Utrikesminister Ann Linde hävdar ..

 .. att ”SD och andra högerextrema krafter” har drivit på hat mot Annie Lööf och utmålat henne som en demon.

”Alla politiker måste vara försiktiga med detta. Vi har sett i andra länder vad en sån här demonisering av personer och politiker leder till”, fortsätter hon, väl medveten om att hennes egen man, Mats Eriksson, mycket väl kan kallas för socialdemokratisk vänsterextremist med tanke på hans ofta osmakliga inlägg på twitter.

Aftonbladet hänger naturligtvis också på, precis som Anders Ygeman och Annika Strandhäll och sällan har väl det gamla ordstävet ”att sopa rent framför egen dörr” passat så väl in i sammanhanget.

Till och med vår statsminister, Magdalena Andersson, har en bestämd åsikt vem som ska skuldbeläggas i det här enskilda fallet – ”Jimmie Åkesson verkar tycka att Annie Lööf får skylla sig själv, att det är Annie Lööf som har haft ett högt tonläge”, säger hon till journalister i samband vid ett besök på Linköpings universitet.

ALLT är som vanligt Sverigedemokraternas fel, även en psykiskt sjuk persons vanföreställningar. Och så talar vi inte mer om det. Men jag kan inte låta bli att undra hur utrikesministern hade reagerat om samme man uttryckt en önskan om att mörda Jimmie Åkesson? Eller Ebba Busch?

För ingen har väl heller missat bombhotet eller drevet mot Ebba Busch som pågått i ett par år nu och hur hon utmålats som en rent av kriminell ”demon”?

Och drevet mot Johan Persson som startade så fort som han visade intresse för den borgerlighet som han alltid tillhört.

För att inte tala om de hatiska drev som den s-partibundna tidningen Aftonbladet piskade på mot vanliga svenska privatpersoner som tog sig friheten att stödja Sverigedemokraterna när de började närma sig riksdagsspärren.

Jag vill minnas att det var en man som tog livet av sig när han hängdes ut med namn och allt, bara för att han trodde han hade rätt till en åsikt. En barnfamilj fick också stora stenar inkastade i det sovrum där de sov tillsammans med minderåriga barn.

Ingen minister tog skarpt offentligt avstånd från de händelserna vad jag kan minnas?

Jag mår riktigt, riktigt dåligt av bristen på verkligt engagemang i den här sk valrörelsen. I år försöker inte ens Socialdemokraterna dölja sina lögner, påståenden eller ogenomförbara löften. De slängs bara ut i media hur som helst i hopp om att tillräckligt många godtrogna eller ointresserade medborgare ska ta emot dem som sanningar.

Aldrig tidigare har vi haft ministrar som agerar som aktivister och går till angrepp mot dem som utnyttjar sin demokratiska rätt att ha en avvikande åsikt och rätt att uttrycka den med samma språkval som ministrarna själva använder på sociala medier.

Finlands statsminister, Sanna Marin, har fått skarp kritik för att hon festat loss på sin fritid, men jag skulle mycket hellre se Magdalena Andersson full och lycklig dansa omkring med vänner på Sagerska Palatset än nykter tillsammans med det ohyfsade, pinsamma och inkompetenta gäng som hon valt som ministrar i Sveriges regering.

I årets val litar jag inte på någon, hatar ingen, vill egentligen inte rösta på någon, men röstar ändå i hopp om att slippa ytterligare fyra år med politiker som inte har andra lösningar på akuta problem än twitterattacker, ogenomtänkta, ogenomförbara löften, förhoppningar om svar de ska finna genom att ”vända på stenar” eller skattehöjningar på allt som går att beskatta.

Men jag skulle inte gråta om Miljöpartiet hamnade under 4-procent spärren.

Annie Lööf har kört traktor ..

 .. en händelse som kan upplevas i rörliga bilder på facebook tillsammans med texten:

Landsbygden bygger Sverige.

Här finns maten, den förnybara energin och en enorm drivkraft.

Här finns frihet och gemenskap.

I över 100 år har vi (dvs Centerpartiet, inte bönderna) kämpat för hela Sverige.

För att vården ska finnas nära, för bra skolor, jobb och trygghet.

Vi vet att hela Sverige behövs.

Och så avslutas det hela med budskapet .. Vi vet att hela Sverige behövs.

Jag har valt att bo på landsbygden och älskar varje minut av tystnaden, avskildheten och naturen, men det har naturligtvis ett pris, som allting annat.

Utanför mina fönster ser jag bönderna plöja, harva, så och välta, slå vall, vända, förpacka i stora balar eller marshmallowliknande plastförpackningar med ensilage, skörda, lasta och lasta av. De arbetar ibland hela nätterna, tar hand om skogen arbetar med snöröjning och reparation på vintern och tar vara på alla tillgängliga extraknäck som till exempel tyska turister som betalar för att skjuta djuren med störst hornkronor för att hänga dem på väggen.

Våra grannar på tre sidor är bönder och det är knappast troligt att någon av dem kommer att rösta på Centern och Annie Lööf törs jag inte ens nämna vid namn de gånger vi talar om levnadsvillkoren för svenska bönder.

Landsbygden bygger Sverige. Vad alla borde veta är att Sverige inte är självförsörjande med livsmedel om vi skulle tvingas till det. Det finns för få mjölk-, kött- och spannmålsbönder och för få bönder över huvud taget. Det är väl snarare så att Sverige nedmonterar landsbygden och jag tvivlar på att Nato tillhandahåller matleveranser om de tvingas hjälpa oss om Putins gäng kommer och hälsar på.

Här finns maten, den förnybara energin och en enorm drivkraft. Att landsbygden skulle ha bättre tillgång till mat och energi tror nog bara Annie Lööf. Vi som bor här köper samma mat på samma ställen, till samma pris, som alla andra trots att det kostar mer att komma till affären, ingen bonde kan slakta sin egen gris eller ko eftersom alla djur har EU-registrering och den odlade marken inspekteras, kontrolleras och jämförs med vad bonden tidigare uppgett och levererat. Möjligen kan en mjölkbonde göra en liten svart vinst på någon liter mjölk om dagen, men det finns ju gränser för hur mycket mjölk det går att konsumera.

Vi på landsbygden har samma elpriser och samma tillgång till el som alla andra, oavsett om den är förnybar eller inte. Den hyllade drivkraften beror inte på Centerpartiets uppmuntrande floskler och klyschor utan på ren ångest för att inte kunna betala mångmiljonlånen för de extremt dyra arbetsredskapen som behövs för att det ska vara någon som helst idé att driva den ärvda gården vidare in i nästa generation - som förmodligen kommer att tacka nej och sälja om någon som kan betala tillräckligt mycket så att det räcker till ett anständigt boende och att skulderna blir betalda.

I över 100 år har vi (dvs Centerpartiet, inte bönderna) kämpat för hela Sverige. I slutet på 50-talet bytte Bondepartiet namn till Centerpartiet och där började resan mot en politik där omsorgen om bönderna och landsbygden bara var en del som blev allt mindre och mindre och som i dag endast finns som vackra bilder där Annie Lööf kan le vackert mot sina storstadsväljare som bara sett en traktor på avstånd på semestern och som glatt trampar ner skörden i jakten på naturnära selfies.

För att vården ska finnas nära, för bra skolor, jobb och trygghet. Det är sorgligt att läsa den meningen för på landsbygden är det långt till vården. Det är långt till allt och också långt till skolorna i närmaste stad, eftersom de små skolorna har lagts ner. Därför får många barn tillbringa alltför lång tid i skolbussar som åker runt i upptagningsområdet för att hämta upp och lämna tillbaka dem. Jobben på landsbygden är få, om ens några och tryggheten, ja vad ska vi säga om den? Ringer vi polisen under pågående brottslighet så tar det timmar innan någon, eventuellt, kan bistå oss. När vi hade en drogad man som vandrade runt och knackade dörr hos alla i området, helt övertygad om att vi hade gömda poliser i bodar, garage och hem, fick vi själva försöka lugna ner honom, eftersom den lokala polisen inte vågade komma. Mannen var ju redan känd som en våldsam typ och misstanke fanns om att han både var beväpnad och hade sprängmedel i sin väska.

Vi väntade i timmar på den insatsgrupp som sades vara på väg från huvudstaden, men den som löste problemet var en känd taxichaufför som erbjöd sig att leverera mannen till de väntande poliserna.

På landsbygden är bilen extremt viktig och hur konstigt det kan låta så finns det ingen tunnelbana och bussarna åker inte direkt skytteltrafik. Vi har inte heller hemleverans av pizza och ett besök på McDonalds när ingen orkar laga mat kostar ett par liter bensin extra.

Men kriminaliteten delar vi med storstaden. De miljonslukande arbetsredskapen stjäls eller plundras och eftersom de alla drivs med diesel så verkar det vara väldigt lönsamt att stjäla både från bilar, traktorer, skördetröskor och de dieseltankar som behövs eftersom ingen kan åka flera mil med en jättetraktor eller skördetröska för att tanka vid macken. Det går också att montera ner dyra arbetsredskap med avancerad elektronik för att föra ut det värdefullaste ur landet och inbrott, oavsett om någon är hemma eller inte, fungerar också bra om bostaden ligger avskilt och ingen hör larmet eller när du skriker på hjälp.

Vi fick vår trädgårdsklippare stulen medan vi gick en kort promenad med hunden och fick också lära oss att även fyrhjuliga gräsklippare måste ha fordonsförsäkring.

Jag känner ingen bonde som röstar på Centerpartiet. (Ingen annan heller, om jag ska vara ärlig). De som ärvde medlemskapet i Centerpartiet samtidigt som de tog över gården har för länge sedan gått ur partiet.

Vi (Centerpartiet) vet att hela Sverige behövs.

Ja, hela Sverige behövs, men behöver hela Sverige Centerpartiet? De enda som verkligen, verkligen behöver Annie Lööf och hennes parti är ju Socialdemokraterna och Magdalena Andersson.

Vi som bor på landsbygden tror inte att hela Sverige behöver Centerpartiet. Tvärtom, livet skulle förmodligen bli lite lättare utan Annie Lööfs omsorger.

Fiskmåspolitik, (flyg in, för en massa oväsen, skit ner stället och flyg ut igen)..

 .. det skrev jag mycket om när Dan Eliasson var i farten och omorganiserade Försäkringskassan, Migrationsverket och Polisen. Den insatsen påverkar dessa myndigheter än i dag.

Dan Eliassons passion för LEAN, ”ett new publicmanagement-system som inte har bäring på den verklighet som vi nu ser”, har också påverkat hela vänsterrörelsen så till den milda grad att offren för de politiska misstagen och den bortslarvade handlingskraften söker trygghet hos dem som skapat kaoset men hotar om ett raserat samhälle om de inte får fortsätta att ”vända på stenar” i samhällsbygget i ytterligare 4 år.

Jag skrev också om det efter valet 2014 när jag kände att jag inte orkade vänta ytterligare 4 år på en förändring. En förändring som aldrig kom, fiskmåsarna är fortfarande kvar och om jag skulle skriva om den texten igen, utifrån de problem som tillkommit, så skulle jag nog gå in i ett mörker som jag misstänker att jag skulle få mycket svårt att ta mig ur.

Nu närmar vi oss ytterligare ett val och i dag kan inte Annie samarbeta med Nooshi eller Jimmie. Hon kan inte tala med Ulf, Ebba eller Johan eftersom de talar med Jimmie men hon kan tala med Magdalena som kan tala med Nooshi och sedan återge samtalet på ett sätt som gör att Annie inte alls vet vad Magdalena och Nooshi kom överens om och då är det väl helt logiskt att Annie tycker som Magdalena gör men inte alls samarbetar med Nooshi? Eller hur det nu blir?

Det såg jag verkligen inte komma 2014.

Att våra ministrars hela existens skulle ligga i händerna på en enda riksdagsledamot, utan partitillhörighet, som ville ha skrivna avtal om bidrag till egna hjärtefrågor för att tillsätta en statsminister och rädda kvar en justitieminister fanns inte ens som ett dåligt skämt.

Att det skulle dö nästan en människa om dagen på grund av kriminellt våld var jag inte heller beredd på. Ingen annan heller vad jag kan förstå, trots att landets justitieminister ihärdigt vänder på ”varenda sten” för att hitta en förklaring som han kan acceptera.

Inte heller förstod jag vad Vilhelm Moberg ville ha sagt om socialdemokratin förrän nu, 57 år efter hans debattartikel i DN. Men då var jag i och för sig så ung att jag inte ens läste den.

Vem ORKAR bry sig, undrade jag för 8 år sedan, när Annie arbetade sig svettig för att komma nära statsministerposten utan att tala med Jonas eller Jimmie eller Ulf, Ebba och Jan som inte heller talade med Jonas eller Jimmie men inte ville tala med Gustav och Åsa vilket Annie gärna ville att de skulle göra eftersom de ville ha ministerposter med henne som statsminister i en borgerlig regering

Nu blev det Stefan Löfven som fick den nitlotten i stället, med känt resultat.

Men varför ska jag ORKA bry mig när våra folkvalda och över en fjärdedel av väljarna uppenbarligen inte gör det, tänker jag i dag.

Det är helt rätt tänkt, - säger Katten. Koncentrera dig på viktiga saker i stället. Mitt välbefinnande till exempel! Kattlucka i ytterdörren, skafferiet och kylskåpet. Sedan kan du ta med dig Hunden på längre promenader i skog och mark så ska du se att du mår mycket bättre.

Och det tror jag han har rätt i.

Rotmosaskeppet.

Jag mår inte bra av att se och höra Annie Lööf, men trots det har jag fullt frivilligt tagit del av både partiledardebatten och Morgan Johansson-omröstningen.

Det måste vara höjden av självskadebeteende att gång på gång bli så här deprimerad på grund av egenvalt dåligt omdöme?

Men min motvilja mot Annie Lööf har egentligen ingenting alls med Annie Lööf att göra, utan med den obegripliga likheten hon har med en av mina gamla lärare.

Rotmosaskeppet kallades hon för, jag vet inte riktigt varför men det var förmodligen ett allmänt vedertaget uttryck på den ort där jag för tillfället gick i skolan. Hon var ett rödhårigt, storvuxet fruntimmer, arrogant och maktfullkomlig och trampade fullständigt hänsynslöst ner alla försök till eget tänkande.

Hon var allmänt illa omtyckt, men det var en kollektiv motvilja vi bara gav uttryck för i största avskildhet eftersom även föräldrar och andra lärare hade en tendens att undvika att ställa henne till svars för uttalade klagomål.

Bortsedd från en elev. En av klassens mest karismatiska killar från en av ortens bästa familjer fick till slut nog och efter dagens och veckans sista lektion låste han in henne i ett förrådsrum. Hur det gick till vet jag inte och varför vi slutade tidigare den dagen ifrågasatte jag inte och varför drömprinsen förflyttades till en annan skola förstod jag inte förrän det var ett faktum.

Men någon gång på natten, på väg hem från en relativt blöt afton, upptäckte en av skolans vaktmästare att lyset fortfarande var tänt i ett av skolans fönster. När han smög sig fram för att ertappa eventuella tjuvar hörde han svaga rop på hjälp och räddade så småningom det rosenrasande Rotmosaskeppet.

Varje gång jag ser Annie Lööf tänker jag på henne.

Och varje partiledardebatt där hon rosenrasande hytter med näven och ryter i om REN OCH SKÄR RASISM! eller HUR UTTRYCKER DU DIG! blir jag 12/13-år igen, hukar i soffhörnet och önskar mig någon ny teknisk funktion som gör att jag kan stänga av henne .. och helst också Per Bolund/Märta Stenevi från debatten.

Jag mår liksom lite illa av att se och höra dem.

Så min högsta önskan det här valet är att tillräckligt många känner som jag och ser till att de förpassas till ett annat rum där jag slipper se dem.

Ta ert an(s)var - säger Annie Lööf ..

.. och vänder sig till de forna allianskollegorna som hoppade av de blocköverskridande samtalen, om åtgärder mot den ökande gängkriminaliteten, förra helgen.

Hon vänder sig också direkt till de kriminella gängen .. Vi kommer inte att vika oss, vi kommer inte att backa, vi kommer jaga er och knäcka er.

Där fick dom!

Ja jädrans, det var verkligen inte bara ord och inga visor, utan en kraftfull signal till landets gängkriminella att Annie Lööf tar frågan på djupaste allvar.

”På djupaste allvar” .. det var starka ord från Centerledaren, ord som helt klart var inspirerade av samarbetsministrarna Morgan Johansson och Stefan Löfven som redan den 26 augusti gav samma kraftfulla signal till samma gäng med de djupt allvarsamma orden: De ska jagas till världens ände om det behövs. Kallblodiga mördare kan inte få gå lösa och Det är oacceptabelt!

Annie Lööf tycks ha anpassat sig väl till sina jök-kamraters handlingskraftiga språkbruk, och vad kan gå fel .. de har ju tillsammans hela 34 punkter i sitt brottsförebyggande förslag jämfört med oppositionens futtiga 13 och det vet ju alla att flest punkter vinner.

(S)ådan herre, sådan hund .. är ett gammalt ordspråk som verkar fungera fortfarande?

Vad menas med ”stimulans till landsbygden” .. Annie Lööf?

Vilka är det som kommer att få ta del av Annie Lööfs ”guldregn” på 3.700 kr om året?

Jo men visst .. det kommer ju att regna ner över människorna som bor i de nordvästligaste två tredjedelarna av landet, det som brukar kallas för stödområde A och B.

Naturligtvis med undantag för dem som bor i ”Undantagna tätortsområden (SAMS-områden) – numera kallade DeSo-områden. Det vill säga de öar i kommunerna där det fortfarande finns någon form av välfärds- och samhällsservice.

Förmodligen blir det ett kostnadskrävande knep och knåp för att sortera ut vilka landsortsbor som gör sig förtjänta av 300 kr extra i månaden som kompensation för avsaknaden av den välfärds- och samhällsservice som storstadsborna tar för given.

För det var väl så det var? Den sk ”klyftan” mellan Stad och Land har gjort att fler och fler landsbygdskommuner höjt skatten långt över den nivå som storstadskommunerna tar ut från sina invånare – SAMTIDIGT som landsbygdskommunerna fortsätter att höja skatterna samtidigt som de drar in och lägger ner allt som kan dras in och läggas ner inom välfärdssektorn.

Något som medfört att landsbygdsborna höjt sina röster och ställt den berättigade frågan – Vad f*n får vi för pengarna?

Men det fixar alltså Annie Lööf. För visst är 300 kr i månaden tillräckligt för att de enfaldiga ”landsbygdsborna” ska acceptera höjd bensinskatt, nedlagda BB, skolor, sjukhus och vårdcentraler? Jisses, 300 kr i månaden kommer säkert väl till pass när det är 10-20 mil, eller mer, till närmaste sjukhus vid ett akutfall eller lika långt till närmaste skola för barnen.

Vem bryr sig då om att ambulans och brandkår finns på 2 timmars avstånd och det bara finns en polis – i bästa fall – eller helt saknas personal på natten på det äldreboende där dina gamla föräldrar låses in för natten?

300 kronor är ju ändå 300 kronor, eller hur? ”En välbehövlig ekonomisk stimulans för landsbygden” … enligt Annie Lööf.

Bland Annie Lööfs 73 punkter för ett bättre Sverige

.. finns en brådskande och livsnödvändiga reform som svenska husägare så länge har saknat – rätten att slippa ansöka om bygglov för att bygga en ny altan.

Nu föreslår regeringen i en lagrådsremiss att vissa typer av altaner från och med den 1 juli helt ska undantas från bygglovskravet. Som vi har längtat efter att bli befriade från detta tunga ok, eller hur?

Nu kan alla bygga sin egen altan, under förutsättning att alla har ett eget hus att bygga altanen till. Men det är ju inte så viktigt i sammanhanget antar jag, eller kanske det kan bli möjligt att bygga en helt fristående altan, om man kan lägga rabarber på en markplätt som kan härbärgera en altan som inte är högre än 1,8 meter och med ett avstånd på 4,5 meter till tomtgränserna?

Men Annie Lööfs reformiver handlar inte bara om altaner. För alla som har en egen gård väntar ett enastående erbjudande under 2020 - ett slopat krav på bygglov för den som har lite pengar över och vill bygga ett kafé, ett ridhus eller liknande i anslutning till sin gård!

Woow!! Jag är säker på att alla som har en egen gård ligger i startgroparna för att bygga ett lönande kafé, ett ridhus eller kanske till och med ett litet danspalats för att få lite trevlig extra sysselsättning efter den vanliga arbetsdagen.

Men för oss som saknar gård att bygga i anslutning till? Kan inte vi också få bygga ”något liknande” om vi har tillräckligt mycket mark i anslutning till bostaden? Eller på altanen? I stället för altanen?

Jag skulle kanske inte kunna bygga ett ridhus, men en liten kiosk, ett kafé med trädgårdsservering eller en secondhand-bod skulle ligga inom möjligheternas gräns.

Men nu handlar dessa reformer inte om mig utan om Annie Lööfs planer för Sverige, och då kan jag inte låta bli att tycka att det är våldsamt roligt att den första JÖK-reformen som sjösätts förmodligen kommer att döpas och gå till historien som …

BOLUND-ALTANEN!!

Sveriges villaägare tackar säkert Miljöpartiet för den nya altanförmånen som förhoppningsvis följs av att de också blir befriade från bygglov för glasverandan Strandhäll eller glashuset Annika.

.. och så ser vi fram emot Wallström-ridhusen, Löfven-kaféerna och Morgan Johansson-valserna på de nyrenoverade logarna.

En björntjänst?

Den här dyrgripen köpte jag inte när vi besökte Antikmässan förra veckan. Det var ett svårt beslut som jag fortfarande inte är riktigt bekväm med, men när Maken avrådde mig med orden - du kommer att tänka på Annie Lööf varje dag när du ser den – kom jag liksom av mig.

Varför skulle jag tänka på Annie Lööf? Den här välkomnande hårdingen är ju inte ens rödhårig?

Men den liknar Stefan Löfven! – svarade Maken självbelåtet. Ser du inte hur inbjudande han lockar in motståndaren för att sedan flå pälsen av den.

Trots att jag inte riktigt såg det han såg, blev jag så avskräckt av bilden han målade upp att jag inte ens frågade efter priset. 

Något som jag fortfarande grämer mig över. Men å andra sidan så var tanken på att, flera gånger dagligen, se Stefan Löfven utanför dörren, symboliserande den bedrövligt låga utbildningsnivån hos regeringens ministrar inte särskilt lockande den heller.

Jag kompensationsköpte den här i stället ..

.. en gammal hederlig telefon med fingerskiva som jag kan ha i mitt arbetsrum i stället för den fula väggvarianten som finns där nu. Den fungerar så till vida att den går att ringa till och till skillnad från alla våra andra telefoner så ylar inte Rackarkotten när den ringer – men tyvärr så är det meningslöst att svara. Den som ringer hör visserligen vad jag säger, men i min lur är det öronbedövande tyst.

Tills vidare får den symbolisera hur jag upplever sociala medier just nu - platsen där ekot av den egna rösten är mer värt än ett störande ovälkommet svar.

Nu gäller det att finkamma loppisarna i närområdet efter en reservtelefon som fungerar så att jag kan reparera min alldeles egna dyrgrip. Om jag inte hittar en röd tvilling som fungerar, för då åker dyrgripen upp på vinden som reservare i stället.

”Som en böld i ändan på en cykelsemester” ..

.. så ser Maken på Annie Lööfs roll i regeringsbildningsprocessen, även om han beskriver kroppsdelen i fråga på ett mer .. hmm .. folkligt sätt.

Det är nog inte otroligt att de andra partiledarna och talmannen, med undantag för Jan Björklund, ser det hela på samma sätt.

Men Andreas Norlén är en lugn och balanserad man som aldrig skulle uttrycka sig på det viset, än mindre tänka så vulgära tankar.

Hans åsikt är att .. ”ett extraval skulle kunna skada svenskarnas förtroende för politiken och att regeringsbildningsprocessen har pågått länge, alldeles för länge, men den är inte oändlig. Senast den 23:e januari är det slut”.

När jag hör det rör det mitt modershjärta och trots att risken är överhängande att han har fel och att hela rörigheten börjar om redan den 24:e januari, vill jag trösta och säga ..

Lilla vän, oro dig inte för att ett extraval ska skada väljarnas förtroende för politiken. Det förtroendet går nog inte att skada mer än vad förra valets DÖ-överenskommelse, den rödgröna regeringstiden, årets valrörelse och de senaste tre månadernas velande redan har gjort.

Ta det lugnt, fira jul med dina närmaste och låt de vilsna partiledarna cykla vidare under sin jullovssemester - med Annie Lööf strategiskt placerad där det gör som minst ont.

Vad vill Stefan Löfven?

Det har skrivits väldigt mycket om Annie Lööf och vad hon lovar och kräver de senaste veckorna. Det är i och för sig rätt intressant läsning eftersom både löften och krav har haft en tendens att ändra sig över tid, samtidigt som de inte alltför sällan motsagt varandra.

Men vad vill Stefan Löfven och Socialdemokraterna?

Vi vet ju hur det blev förra valet när Stefan Löfven – men undantag för löftet om en handlingskraftig regering – teg sig igenom nästan hela valrörelsen. Vi skulle minsann få se, om bara han fick sitta på styråran!

Som vanligt belönades Stefan Löfvens tystad med samma ökning i opinionsmätningarna som hans tystnad får i dag, vilket gör att jag undrar över varför ingen ser vad hans regering verkligen levererade de senaste fyra åren?

Det blev varken medalj eller en rejäl pension, i stället belönades sossarnas trogna väljarskara med hemlöshet och köer till ideella soppkök. Göran Perssons löfte “Det ska inte synas i munnen vilken samhällsklass man tillhör”, blev inte mer än ett löfte för dem som nu sätter allt sitt hopp till att det verkligen serveras soppa i soppköken.

Skolan och skolmiljön är utsatt för så stora påfrestningar att undervisningen inte fungerar på många skolor. Lärare utsätts för våld och hot och är rädda för sina elever, deras föräldrar och anhöriga. Unga flickor - och kvinnliga lärare - utsätts för sexuella övergrepp eller våldtäkter under skoltid och skolresultaten sjunker.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar samtidigt som fler och fler känner så stark ångest i skolmiljön att de slutar delta i undervisningen.

Den psykiska ohälsan bland offentliganställda inom skola, vård, omsorg och blåljuspersonal har regeringen åtgärdat med krav på stramare regler hos Försäkringskassan, vilket har fått många att lämna sina yrken, vilket i sin tur ytterligare försämrat förhållandena inom deras verksamhetsområden.

Missbruksvården är bara ett ord när våldtäkter kan ske på akutmottagningar eller de sk vårdavdelningarna som inte erbjuder mer än förvaring och tillfällig avgiftning.

Äldreomsorgen innebär inte längre trygghet utan i bästa fall bara förvaring i det egna hemmet, där ”omsorgen” – om den ens finns – allt för ofta utförs av outbildad personal som rekryterats för att utföra ”enkla jobb” i stället för att belasta kommunens konto för försörjningsstöd. Dagens äldreboende – om någon hinner få något – kan i dag jämföras med gårdagens hospice, men med sämre omsorg under livets sista dagar.

Kriminaliteten har ökat så till den milda grad att kriminalvården slår larm om att det saknas fängelseplatser även för den grövsta brottsligheten.

Rättssystemet verkar helt ha havererat och delar ut straffrabatter som smågodis för brott som begåtts av brottslingar under 21 år som förtjänar särskild hänsyn på grund av sin ”bristande utveckling och ansvarsförmåga samt deras större känslighet för straff”, samtidigt som vi dagligen får rapporter om dödskjutningar, våldtäkter, misshandel och personrån utförda av samma ”straffkänsliga” grupp.

Trots högkonjunktur och Magdalena Anderssons påstående att Sveriges ekonomi "går lika bra som en nyproducerad Tesla", har vårdköerna fördubblats och inte ens hälften av cancerpatienterna får vård i tid, vilket i praktiken betyder att de går en för tidig död till mötes.

Sjukvårdspersonalen flyr från sina arbetsplatser eller går kurser i självförsvar och arbetsbördan för dem som härdar ut är ibland nästan omänsklig och bidrar till misstag och felbehandlingar.

Funktionshindrade har fått se sina rättigheter urholkade, omtolkade och prövade i oändliga, tids- och kostnadskrävande rättegångar som många gånger ger dem tillbaka den lagliga rätt de hade innan den olagligen togs ifrån dem av Försäkringskassan på order från en regering som påstod sig vara garanten för den svenska välfärden.

Bostadssituationen är obeskrivlig och bostadspolitiken i många fall helt obegripligt.

Våra myndighet leds av människor som, av rädsla för att handla eller tycka ”fel”, fattar ogenomtänkta, rent av skadliga eller kontraproduktiva beslut.

Integrationspolitiken är ett område som våra politiker verkar se som minerad mark och sällan uppehåller sig i närheten av. De beslut som fattas verkar fattas på samma grunder som domstolarna vilar på – vissa delar av befolkningen har på grund av sitt ursprung, sin utveckling och bristande ansvarsförmåga en större känslighet för arbete och försörjning och bör därför få förtur till ett anständigt boende där de i lugn och ro kan komma tillrätta med sina brister?

En inställning som åtminstone jag upplever som diskriminerande eller rasistisk, men eftersom den stöds av Socialdemokraternas Tro- och Solidaritetsavdelning som anser att våldsförhärligande föreningar, avvikande frihetssyn, homofobi, kvinnoförakt och hedersvåld kan tolereras eftersom ”andra inte kommit lika långt i sin utveckling” som vi, så har jag naturligtvis helt fel.

Nu förhandlar Centern och Liberalerna med Stefan Löfven och det kommer väl inte att bli någon större överraskning om det visar sig att de vinster som de tror sig vinna visar sig vara rejäla nitlotter när de väl släppt fram sossarna till ytterligare fyra år av ”handlingskraftigt” regerande.

Annie Lööf lovar, kräver, tar avstånd – och förhandlar. Stefan Löfven varken lovar, kräver eller tar avstånd – men förhandlar. Om vad vet vi väldigt lite men jag undrar ..

.. hur är det möjligt att två borgerliga partier hellre väljer ytterligare fyra år tillsammans med Stefan Löfven i stället för sitt eget regeringsalternativ som i allt väsentligt kunde ha fått stöd av ett parti som helt saknar makt att genomföra sin egen politik?

Hur är det möjligt att så många verkar tro att Stefan Löfven och hans regering plötsligt ska se ljuset och verkligheten, ändra inriktning, göra om och göra rätt efter det vi har sett under den senaste mandatperioden?

I huvudet på Annie Lööf??

Det är svårt att förstå hur Annie Lööf tänker, men en sak är jag helt övertygad om - varje ord, varje leende, varje beslut och varje uttalande är planerat in i minsta detalj.

Tänk bara på partiledardebatten i TV4 inför valet 2014. Vid flera tillfällen hade hon tidigare ställt Stefan Löfven inför frågan om han tänkte godkänna nya kärnkraftsreaktorer. En fråga som han duckade för och som gjorde honom påtagligt irriterad till slut.

Inför debatten plockade hon sedan med sig en rejäl pappersbunt - en analys från Energimyndigheten - som hon mycket väl visste att alla inblandade hade tillgång till och så upprepade hon frågan ytterligare en gång med exakt samma resultat som vid tidigare tillfällen.

Bingo!!

Annie Lööf lämnade sin plats och trippade leende över studiogolvet med Energimyndighetens analys i sin framsträckta hand.

Stefan Löfven tappade fattningen, blev ursinnig och vägrade ta emot dokumenten. I stället började han vifta med händerna.

- Det är bara käbbel! Det är bara käbbel! Behåll dem! Behåll dem! fräste han.

Annie Lööf berättade, leende, efter debatten om hur hon uppfattade förloppet när hon försökte överräcka rapporten - Då vägrade han att ta emot den och gav mig en knuff. Jag tror att man ser här att Stefan Löfven inte är statsmannamässig när han inte ens kan ta emot en rapport som han efterfrågat under lång tid.

Hon tyckte att Löfvens beteende visar att han inte kunde ta över som statsminister.

- Det här visar att Löfven inte är redo att vara statsminister. Som statsminister behöver man vara redo att ta in nya infallsvinklar, att lyssna in det som kommer och vara öppen för att ta in andra intryck. Det visade Stefan Löfven i dag att han inte klarar av, sa hon, leende, till den samlande journalistkåren.

Hon menade att det var "svagt" av Löfven.

- Det var inte så statsmannamässigt gjort av Stefan Löfven. Jag var lite rädd för om han skulle ge mig ett jujutsu-grepp eller inte. Det var svagt av honom att inte ta emot rapporten, sa Annie Lööf .. leende.

Det här är Annie Lööf i ett nötskal. Ingen såg ”knuffen”, ingen misstänkte ”ett jujutsu-grepp”, ingen frågade sig varför hon släpade med sig Energimyndighetens analys eller varför hon försökte pracka den på Stefan Löfven mitt under en tv-debatt .. men alla såg den typiske mansgrisens brutala förminskande av den unga, starka kvinnan.

Skickligt, och förmodligen planerat in i minsta detalj.

Samma sak hände under årets partiledardebatt där en leende Annie Lööf bara väntade på att Jimmie Åkesson skulle säga något som kunde uppfattas som rasistiskt så hon kunde få slå näven i bordet och utbrista .. men hur uttrycker du dig!!

Chansen kom mitt i en mening där SD-ledaren talade om den låga sysselsättningsgraden hos utrikesfödda - Bara invandrare får jobb så kommer allt att lösa sig – det har de sagt hela tiden. Det händer inte, det blir inte så. Därför måste man ställa frågan varför det är så svårt för de här människorna att få jobb. Det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige …

Bingo!

Resten av meningen som handlade om att .. utrikes födda måste få större förutsättningar att bli ”svenska” .. är det ingen som kommer ihåg, men Annie Lööfs modiga ställningstagande fick SVT att gå ut och officiellt ta avstånd från Jimmie Åkessons uttalande som ”grovt generaliserande”.

Annie Lööfs leende och helgongloria växte.

Det hon sedan gör efter valet är lite mer obegripligt?

Eller?

Först röstar hon nej till Stefan Löfven som statsminister, med hjälp av sina allianskollegor och med – det kan man nog påstå – mer än passivt stöd från Sverigedemokraterna?

Sedan försökte hon övertala Ulf Kristersson att ta med Miljöpartiet och bilda en regering med Annie Lööf som statsminister?

Ett förslag som hon knappast kunde ha trott på själv?

Efter det röstar hon, leende, nej till sin egen statsministerkandidat för att befria honom från bördan att bilda en regering som Sverigedemokraterna skulle kunna stödja i de sakfrågor som hela Alliansen enats om?

Sedan tjatar hon, leende, till sig ett eget sonderingsuppdrag där hon försökte sälja in en minoritetsregering bestående av Miljöpartiet, Liberalerna och Centern, givetvis med Annie Lööf som statsminister.

Jag tror inte ens att hon själv blev överraskad av att ingen var intresserad.

Men nu börjar medierna på allvar tro på Annie Lööf som statsministerkandidat, men inte på idén om en liten minoritetsregering.

Och det kanske var det som var meningen med hela sonderingen?

Talmannen för sedan fram Stefan Löfven som statsministerkandidat i en riksdagsomröstning och då lämnar Annie Lööf plötsligt och leende över en lång kravlista och ett eventuellt löfte om att släppa fram Stefan Löfven som statsminister?

Ansvarsfullt, kan vi läsa i tidningen. Nu för Annie Lööf regeringsbildningen framåt!

Om man nu ska försöka se en osynlig röd tråd, kommer följande att hända ..

Stefan Löfven får ytterligare en vecka på sig att förhandla men, som av en händelse, kommer han att säga nej till just de kraven som Annie Lööf och Jan Björklund absolut inte kan förhandla bort. Gissningsvis något inom arbetsrätten, lägre löner till invandrare eller något liknande som LO och Vänsterpartiet definitivt inte kan förhandla om.

Annie Lööf och Jan Björklund beklagar att Socialdemokraterna tyvärr inte vill samarbeta och tvingas därför rösta nej till Stefan Löfven.

På något okänt sätt måste hon sedan övertala talmannen att pröva Ulf Kristersson i en ny omröstning så att hon kan rösta nej ytterligare en gång ..

.. och så står Centern, Liberalerna, Miljöpartiet, med en leende Annie Lööf som statsministerkandidat, ensamma kvar som enda alternativ till ett extra val.

Oavsett hur det valet avlöper så har Annie Lööf lyckats med konststycket att sälja in bilden av sig själv som en trolig statsministerkandidat och sitt åttaprocentsparti som troligt regeringsalternativ.

Så tror jag att den stora planen ser ut, och att jag inte är ensam om den uppfattningen kan jag läsa på Flashback under rubriken - ”Är Annie Lööf naiv eller handlar hon medvetet?” ..

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att hon är naiv. Hon är en strategisk ledare för ett av världens rikaste partier, hon vet precis vad hon sysslar med. Hon vill få C till maktcentrum i politiken.

Annie Lööf är mycket medveten om vad hon gör; hon har en långsiktig plan och om hon lyckas baxa hem röran vi sitter i nu, eller om hon anses ha misslyckats spelar ingen roll - det är bara ett delmål.

Hon har helt klart en plan bakom sitt handlande. Om den har någon verklighetsförankring eller ej är svårt att avgöra.

Underskatta inte Annie Lööf; hon är smart, lagom hänsynslös för att gå hem i stugorna, och har en långsiktig plan.

Jan Björklunds tid som politiker går mot sitt slut ..

.. och då är det väl inte så konstigt att han och hans närmaste medarbetare vill maxa pensionen så gott det går under de kommande fyra åren?

I dagsläget har de ju tillgång till det som är hårdvaluta inom politiken – väljarstöd/mandat som kan bytas mot ministerposter.

Så .. jippjillevipp .. får de liberala väljarna, som trodde de röstade på ett borgerligt parti som hade som mål att avsätta en socialdemokratisk statsminister, finna sig i att vara bytesvaluta mot några ministerposter, tillsammans med samma sosse-statsminister, som dessutom garanterar Jan Björklund & Co  fyra högavlönade år, en rejäl statsrådspension och en bekymmersfri pensionärstillvaro efter nästa val.

Som det kan bli??

De liberaler som har direktkontakt med väljarna och måste svara - helt utan förmåner eller lönehöjningar - för det val Jan Björklund & Co gör, verkar däremot vara mindre intresserade av deras ministerposter.

Å enda sidan ger ett sossesamarbete förmodligen bättre utdelning än förra året då hela Alliansen sålde ut sina väljare och inte fick ett biddevitt tillbaka, men å andra sidan riskerar majoriteten av de liberala riksdagsledamöterna att bli arbetslösa inom fyra år?

Ett jättesvårt val för Jan Björklund och hans ministerkandidater?

Men vad vill Annie Lööf? Det verkar vara dolt i den politiska dimman. Förmodligen sitter hon och sliter med frågan om vilket val som är fördelaktigast i hennes strävan efter statsministerposten.

Överlever hennes framtidsplaner ett samregerande med den statsminister hon ALDRIG skulle regera tillsammans med?

Klarar väljarna av att Annie Lööf – utan att äta sin högersko - blir ”stödhjul” åt sossarna, miljöpartiet och vänstern?

Vad säger kultureliten och alla nyfrälsta influencers om Annie Lööf accepterar Ulf Kristersson och därmed ger Sverigedemokraterna möjlighet att passivt stödja den politik som Annie Lööf själv varit med att utforma?

Eller ska hon surfa vidare på den SD-kritiska framgångsvågen och chansa på ett extraval?

Vilket val ger störst möjlighet att skylla alla kommande försämringar i landet på Socialdemokraterna och Moderaterna samtidigt, som Annie Lööf kan hävda .. att om HON fått sin vilja igenom hade allt varit precis så ljust och vackert som det kan bli om hon får som hon vill efter ett extra eller ordinarie val?

En gång trodde jag, på fullt allvar, att landet styrdes av människor som var seriöst intresserade av att ”tjäna landet”.

Någon har sagt - Sounds naive respecting someone

who doesn't give a shit about you – och jag måste erkänna att jag tycker att det är en rimlig inställning i dagsläget.