Rotmosaskeppet.

Jag mår inte bra av att se och höra Annie Lööf, men trots det har jag fullt frivilligt tagit del av både partiledardebatten och Morgan Johansson-omröstningen.

Det måste vara höjden av självskadebeteende att gång på gång bli så här deprimerad på grund av egenvalt dåligt omdöme?

Men min motvilja mot Annie Lööf har egentligen ingenting alls med Annie Lööf att göra, utan med den obegripliga likheten hon har med en av mina gamla lärare.

Rotmosaskeppet kallades hon för, jag vet inte riktigt varför men det var förmodligen ett allmänt vedertaget uttryck på den ort där jag för tillfället gick i skolan. Hon var ett rödhårigt, storvuxet fruntimmer, arrogant och maktfullkomlig och trampade fullständigt hänsynslöst ner alla försök till eget tänkande.

Hon var allmänt illa omtyckt, men det var en kollektiv motvilja vi bara gav uttryck för i största avskildhet eftersom även föräldrar och andra lärare hade en tendens att undvika att ställa henne till svars för uttalade klagomål.

Bortsedd från en elev. En av klassens mest karismatiska killar från en av ortens bästa familjer fick till slut nog och efter dagens och veckans sista lektion låste han in henne i ett förrådsrum. Hur det gick till vet jag inte och varför vi slutade tidigare den dagen ifrågasatte jag inte och varför drömprinsen förflyttades till en annan skola förstod jag inte förrän det var ett faktum.

Men någon gång på natten, på väg hem från en relativt blöt afton, upptäckte en av skolans vaktmästare att lyset fortfarande var tänt i ett av skolans fönster. När han smög sig fram för att ertappa eventuella tjuvar hörde han svaga rop på hjälp och räddade så småningom det rosenrasande Rotmosaskeppet.

Varje gång jag ser Annie Lööf tänker jag på henne.

Och varje partiledardebatt där hon rosenrasande hytter med näven och ryter i om REN OCH SKÄR RASISM! eller HUR UTTRYCKER DU DIG! blir jag 12/13-år igen, hukar i soffhörnet och önskar mig någon ny teknisk funktion som gör att jag kan stänga av henne .. och helst också Per Bolund/Märta Stenevi från debatten.

Jag mår liksom lite illa av att se och höra dem.

Så min högsta önskan det här valet är att tillräckligt många känner som jag och ser till att de förpassas till ett annat rum där jag slipper se dem.

Hafsbaserad vindkraft, kärnkraft eller ..

 .. ospecificerade ”robusta energisystem”.

Buden var många när våra folkvalda politiker försökte framstå som trovärdiga och lösningsinriktade – det är för dyrt att vara svensk, det får aldrig mer bli så dyrt som i år, ta bort hindren för kärnkraft, vi har varnat för skenande priser, vill sänka elpriserna, allt går att lösa med hafsbaserad vindkraft och bygg ut den billiga elen så att elpriserna blir låga.

I det sammanhanget var Märta Stenevi ofrivilligt rolig när hon anklagade Ulf Kristersson för att föra sina väljare bakom ljuset!

Men vilken el är så billig och pålitlig att den ger ständigt låga elpriser och varför har vi i så fall inte redan byggt ut den?

Vad innebär ”robusta energisystem” för ett parti som lovar grön kraft?

Vad ska göras annorlunda? Hur? När? Till vilken kostnad?

Och om människans överutnyttjande av jordens resurser har skapat en klimatkris kan vi då lösa den genom ytterligare överutnyttjande av jordens resurser?

Gårdagens partiledardebatt kom i direkt anslutning till TV4:s Farmen och det var nästan svårt att skilja det ena kaoset från det andra. Men det ena programmet skapade fler frågor än svar medan det andra överhuvudtaget inte gav något minnesvärt alls. Men det skulle naturligtvis vändas på stenar i båda programmen.

Som vanligt stod det en elefant mitt i rummet under partiledardebatten. Det börjar nästan bli en svensk tradition i stil med Kalle Ankas jul.

Den stora överraskningen var att det inte var Jimmy Åkesson utan den självständiga, liberala gröna kraften Annie Lööf som alla försökte undvika att förhålla sig till.

Rosa elefanter brukar ju vara klassiska vid överdrivet alkoholintag, men en GRÖN?? Det var ju oväntat och .. intressant?

I övrigt var det mesta som det har varit de senaste dryga åtta åren. Någon Annan kommer att vända på rätt sten och fixa det mesta eller så måste vi byta regering i höst i förhoppning om att Någon vill ta tag i det som känns för obehagligt för dem som vill framstå som generösa, fördomsfria och goda

När frågan om den ökande kriminaliteten, behovet av poliser med mer befogenheter, högre straff och krav på att stockholmarna skulle sluta knarka för allas vårt bästa "debatterades" .. tappade jag tråden fullständigt och började sticka en tröja av restgarner av ren frustration.

Och då ska ni veta att jag inte stickat så mycket som en grytlapp de senaste 10-15 åren.

Den enda partiledaren som jag något så när kan identifiera mig med är Ebba Busch och då bara för att jag blir förbannad på precis samma sätt när jag möter det jag anser vara ren dumhet från personer jag anser borde veta bättre.

För övrigt och för min del nöjer jag mig med att Miljöpartiet får en längre tids närkontakt med verkligheten utanför riksdagen, helst utan någon som helst påverkan på svensk politik överhuvudtaget.

Men efter två års corona-elände ska vi alltså tvingas orka med dessa åtta partiers desperata meningslösheter under ett halvår framöver.