förstå dem som drivs av en så blind övertygelse och en tro så helt befriad från andra argument än att de som ifrågasätter, eller inte delar denna tro, måste torteras, våldtas och mördas är något som i alla fall jag inte klarar av.

Jag vet för lite, det inser jag. I min lilla värld är islam en religion på samma sätt som kristendomen och muslimer och kristna de som bekänner sig till respektive religion. Inom varje religion finns det olika trosinriktningar i form av religiösa grupper som tolkar de heliga skrifterna .. Bibeln eller Koranen ..  efter eget godtycke och i en egen mycket trång åsiktskorridor.

Jag antar att det bland alla muslimer och kristna finns en övervägande majoritet som ser på religionen på samma sätt som jag .. något som finns som en självklarhet, men som jag inte behöver ta särskild ställning till annat än på högtider som jul, påsk och andra högtider som innebär lite extra ledighet eller firande?

En Islamisk Stat (IS) tror jag är målet för extremislamister som vill frälsa världen på samma sätt som korsriddarna, som svor en ed på att säkra de heliga platserna i Mellanöstern genom att ta sig rätten att tortera, våldta och mörda för att bilda och etablera Korsfararstaterna.

Historien upprepar sig som vanligt även om det går nästan tusen år mellan varven. Tron och den extrema synen på islam som Daesh representerar är förmodligen lika blind, och övertygelsen om att rätten att döda oliktänkande lika stark, som den som drev medeltidens korsriddare att ta sig till Mellanöstern för att mörda män, kvinnor och barn som var i vägen för målet.

Hur man tänkte då är lika obegripligt som hur man tänker nu. Åtminstone för den lilla människan som inte har högre ambitioner än att få leva i fred i den lilla verkligheten.

Jag läser det andra skriver och blir djupt oroad. Sett ur min synvinkel, och baserat på det som får publiceras, så verkar dagens flyktingströmmar vara något som gynnar Daesh målsättning att etablera "renläriga celler" i Europas alla länder, för att kunna skapa den Islamiska staten inifrån, och skapa motsättningar mellan muslimer och kristna i respektive land genom terrorhandlingar.

Vi vet alltså inte hur många "krigare" för Daesh som finns bland dem som söker asyl i vårt land. Vi vet inte vilka som hjärntvättar och utbildar dem som ansluter sig till kampen för IS och vi vet inte hur många de är .. bara att det kommer ovanligt många enbart från Sverige.

Bara det känns skrämmande. Nästan lika skrämmande som den ovilja och den oförmåga att ens tala om det som finns bland hos folkvalda och media.

Men jag tycker mig plötsligt förstå varför ett parti som Sverigedemokraterna kan vara så attraktivt för människor som flytt från Daesh och kampen för IS. Det måste vara rena helvetet att söka tryggheten i ett fritt och demokratiskt land som Sverige och upptäcka att de livsfarliga, våldsbejakande extremisterna som man flytt från, ges tillåtelse, och till och med ekonomiskt stöd, att växa sig starka i de segregerade bostadsområden man tvingas leva i. Att människor som stöder kraven på en Islamisk Stat finns representerade på höga poster i det svenska samhället och ibland även styr den svenska politiken och medierapporteringen?

Men det är alltså vad jag tror, när jag försöker få någon slags ordning och reda bland begreppen?

Våra politiker och media verkar vara medvetna om problemen, men av rädsla för att skapa motsättningar och panik tillsätter man utredningar, avstår från det öppna samtalet, tystar kritiska röster .. och skapar på det sättet just de motsättningar och den panik som man vill undvika.

Jag tror inte Sverige har råd att föra "krig" på två fronter samtidigt. Dels den, enligt min uppfattning, lite futtiga, ovärdiga och odemokratiska  "kampen" mot Sverigedemokraterna i Sveriges Riksdag och dels den "förbjudna" och "rasistiska" kampen mot dem som använder Sverige som bas i kampen för en Islamisk Stat.

Är det vid något tillfälle som våra folkvalda bör samarbeta och bilda en enad front så är det väl nu? Även om fler än ett parti för en politik vars mål kan ifrågasättas.

Inte sju partier utan åtta som representerar HELA folket. För om inte riksdagens 87% "godkända" partier kan bemöta och samarbeta med 13% sverigedemokrater i dag, så lär det inte bli lättare nästa mandatperiod när mörkläggningen av vardagens problem gjort att partiet ökat ytterligare. Öppenhet gynnar alla, utom dem som gynnas av den rädsla som växer i tystnad och mörker .. och ingen har någonsin vunnit en strid med hjälp av ryktesspridning, förtal eller mobbning.

Jag är, som många andra, rädd för vad som kan hända, för det som händer och för den blodiga extremism som Daesh representerar i sin tolkning av islam.

Men det som skrämmer mig mest är det som inte syns i media, den oförmåga att bemöta den oro som finns i samhället och det som inte sägs i de budskap som kommer både regering och opposition.

Jag tror att vi måste tala öppet om de problem som finns eller kan uppstå i landet, i alla frågor, inte bara när det gäller religion. Några enstaka gruppers känsla av individuell kränkning får inte hindra en majoritet från att samtala fritt. Det finns mycket att vinna om vi synliggör det som inte fungerar, de motsättningar och de lagöverträdelser som skapas av enögda debattörer, om vi slipper klistra etiketter på allt och alla och kan enas om att det inte finns något förmildrande över hat-, vålds- och terrorhandlingar oavsett vem eller vilka som utför dem.

Men det är vad jag tror .. härnere bland dem vars åsikter inte betyder så mycket.