Skotta snö, skotta snö, skotta snö ..

 .. det känns som om jag inte gör något annat just nu.

Första dagen var det rätt kul. Vi har ca 150-200 kvadratmeter som måste hållas rena från snö och det ger en in i helsikes bekräftelsekick när det väl är färdigt. Typ, det här har JAG gjort!! Se så proffsigt och fint det blev.

Andra dagen var det mindre roligt eftersom jag fick börja dagen med att skotta bort nattens snöfall. När den sista kvadratmetern väl var klar visade det sig att det jag börjat med redan var täckt av 3-4 cm nysnö.

Jag skottade hela biddevitten på eftermiddagen igen!

Men innan det var dags att krypa till kojs hade det kommit så mycket att jag kände mig tvingad att skicka ut Maken för att skotta fram brevlådan så vi åtminstone kunde få lokaltidningen till morgonkaffet.

I dag har jag skottat hela eländet IGEN! I första vändan var det bara att börja om när det egentligen borde ha varit klart och sedan är det klart men borde egentligen skottas igen?

Sedan kom det MER snö!! Entusiasmen över väl utfört arbete vägrar att infinna sig .. det här TVINGAS jag göra. Lägg märke till hur jag LIDER!!

Det enda som saknas nu är rejäla snöras från alla olika sidor, vinklar och vrår på taket till vår gamla skola.

Det kommer förmodligen i morgon. Enligt lagen om alltings jävlighet räknar jag med att det sker EFTER det att jag skottat bort den snön jag räknar med ska komma i natt.

Herregud vad jag LÄNGTAR efter barmark, lövsprickning och gräs! Det kryper i kroppen av otålighet, alla vinterkläder är tunga, fula och kliar över hela kroppen, naglarna går av, håret är elektriskt och jag känner stor sympati med den Makalöse Maurice som tillbringar större delen av dygnet antingen på oss eller på elementet.

Alkolås på datorer och telefoner?

Jag följer twitter utan att skriva själv, läser med stort intresse det lilla som skrivs i den lilla debatt som handlar om de planerade inskränkningarna i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen och förvånas i största allmänhet över vad som skrivs, hur det skrivs och vilka som fått i uppdrag att avgöra vad som kan anses vara falskt eller sant.

I dag läste jag till exempel vad som utspelade sig på facebook när Sala Kommuns kommunikatör Robert Östlind informerade om en befolkningsökning och fick frågan om den berodde på invandring eller inflyttning från grannkommunen.

Det har skrivits och tyckts väldigt mycket om samtalsklimatet på sociala medier och trots att jag efter 10 år inte har några sådana erfarenheter så tycker inte jag heller att det är så kul alla gånger.

Men lagändringar? Censurgrupper bestående av företrädare för den Enda Åsikten? Det känns faktiskt lite tveksamt.

Men medan jag lyssnade på ovanstående youtubeklipp slår det mig .. skulle vi inte vinna rätt mycket om vi sätter alkolås på datorer och telefoner?

Då behövs det ju ingen grundlagsändring eller annat tjafs som bara gynnar den ena parten i ett samtal med företrädare för två åsikter.

Eller tänker jag fel nu igen??

Socialdemokraterna är ett funkofobiskt parti,

.. och det är väl inte mycket att orda om, alla har ju rätt till sin egen åsikt.

Men Socialdemokraterna, som är så noga med att informera om andra partiers tidiga historia och rötter, borde väl också kunna erkänna sin egen tidiga historia och rötter, där vi bland annat kan hitta tvångssteriliseringar, lobotomi och institutioner för alla som kunde sorteras in under begreppet ”sinnessvaga”.

Funkofobi är en samlingsbeteckning för exempelvis fördomar om, särbehandling av och utestängande av personer med funktionsnedsättning. Funkofobi liknar termer såsom sexism, rasism och homofobi då de alla handlar om diskriminering av en grupp.

Det har väl inte heller undgått någon att partiet under de senaste åren, och i likhet med andra partier, ägnat sig åt Ålderism, det vill säga fördomar och diskriminering av äldre.

2008 skrev gerontologiprofessorn Lars Andersson vid Linköpings universitet boken “Ålderism” för att visa att även äldre behandlas diskriminerande och med stereotypa föreställningar. Han tycker att ålderism existerar i hög grad även 2014 och att politikerna kan göra mer för att motverka problemet.

Så vad är det för skillnad på att stänga gränserna för människor från andra länder eller stänga dörrarna till samhället för dem som många forskare på 30-40-talet såg som "ballast-existenser" med "livsovärdigt liv"?

Rasism och funkofobi – två olika benämningar på samma typ av diskriminering. Är det då möjligt att fördöma rasister samtidigt som man levererar ett funkofobiskt budskap och ändå påstå sig stå för det goda i samhället?

Redan innan Stefan Löfven hade fått ordning på sitt regeringsbildande gick Magdalena Andersson ut och förkunnade sin avsikt att kraftigt begränsa rätten till assistansersättning. Det verkar vara det enda löftet i sammanhanget som partiet idogt och målinriktat gjort sitt bästa för uppfylla.

Åsa Regner följde lydigt i finansministerns fotspår och gav order till Försäkringskassan att dra ner på beviljade timmar för dem som redan beviljats assistans enligt denna rättighetslag.

Därefter följde direktiv om att hjälp med andning, sondmatning och andra livsviktiga insatser skulle sorteras in under begreppet ”vård” och att den tiden skulle dras av från beviljade assistanstimmar, vilket gjorde att Försäkringskassan kunde befria sig från ytterligare ”ballast-existenser”.

Upprördheten blev stor inom handikapprörelsen, hos anhöriga och många fler, vilket medförde att regeringen Löfven raskt frös alla omprövningar och sopade hela ”utmaningen” under mattan till efter valet.

En utredning med siktet inställt på Besparingar läcker sedan ut uppgifter om förslag till åldersgränser där personlig assistans inte är går att söka före 12 års ålder eller behålla efter 80 år.

Handikapprörelserna, anhöriga och många andra reagerade oerhört negativt på att barn under tolv år, som inte ens kan få tillgång till förskola med rätt kompetens, ska tvingas leva i socialt utanförskap mer eller mindre dygnet runt.

Statsministern själv blir nervös, försöker sopa tillbaka frågan under mattan och dementerade med orden .. Det finns inga planer på att helt plötsligt ta bort den rättigheten till LSS för barn under 12 eller äldre över 80. Det finns inga sådana regeringsförslag.

Det är både sant och inte sant. Det finns inga sådana regeringsförslag .. än. Men det finns en socialdemokratisk utredning som förordar att den nämnda gruppen .. med hänvisning till ”normalt föräldraansvar” .. ska få andra lss-insatser än personlig assistans.

De 10 insatserna enligt LSS är:

1. rådgivning och annat personligt stöd,

2. personlig assistans,

3. ledsagarservice,

4. kontaktperson,

5. avlösarservice i hemmet,

6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,

7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år

8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar

9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad och

10. daglig verksamhet

Ytterligare förslag läcker ut från regeringens utredning ..

Förslaget bygger på att kapa det så kallade femte "grundläggande behovet". Det finns till för att fånga upp gruppen med psykiska funktionsnedsättningar. Det kan handla om vuxna personer som har ett barns kognitiva förmåga.

Det finns inte heller som regeringsförslag .. än. Men eftersom detta förslag skulle drabba alla med psykiska funktionshinder, till exempel autismspektrumstörningar eller aspergers syndrom som ofta förekommer i samband med det vi i vardagligt tal kallar utvecklingsstörning.

Tanken bakom besparingsniten är mer än tydlig. Hela LSS ska begränsas i de delar som berör Försäkringskassan så att staten kan vältra över hela ansvaret på kommunerna .. som redan nu rör sig på konkursens rand och inte ens kan tillgodose äldrevårdens mest angelägna problem. De flesta kommunerna i landet kan inte, även om de gärna vill, uppfylla lagens intentioner i LSS. De har inte råd med varken äldre eller funktionshindrade, kort sagt.

Integration och jämlikhet är Socialdemokraterna vådligt intresserade av att tala om. Särskilt när det handlar om människor från andra länder.

Integration i betydelsen att funktionshindrade ska ha rätt och möjlighet att leva sina liv under så jämlika förutsättningar som möjligt är inte riktigt lika intressant.

Socialdemokraterna är ett funkofobiskt parti och det stora sveket är att de försöker sopa sina utrensningsplaner under mattan till efter valet, då de hoppas få så stor makt att de kan rösta igenom förslagen i sin egen utredning.

För ingen har väl missat att det är valår i år, nu när Stefan Löfven till och med lovar att trolla fram 14 000 icke-existerande vårdanställda och ett enormt antal lika obefintliga poliser ur sossehatten under nästa mandatperiod. Ingen har väl heller undgått att märka att det råder en viss desperation när det gäller att anpassa sig till de frågor som väljarna kan tänkas prioritera när de går till valbåset för att lämna sin röst?

Socialdemokraternas partisekreteraren Lena Rådström Baastad uttrycker det så här .. Val ska handla om vad väljarna vill att det ska handla om.

Så vad vill du att det ska handla om?

Autistiske Sebastian är inlåst ensam på sjukhus/SVT

Liam låstes in på statligt ungdomshem/SVT
Dygnslånga toalettbesök/SVT

Annie Lööfs smutsiga fingrar?

 I en partiledarintervju i DN får Annie Lööf frågan om en eventuell regeringsbildning. Hon svarar ..

Väljarna ”söker ett parti som tar ansvar, visar ledarskap, som står upp tydligt för sina principer men som också är berett att smutsa ner fingrarna för att styra landet. Till syvende och sist så är det viktigt att vi politiker tar ansvar för det valresultat som väljarna ger oss på valdagen”.

”Smutsa ner fingrarna”? Vad menar hon med det?

Jo .. ”det innebär till exempel att vi går in som en allians, och behöver en alliansregering ökat stöd så måste vi sätta oss vid ett bord tillsammans över blockgränserna med sossarna och Miljöpartiet för att hitta ett alternativ som gör att vi får en långsiktig och stabil regering som kan regera Sverige tryggt”.

Aha, centerledaren se det som hon sänker sig ner i den politiska lervällingen när hon samarbetar med sossarna och Miljöpartiet eftersom det är ”viktigt att vi politiker tar ansvar för det valresultat som väljarna ger oss på valdagen”.

Det känns ju både acceptabelt och okej att få veta hur hon tänker, även om jag stärks i min övertygelse om att Annie Lööf och Centern nog inte blir mitt val i höst.

Men om det nu är så viktigt att ”vi politiker” tar ”ansvar för valresultatet”, hur kan det då komma sig att det inte är hela valresultatet som räknas?

För om Sverigedemokraterna får lika stor andel av rösterna som Moderaterna eller Socialdemokraterna så är det inte bara möjligt utan också ett valresultat som kan ses som ett budskap från väljarna. Något som ”vi politiker” anser det vara viktigt att ta ansvar för, eller åtminstone bör förhålla sig till när det gäller de ideologiska sakfrågorna?

”Ta ansvar” kan väl ändå inte vara att ogiltigförklara de röster som ”vi politiker” anser kommer från träskmarker under den politiska lervälling som Annie Lööf är villig att smutsa ner fingrarna med?

Väljarna, är inte det samma personer som ”vi politiker” lite överseende brukar kalla för ”folket”? Ni vet, det där folket som har samma värde som dem som har de fina värderingarna, med undantag för dem som har fel åsikter och då får lägre värde men ändå får lov att rösta trots att deras röster då givetvis inte räknas som ”riktiga” röster eftersom de inte delar de fina värderingarna.

Eller så gör man som Kristdemokraterna .. ger ”folket” en chans att förstå de fina värderingarna med hjälp av en tolk i form av Bert Karlsson som ”vet vad folk vill ha” och ”talar så folk begriper”.

Men fungerar inte det så gör de förmodligen som alla de andra .. bortser från en femtedel av valresultatet av ”ansvar för valresultatet”?

Jag är nog inte ensam om att vara dödligt less på väljarföraktet, lögnerna, halvsanningarna och mörkandet av det som händer bakom den ridå som ingen kommer att lätta på innan valdagen.

Aldrig tidigare har jag upplevt att så många varit så politiskt intresserade och pålästa som nu och aldrig tidigare har så många sagt .. jag har ingen aning om vad jag ska rösta på?

Risken är ju överhängande att din röst gör att det parti som du trodde dig rösta bort i stället får mer av den makt som du ville hålla det borta från.

Är årets bästa valtaktik att välja bort? Ska vi spalta upp alla tänkbara och otänkbara alternativ och sedan stryka dem ett efter ett till det bara blir ett kvar?

Kanske blir det inte det bästa, kanske inte ens något bra .. men det blir i alla fall det sista möjliga alternativet till att stanna hemma och låta Någon Annan bestämma.

Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och jag ..

Vår statsminister skrev ett facebook-inlägg i går kväll och var förmodligen väldigt nöjd med den fyndiga inledningen .. ”Ungdomar är smartare än högerpolitiker”.

Den följande texten avspeglar inte bara Stefan Löfvens syn på den ”klassiska högern” utan också Socialdemokraternas syn på ”vanliga knegare” som lättpåverkad väljarboskap. För det är väl inga andra än medlemmarna i vänstereliten som använder sig av de förlegade uttrycken ”vanliga knegare” och ”pigor” nu för tiden?

För hans skull får vi väl hoppas att han inte får lika stor anledning att ångra det han skrivit som Anna Kinberg Batra fick efter uttalandet ”stockholmare är smartare än lantisar”.

Men är det inte lite farligt att ta ut segern i förskott? Vad är det som säger att det nya sysselsättningsknepet kommer att bli den succé som regeringen förväntar sig? Jag menar, nu när alla unga, vuxna ensamkommande ska gå i gymnasiet för att få stanna i landet så är väl tanken att de också ska få ta del av den grundläggande behörigheten som ger behörighet till högre studier?

Annars ökar ju klyftan mellan inrikes- och utrikesfödda i arbetslöshetsstatistiken?

Något annat som förmodligen också kommer att öka är skolans problem när även gymnasie- och högskolorna får ta del av det som gör att lärarna i grundskolan lämnar yrket i lika stor utsträckning som poliserna. Eller tänker jag fel nu?

Det kanske hade varit bättre att inleda med .. ungdomar är smartare än politiker?

Men det är klart, om utfallet inte blir det förväntade och Stefan Löfven inte visar sig vara smartare än högerpolitiker, så kan han kanske skylla på den som egentligen sköter hans facebook-konto och påstå att det som publicerats i hans namn inte var riktigt okej eller ens acceptabelt.

Ett litet tips bara, från mig som använde Katten som spökskrivare till årets julklapp till nära och kära, en liten bok med titeln .. Katter är smartare än människor och stockholmare.

Hon var garanterat smartare än vänsterpolitiker!

”Partiet som påstås hota demokratin, är nu alltså det enda partiet, som ställer sig upp och försvarar den….

… Så märkligt det kan bli”.

Så skriver en av alla som kommenterat Johan Westerholms artikel ”Censurgrundlagen kan hejdas”.

Det handlar alltså om regeringens proposition om inskränkningar i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)  och Tryckfrihetsförordningen (TF) och själv befinner jag mig fortfarande i något slags chocktillstånd efter att ha kommit till insikt om att sju av riksdagens åtta partier står bakom dessa inskränkningar.

Så bergfast övertygad var jag om att riksdagen skulle fälla det här förslaget att jag inte ens såg det komma.

Hur är det möjligt att alla riksdagspartier utom SD tycker att vår grundlag om yttrandefrihet och meddelarfrihet ska inskränkas? Hur långt, eller lågt, är våra politiker beredda att gå för att kunna göra precis som de vill utan att bli ifrågasatta eller granskade av andra än dem de själva utsett och avlönat som granskare?

Merit Wager skriver ..  ”Sverigedemokraterna det enda partiet i Sveriges riksdag, alltså det enda av åtta partier, som är emot att grundläggande, demokratiska (i flera hundra år hittills) fri- och rättigheter tas ifrån oss och det ska bli straffbart att rapportera negativt (vem avgör vad som är det?) om Sverige ens om det är sant. Det är fullkomligt ofattbart att detta sker år 2018, efter att Sverige har haft åsikts-, yttrande- och tryckfrihet sedan 1766”.

Jag har läst vad andra tänker och tycker på sidor som förmodligen inte kommer att finnas kvar om inte SD får igenom sitt krav på folkomröstning. Jag läser mellan raderna i det Morgan Johansson skriver och säger, jag försöker ta mig igenom det politiska fikonspråket i propositionen och ju mer jag förstår desto mer skrämmande ser det ut.

Vad har vi blivit för slags land? Det här är ju bara början på något som vi inte vill ha. Något som vi har varit stolta över att vi INTE har haft!

För att uttrycka det som Stefan Löfven borde ha gjort .. det här är INTE ok. Inte acceptabelt alls!

Om våra politiker är så rädda för att bli granskade av fri, oberoende media och ifrågasatta av folkets röster att de är villiga att gröpa ur våra yttrandefrihetslagar, då mer eller mindre tvingar de dem som inte vill låta sina tankar och åsikter styras eller tystas att rösta på det enda alternativ som finns kvar.

Det fria ordet och den fria tanken är grunden i det som kallas för demokrati

Eller som Johan Westerholm skriver i en oavslutat mening  .. ”Om inte riksdagen väljer att nyttja den nödutgång som RF 8 kap 16 § representerar och låter väljarna avgöra om offentliga handlingar och information skall vara tillgängligt för alla eller endast den elit som politiker, statsanställda, etablerade forskare och utvalda journalister utgör” ..

.. då avslutar jag med att; då kommer jag att känna mig tvingad att rösta på Sverigedemokraterna om 202 dagar.

För min del är det här den viktigaste frågan någonsin i någon valrörelse. Politiker som accepterar att mer och mer hemligstämplas, att säkerheten i våra myndigheters register ständigt åsidosätts och att undantag från lagen blir allt vanligare, samtidigt som de accepterar att yttrande- och åsiktsfriheten sakta stryps och begränsas .. de förtjänar inte mitt förtroende.

LÄS det du kan hitta, tala om det med andra, gör din åsikt hörd där det fortfarande är möjligt att göra det .. för det här beslutet kan göra livet mycket sämre både för dig, mig och generationer efter oss.

Helvetets portar/Johan Westerholm

Absolut idiot/Johan Westerholm

Nyheter idag - SD till strid mot regeringens planerade censurgrundlag: Kräver folkomröstning

Slarva inte bort vår yttrandefrihet, Morgan/Expr

SD begär folkomröstning/SVD

Regeringens förslag stryper de fria medierna/SvD

Regeringens blixtkrig mot yttrandefriheten/Fristad

Inkonsekvensanalys (mp)?

I årets valrörelse finns det en hel del frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på.

Miljöpartiet vill till exempel att fossila drivmedel helt ska sluta säljas i Sverige år 2030 och det finns också ett förslag på en vägslitageavgift för tunga transporter.

Inom 12 år ska alltså alla fordon som drivs med fossilbaserad bensin eller diesel vara utbytta mot mer klimatsmarta alternativ om jag förstår det hela rätt?

Samtidigt vill Miljöpartiet satsa på byggandet av nya stambanor och höghastighetståg samt en offensiv upprustning av befintlig järnväg som ska stå klar år 2035?

Frågorna är då:

Om alla dieseldrivna fordon ska vara förbjudna/oanvändbara år 2030, vilka anläggningsfordon ska då användas vid byggandet av de nya stambanorna och upprustningen av den befintliga järnvägen?

Finns det överhuvudtaget några tunga anläggningsfordon/entreprenadmaskiner som drivs enbart av el eller icke-fossila drivmedel?

Vad händer med de entreprenadmaskiner som inte får användas efter 2030 om Miljöpartiet får som de vill? Ska företagaren själv stå för förlusten när en grävmaskin/lastmaskin/dumper/lastbil med en skuld på 100 000-tals kr måste byggas om till ett miljöpartistiskt klimatsmart alternativ eller förvandlas till en värdelös, men kostnadskrävande antikvitet?

Snöröjning och ett visst vägunderhåll måste väl ändå också finnas kvar även om bilarna drivs av el? Vilka ska utföra det, med vilka maskiner och till vilken kostnad?

Jordbruket, hur hanterar Miljöpartiet den frågan? Alla miljoninvesteringar i jordbruksmaskiner .. skördetröskor, traktorer osv .. vad händer med dem om maskinparken ska förnyas med icke-fossildrivna exemplar? Löser staten lånen om lantbrukaren placerar pengarna i klimatsmarta ersättningsexemplar .. eller ska vi helt avstå från svenskt lantbruk?

Och sist men inte minst .. finns det tillräckligt med elproduktion för att täcka så stora behov?

Nu har jag fått nog ..

.. och då menar jag inte regeringen eller statsmedia, för dem fick jag nog av för länge sedan.

Nej, de som stör tryggheten och säkerheten här ute i landsortsdjungeln, långt bort från de spännande och omväxlande storstadsmiljöerna som skildras i media, är stora gäng av dovhjortar som mer eller mindre omringar vårt hem.

När vi flyttade hit tyckte vi det var odelat trevligt med en flock hjortar utanför staketet, men nu är det fler flockar, med mellan 10-15 djur i varje, som strosar runt i omgivningarna och då uppstår vissa problem. Eller utmaningar för att uttrycka det korrekt.

Hjortar är fredliga djur, men det blir lite pyssligt att rasta hunden som enbart ser dem som hot .. eller mat?? .. som ska jagas och skällas ut till varje pris. Om hjortarna haft vett om att bli rädda och springa sin väg hade det väl inte varit någon större utmaning, men det värsta är att de antingen helt nonchalerar oss eller intresserat följer oss på behörigt avstånd.

Vi har tre vägar att gå. Om vi har riktig otur så finns det ett efterhängset gäng på varje fält vid varje väg, vilket gör att det tar rejält med tid innan hunden får tillräckligt med privat utrymme för att uträtta de behov som måste uträttas om vi ska få sova hela natten.

Om jag är ute i trädgården på kvällen står de ca 20 m utanför staket och betar. Ingen bryr sig om mig. Jag kan hänga över staketet och prata med dem utan att de reagerar och vid ett tillfälle passerade jag ett buskage med en hjort som stod så nära att jag hade kunnat ta på henne.

Men måttet började bli rågat den kväll vi skulle ut och det stod en magnifik hjort-tjur precis utanför grinden. Jag gick ut, tjoade och viftade med armarna. Han kunde inte ha brytt sig mindre.

Jag öppnade grinden och konstaterade att han var ganska stor.

Han tittade på mig och noterade förmodligen att jag var rätt liten.

Jag sade till på skarpen .. Nu får du allt ta och flytta på dig .. och tog några steg till. Han rörde sig inte ur fläcken och nu var jag för nära för att det skulle kännas bekvämt.

Så där stod vi. Jag ville inte gärna vända ryggen till eller backa och det var uppenbart att inte heller han hade några tankar i den riktningen.

Efter några minuters dödläge viftade jag lite planlöst med armarna, vilket tydligen var så pinsamt löjligt att han oändligt långsamt förflyttade sig de tiotal meter som vi behövde för att kunna smita ut och bort.

Och så har det varit, år efter år och hjortarna blir bara fler och fler och vildsvinen färre och färre. Så vi ser det positivt och äter i stället, utan dåligt samvete, nästan bara hjortkött numera. Men det är någon annan som står för själva skjutandet.

De flesta hundpromenaderna går förbi en lång, hög granhäck som omringar en granntomt. Vi har gått förbi där minst tre gånger varje dag, vilket betyder att vi passerat granhäcken minst 6 gånger per dag .. under drygt 20år.

Det är inget jag funderat över, förrän för någon vecka sedan. Men nu ser jag det som ett högriskprojekt varje gång vi passerar.

Som vanligt gick vi och pratade medan Rackarkotten uppdaterade dagens revirmarkeringar .. när det plötsligt brakade till i granhäcken och 12 hjortar störtade ut i vild panik.

Mindre än två meter framför mig!

Vi kunde ju ha dött!

Till och med hunden frös till is av ren fasa. Att bli nedmejad av ett så stort gäng hjortar hade förmodligen varit värre än att bli påkörd av en bil.

Nu lyser vi in bland grenarna med en ficklampa och går VÄLDIGT försiktigt förbi granhäcken och vi är rejält trötta på gängbildningarna i närområdet .. men kom inte och säg att det inte händer något på landet.

För att undvika onödig uppmärksamhet från statsmedia och övriga landets uppmärksamma mediekår vill jag också klargöra att hjortarna på bilden inte är samma hjortar som hänger utanför vårt staket och att hjort-tjuren inte är den som parkerade utanför vår grind. Däremot så är alla hjortarna svenska och fotograferade i hjorthägn på Kolmården respektive Uppland och har definitivt ingenting med årets valrörelse att göra, varken till höger eller vänster.

Pinsamt, genant, plågsamt eller skämmigt?

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag upplever uppstarten på årets valrörelse.

En sak är i alla fall säker .. de sju ”goda” partierna verkar ha insett att taktiken, ”frysa ut och rasistfacistnaziststämpla Sverigedemokraterna”, som de sett som så framgångsrik de senaste två valen inte har gett förväntat resultat.

Nu gör man helt om, lägger om kursen och kopierar delar av SD:s politik i stället?

Hårdare tag mot kriminaliteten, mindre förmåner för dem som fått avslag på sin asylansökan, hårdare lagstiftning, ny rikspolischef, lagen ska gälla alla .. utom några eller kanske bara ibland, välfärd till alla eller särskilt utvalda eller bara en del, mer ny lagstiftning, mer erkännanden om att det som kallas för utmaningar kanske till och med kan ses som ”problem”. Kanske .. om det behövs för att övertyga väljarna.

Det som det inte gått att tala om de senaste 4 åren är plötsligt något som alla .. utom Centern, Miljöpartiet och Vänstern sätter högst på agendan och förväntningarna är att väljarna inte ska ställa sig frågan .. men, varför har ni inte gjort något tidigare? 

Eller .. om ni lovar det NU när ni ändå inte hinner göra något före valet, kommer ni att komma ihåg det EFTER valet?

Eftersom alla borgerliga röster reades ut på julrean förra valet så är det också rätt många som vill ha garantier för att en röst för att byta regering inte plötsligt blir det stöd som är själva förutsättningen för samma regerings överlevnad.

Just nu är 2018 års Stefan Löfven till förväxling lik 2014 års Jimmie Åkesson, 2018 års Ulf Kristersson mer lik 2006 års Göran Persson och Miljöpartiet liknar mer Muslimska Brödraskapet än glada maskrosmuppar från 80-90-talet. Den enda som är sig lik är Jimmie Åkesson som ses som fienden nummer ett som ska bekämpas med sina egna vapen?

Jag ställföreträdande skäms när jag iakttar spektaklet och trots att det är nästan sju månader kvar till själva valdagen är jag redan dödligt less på det som mest liknar ett politikernas Mellofest.

Folket betalar och den som låter bäst utan att reta upp någon vinner, typ.

Det är mer än pinsamt att läsa ett tweet från en av de mest aggressiva på vänsterkanten som, efter att ha ägt den ENDA åsikten i mer än fyra år, beklagar sig .. det har blivit så otrevligt på twitter, man kan inte uttrycka en åsikt utan att bli påhoppad!

Det är också plågsamt att höra partiledare framföra åsikter som bara för några år sedan fick en vanlig väljare att förlora jobbet, och i värsta fall bli en social paria, om de uttalade dem offentligt. Det känns skämmigt att å ena sidan få veta att ”den som inte får stanna här ska åka hem” samtidigt som samma personer lägger till brasklappen ”om de inte skriver in sig i gymnasieskolan”.

Då hopar sig frågetecknen när skolan och lärarna samtidigt sänder ut nödsignaler om att de inte klarar av sitt uppdrag under de urusla förutsättningar som de, i likhet med vårdpersonalen, redan har samtidigt som de förväntas kunna ta emot tusentals vuxna män utan grundskolekompetens för att skapa någon slags amnesti till dem som saknar asylskäl?

Vänsterpartiets ledare i sin tur ser fram emot ministerposter i nästa val, Miljöpartiet tycker att allt bara blir bättre och bättre samtidigt som professor Jerzy Sarnecki, som hittills upprörts över lögnerna om ökande kriminalitet och våldtäkter, vaknar med ett ryck och utbrister .. "Läget är jävligt allvarligt"!  "Många frågar sig hur det har kunnat gå så här långt"!!

Bara så där?

Plötsligt!

PRECIS när valrörelsen börjar. DÅ vaknar de som tidigare sovit sig igenom det som väljarna levt med och diskuterat varje dag i åtminstone 5-6 år?

Genant är kanske ordet jag söker? Eller skamligt?

Det har sagts att 2018-års valrörelse kommer att bli den skitigaste någonsin. Jag för min del tror att den blir den pinsammaste, för om en så vanlig människa som jag känner så här, är det förmodligen väldigt, väldigt många som känner likadant.

För min del verkar det som om jag redan har bestämt mig redan innan valrörelsen rullat igång på allvar?

En röst på Annie Lööf garanterar att ”Sverigedemokraterna inte får inflytande över hur Sverige styrs”?

Det är löftet som centerledaren ger inför valrörelsen. Hellre Stefan Löfven i ytterligare fyra år än ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka eller samregera med SD .. säger Ulf Kristersson, med tillägget att vem som helst får rösta på oss och stödja oss.

Liberalernas Jan Björklund tycker som Annie Lööf eller Ulf Kristersson, beroende på vem som frågar, medan Kd:s Ebba Bush Thor är lite mer benägen att välja Jimmie Åkesson före Stefan Löfven om det verkligen kniper.

Men hon vill INTE förhandla eller samregera med Sverigedemokraterna. Verkligen INTE!

Vänstern och Miljöpartiet behöver inte uttala sig i frågan eftersom det knappast är troligt att Sverigedemokraterna någonsin kommer att erbjuda sig att samarbeta med dem.

Kvar är då Stefan Löfven. Han har faktiskt ALDRIG lovat att inte förhandla, samtala, samarbeta eller samregera med Sverigedemokraterna. Egentligen är det konstigt och uppseendeväckande att ingen har lagt märke till det eller krävt någon form av ställningstagande i den frågan?

Däremot så har han begärt att alla andra ska ta avstånd och kallat partiet och partiledaren för nazistfacistrasister ett oändligt antal gånger. Förmodligen för att dölja att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern är de enda som faktiskt HAR samarbetat, samtalat och samverkat med Sverigedemokraterna.

Alla de övriga partiledarna är så upptagna med att freda sig mot Stefan Löfvens påståenden att de tänker samregera med Jimmie Åkesson att de aldrig kommer på tanken att ställa samma fråga till sosseledaren?

Det tycker jag är märkligt och nästan obegripligt.

För min del är frågan ointressant. INGEN kommer att kunna regera utan att förhålla sig till Sverigedemokraterna efter valet 2018.

Men ”förhållandet” till Sd kommer tyvärr att vara viktigare än väljarna och deras behov i den kommande valrörelsen .. precis som i de två tidigare.

Det som är viktigt att få veta för mig är: 

Hur röstar jag för att slippa socialistvänsterextremistkommunisterna i ytterligare fyra år?

Vilket eller vilka partier kan garantera att min röst inte hamnar hos en regering som jag ser som mer skrämmande än Sverigedemokraterna?

Är en röst på Jimmie Åkesson en röst för att säkerställa att Socialdemokraterna & Co inte får inflytande över hur Sverige styrs eller kan den rösten också hamna hos Stefan Löfven?

Linda Rosing och Annie Lööf.

Kommer ni ihåg Linda Rosing?

Jag hade nästan glömt bort henne, men av någon anledning dök hon upp i minnet när jag läste DN:s ledarsida med rubriken ”Centerns kärlek till alliansen är ett fikonlööf”.

Särskilt kom jag ihåg hur Linda Rosing beklagade sig med orden .. det är så många som vill glänsa i min glans!

Det verkar som om Annie Lööf har samma problem. Trots att partiet har fallande opinionssiffror och ligger under 10% .. Miljöpartiet hade högre siffror förra valåret vid den här tiden .. verkar det som om centerledaren är helt övertygad om att alla partier har som högsta önskan att glänsa i hennes glans.

Centern kan tänka sig att samregera med alla utom Jimmie Åkesson, som får finna sig i att försmäkta i en fullständigt glanslös tillvaro oavsett vad som händer efter valet.

Annie Lööfs glans kommer han ALDRIG att få glänsa i!

Den ynnesten kan däremot Stefan Löfven kunna komma i åtnjutande av. Och Gustaf Fridolin, om han överlever, eller Isabella Lövin, om hon inte ersatts av Alice Bah Kuhnke som kanske kan glänsa i kapp med Annie Lööf på nobelmiddagen.

Allianskollegorna får däremot förtjäna sin glans genom att anpassa sig till Centerns drömmar om idealsamhället .. annars kommer Annie Lööfs glans att glänsa över den som bjuder högst.

UTOM Sverigedemokraterna, förstås!

En röst på Centerpartiet är ”en röst för att säkerställa att Sverigedemokraterna inte får inflytande över hur Sverige styrs” .. lovar Annie Lööf. Rösta på Centern och få förmånen att glänsa i Annie Lööfs garanterat sd-fria glans.

Så nu vet vi det. Det behövs bara glansen från ett litet parti på mellan 6-9% för att få en handlingskraftig regering. Precis som i förra valet när Stefan Löfven lovade exakt det, när han lät Miljöpartiets glans glänsa över regeringen.

Synonymer till glänsa: skina, blänka, glimma, glimra, skimra, glittra, stråla, lysa, utmärka sig, briljera, excellera, visa sin skicklighet, stoltsera, ståta, pråla, yvas, skryta, brösta sig, hovera sig.