Gott Nytt År ..

 .. eller kommer det bara att bli en tröstlös fortsättning på det gamla??

Kan vi avgöra det själva eller måste vi, av ren självbevarelsedrift, traska i takt bakom dem som anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller våra framtidsdrömmar och behov?

Tänk om 2014 kunde bli ett år då kulturen och konsten vände sig till folket för att skapa gemenskap och kreativitet och politikerna avstod från att svartmåla och motarbeta varandra för att i stället stimulera väljarna till att se möjligheterna i stället för svårigheterna?

Tänk om vi .. som det egentligen handlar om .. kunde bli lite galna, skratta åt eländet, skapa egna idéer och skriva egna öppna brev, skapa egna "konstverk", slita oss loss från påtvingad passivitet och vara lite, lite, lite .. lagom ... olydiga?

Åtminstone sätta på oss en rolig hatt .. för att visa att vi är individer och inte bara valboskap som ska vallas fram?

Tänk om?

Men så blir det naturligtvis inte. I stället kommer vi att få fler kulturupplevelser i form av filmer, böcker, konstverk, öppna brev och debattartiklar som skildrar kulturutövarens egen storhet, lidande och utsatthet, som en följd av behöva leva bland "vanliga" människor .. från kulturutövarens första andetag till publiceringsögonblicket.

Vi kommer garanterat också att få höra nya texter som skildrar artisters hat mot dem som hatar vilket kommer att framkalla nya rädslor för att de som hatar hatet också ska hata den som uttrycker sig kritiskt och inte hatar tillräckligt offentligt och öppet .. vilket i sin tur kommer att göra att många blir räddare för dem som hatar hatet än för dem som de som hatar hatet egentligen riktar sitt hat mot.

Det är en märklig tid vi lever i?

Nästa år kommer också att bli det år när så många vant sig vid att bli kallade för rasist, xenofob (främlingsfientlig) eller sverigedemokrat att orden helt tappat sin negativa klang och eftersom det är ett valår så kommer vi att översköljas av statistik som är så snedvriden och vinklad att det vi läser väl passerat gränsen för lögn. Men eftersom grunden till den "konstnärliga" framställningen är lagd av Sifo, Novus eller något annat opinionsmätningsföretag så kommer kanske tillräckligt många att tro på det .. vilket kanske gör lögnen till någon slags upplevd sanning i alla fall?

Nästa år kommer också att bli partiledardebatternas tid. Vi kommer att få höra vad sju olika partiledare tycker om varandras politik .. som de då inte tycker så värst mycket om och så kommer vi att se stor enighet om att den åttonde partiledaren har fel. Vi kommer däremot inte att få höra något alls om vad vi kan förvänta oss av dem som vi faktiskt kommer att välja när det är dags.

Vi får som vanligt köpa grisen i säcken .. och chansa?

Egentligen så tycker jag att det är bortkastade licenspengar att sända det alls.

År 2014 .. det första året i mitt liv som jag inte ser fram emot med förväntan. Åtminstone inte ur ett samhällsperspektiv.

För egen räkning ska jag göra mitt bästa för att hålla mig ifrån kvällspressen och satsa på min egen idévärld. Aftonbladet har jag inte läst på månader, varken som papperstidning eller på nätet och om någon undrar så kan jag berätta att det gett två faktiska vinster.

Den första är att jag mår bättre. Jag behöver inte bemöta fullständigt sanslösa, hatiska och osannolika ledarkrönikörer ens i tanken och jag behöver inte heller må illa över att de överhuvudtaget finns .. sinnesfrid och utrymme för eget tänkande .. bara det var en oväntad vinst.

Det andra är en ren ekonomisk vinst. Ett Aftonbladet om dagen är PRECIS den ökade kostnaden som det medför att ge den Rutiga Katten ett specialfoder nu på ålderns höst och det som jag dessutom sparar, genom att sluta köpa Expressen som papperstidning, är då ett rent tillskott till kassan som kan användas till .. ? .. kanske en olydig hatt eller ett kreativt projekt.

Både jag och den Rutiga Katten hälsar och tackar.

Så inför tolvslaget så önskar jag alla som tittar in ett Verkligt Gott Nytt År och jag hoppas att ni också gör ert bästa för att orka skratta, vara lite galna, kreativa och olydiga även om samhällsklimatet just nu inte är det bästa för sådana initiativ.

Avslutningsvis så säger jag som grundaren till den gamla tidningen MAD, Alfred E Neumann .. 

Vadå - jag, dyster??

SvD, SvD, SvD,

2013 - Omöjlighetens år?

Av ren nyfikenhet tittade jag efter vad jag skrev i början av det här året och fann att jag önskade att jag kunde se möjligheterna i stället för svårigheterna.

Men det år som nu snart är slut, blev i stället året då diket mellan kultur- och makteliten och det som lite slarvigt kallas "folket", vidgades till en vallgrav .. som effektivt utestängde alla som stod utanför med frågor eller krav på svar.

På ena sidan finns de som gick i taket och förfasade sig över "krångliga" ansökningshandlingar när det gällde tillgången till kulturbidrag .. och på andra sidan står människor som förlorade all livskvalitet för att de bedömdes kissa för fort.

På ena sidan står upprörda goda människor och anser att SVT gjorde sig skyldigt till ett "pr-trick", som släppte lös "svartklädda nazister" på gatorna, när de ställde frågan "Hur mycket invandring tål Sverige" .. och på andra sidan står människor som undrar var deras åldrande, hjälpbehövande föräldrar ska ta vägen, var alla unga och nyanlända ska bo och hur de ska få en chans att försörja sig, när kommunernas skattemedel som redan nu inte räcker till .. ska fördelas på fler och fler?

Och hur kan fler skattefinansierade jobb i offentlig sektor ge skatteintäkter som ökar välfärden??

De frågorna utlöser en indignationsvåg på den rätta sidan vallgraven och på andra sidan står de som plötsligt finner sig isolerade under beteckningen "rasister" och "xenofober"? Det sistnämnda täpper verkligen till truten på pöbeln eftersom få vet att det bara är ett lite finare ord för främlingsfientlig .. ett rätt vanligt trick för att markera överlägsenhet, från dem som står bakom en upphissad bro och en skyddande vallgrav.

Alla som ställer obekväma frågor om den framtida ekonomin blir plötsligt någon slags rasister eller fiender till könsrollskampen?

Skolans dåliga resultat ska lösas med mindre klasser .. och ve den som frågar var dessa klassrum finns när de befintliga rummen redan är överfulla? De privata skolorna bör avskaffas .. men ingen vill befatta sig med frågan om vem som ska tillhandahålla de nya kommunala skolorna som då kommer att behövas?

Kommunerna har inga pengar .. eller så använder de pengarna till trevligare saker, vilket du kan läsa om i Martin Borgs bok "365 sätt att slösa med dina skattepengar".

Men fråga ALDRIG en politiker hur h*n ska finansiera sina visioner. Visioner ska inte finansieras de ska bara övertyga om ett gott uppsåt.

Att "en kvinnlig statsminister lyser med sin frånvaro" och att blivande mammor inte längre garanteras en plats på BB, är ett bevis på att feminismen motarbetas i vårt land .. men att barnen i förskolorna tillbringar allt längre tid i allt större grupper och att eleverna i skolorna får allt mindre individuell uppmärksamhet ses inte som ett problem som kommer att påverka initiativkraften och individualiteten hos det uppväxande släktet? För bara Feministiskt Initiativ kommer in i riksdagen med hjälp av Benny Andersson så kommer jämlikheten som ett brev på posten?

Att sedan allt fler får allt senare behandling när de drabbas av cancer eller andra livshotande sjukdomar verkar inte vara ett feministiskt problem utan "bara" ett tecken på vårdens knappare resurser och ökade administration. Vilket förmodligen är ett manligt problem?

På insidan av vallgraven och murarna talas det om det förfärliga hatet och hoten från dem som befinner sig på utsidan. Och bland dem som utpekas som "pöbel" och "pladdrare" så sänker sig tystnaden av rädsla för att bli uthängd i kvällspressen med namn och adress så att de vänsterextrema "utredarna", som demonstrerar mot hatet tillsammans med sosseledaren, kan leda dem på rätta vägar mer fysiskt.

På insidan skriver man goda ord på plakat och traskar omkring på idrottsplatser och torg och lyssnar på hattexter mot hatet?? På utsidan räds människorna det hatet och dess försvarare mer än dem som utpekas .. för när som helst kan det som är tillåtet att säga i dag bli förbjudet i morgon.

Våra journalister som tryggt barrikaderat sig bakom murarna har beslutat att det ska bli ett regeringsskifte efter nästa års val. Det är något som många på utsidan också vill eftersom de förutsätter att det ska medföra fördelar och en återgång till ett frikostigare välfärdssystem.

Och eftersom media styr agendan så är det ingen som berättar att det är samma pengar som ska räcka till samma saker och samma antal behövande människor .. oavsett vilken regering vi än väljer. Det enda som skiljer är prislappen, för samma politik kan kosta olika mycket beroende på varumärket .. precis som vilken handväska som helst.

Eftersom behoven inom välfärdssektorn stiger, arbetslösheten är stor, fler människor garanteras nya liv i landet, antalet pensionärer blir fler än någonsin tidigare och deras pensioner redan är försvunna i diverse svarta hål .. så kommer det garanterat att bli mindre till fler, hur man än ser på saken.

De som förstår vad som komma skall är uppenbarligen småföretagarna på min ort och ser det likadant ut runt om i landet så är det inte ett gott tecken. Det ena fåmansföretaget efter det andra läggs ner, butikslokalerna i den lilla staden gapar allt tommare trots att fastighetsägarna desperat gör två butiker av en för att minimera de höga hyrorna och fler och fler säger .. jag misstänker att det blir regeringsskifte, högre skatter, mindre konsumtion och då är det inte längre någon idé. Vi kan inte samtidigt bära högre kostnader varken i arbetsgivaravgifter eller höjda transportkostnader när det redan är så små marginaler.

Förvarnad är förberedd .. så brukar jag tänka, och så tänker jag nu och ser om mitt hus. Men till alla som lever på hoppet borde samtliga partier dela ut en sann och ärlig innehållsdeklaration .. utan visioner, men innehållande de faktiska ekonomiska förutsättningarna för väljarnas framtid, utifrån dagens villkor, om de skulle komma i regeringsställning.

Men som vanligt så kommer vi att få följande meddelande när valet väl är över ...

Det är synd, för det är betydligt lättare att se möjligheterna om du är medveten om vilka svårigheter du måste tackla för att vinna dem.

Hur jag tror att 2014 blir??

Tyvärr så tror jag att det här året bara är början på det vi har att vänta oss. En svartmålning av allt, ett berg av påstådda svårigheter, fler hattexter mot hat, ett större avståndstagande från väljarnas frågor och ett större avstånd mellan dem som anser sig VETA och dem som bara hoppas. Men det är klar att jag önskar jag har fel?

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Bokus,

HäxanMexan

Jag ser mig i spegeln ..

.. och inser att det är kraftigt för sent att leva efter devisen "Lev farligt, dö ung och bli ett vackert lik".

Ungefär så här upplever jag mig själv. Till ögonen nedsänkt i mossighet!

Så jag nöjer mig med att försöka överleva Förkylningen från Helvetet, som till och med lyckats golva Maken som just nu sover i den fåtölj som jag hade tänkt använda för samma ändamål.

Det är rätt skönt att du också blev sjuk .. säger jag, eftersom vi aldrig tidigare varit sjuka samtidigt. Nu vet du EXAKT hur jag mår!!

Du menar alltså att jag bara är sällskapssjuk? .. rosslade han fram, innan han förlorade medvetandet.

Själv försökte jag tvinga igång hjärnverksamheten .. där någon verkar ha dragit ur kontakten .. med hjälp av kapitlet "Miljöpartiets invandringspolitik" i boken "Invandring och mörkläggning".

Det kanske inte var det smartaste valet av bok i nuläget? Att 41% av landets journalister jämfört med allmänhetens mer blygsamma 12% sympatiserade med Miljöpartiet under senhösten 2011 .. det visste jag redan och hade jag inte vetat det så hade jag förstått det i alla fall. Miljöpartiets "politik" ifrågasätts så gott som aldrig .. inte ens i SVT?

Men så stöter jag på Motion 2012/13:A393 .. och den hade jag aldrig någonsin hört talas om tidigare. "Den svenska drömmen"??? Varför har maskrosviftarna inte skrivit spaltmeter om denna fantastiska vision???

I boken sammanfattas Miljöpartiets önskemål i 29 punkter och när jag läst dem så tänker jag att  ...  här måste de verkligen ha läst motionen som fan läser bibeln eller vinklat det hela för att löjliggöra medias gullgrisar. För böcker som vill föra fram en sanning måste ju läsas med kritiska ögon, eller hur?

Så jag tragglar mig igenom motionen .. kanske inte med våldsamt intresse, men tillräckligt för att förstå att det som jag upplevde som ett skämt, tydligen var på fullt allvar??

Men media omfamnar "Den svenska drömmen" så till den milda grad att de inte ifrågasätter ett enda ord eller bara tar den för given?? Låtsas som om den är möjlig?

ALLA tycker, LÄS bloggarna som förändrade Sverige och missa för all del inte twitterinläggen som ALLA pratade om??

Hur många är ALLA?? ... och framför allt .. VILKA är ALLA??

Anna Dahlberg skriver om att debattklimatet i Sverige inte bara kuvar samtalet utan också gör oss dummare. Vilka OSS??

Debattklimatet i Sverige gör att fler och fler vänder sig till, informerar och diskuterar med varandra i stället för att stimuleras av medias "objektiva" och "debattskapande" artiklar. Men medias maskrosbarn på redaktionerna är så upptagna med att såga av grenen de sitter på att de inte märker det.

Fast vad gör det. Om Miljöpartiet .. och/eller Vänsterpartiet .. får verklig makt i en regering .. ledd av en sosseledare som helst delegerar, förhandlar (kohandlar) eller "tänker om" .. så behöver bara vår mediaelit utvandra från landet en tid för att åter invandra och få del av den omfamnande och vackra drömmen om Sverige.

Om den fortfarande är aktuell efter ett par år, förstås?

För kostnaderna för den vackra drömmen är skyhöga. Tillsammans med de höjda skatterna, den utökade offentliga sektorn, alla nya miljöavgifter, de högre konsumtionskostnaderna som blir en naturlig följd av de höjda transportkostnaderna, satsningarna på "den nya" skolan, de ökande behoven av sjukvård och äldreomsorg och återbetalandet av pensionerna till dagens pensionärer .. pengar som .. tatt slut? de´vete fan hur?  ...  så är det frågan om det inte är lönsammare att stanna var som helst där det inte finns några Miljöpartistiska drömmar om en bättre värld?

För "den svenska drömmen" kan inte sluta på annat sätt än att ALLA .. oavsett var vi är födda .. får möjligheten att själva betala för våra egna "trygghetsförsäkringar". Det finns inget .. INGET .. rimligt sätt att finansiera Miljöpartiets dröm utan att helt montera det sociala skyddsnätet .. det vi allmänt kallar "Välfärden".

Men som sagt .. nu är jag alldeles förskräckligt förkyld och tänker sakta och luddigt. Miljöpartiet kommer förmodligen aldrig att få majoritet i ett riksdagsval och även om våra journalister, med vidhängande kultursvans, inte har en aning om kostnaderna för någonting, och särskilt inte drömsamhället, så förutsätter jag att majoriteten av svenska folket kan räkna ut vilken sida av mackan som smöret finns på??

Och för dig som inte vet det ...

.. det är ALLTID den sida som hamnar neråt om du tappar taget om den.

DN, SvD,

Sven Erland, Johan Westerholm,

"Visst är det sant ..

.. att alkohol aldrig har botat någon från förkylning .. men det har ingen läkare heller", sa Winston Churchill.

Så om någon undrar vad jag har för mig, så är jag precis på väg mot soffan med ett glas vin, en filt, en film och en dundrande förkylning. Näsan kunde jag ha haft nytta av för några dagar sedan då den kunde ha använts för att gestalta renen Rudolf .. men man kan inte få allt här i världen.

Däremot så har jag ännu inte nått den grad av förvirring att jag längtar efter "remsor" med kokain för att sätta fart på hjärnverksamheten .. men det kanske kommer så småningom?? I vilket fall som helst, och efter den här intresseanmälan .. så ska det bli spännande att lyssna på när Jan Malmsjö läser in det nya året om några dagar.

SvD,

Jag läser ..

.. Dan Josefssons bok "Mannen som slutade ljuga" och jag kan inte lägga den ifrån mig.

Den är oväntat välskriven och läsvärd .. sett med mina ögon, eftersom jag förväntade mig något mer .. vad ska jag säga?? .. tungt? undervisande?? akademiskt?? långtjatigt??

När hela den här historien om Sture Bergwall/Thomas Quick skildras i förhållande till den vård han fick och till de terapeuter som tillhandahöll den så blir berättelsen lika skruvad som "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann". Nästan ännu mer osannolik faktiskt. Jag får ta pauser där jag får tala om för mig själv att det inte är en underhållningsroman jag har i händerna utan en faktaberättelse.

Någon gång läste jag att det fanns planer på att göra en film om seriemördaren Thomas Quick och utredningarna som skapade domarna som senare upphävdes. Om Dan Josefssons material tas med i den berättelsen så blir det projektet ogenomförbart .. för då blir det en fars eller en komedi av hela biddevitten.

Kanske en musical i stil med Sweeney Todd .. med Jonny Depp som Thomas Quick och Meryl Streep som Margit Norell .. the Demon Patient from Sater??? Eller the Demon Therapist & the Innocent Serial Killer??

Men egentligen är hela boken djupt tragisk om jag håller fast vid att det som beskrivs faktiskt har hänt. Lättast att hålla sig för skratt är det när jag inser att det är hela det här osannolika gänget av själsrotande, inåtblickande minneskonstnärer som faktiskt skapade drevet mot läkarna som fick sina liv förstörda i Catrine da Costa-fallet .. och där medgavs ingen ny prövning trots att bevisningen var lika svag och lika osannolik som i Sture Bergwalls fall.

Men LÄS den här boken. Om inte annat än för att det faktiskt är en väldigt välskriven, lättillgänglig och bra bok.

Som en röd tråd genom hela Dan Josefssons wallraffande i terapeutvärlden går också ensamheten och längtan efter bekräftelse.

Sture Bergwall var ett ensamt barn, en ensam ung och annorlunda människa som växte upp till en ensam vuxen som sökte bekräftelse, som han bara kunde få genom att skapa en bild av sig själv som bekräftade andra ensamma och bekräftelsehungriga människors behov .. och gav dem den bekräftelse och storhet som de törstade efter.

Margit Norell var ett ensamt barn, en ensam ung och annorlunda människa som växte upp till en ensam vuxen som tillgodosåg sitt behov av bekräftelse genom att bekräfta andra människor med svag självbild och stora bekräftelsebehov. Hon skapade en bild av sig själv som allas goda moder, spelade ut barnen mot varandra och lät deras liv bli innehållet i sitt eget.

Vilket får mig att tänka på att det i dagens kommunikationssamhälle är det förmodligen fler människor än förr som är ensamma ... och därmed lätta offer för karismatiska ledare med stora egon och låg självkänsla, som kräver enorma mängder bekräftelse från människor de egentligen föraktar.

För ensamhet kan vara så mycket. Den ofrivilliga fysiska ensamheten, ensamheten i tvåsamheten, social ensamhet, själslig ensamhet .. det finns säkert tusen olika sätt att känna sig ensam på.

Jag, till exempel, saknar alldeles otroligt mycket en "lekkamrat" .. en sådan jag hade som barn och som jag kunde skapa saker, hitta på nya lekar/världar eller bara ge mig ut på upptäcktsfärd med. Någon jag kunde nå snabbt .. kom hit och titta!! Yess .. jag kommer med en gång så sticker vi!! Jaaaa, det gör vi! NU!!!

Jag är inte ensam, jag har vänner, ett fullspäckat schema och en högst älskad familj .. men avstånden till vännerna är långa, möten kräver planering och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv eftersom det är vi som flyttat hit och dit i livet.

Men inte en enda har samma sorts, nästan livsnödvändiga, kreativa skaparlust som jag har .. och just inom det området känner jag mig väldigt ensam och är förmodligen väldigt lätt att leda på villovägar om betet är det rätta?

Om jag skulle börja om med bloggandet i dag .. eller skapa min allra första egna blogg igen .. så skulle jag kanske våga mig på att starta "Ensamhetsbloggen" .. med gästbloggare och ett levande kommentarsfält som kanske skulle kunna väva samman människor till små kreativa kluster inom räckhåll för varandra?

Eller kanske "Kreativitetsbloggen", "Skaparlustan"???

Men det är ju bara en dröm .. en fantasi. Så fungerar det ju inte i verkligheten, eller hur?

Det är bara i politiken som fullständigt orealistiska drömmar och fantasier kan presenteras som rena sanningar.

AdLibris, Bokus, Cdon, DN, SvD,

Jag tycker det känns som om ..

.. familj och vänner har en ganska klar uppfattning om min spretiga personlighet. Det känns trevligt eftersom jag .. liksom alla andra människor .. har bekräftelse som mitt främsta drivmedel.

Och det är väl det som är så härligt med jul. Inte julklapparna i sig, utan tillfället att göra någon glad och visa lite uppskattning. Jag skulle till exempel bli jätteglad för någon annans favoritböcker och känna samma glädje över att vidarebefordra mina egna favoriter till någon som jag vet skulle uppskatta dem .. och nästa år kanske jag plockar fram en hatt ur gömmorna och skickar iväg till ett annat hem.

Jag inbillar mig att både Rackarkotten och Rutiga Katten stämmer in i det eftersom de limmade fast vid mig när det var dags för julfrosseriet. De gav mig en chans att göra dem glada och visa lite uppskattning för deras insatser under det gångna året.

Rackarkotten var så till den milda grad angelägen om att jag inte skulle missa den möjligheten att hon nästan var lika nära maten som jag själv.

Julgran, Kalle Anka, kaffe, den traditionella julaftonsefterrätten, sockerbomben den Glömda Kakan, och så julklappsutdelning .. sedan föll den stora tröttheten över hela familjen.

Ute var det jättetyst, min begäran om en grön vinter verkar ha gått fram och i julklapp fick jag också en jätteladdning av hemgjord fudge som jag solidariskt delade med de övriga medan jag lyckligt klappade mina julklappsböcker ... iförd rosa- och zebrarandiga tofflor och röd/rosa tyllhatt från Granny, som vet vad en kvinna behöver för att må riktigt bra.

Maken fick ett oväntat anfall av spontanitet och slog till med en klocka modell större och nu går hela familjen grubblande runt i hemmet och försöker hitta en tom väggyta där vi kan placera den? Än så länge har vi inte hittat någon men eftersom vi ändå tänkt bygga om köket så kanske vi helt sonika tar bort några hyllor i planeringen för att få det perfekta utrymmet. Tror vi?

En uppskattad julklapp var Arnstberg & Sandelins bok "Invandring och mörkläggning". Ni vet ... den där annonsen i DN som Peter Wolodarski fick så mycket twitterkritik för. Bokens andra upplaga har redan sålt slut och det var med en nästan övermänsklig övertalningskampanj som Maken fick loss ett exemplar före jul. Ni andra får sikta in er på den tredje som kommer någon gång i februari.

Och det tycker jag att ni ska göra, för under de senaste fyra åren så har jag insett att den information som finns rörande formerna, organiserandet, strukturerandet och de ekonomiska förutsättningarna gällande invandringen till landet är väl dold och väldigt svåråtkomligt. Helst ska vi inte tala om det alls och de ekonomiska frågetecknen omvandlas raskt till rasistiska anklagelser om någon är så dum att h*n försöker få dem uträtade. Vilket betyder att alla vi som försöker skapa en framtid för våra familjer inte får veta förutsättningarna .. oavsett var vi än föddes i världen?

Jag har inte läst så mycket eftersom jag vill vara själv när jag gör det och själv är ett tillstånd som jag har svårt att hitta just nu. Men ett stycke i förordet fick mig att le igenkännande eftersom det är exakt så jag själv tänker och funderar ... "Två  politiska partier sticker ut mer än andra i vår text, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Miljöpartiet har till och med fått ett alldeles eget kapitel. Skälet är att deras invandringspolitik, om den genomfördes, skulle förpassa välfärdssamhället till historien.

Att partiet har en gräddfil i media gör en granskning än mer angelägen.

Vårt intresse för Sverigedemokraterna hänger naturligtvis samman med att det är det enda parti som gjort invandringspolitiken till en central fråga. Jo förresten, det finns ett skäl till.

Sverigedemokraterna är det riksdagsparti som journalister, forskare och politiker älskar att hata. På så sätt fungerar partiet synliggörande när det gäller centrala värderingar inom kultur- och makteliten.

En del av dessa skrämmer oss."

Den här boken är granskad med förstoringsglas av den kultur- och maktelit som twittrade den till en fantastisk försäljningsframgång och eftersom ingen verkar ha hittat något faktafel så kan jag med gott samvete säga ... vill ni veta det som ni aldrig kommer att få svar på av våra politiker så ska ni läsa den här boken.

Det är inte heller ett minus att den är skriven på ett språk som alla begriper. Den kostar 231 kr på AdLibris och för den som vill följa med i valrörelsen så är det nog väl investerade pengar. Men beställ nu .. för den verkar gå åt i samma takt som den trycks.

Bokus, DN, DN, DN,
Recension??, Snaphanen.dk, 

På begäran mellan klockan 11 och 12. Hej tomtegummor .. gubbar och hens ..

 .. nu tänder jag julljusen, samlar familjen, hundar och katter runt vår luggslitna gran och känner mig väldigt tacksam över att att ingen vet hur det låter när jag tar första raden i ..

HEJ TOMTEGUMMOR SLÅ I GLASEN OCH LÅT OSS LUSTIGA VARA ..

.. och sträcker ut handen för att bjuda in till en snabb ringdans innan vi kastar oss över julmaten, godiset, Kalle Anka och den evigt traditionella julklappsutdelningen.

(Fast egentligen skulle jag vilja sjunga den variant på tomtegubbesången som Dottern gjorde till familjetradition när hon var mycket liten.

Hej Tompagubbar slå i glasen och låt oss sluskiga vara ... )

Tack och lov för en förutsägbar dag, goda vänner och färdiglagad mat. Jag hoppas alla andra också får en avspänd och totalt innehållslös dag och kväll utan måsten, plikter och nyttigheter!

God Jul önskar jag alla som tittar in!

Julen är här, kärleken, gemenskapen, toleransen och ..

.. julefriden ska ta plats i vardagsrummet.

Förmodligen så kommer svenska folket att lyckas med det lika bra som alla andra år. En majoritet kommer att känna gemenskap, tillhörighet och julefrid, andra känna ensamhet och utanförskap, ytterligare en del kommer att få ta del av julens avigsidor med familjebråk och fylleri och andra kommer helt att ta avstånd från det de upplever som hyckleri och ett kommersiellt jippo.

Vi är alla olika ... och när jag läser rapporteringen från demonstrationen i Kärrtorp så är det mer än tydligt att det var av olika skäl människorna samlades där.

En majoritet gick dit för att visa sin avsky för rasism och våld i alla former, andra för att visa upp sig själva och sälja ett budskap eller för att få mer makt, ytterligare en del ville bara fördöma hälften av våldet för att kunna fortsätta att hata och angripa dem som hävdade fel åsikter och andra ville bara visa upp sig för att främja sin karriär.

Vi är som sagt alla olika och upplever skeendena omkring oss olika .. på mer eller mindre toleranta sätt.

Stefan Löfven som hoppas på att bli vår nästa statsminister var den som, genom sitt deltagande, höjde Kärrtorpsdemonstrationen till något större än en "vanlig" demonstration. Det är något som förpliktigar och jag kan inte låta bli att reagera när han i Aktuellt kommenterade dagens evenemang med att det "var bra artister på plats".

Då hade han bland andra lyssnat på Silvana Imam som rappade ..

"Vet vad du tänker nu men du vet hur det går för dom

Som kommer hit och låter som Jimmie Åkesson

Dom som skiter i blatten, vill ha svinen vid makten

Så gå och slipa kniven och skicka grisen till slakten"

Andra som var där var Britta Svensson från Expressen som var "Räddare och ledsnare" när hon åkte hem än när hon åkte dit och Mattias Lundbäck, den hälsosamme ekonomisten, som upplevde demonstrationen som "riktad mer mot Moderaterna och regeringen än på rasisterna" och undrade om "särskilt många i publiken tyckte det var lämpligt att kritisera privat äldreomsorg och nazism i en och samma mening".

En annan demonstrant uttryckte besvikelse då h*n "var där för att markera mot nazism och rasism, men hamnade i något som stundtals kändes som kommunistmöte. Den allmänna känslan bland folket var trevlig, men talare och vissa banderoller/flaggor/plakat drog ner helhetsbetyget ordentligt."

En statsminister ska verka för HELA folket och inte bara ställa upp för dem som har "rätt" åsikt eller legitimera dem som uttrycker "rätt" hat och "rätt" sorts våld .. det hoppas jag Stefan Löfven kommer till insikt om innan valet 2014. Det går inte att söka jobbet som representant för hela svenska folket och samtidigt tro att det går att demonstrera "privat" tillsammans med våldsromantiker .. oavsett hur lovvärt syftet är och hur bra artisterna upplevs vara.

Särskilt med tanke på att LO nu talar om att utesluta alla som använder rätten till föreningsfrihet till att bli medlemmar i Sverigedemokraterna. LO är inget politiskt parti och ska inte försöka hålla en svensk statsminister i ledband utan bör i stället hålla ett öga på arbetsmarknaden och medlemmarnas rättigheter i stället för att skapa större skillnader och mer hat och hot.

Antingen så är Socialdemokraternas nuvarande ledare otroligt naiv och lättledd eller ett under av velighet som springer som en förgiftad iller mellan LO, extremvänstern och näringslivet eller så är han den mest maktlystne och ruggigaste statsministerkandidat vi någonsin har haft.

Men det är MIN fundering. Vi är alla olika .. och en del av oss är i klar minoritet. Den tid som återstår till valet 2014 får utvisa om jag till hör dem eller majoriteten?

Fram till dess så nöjer jag mig med att ta fullt och helhjärtat avstånd från ALLT hat och våld, både i stort och smått, och jag hoppas lika helhjärtat att alla använder julhelgen till det den är avsedd till ... frid, kärlek, gemenskap och tolerans.

Expr., Hanne Kjöller/DN, SvD, DN,

HäxanMexan

Jular jag minns ..

... var rubriken på tre bloggposter förra året vid den här tiden och jag hade för avsikt att upprepa det varje år tills jag inte mindes något mer. Vilket då skulle bli i år och kanske något år till .. med tanke på mitt erkänt dåliga minne.

Men nu börjar jag misstänka att årets jul som ännu inte gått av stapeln kommer att bli en av de jular jag kanske kommer att minnas och för att komma ihåg den om jag händelsevis glömmer den så kan jag ju lika gärna minnas den nu.

Det började så minnesvärt med ett totalt misslyckat pepparkaksbak, med pepparkakor som förmodligen glädjer råttorna på ortens soptipp vid det här laget, och slutade med en svår pepparkaksdegsfobi för min del. Det i sin tur medförde att Maken gjort sitt livs första pepparkaksdeg, vilket han lyckades så utmärkt med att det numera är att betrakta som en tradition.

Så har vi som vanligt huggit en gran som stått och vant sig vid sin rotlöshet i garaget och som i dag visat upp sidor som vi inte såg när vi högg den. Grenlösa sidor som det kommer att bli väldigt svårt att dölja. Men jag sjunger "du lilla gran, du är så fin osv .., så att den inte ska känna sig mobbad och tappa fler barr och grenar än nödvändigt innan onsdag morgon.

Dessutom så drabbades gamla Bordercollien av någon slags magsjuka som innebar att allt hon åt rann ut i andra änden i någon slags puréform över så gott som alla golv under natten .. och eftersom jag redan torkat av dem så var det att betrakta som ogjort arbete.

Igen och igen och igen.

Efter två dagars halvsvält med undermedlet Canikur så verkar det som vi fått kontroll på eländet så morgondagen blir väl en storstädningsdag .. igen .. samtidigt som all mat ska lagas och planeras.

Mysigt.

För säkerhets skull gjorde vi klar skinkan i dag ... och när den stod på en plåt och kallnade så tappade Rackarkotten behärskningen totalt och en liten hemlighet inträffade som Maken inte vet om men som medförde ett visst skinkingrepp för att dölja spåren.

Det borde ha varit nog tycker man, men när alla julens vänner skulle på plats så råkade en av våra Rudolfar ramla ner från hyllan på vinden och bryta nacken och en jul med bara EN Rudolf är ju inte att tänka på så jag fick agera både kirurg och kiropraktor för att återställa honom till sitt gamla vanliga jag.

Alltså .. det är bara dan före dan före dopparedan och mycket kan hända än innan själva julen kan anses vara över? Det är inte utan att jag börjar bli lite nervös ..

Men det var ju inte det jag skulle skriva om utan om hur det kom sig att jag blivit utvald till att vara det eviga barnet på våra julaftnar.

I vår familj är vi bara tre personer. I förlängningen är ju familjen naturligtvis större även om den börjar krympa nu för tiden när generationerna före mig börjar ta sig vidare till en högre nivå.

Men julafton har alltid varit en vilo- och njutdag för vår familj. Det är den enda dagen på hela året vi inte har några "måsten" och inte behöver klä upp oss eller anstränga oss annat än för att nå godisskålen.

Men när Dottern var lite så krävdes det ju en Tomte. Det SKA alla barn ha, eller hur?

Maken skaffade sig tomteskägg och tomteluva, julklappssäcken placerades i garaget tillsammans med en lykta och efter Kalle Anka så gick han ut för att mata hönsen ..

.. och kan man tänka sig, just då kom Tomten traskande med sin tända lykta över gårdsplanen!!

Dottern blev stel av fasa! När det knackade på dörren klängde hon sig fast runt mina ben och började gråta och "Tomten" själv fick panik när dörren öppnades, SLET av sig skägget och REV av sig hela utstyrseln och föll på knä och bedyrade ... det är bara jag, det är bara jag!!!

Det är oklart vilket som var den värsta chocken .. Tomten eller skäggavslitningen?? Men året därpå krävde Dottern att få vara tomte själv. Men hon behövde en extra tomte eftersom julklappssäcken var nästan lika stor som hon själv .. och i nåder så delade hon ut den uppgiften till sin pappa.

Frågan var då .. vem skulle vara det snälla barnet??

Ni kan gissa va?

Varje år har jag suttit i soffan i ensamt majestät och väntat på att Tomten och hennes assistent ska komma och fråga .. finns det några snälla barn här??

Och det finns det naturligtvis .. men det blir konstigare och konstigare att svara ja på den frågan ju längre tiden går.

Men traditioner är traditioner så på tisdag när Kalle Anka är över .. då vet ni att jag sitter alldeles ensam och storögd i vår soffa och lyssnar efter steg som berättar att .. NU kommer Tomten med lykta och julklappssäck till alla snälla barn i huset!!!

Dvs .. till mig!

Nya tider?

 Innan jag avslutade min blogg på Aftonbladet och flyttade över till Blogger så kopierade jag allt jag skrivit under tiden mars 2008 - januari 2010. Allt .. utom kommentarerna.

Utom i ett enda inlägg .. och det var inte ens mitt eget, utan tillhörde egentligen Libras Blogg. Kommentarerna som följde denna korta bloggpost spillde över i mitt eget och även i andras kommentarsfält och jag kan nog lugnt påstå att jag inte har haft så hjärtligt och barnsligt roligt sedan jag slutade skolan eller efter de dagarna.

Ordväxlingarna blev bara mer och mer absurda och verklighetsfrånvarande, jag skrattade så tårarna sprutade över tangentbordet och skrev långt in på småtimmarna. När jag så småningom landade mellan lakanen så var jag ibland tvungen att ta kudden till hjälp för att dölja lite kvardröjande fnitter för Maken som sov den oskyldiges sömn i sängen bredvid.

Vad var det då som var så roligt? Ja, själva bloggposten löd så här ...

Trötter.

Som ni ser försökte jag få lite sovmorgon i morse.

Jag blev dock våldsamt motarbetad av ett par ihärdiga typer klädda i frack.

Dom skulle meddela att jag tydligen vunnit nobelpriset i dålig humor.

Eller var det bara en dröm ......???

Känner mig lite lätt förvirrad just nu.

Får återkomma lite senare.

Kommentar 1 .. Det känns som att det ändå skulle vara viktigt att reda ut hur det var ... ;-)

Svar ............ Ja, jag funderar på hur man kommer i kontakt med någon i nobelstiftelsen. Så jag kan få besked. Nu blev jag ju "tagen på sängen" sas. :-D

Kommentar 2 .. Jösses, visst bjuder du med ALLA dina bloggvänner på Nobelmiddagen om det visar sig vara sant?? ... eller??

Svar ........... Det är ju självklart!!!!! Men vad sjutton ska man ha på sig?? Tror inte jag passar i aftonklänning ... Knappast i frack heller?

Den tredje kommentaren var den som släppte lös vansinnet och jag har 23 A-4 ark med kommentarer från en hel hög kända och okända, i liten, liten stil och upptäcker att det som var så roligt 2008 vågar jag inte skämta om i dag?

Och förlusten är helt och hållen er. För annars så skulle ni fått läsa om hur man dansar med en haltande regering, gömmer sig för Säpo, underhåller, håller tal och sufflerar samt lagar mat med .. små fina gester och inget yvigt vevande. Samt om extraknäck på delfinariet på Kolmården, Seaquarium i USA osv .. eftersom vi så småningom bildade ett stim och tvångsrekryterade en (manlig?) manager.

Jag för min del har alldeles nyss läst igenom hela högen och torkar nu tårarna från ögonen. Det är fortfarande otroligt roligt det hela .. för den som har samma humor som jag.

Eller hade, får jag väl säga för att inte dra på mig onödigt ogillande.

För om det här hade hänt i dag hade det hela blivit anmält, Aschberg hade knackat på dörren tillsammans med diverse vänsteraktivister, Researchgruppen hade hängt ut hela stimmet i Expressen som hatbloggare och rasister och det hade inte varit roligt alls för någon av oss.

Ett enda ord hindrar mig från att ta det här längre. Typiskt nog så är det ordet centralt för hela fortsättningen .. finns det inte med så fattar man ingenting. Det ordet är också det stora hindret för oss att tjäna en ordentlig hacka på att göra film av den här Nobelvisionen som garanterat skulle ha blivit en storsäljare.

Språket har .. som jag tidigare skrivit .. bara 28 bokstäver, men just den här kombinationen av några av dessa bokstäver har blivit utvald som olämplig att skämta om ... någon gång efter 2010?

Så ni får läsa andra som använt de 28 bokstäverna väl i dag.

I DN:s ledare i dag skriver någon till exempel så tydligt, om det som det hittills talats väldigt mumlande och otydligt om, att jag nästa satte morgonkaffet i halsen när jag läste det. Men nu väntar jag bara på om det kommer en förklaring och ursäkt från Peter Wolodarski i morgon innan jag påstår att DN verkligen höjt debattnivån.

Richard Swartz som också skriver på DN:s ledarsida, skriver varnande om att "folk är inte dumma och vill ha alla fakta på bordet. Framför allt vill de inte känna sig manipulerade eller behandlade som omyndiga. Censur och förträngning i stället för saklig dialog skulle därför kunna få rakt motsatt effekt med förödande konsekvenser för det politiska klimatet här i landet".

Vad har hänt med DN?? Jag är imponerad och hoppas det håller i sig.

Emanuel Karlsten i samma tidning? går till svars mot en journalistkollega som arbetar på en tidning som inte är fullt lika varsam med de 28 bokstäverna och tror att .. "Den här krönikan kommer inte att höras i bruset" ... vilket jag tror är en felbedömning. Det är nog fler än jag som uppskattar att någon protesterar mot att vi vanliga gräsrötter kallas för pöbel eller pladdrare.

De som däremot bara är intresserade av hur man kan misshandla våra 28 bokstäver så de bildar en anklagande, fantasifull ordmassa i stället för att löpa amok och slå folk på käften om de tycker fel .. kan med fördel läsa våra kvällstidningar i stället.

Jag avslutar med kommentar 33 som jag bara behöver censurera liiiiite för att den ska passa in i våra nya tider när det inte längre går att använda orden och humorn precis hursomhelst som vi gjorde "förr"!

Alltså, nu tycker jag att saker och ting måste STRUKTURERAS lite, en MASSA lösa trådändar simmar omkring här.

Det känns som om själva FESTEN börjar komma i skymundan .. jag är rädd att inte få varken champagne eller dessert om vi bara ska hafsa igenom festen.

Tror aldrig jag blir bjuden på någon mer Nobelfest, så man får passa på. Klädvalet är perfekt, men jag är orolig för hur man ÖPPNAR dom?

Det känns något opassande att dra den över huvudet när man ska skåla med kungen?

När ska Mig mumla? Det är en sak vi måste bestämma, så vi är beredda på mummelsufflering.

Efter förrätten? Förslag?

Dessutom skulle hon dansa på lina hållande spetsparaply. Helt klart festens clou. Jag tror att den typen av underhållning brukar vara före desserten.

.......................................................

Tror att vår insats är HELT rätt i tiden. Nobelfesten behöver verkligen få lite sting! Och tänk på att alla världens tevekameror kommer att riktas mot oss. ... det här kan bli HUR STORT SOM HELST!!

Eller hur?