Anders Ygeman som Rikspolischef?

Stefan Löfven dumpar Dan Eliasson för att kunna vinna valet med hjälp av löften om Lag och Ordning. Det är en desperat handling från en desperat regering.

För den stora frågan för Stefan Löfven måste vara HUR han ska kunna bilda regering med färre mandat än vid förra valet.

Miljöpartiet riskerar att åka ur riksdagen och ett närmare samarbete med Vänsterpartiet står nog inte högst på sosseledarens önskelista. Dessutom vill varken Annie Lööf eller Jan Björklund samregera med någon som gör sig beroende av Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven satsar duktigt på att få Centern och Liberalerna med på det sjunkande skeppet.

Men hans inviter och våldsamma flörtande har den bieffekten att både C och L faller i opinionsmätningarna så till den milda grad att deras mandat förmodligen inte räcker om Moderaterna räcker ut en hand till Sverigedemokraterna.

Hoppet om att få bilda en regering är ändå inte ute för Socialdemokraterna. I varje politisk debatt är Stefan Löfven och hans vänner oerhört angelägna om att klistra fast ”ett samarbete med SD” på oppositionspartierna och vid oräkneliga tillfällen har de dessutom krävt att övriga partiledare ska garantera att så inte kommer att ske.

Märkligt nog kan jag inte påminna mig att Stefan Löfven själv har avgivit lika kristallklara avståndstaganden?

Så om jag sätter på mig min välanvända foliehatt kan jag nästan se strategin bakom Dan Eliassons plötsliga förflyttning från Lag och Ordningsområdet.

För OM Socialdemokraterna tar makten med hjälp av Sverigedemokraterna så skulle det ju vara attans förargligt att behöva lägga sig platt och avskeda rikspolischefen för att tillfredsställa Jimmie Åkesson.

Att Stefan inte kommer att dra sig för att fråga chans på Jimmie är något som jag varit övertygad om sedan den 30 maj förra året, upprepade den 5 september och fortfarande tror är möjligt.

Socialdemokraterna har ingen heder och är villiga att sälja både sina mödrar och gamla föräldrar hellre än att förlora regeringsmakten.

Jeanders Bildblogg

Men hur går det för oss när Dan Eliasson ska bli generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och bära ansvaret för att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser? Kommer Dan Eliasson att styra MSB på samma sätt som han tidigare har gjort på Migrationsverket, Försäkringskassan och nu Polisen .. så får vi nog se över våra förråd och tillgångar i händelse av större katastrofer än de som han normalt sett brukar lämna efter sig.

Blir det ett pannband med texten ”Jag ger mig” att bära i händelse av krig. Kurser i positivt tänkande om vattenförsörjningen slås ut i våra större städer och mysgrottor på stan för eventuell krishantering?

 Men det ger sig .. som Dottern brukar säga när jag är för kontrollerande. Just nu är jag mest nyfiken på vem som blir vår nye rikspolischef.

Vad har vi för sossar som desperat behöver ett nytt välavlönat jobb? För de kan väl ändå inte slösa bort ett så välavlönat smörjobb på någon som inte har partibok och vänner i partistyrelsen?

Mona Sahlin?

Thomas Bodström?

Anna Johansson?

.. eller Anders Ygeman?

Jamen, SJÄLVKLART!! .. säger Maken. Anders Ygeman är ju som klippt och skuren till posten. Han har ju stått så tätt intill Dan Eliasson under tre år att ingen kommer att märka någon som helst skillnad.

Hmm ..?

Bubbavel - Äntligen!

Cornucopia - Katastrof:Dan Eliasson tar över MSB (ej skämt) 

Per Gudmundsson - Han blev en belastning inför valet

Göran Eriksson - Löfven hugger av sig armen före valrörelsen

DN

Polisens vinst är msbs förlust - Expressen

Rekord i omdömeslöshet - K-G Bergström

Lögn är alltid ett tecken på rädsla .. i en eller annan form.

Varje dag går vi minst två långpromenader med Rackarkotten Milly. Antingen går vi till höger vid grinden och runt den fallfärdiga herrgården och den gamla smedjan med sitt vattenfall eller så tar vi av åt vänster och går en runda i skogen och kommer fram bakom huset igen.

Det har hänt att vi tagit en högersväng upp i skogen och då sker något märkligt. Jag blir helt vilse och känner nästan inte igen mig när vi följer stigen åt ”fel håll”? Ingenting är liksom sig likt, trots att det är exakt samma stig?

Ungefär så känner jag det när jag läser att Vinnova .. (en svensk statlig förvaltningsmyndighet som sorterar under Näringsdepartementet) .. ska finansiera stora satsningar på nya digitala tjänster för produktion, konsumtion och användning av nyhetsmedia.

  

Fyra projekt får finansiering där Sveriges Television, NTM, Bonnier, Schibsted Sverige och Sveriges Radio samarbetar i en sk digital plattform för att motverka falska nyheter?

Det känns lite som att sätta bocken till trädgårdsmästare?

För om jag förstår det hela rätt ska landets ALLA ledande nyhetsredaktioner bilda något som liknar en brandvägg mellan väljarna och ”de andra” som förvirrar dem och förvrider deras verklighetsbild genom att se verkligheten ur ett annat perspektiv.

Men, de nyheter som sprids mest effektivt är ju de som sprids av dem som är satta att granska sanningsinnehållet i det som inte har så lätt att ta sig igenom mediebruset?

Jeanders bildblogg

Bara några dagar efter det att beslutet offentliggjorts bjöd till exempel SVT på medvetet falska nyheter i Opinon Live utan att några andra än de som SVT & Co ser som sin uppgift att granska på skattebetalarnas bekostnad, granskade innehållet och publicerade de sanna uppgifterna?

De som har mest makt, pengar och möjligheter att sprida falska nyheter för att uppnå ett önskat valresultat får alltså mer makt, pengar och möjligheter att producera falska nyheter om dem som händelsevis har tillgång till fakta som bevisar en sanning som inte passar in i den sanning som den statsfinansierade gruppen vill förmedla?

Kan det ens vara lagligt?

Och som grädde på moset har SVT:s vd Hanna Stjärne valts till en av 39 experter i EU-kommissionens grupp om desinformation!

Hanna Stjärne som med perfekt fingertoppskänsla rekryterade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin som programdirektör på SVT för att hålla SVT på den enda sanna och rätta vägen? Vilket betyder att de två är de som främst ansvarar för sanningshalten hos SVT:s enda debattprogram, Opinion Live, som i mina ögon är Sveriges i särklass största producent av kraftigt tillrättalagda åsikter.

ALLT är kontrollerat och planerat in i minsta detalj, fördelningen av åsikter hos gästerna, varje enskild person i publiken och den politiskt rättänkande, enögda programledarens frågor som styr både program och publik.

Närmare offentlig skamstock kan vi nog inte komma i nutid och jag häpnar över att någon ens vill försöka ”debattera” under sådana förutsättningar och än mer över att så många faktiskt tittar?

Det fria ordet är hotat även i Sverige/GP

Efter tre och ett halvt års regerande ..

.. presenterar Socialdemokraterna sin valstrategi ..

Trygghet och säkerhet (Lag och Ordning) tillsammans med bättre välfärd för vanligt folk i hela landet och snabbare integration (Ordning och reda i migrationspolitiken) är huvudbudskapet. Att ta tag i samhällsproblem och öka tryggheten skapar framtidstro och sammanhållning och detta präglar också strategin.

Det får mig att bli lite nyfiken på strategin den förra valrörelsen ..

En ambitiös jobbpolitik. För alla. En kunskapsburen framtid. För alla. En pålitlig välfärd. För alla. En rättvis värld är möjlig. För alla??? Det anges inte på den här punkten men, Sveriges röst för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter ska åter höras i världen.

Ja, säga vad man vill om sossarna, de skäms minsann inte för sig. Efter tre och ett halvt års regerande syns det fortfarande inga tecken på en kunskapsburen framtid i en skola som i stället har blivit en del av den nya valrörelsens plan för ordning och reda i migrationspolitiken.

Den pålitliga välfärden som skulle ge frihet och trygghet åt varje människa så att vi alla kan färdas väl genom livet har verkligen lyst med sin frånvaro under Samarbetsregeringens tid. De vackra orden, om att När du är som svagast ska välfärden vara som starkast, känns nu nästan som ett hån när de som är svagast och mest utsatta är de som får betala det högsta priset för sossarnas besparingsiver.

Men vi får väl ge dem ett erkännande för att Sveriges röst verkligen har hörts i världen när Margot Wallström visat upp vår feministiska, pacifistiska utrikespolitik.

Enligt Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad förväntas årets valstrategi, som innefattar ett idogt dörrknackande, föra partiet till ett valresultat på över 31%.

Det är ju nästan pinsamt. Kan de verkligen se väljarna i ögonen och lova ”Lag och Ordning”, ”Bättre välfärd” och ”Ordning och reda i migrationspolitiken” efter att ha visat upp total handlingsförlamning inför dessa frågor under tre och ett halvt år?

För vem tycker att regeringen har tagit tag i samhällsproblemen, ökat tryggheten eller skapat framtidstro och sammanhållning?

Nämn någon liiiiten insats som har imponerat?

Någon?

Förra valet var det bara 31% av väljarna som köpte budskapet, trots att valstrategerna satte målet så lågt som 35% .. för att ingen skulle bli besviken!

I år ska nog Stefan Löfven vara tacksam om det fortfarande finns 27% överlevande gammelsossar kvar.

Att dansa på död mans grav.

Jag vill till att börja med tacka vänsterns tappra krigare för dagens insats i den kommande valrörelsen. 

Det är nog fler än jag som saknar reaktioner från Vänsterpartiet och deras allierade i Samarbetsregeringen, efter vänsteraktivisternas glädjereaktioner och nedsättande kommentarer i anslutning till nyheten om Ingvar Kamprads död.

Det finns gott om skärmdumpar HÄR och HÄR för den som missat alla osmakliga kommentarer, den självgoda människosynen och den brist på respekt som de, som annars talar så varmt om människans rätt till lika värde, sprider när det gäller någon som de anser ha ett sämre/mindre värde än sig själva.

Ett så osmakligt, respektlöst beteende gör att i alla fall jag tar ytterligare ett avståndstagande steg till höger i den kommande valrörelsen. 

Dessutom är jag helt överens med Fredrik Antonsson på bloggen I Otakt när det gäller Vänsterpartiets krav på glömska när det gäller det egna partiets blodiga historia och önskan ”om ett förlåtande rättssystem, där kriminella handlingar skall förlåtas och brottslingen skall få en ny chans. Det gäller tydligen inte Ingvar Kamprad. Han får ingen förlåtelse, inte en ny chans. Inte ens den dagen som Kamprad dog”.

Vi kanske kan dra en skammens ridå över den sortens hänsyn nu och dra upp ALLA undantag, ungdomssynder och partiförsyndelser i ljuset fram till valdagen?

Yttrandefriheten gör att det står var och en fritt att uttrycka glädje över någons död och även att visa förakt för den som inte längre kan höra det .. men det är bara små sorgliga bittra människor som känner ett behov av att sprida sådana reaktioner offentligt.

Vi andra ser Ingvar Kamprads anhöriga och vänners saknad och skäms på vänsterns vägnar, nu när de nu inte har vett om att göra det själva.

Expr., Nyheter idag,

Vilka har råd att rösta på Socialdemokraterna?

Under de närmaste sju månaderna kommer vi att översköljas med diverse prognoser från olika opinionsmätningar. Vilket värde de har kan inte jag avgöra, men enligt opinionsmätarna själva får de vara oerhört tacksamma om så många som 50% avslöjar vilket parti de tänker rösta på i september.

Vad de övriga egentligen tänker och tycker kommer kanske att komma som en stor överraskning?

Dessutom kan man kanske tolka folkets ovilja att svara på frågor som en ökande oro för åsiktsregistrering och register som inte bara kanske, utan högst sannolikt, kan hamna i orätta händer. Helt beroende på vilka händer som vem anser vara orätta då förstås.

Men hittills händer ingenting utanför felmarginalen, mer än att Moderaterna ökar och Kd står och stampar under gränsen.

Socialdemokraterna ligger fast på ungefär 28%, ge och ta ca 2% åt valfritt håll, och det gör att jag börjat fundera på .. VILKA är det som anser att de har råd med ytterligare fyra år tillsammans med sossarna?

Om man bortser från alla politiskt tillsatta riksdagsledamöter, generaldirektörer, ministrar, myndighetschefer på olika nivåer, andra myndighetspersoner, diverse trogna tjänstemän, SR-anställda, kulturarbetare och debattörer så måste det ju finnas en hel hög ”vanligt folk” bland de här 28 procenten?

Eller har vi så in i baljan gott om socialdemokratiskt tillsatta bröder och systrar i det offentliga systemet att det uppgår till ca 28 procent av landets väljarkår?

För en vanlig människa som vill överleva ytterligare minst fyra års vänsterstyre krävs det ju en större förmögenhet om h*n vill ha sitt på det torra.

En förmögenhet som bör räcka till ..

.. en, eller helst flera om du har barn, privata sjukvårdsförsäkringar och/eller till vård/operationer utomlands, för att förhindra att du eller någon av dina närmaste hamnar i en kö som slutar hos Fonus eller annan begravningsbyrå, innan de livsavgörande åtgärderna ens börjat planeras.

.. att leva på om du insjuknar långvarigt i en sjukdom som du enligt Försäkringskassan enbart kan tillfriskna från om du återgår till det arbete som gjorde att du blev sjuk från första början. Arbete anses göra dig frisk, och arbetar du inom polisen, vård, skola och omsorg är din insats så ovärderlig att du inte har råd att vara sjuk .. om du inte har tillräckligt med tillgångar för att sätta dig över plikten mot staten.

.. ett värdigt liv även efter det du gått i pension. Helst bör din förmögenhet vara av den storleken att själva pensionen bara ses som en liten extra guldkant på tillvaron som du generöst kan strössla över bostads- och arbetslösa barnbarn eller åldrande anhöriga som blivit rånade, antingen av staten eller någon annan.

.. egen hemtjänst som ger dig det du vill ha och behöver i stället för det en politiskt tillsatt kommunanställd bestämt att du ska ha .. trots att det du behöver är något helt annat.

Om du inte redan har uppnått pensionsåldern är det också önskvärt att din stora förmögenhet inte bara räcker till dig utan också till familjens åldrande anhöriga så de inte behöver dö av undernäring eller vanvård, om de händelsevis lyckas dra en vinstlott i form av en plats på något av landets äldreboenden. Det BEHÖVER inte bli så .. men varför ta risken?

Ett säkert boende i ett trevligt och säkert hus/område eller ett inhägnat, vällarmat gods långt ute i den okända djungel där storstadskriminella inte riktigt känner sig hemma, är också en trygghetsframkallande nödvändighet för den som kan betala.

Om du ändå envisas med att bo i storstaden och har unga barn som gärna söker sig ut i nöjeslivet .. eller blir lottade till en sk problemskola .. så finns den absolut nödvändigaste hjälpen att köpa nu när polismyndigheten läcker poliser som ett såll. Din förmögenhet kan garantera dina barns säkerhet i form av en egen ”bodyguard” .. något som redan förekommer i de kretsar du förmodligen kommer att komma i kontakt med allt eftersom din förmögenhet växer?

Din stora förmögenhet bör också räcka till om någon i din familj drabbas av ett livsvarigt funktionshinder som kräver assistans för att garantera kvalitet och säkerhet för resten av livet.

Men får du ihop så det täcker detta .. hur det nu ska vara möjligt i dagsläget?? ..  så tror jag att du också har råd att rösta för ytterligare fyra år med Stefan Löfven tungt placerad på styråran?

Men alla ni andra, som redan nu ser sprickorna i det ni trodde var Socialdemokraternas trygghetsfarkost. VARFÖR klamrar ni er fortfarande fast, trots att ni ser att besättningen hellre väljer att kasta ”tärande” passagerare i sjön än tätar läckorna i själva fartyget?

Jag vill också ..

.. bli en ”köksbordskämpe” och lära mig ”hur man kan skaffa sig en anonym facebook-profil”. För även jag vet att ”det finns ett gäng därute som inte drar sig för att bära sig fysiskt illa åt mot människor med andra åsikter än de själva”.

Fast jag tycker att ett medlemskap i Socialdemokraterna är ett onödigt högt pris att betala eftersom det ”gäng” jag vill undvika snarare finns inom än utanför vänsterpolitiken.

Men det kanske finns andra som också anser sig ha ”respekten för alla människors lika rätt och värde som ryggraden i all sin verksamhet”? Andra som också anser att de ”har ett särskilt ansvar för att möta hatet mot olikheten”?

Socialdemokraterna menar att ”just vårt parti har den särskilt goda förutsättningen att göra skillnad därför att vi är många”.

Men jag tillhör ju också en grupp som verkligen kan göra skillnad därför att vi är så många? Ska inte vi också få tillgång till en ”grundläggande utbildning” i hur man kan skaffa sig en anonym facebook-profil och chansen att ”bygga och stödja ett virtuellt nätverk” av likasinnade, ”i syfte att främja humanism och mänskliga rättigheter och aktivt motverka hat, främlingsfientlighet, hot och trakasserier på nätet”?

Men hur jag än försöker så verkar det inte finnas någon annan som erbjuder en anonym väg in till Facebook? I varje fall inte någon som jag kan hitta.

Socialdemokraterna som talar så varmt om folkbildning och, även i det här sammanhanget, ”begreppet folkrörelse” borde väl se det som önskvärt att hela folket får möjlighet att förvandlas ”till en armé av köksbordskämpar i humanitetens tjänst”?

Hela landet .. den farliga, okända djungeln utanför storstäderna .. är ju befolkat av engagerade människor som inget hellre vill än att kunna framföra sina, från hjärtat djupt kända åsikter, utan att riskera att komma i kontakt med ”gäng” som inte drar sig för att bära sig fysiskt eller verbalt illa åt människor med andra åsikter än de själva.

Det är nästan så att jag känner mig lite förminskad och kränkt, faktiskt!

Trygghet i en ny tid. Riktlinjer för partiarbetet Framtidspartiet (S) och framtidens folkrörelse. Motion G26, sid 61 

En bra valfråga?

Det är valår och regeringspartierna sliter som bävrar för att profilera sig med en ”bra fråga” som kan hålla dem kvar vid makten efter valet i september.

Miljöpartiet har redan sina valvinnande frågor klara. Elefantförbud på cirkus, amnesti för unga vuxna från Afghanistan och Alice Bah Kuhnke som framtida språkrör.

Vad kan gå fel? ALLA älskar väl djur, barn och barnprogram?

Allianspartierna har också sina strategier på plats. Ingen tänker samarbeta med Sverigedemokraterna och alla tar avstånd från Stefan Löfven och samarbetsregeringens alla misslyckanden den senaste mandatperioden.

Förhoppningen verkar vara att Sverigedemokraterna ska slå in på samma väg och ge sitt stöd till en borgerlig regering i alla fall.

Vad kan gå fel?

I princip allt, skulle jag tro. För de sju ”riktiga partierna” har helt på egen hand lyckats måla in sig i det berömda hörnet där ingen kommer att kunna bilda en handlingskraftig regering utan hjälp av SD.

Då återstår bara Socialdemokraterna och Vänstern. VAD ska de satsa på som väljarna inte redan anser att de har misslyckats med?

Utmaningarna som gör att poliser, lärare, vårdpersonal och socialsekreterare flyr från sina arbetsplatser? Det är väl totalt uteslutet på grund av bumerangeffekten?

De falska nyheterna att köerna till sjukvården växer och att människor som väntar på akutoperationer allt för ofta får vänta förgäves? Nej, det kan locka fram obehagliga fakta som i sin tur kan medföra obehagliga följdfrågor.

Svartmålningen av Sverige som säger att det inte går en dag utan att någon blir skjuten, knivskuren eller våldtagen? Den frågan duger nog bara till att skylla på den tidigare regeringen, om ens det?

”Satsningarna” på pensionärerna som visade sig vara så försvinnande små att en del till och med fick det sämre när de fick det bättre?

Utrikesministerns pacifistiska, feministiska utrikespolitik, försvarsministerns realism och Miljöpartiets icke-våldsförsvar .. försvarsfrågor är det nog bäst att spara till efter valet?

Statsministerns plötsliga intresse för militära insatser i utanförskapsområdena kommer förmodligen inte att dominera hans Almedalstal i sommar.

Nej, sossarna och deras stödparti satsar i stället obegränsat med energi, tid och skattepengar på en utredning om begränsningar inom skola, vård och omsorg av typen .. jämlika förluster är bättre än privata vinster.

En utredning som, efter år av kritik, har resulterat i en överenskommelse som sossarna inte vill ha men tvingas godkänna? Ett förslag som med 100% säkerhet kommer att röstas ner i riksdagen, eftersom det ytterligare skulle försämra det som statsminister redan ser som ..  inte OK eller acceptabelt?

Men visst låter det som en valvinnande fråga, eller hur? Det tycker i alla fall Jonas Sjöstedt som hoppas att Usch för Vinster i Välfärden ska ge Vänsterpartiet råg i ryggen och klirr i kassan nästa mandatperiod.

Medan sossarna redan står i startgroparna för att rösta igenom en färdig välfärdsuppgörelse med allianspartierna som kommer att klubbas igenom så fort Vänsterns hjärtefråga har fallit i riksdagen.

Och sedan undrar de varför väljarna verkar ha tappat förtroendet för sina folkvalda politiker? 

Jag fattar ingenting?

Jag läser Britta Svenssons krönika i Expressen och antingen är jag precis så dum och trögtänkt som journalister och politiker verkar tro eller så är det något som är avgörande fel i det jag läser.

Det hela handlar om ”17-åringen” som knivhögg en polisman i nacken på Medborgarplatsen den 31 augusti förra året.

De fakta som Britta Svensson presenterar är ..

Gärningsbarnet/ungdomen/mannen kom till Sverige i december 2015 och uppgav att han var 16 år, född i Afghanistan och uppväxt i Iran.

Efter att ha vistats på olika sjukhus för problem med ett knä och det som kallas "uppgivenhetssyndrom" fick han en god man och flyttades till ett familjehem.

Personal från BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, besökte honom flera gånger i veckan. Han fick förtroende för en kurator: "Han sa till slut att han var 25 år, efter att hon frågade honom om allt han hade sagt att han gjort. Han hade berättat att han hade gått i skolan också berättat att han hade jobbat både som skräddarassistent och som svetsare i skyskrapor och att han hade haft tre anställda under sig".

Han får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd av medicinska skäl den 16 september 2016. I början av 2017 säger han till sin handläggare på socialtjänsten att han saknar sin familj, tycker det är kallt i Sverige och att han vill återvända hem till Iran.

BUP ifrågasätter hans beslut. Men han får sin vilja igenom efter att flera runt honom haft kontakt med hans familj i Iran, som säger att han är 23 år gammal och kan bestämma själv. Han flyger till Teheran 25 februari 2017 och hans gode man stryks från sitt uppdrag.

Den 24 maj är mannen, som fått en flygbiljett med öppen retur(?), tillbaka i Sverige igen och trots att hans identitet verkar vara fastställd och hans ålder har bekräftats av hans familj, är han officiellt fortfarande under 18 år?

Och eftersom han har kvar sitt tidigare beviljade uppehållstillstånd som barn, får han barnbidrag på 1050 kronor i månaden och börjar skolan, som han nästan genast blir avstängd från på grund av våldsamt beteende.

Han uppger att han har deltagit i demonstrationen på Medborgarplatsen många gånger. "Sju, åtta … tio gånger kanske".

Den 31 augusti 2017, när han enligt egen uppgift är 17 år, köper han en kockkniv med ett blad på 20 centimeter. Enligt egen uppgift .. för att hugga en polis med.

Med kniven inlindad i en scarf runt sin högra hand går han av t-banan vid Medborgarplatsen och upp genom uppgången mot Björns trädgård. Han går direkt fram och hugger en polisman i nacken.

Britta Svensson tycker att ”det plötsliga och grova våldet är ett mysterium” och har många frågor. ”Varför sökte mannen asyl i Sverige? Var det en sjuk person som kom hit, eller blev han sjuk här? Varför åkte han hem till Iran och varför kom han tillbaka? Varför blev han plötsligt våldsam när han äntligen fick gå i skolan?”

Ja, det kan man ju undra? Jag har också en del frågor som aldrig kommer att kunna besvaras ..

Gärningsbarnet/ungdomen/mannen och hans familj sa att han var mellan 23-25 år när han på egen begäran återvände till Iran. Resan godkändes och betalades, eftersom han ansågs vara en vuxen man som kunde bestämma själv. Varför mottogs och behandlades han då som ett barn när han återvände?

Varför avslutades inte hans asylärende när han själv valde att lämna detta kalla land?

På vilka grunder hade han fått sitt uppehållstillstånd när det tillät honom att pendla lite hur som helst mellan familjen i landet han "flytt" från och kylan i landet han sökt asyl i?

Och sist men inte minst .. får ALLA som frivilligt återvänder till hemlandet, eller utvisas, en flygbiljett med öppen retur i fall att de ångrar sig?

När sanningen inte passar in i budskapet ..

.. kan du antingen förneka den, ersätta den med en lögn eller helt enkelt låtsas att du aldrig har hört talas om den.

Redan under Göran Perssons tid som statsminister fanns det ett behov av att undersöka varför kostnaderna för assistansersättning ökade i så hög grad. Redan då fick en av våra större myndigheter i uppdrag att undersöka vart pengarna tog vägen och jag vet .. med 100% säkerhet .. att resultatet var identiskt med det resultat som presenteras som en nyhet i dag .. att ”assistansmarknaden i stora drag är välfungerande. Utan privata bolag hade valfriheten för personer med behov av assistans varit betydligt mer begränsad”… men att ”assistansersättningen lockar till sig organiserade kriminella”. Samt att "det finns inslag av människohandel i branschen avseende såväl assistenter som brukare".

Det kanske till och med är samma utredning som fått ligga till sig i över 10 år?

Jag vet att frågan om assistansersättning är som ett rött skynke för dem som har äldre hjälpbehövande anhöriga eller för dem som anser att institutionstillvaron bör vara tillräcklig för den som inte kan tillföra samhället något mätbart. Men jag vet också att för de funktionshindrade och deras anhöriga är assistansen skillnaden mellan förvaring och delaktighet, ett självständigt liv eller livslångt utanförskap.

Närande eller tärande? Människa eller en belastande börda? Hur du ser på frågan handlar väl mest om människosyn, men det jag vill skriva om är hur våra makthavare har hanterat den sanning som funnits lättåtkomlig i mer än tre mandatperioder.

Våra politiker har alltså sedan länge varit informerade eller haft tillgång till information om att det assistansfusk som de skyllt på funktionshindrade till största delen har utförts av utländska kriminella nätverk.

Organisationer som genom målvakter fått tillstånd att bedriva assistansbolag som tjänat stora pengar på att ägna sig åt handel med funktionshindrade för att kunna sälja arbets- och uppehållstillstånd till sk arbetskraftsinvandring, vita anställningsavtal utan lön till ”assistenter” som den funktionshindrade varken träffar eller får hjälp eller stöd av i en situation h*n många gånger tvingats in i.

Själva systemet med att okritiskt godkänna alla medförda läkarintyg och identitetshandlingar har också gjort det lätt för en talangfull bedragare att framställa sig som funktionshindrad inför försäkringskassans utredare som för död och pina inte vill framstå som rasister framför människor som ”flytt för sina liv” och ändå orkat ta med sig den ”stackars” funktionshindrade.

I vissa fall finns det anledning att misstänka att den funktionshindrade själv inte har någon som helst familjeanknytning med ”familjen” utan ofrivilligt har handplockats eller köpts som inkomstkälla.

Det är rätt hemskt alltihop. Det är dessutom kriminellt och varför ingen har påbörjat några som helst åtgärder för att stoppa den här kända hanteringen under så lång tid, är för mig en fullständig gåta?

Och varför undersöker inga journalister hur situationen ser ut för multi-funktionshindrade människor som ofrivilligt förvaras som ersättningsbara inkomstkällor utan att någon ens verkar bry sig?

Är det så illa att det handlar om att hellre missgynna funktionshindrade, som ändå inte kan föra sin egen talan, än att riskera att gynna SD, skapa rasism eller tillföra onödigt material till migrationsdebatten?

I stället ger man sken av handlingskraft genom att låta funktionshindrade fått betala priset genom att dra in tidigare beviljad assistans eller låta dem få leva som ”alla andra” .. men bara två år i taget.

Det betyder att svenska medborgare som fötts med väl dokumenterade livsvariga funktionshinder och de som skadats i olyckor som medfört livsvariga funktionshinder misstänkliggörs och utreds in i minsta detalj vartannat år medan de ”importerade” funktionshindrade behandlas med största medlidande och generositet .. mycket beroende på att Försäkringskassans utredare inte vågar göra de erforderliga hembesöken i områden som inte ens ambulans och brandkår törs besöka utan poliseskorterad polis.

”Fusket i assistansersättningen” har varit ett anklagande finger riktat mot de funktionshindrade och deras familjer .. inte mot de kriminella aktörerna som importerat och handlat med hjälplösa funktionshindrade som fått det lika illa här som där de kom från.

Det är en sanning som Åsa Regner nu försöker gömma undan i valrörelsen genom att ”frysa” de obligatoriska två-årsomprövningarna till efter den dag då valresultatet är klart och utrensningsarbetet kan fortsätta.

Men varför har ingen gjort något åt den välkända och dokumenterade sanningen ..  assistansersättningen lockar till sig organiserade kriminella? I rapporten står det ju bland annat att "det finns inslag av människohandel i branschen avseende såväl assistenter som brukare". Är inte det en varningssignal att ta på allvar?

Åsa Regner pratar om att eventuellt se över lagtexter om att ”föra handen till munnen”, ”att finnas till hands eller aktivt medverka” och andra domslutsformuleringar som kan förändra/förstöra livet för många. Men ingen talar om kontrollsystemets stora brister, nya verktyg för att säkerställa återbetalning av felaktigt utbetalda pengar och behovet av ny lagstiftning gällande välfärdskriminaliteten?

I stället väntar alla nu på den utredning som regeringen Löfven har begärt och som har till huvuduppgift att redovisa vilka ytterligare besparingar som kan göras på dem som helt oförskyllt pekas ut som fuskare och bedragare.

Alla visste och ingen agerade när sanningen presenterades första gången och alla vet men ingen reagerar eller kommenterar när den går i repris mer än tio år senare.

Valet har under lång tid stått mellan att stänga ute funktionshindrade från assistansersättningen eller stänga ute de kriminella människohandlarna från landet .. och jag kan inte låta bli att tycka, att det alternativ som våra folkvalda har valt nästan känns lika kriminellt som den sanning som de väljer att blunda för.

Cancer ..

.. är ett fruktansvärt obehagligt ord. Särskilt när det uttalas i samband med en av de människor du älskar mest.

Cancer finns i många former, även som helt ofarlig, och även som aggressiv är den graderad i minst fem(?) steg, har jag fått lära mig. Men det är rätt meningslös information eftersom den första tanken alltid är – döden.

När en läkare på fullt allvar ställer en cancerdiagnos och förordar omedelbar operation blir livet plötsligt väldig litet. Du lever dag för dag. Ångesten och döden stänger du in i ett eget litet rum för att inte det ska bli någon slags självuppfyllande profetia men på natten drömmer du katastrofdrömmar som hämtar inspiration från andra katastrofområden.

En natt blev den Makalöse Maurice offer för ett stort, hemskt, oidentifierbart odjur som jag bekämpade en hel natt. En annan natt flyttade Maken ihop med en bekant och tömde alla våra bankkonton och lämnade mig ensam kvar i ett halvmöblerat hem och jag vaknade helförbannad och stressad med tusen hämndplaner i huvudet och ytterligare en natt hamnade jag i ett fruktansvärt kaos bestående av ormar, utsvultna, skadade katter och en massa vanvårdade förskolebarn som stal mina skor. Jag vill helst inte veta vad en ”drömtydare” kan tänkas få ut av det.

De senaste månaderna har varit de mest påfrestande och samtidigt de mest vardagliga i våra liv. Det har mest handlat om att gå upp på morgonen och vara som vanligt tills vi kunnat släcka lampan och börja förbereda oss för nästa dag .. och nästa och nästa. Omvärlden och det kommande valåret med alla osanningar och inkonsekvenser framförda av inkompetenta okunniga makthavare har varit fullständigt ointressant.

Vi har varit priviligierade, det inser jag, eftersom vi fått snabb och professionell hjälp, utan att behöva hamna i den offentliga vårdens kösystem. Tiden talade inte för oss och mycket hade kunnat sluta annorlunda i en vårdkö.

Men när det gäller eftervården var vi tvungna att vända oss till vår egen vårdcentral och där blev det tydligt hur svårjobbat och illa organiserat systemet egentligen är.

Allt du behöver får du gratis, det är ju fantastiskt. Men eftersom det tar en vecka att få det som du behöver NU eller helst i går, så blir det faktiskt lite ohändigt. Finns det du behöver på en annan vårdcentral i samma stad är det i alla fall omöjligt att få hjälp, eftersom du inte ”är listad där” och ringer du till hjälpmedelscentralen för att få information om vad som fungerar bäst i den situation du befinner dig i, kan du ha oturen att få tala med en människa som enbart talar med den på din vårdcentral som rekommenderat dig att ringa dit och på apoteken finns inget .. eftersom det är gratis på vårdcentralen.

Första veckorna efter Makens operation var ett helvete. Sedan vande vi oss och hittade på egna lösningar allt eftersom.

Men livet har varit satt på sparlåga, det märks inte minst på den här bloggen.

I går var den dagen som vi absolut inte talade om. Dagen då provsvaren skulle redovisas och dörren till framtiden, och en kanske helt ny värld, skulle öppnas.

Jag kan inte beskriva den ångest jag kände och förmodligen har känt länge, eftersom jag tappat ca 6 kg under den här tiden. Kilon som jag faktiskt inte har råd att vara utan.

Och så var allt bra? Alla prover var fantastiska, det fanns inga tecken på spridning, inga andra orosmoln och ingen återbesökstid behövdes förrän efter ett år .. för säkerhets skull?

Kan det inte möjligen vara fel på proverna .. undrade jag, som gärna vill gardera mig mot överraskningar. Men det kunde det inte, det var det inte och det skulle jag genast slå ur tankarna.

Om jag någon gång måste dö i cancer så blir det alltså av en annan sort … sa Maken lite chockat och fick svaret att så var det .. och jag kände det nästan som om jag tappade ytterligare 6 kilo ren ångest.

Livet kan vara hemskt och obarmhärtigt ibland .. men just nu känns det rätt bra att leva.

En valrörelse för rädda väljare?

För nästan exakt 8 år sedan började jag skriva på den här bloggen. Då som nu var det starten på ett valår och eftersom jag samlat valåren under etiketterna valet 2010, valet 2014 och valet 2018 är det inte särskilt svårt att gå tillbaka och se vad jag själv tyckte och vad de olika partierna lovade.

Det var intressant läsning eftersom jag klart och tydligt kan se skillnaden mellan vad jag tänkte och tyckte då jämfört med i dag och hur sorglöst jag skrev saker som jag aldrig i livet skulle skriva i dag.

Då behövde jag bloggen för att få kontakt med andra människor som tänkte som jag, eftersom ingen i min egen bekantskaps- och umgängeskrets var intresserad av att diskutera politik eller samhällsfrågor. Jag sågs lite som något av en ”party chrasher” .. Varför oroa sig, vi levde ju i den tryggaste tillvaro man kunde tänka sig?

I dag pratar ingen om någonting annat.

Man skulle kunna säga, att om det är något som den sk Samarbetsregeringen har lyckats med så är det att lägga en grå filt av oro (= ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, fruktan, stress, missnöje), vanmakt (= maktlöshet, svaghet, oförmåga, hjälplöshet, frustration) och desperation (förtvivlan, hopplöshet, misströstan; ursinne, raseri) över stora delar av väljarkåren.

Följer jag samhällsdebatten på sociala medier är det rädsla jag ser. Agressiva människor som är livrädda för miljökatastrofer, sverigedemokrater, nazister, socialister, islamister, kommunister, centerpartister, skattesänkningar, skattehöjningar, miljöpartister, Donald Trump, högerpropaganda (falsk), moderater, vänsterpropaganda (falsk), socialdemokrater, Stefan Löfven, Hanif Bali, utvisningar, invandring, polisbrist, vårdens, omsorgens och skolans sammanbrott, Margot Wallström, Ryssland, flyktingströmmens outtalade ”utmaningar”, rasism, kriminalitet, dödligt våld, brutala våldtäkter, samhällets och välfärdens sönderfall osv osv .. och alla klamrar sig krampaktigt fast vid sina egna meningsfränder, instängda i sina egna katastrofområden och attackerar våldsamt dem som ifrågasätter eller vill ha ett mer nyanserat samtal.

I min värld finns det inget farligare än en rädd människa och Stefan Löfvens handlingsförlamade regering har i sanning lyckats skrämma upp de flesta.

I dag är det .. till skillnad från för åtta år sedan .. lättare att samtala med verkliga människor i vardagen än att försöka få kontakt med okända oliktänkande som är villiga att samtala förutsättningslöst på nätet. En enda illa vald eller formulerad mening, som kan läsas och misstolkas av någon som har makten att åberopa tolkningsföreträde, kan faktiskt förstöra en människas hela liv om det vill sig illa.

Vi har åtta partier i riksdagen. Sju av dem deklarerar högt och tydligt att de under inga förhållanden kommer att samarbeta med det åttonde .. i någon som helst fråga. En taktik som de framgångsrikt(?) praktiserat i de två tidigare valrörelserna??

Trots detta kan vi läsa, i en undersökning som Aftonbladet/Inizio har gjort, att Sverigedemokraterna äger flest sakfrågor av riksdagspartierna. De tillfrågade litade mest på SD när det gällde Invandringsfrågor, Äldreomsorgen och Försvaret och så gott som lika mycket som på sossarna när det gällde Sjukvården.

Du behöver inte vara kärnfysiker eller raketforskare för att se vilken väljargrupp som sakta men säkert söker tryggheten hos Jimmie Åkesson.

Det verkar som att Stefan Löfven har lyckats med konststycket att skrämma bort partiets forna kärnväljare på mindre än en mandatperiod. De som nu närmar sig pensionsdagen eller redan har nått dit, i förvissning om att de har betalat för en framtid med en ”rejäl pension”, ”världens bästa sjukvård”, ”en värdig äldreomsorg” och en i övrigt trygg tillvaro .. de har nu börjat förstå vad det är som väntar i stället.

klockan 23.37 uppmärksammar jag helt plötsligt att Aftonbladet/Inizioundersökningen är ett helt år gammal. Där ser man värdet av att dubbelkolla ALLT som kommer att publiceras i sociala medier från och med nu och fram till valet. Men av debattklimatet på gräsrotsnivå att döma så tror jag inte att det senaste året har gjort någon nämnvärd skillnad.

 Skyll inte vår dåliga ekonomi på de äldre./GP