Kättjefull Klängighet vs Kärvänligt Kladdande?

 

En 71-årig man från samhällets översta skikt utser sig själv till ”mentor” för en mer än 40 år yngre kvinna. Han vet att hon är skör, jag-svag och står ensam i världen, samt att hon har en historia av upplevda sexuella övergrepp.

Han var i hennes ögon en äldre farbror med ett fast förhållande med en annan kvinna. Han kallade henne för ”min dotter” och sig själv för hennes ”extrapappa” och hon litade på honom, anförtrodde sig till honom och hade det handlat om en tonåring hade vi väl inte tvekat att kalla hans beteende för ”grooming”. Men, som sagt, han var samhällets stöttepelare, en respekterad och mycket fin människa som sänkte sig till hennes nivå för att hon, den svaga och okunniga, skulle kunna få del av hans bildning, kunskap och visdom.

Så blev det då julafton och båda var ensamma den kvällen. De åt och drack och mannen blev kladdig och närgången, men på ett icke åtalbart sätt, och kvinnan värjde sig eftersom hon inte var bekväm med situationen.

Vi vet inte vad som hände sedan. Men hon upplevde det som att hon ”däckade i soffan” och vaknade av att han hade samlag med henne.

Han upplevde det som att hon plötsligt blev ”klängig”, dvs frestade honom så till den milda grad att han svårligen kunde värja sig utan tvingades följa köttets lustar och ha samlag med henne i den säng som annars var reserverad för honom och hans mer stadigvarande partner.

”Köttet var villigt och anden svag”, sa han senare arrogant och med ett brett, självgott leende över ansiktet och det vet vi ju alla, att när en man frestas av en kvinnas klängighet kan han svårligen besinna sig. Oavsett om han ser sig som kvinnans ”extrapappa” eller inte och oavsett om kvinnan är i beroendesituation eller inte. Kvinnan får skylla sig själv om hon blir ”klängig” medan det är fullständig acceptabelt när mannen ”kladdar” kärvänligt med pussar på huvudet och ovälkomna kramar som det är svårt att värja sig från.

Hennes ”klängighet” var att uppfatta som en sexuell invit, hans "kladdande" hade inga sexuella undertoner, eftersom han absolut inte vidrörde några delar av kroppen (t.ex låren) som kunde uppfattas som sexuella zoner.

Hon mådde dålig efter det misslyckade julaftonsfirandet. Hon skickade ett meddelande om att hon var chockad över att han kunde behandla henne som han gjort.

Han svarade att han förbannade sig själv för att han ”inte kunde låta bli dig”, eftersom han redan innan det gemensamma julfirandet bestämt sig för att inget skulle hända mellan dem.

Hon ville att han skulle lova att han aldrig skulle ha sex med henne någon mer gång och han skrev tillbaka att han lovade det och att han var beredd att ta på sig ansvaret och att han själv varit en ”idiot”.

Så övertalades hon av en vän att anmäla det hon uppfattat som en våldtäkt. Något som han borde ha kunnat räkna med eftersom han visste att hon hade svårt att hävda sig mot påverkan, hade hamnat i liknande situationer tidigare och till och med själv beskriver henne som psykiskt skör och med svag självkänsla.

Vi vet ju alla vad som hände. Han häktades, använde sig av sin ställning i samhället och allt hon tidigare berättat i förtroende och släpptes i brist på bevis och på grund av att hans historia ansågs vara mer trovärdig än hennes.

Han kallade till presskonferens och media direktsände när han segerstolt som en tupp på en gödselhög tog heder och ära av henne, samtidigt som han skrytsamt arrogant och leende stoltserade med sin potens och sin oförmåga att motstå frestelser.

Som en symbolhandling anmälde han henne för våldtäkt.

Det finns många män som han. Jag hittade drösvis av dem på flashback där män som inte kan kontrollera sin sexualitet utsett Mannen till Kung och kvinnan till Hora. Hon översköljs av hat och hotelser och tvingas flytta mellan skyddade boenden, medan han är hjälten bland de män som ser sig tvingade att följa ”köttets lockrop” trots att hjärnan sänder andra signaler.

Men nu vet vi alla kvinnor – en mans påträngande ”kladdande” är inte sexuellt betingat medan en kvinnas ”klängande” är en direkt inbjudan till samlag. Oavsett om hon ville det eller inte.

Det har en av landets mest framstående jurister bevisat.

https://www.vk.se/2021-03-25/med-metoo-gick-vi-framat-nu-backar-vi

https://www.expressen.se/nyheter/goran-lambertz-sms-med--kvinnan-kallade-henne-min--dotter-och-sig-sjalv-idiot/

https://www.dagensjuridik.se/kronikor/kronika-skams-goran-lambertz/

https://www.allehanda.se/artikel/sofia-mirjamsdotter-lambertz-ger-metoo-mannen-ett-ansikte

https://www.expressen.se/kronikorer/irena-pozar/han-kallas-knullkungen-hon-bor-pa-skyddat-boende/

https://www.expressen.se/nyheter/lambertz-jag-kan-sakert-ha-utsatt-kvinnor-for-obehag/

”Annie Lööf är en propp i svensk politik”!

 Efter ytterligare en händelselös lördag som toppades av Melodifestivalen som jag genomlider år efter år efter år av ren solidaritet med Maken som verkligen njuter av upplevelsen, vaknar jag till ytterligare en händelselös söndag vars höjdpunkt utspelar sig klockan 07.00 när vi vecko-handlar på Coop som är det folktommaste livsmedelstemplet i vår lilla stad vid den tidpunkten.

Suck, jag längtar verkligen efter våren och möjligheten till åtminstone chansen till utomhusaktiviteter tillsammans med vänner och bekanta.

Som vanligt surfar jag igenom nyhetsflödet och tar del av senaste nytt på tidningarnas hemsidor, alternativmedia och diverse instragramkonton och twitter.

Jag blir skakad i grunden av en del ”nyheter”. Melodifestivalen är hotad, twittrar Morgan Johansson varnande, den vi lämnat bakom oss kan mycket väl ha varit den näst sista vi någonsin får uppleva om sossarna inte får sitta kvar vid makten!

Jag undslipper mig ett tyst och stillsamt hurra!, och blir ännu mer fast besluten att jag ska göra mitt yttersta för att se till att justitieministern blir sannspådd!

Så möts jag av Helle Kleins twitter-uttalande ..

.. och jag fattar ingenting? Var någon av de 12 artisterna medlem av Sverigedemokraterna? I så fall vem? Av kommentarerna kan jag utläsa att det är någon som deltagit tre år i rad, och jag måste erkänna att jag är så korkad att jag faktiskt googlade för att hitta VEM!

Men så visade det sig att Helle Klein, som är prästvigd i svenska kyrkan, och därmed tillhör de verkligt Goda Människorna, har ägnat mellokvällen åt att sortera deltagarna efter hudfärg?

Vinnaren hyllades inte bara för att framträdandet var bäst utan för att hans hudfärg, i likhet med the Mamas, var mörk? Vilket i sin tur skulle göra alla sverigedemokratiska väljare djupt deprimerade?

Det var ett så märkligt sätt att reagera på? Jag trodde i min enfald att Mello var en tävling i musik!

Så fel jag hade. Helle Klein verkar på fullt allvar tro att Tusse vann med 2 964 269 röster för att svenska folket ville dela ut en käftsmäll mot Sverigedemokraterna? 

Eller så tror hon att det bara var God Människor som hon som röstade och att de Dåliga Väljarna röstade på någon annan?

I så fall, vem i hennes värld är artisten som lockade SD-väljarna?

Bilden av Helle Klein som ersättare för Christer Björkman, nitiskt redovisande artisternas etniska tillhörighet, hudfärg, kön, sexuella läggning och eventuella partitillhörighet dök oombedd upp i mitt huvud där jag inte alls vill ha den, även om jag tror att hon skulle trivas både på scenen, i miljön och i fjäderboa.

Nästa chock drabbade mig som en smäll i solar plexus.

Jag läser en debattartikel av Göran Greider och instämmer i varje ord(!) – ”Det vore bäst för svensk politik om både Annie Lööf och Stefan Löfven avgick, så vi kan börja om”.

Av någon anledning får de två mig, och tydligen också Göran Greider, att tänka på ett citat av Ronald Reagan - En regering är som ett spädbarn, en matsmältningskanal med stor aptit i ena änden och ingen ansvarskänsla i den andra.

Det bästa med den Internationella Kvinnodagen är

 .. att det är min födelsedag!

Ingen annan dag på året är det så många som kommer ihåg att jag finns och det är ju särskilt välkommet nu när det är så sparsmakat med sociala kontakter.

I dag har jag fått fler mail än jag sammanlagt fått det senaste året och många har till och med RINGT! Jag kan nästan inte komma ihåg när det senast ringde riktiga människor som faktiskt ville TALA med mig?

I stället för att skicka kortfattade mail – hur r det? Och förväntar sig svaret – OK (+valfri smiley)!

Ärligt talat, sms är inte mitt favorit-sätt att kommunicera.

Men i dag har jag till och med fått samtal från ”vänner” som mer eller mindre sa upp bekantskapen för mer än fyra år sedan, vilket tyder på att det är fler än jag som känner sig isolerade, uttråkade, understimulerade och rastlösa.

Och då är det ju kul att veta att jag kan vara till nytta på något sätt?

Svårare är att besvara standardfrågan – Hur är det? Vad gör ni nu under coronatider?

Mitt gemensamma svar har blivit – vi lever och det mest spännande har varit att se långt håret hinner växa innan det är möjligt att röra sig fritt i samhället igen.

Med bifogat foto på mig.

Jag har ett problem!

Den 14 december 2017, efter att ha läst en debattartikel av Nisha Besara i Expressen, skrev jag ett inlägg om mina tankar inför valet 2018.

Det är inte varken bättre eller sämre än något annat jag har skrivit, men av någon okänd anledning har det blivit läst av cirka 10 personer varje dag och varje vecka i alla år sedan dess?

Jag kan inte fatta varför?

Men någonstans måste det finnas en länk till just det här inlägget. Frågan är bara VAR? Och VARFÖR?

Jag har gjort allt jag kan för att söka på rubriken. Försökt begripa mig på Google Analytics. Engagerat mina lika okunniga vänner utan resultat och egentligen borde jag släppa det hela, för vad spelar det egentligen för roll, jag hittar ju inte ens Nisha Besaras artikel på Expressens sökfunktion. 

Men jag tänker på det varje dag och frågan kliar som ett otroligt envist myggbett.

Är det NÅGON som har en magisk formel som kan leda fram till det svar som jag söker?

”Vanligt hederligt folk” och ohederliga politiker?

Det finns tydligen två Facebooksidor med kopplingar till Socialdemokraterna, ”Samtidigt i Sverige” och ”Sverige inför verkligheten”. Avsikten verkar vara att – ”Vi vill nå ut till fler väljare som är intresserade av svensk politik utifrån en socialdemokratisk horisont” – utan att direkt berätta att avsändaren är det socialdemokratiska partiet. Vilket ger en viss frihet till ogenerad smutskastning och upphetsande påståenden riktade mot valfritt oppositionsparti.

Målet är att nå ut till ”vanligt hederligt folk”!

Men förutsättningen för att nå ut till ”vanligt hederligt folk” är att avsändaren också tillhör samma grupp, vilket är svårt att tro i det här fallet.

Jag ÄR vanligt hederligt folk och jag vill inte höra fler lögner om KD:s inställning till abort och jag är inte ett smack intresserad av utvalda delar från Ebba Busch fastighetsaffär där motparten och hans ”hjälpredor” helgonförklaras av socialdemokratiska åsiktsfabriker och jag tror inte ett ögonblick på att demokratin är mer hotad än den är nu, om SD får samma roll som V vid ett eventuellt regeringsskifte.

Däremot skulle det vara intressant att få höra lite nyheter från Socialdemokraterna. Vad vill de? Vad gör de? Tänker de göra någonting alls? Tänker de överhuvudtaget på något annat än att få behålla makten? Och hur tänker de i så fall lösa de ”utmaningar” som samlats på hög sedan de fick makten 2014? Eller ska det bli huvudnumret bland 2022-års vallöften?

Det finns en hel del frågor som ”vanligt hederligt folk” vill ha svar på men som för det mesta sopas under mattan med hjälp av klyschor och floskler som bara väcker nya frågor.

I går gick till exempel en 22-årig afghansk medborgare till attack och knivhögg 7 slumpvis utvalda man. Enlig uppgift hade gärningsmannens uppehållstillstånd gått ut när gymnasieamnestin upphörde och någon förklaring till dådet påstås vara svår att få eftersom han påstås inte behärska svenska språket.

Där finns faktiskt en fråga – hur är det i så fall möjligt att unga människor som fått uppehållstillstånd för att få en svensk gymnasieutbildning inte talar svenska? Hur är det då möjligt att förvänta sig att de ska kunna få ett arbete?

Många ”vanliga hederliga” människor har frågor om varför socialdemokraterna driver miljöpartiets migrationspolitik, men än så länge är det inget parti som har en Facebooksida där de kan ställas utan att frågeställaren anklagas för att ”fiska i grumliga vatten”.

Då är det ju roligare att presentera nya brottsrubriceringar som till exempel den om Barnfridsbrott som ska göra det ”straffbart att utsätta ett barn för att se eller höra våld mot mamman”. Något som tydligen Annika Strandhäll i synnerhet brinner för utan att för ett ögonblick ägna männen och de icke-binära en tanke trots att de också kan blir föremål för våld framför eller inom hörhåll för barn.

Jag trodde i min enfald att det redan var straffbart att utsätta andra människor för vålds- och sexualbrott, även om inte barnen ser på.

Där ser man, det finns alltid något nytt att lära. En man som våldtar eller slår en kvinna sönder och samman får alltså ett straff för det och sedan ytterligare förhöjt straff om misshandeln sker inför eller inom hörhåll för barnen. Naturligtvis under förutsättning att offret är någon som är närstående till barnet/barnet. Oklart vad som händer om det fysiska eller sexuella våldet sker utomhus och det är någon annans barn som hör eller ser?

Men det måste ju kännas bra för alla kvinnor som lever med våldsamma män?

Hur det fungerar för alla o-närstående män (eller icke-binära) som misshandlas av våldsamma kvinnor (eller icke-binära) som har barn som hör eller ser SIN närstående bruka våld mot en kanske helt okänd man (eller icke-binär person) är svårt att reda ut?

Socialdemokraterna kan i alla fall verkligen göra SKILLNAD när de anstränger sig. Men exakt vilken skillnad det blir för barnen blir har jag lite svårt att se?

Men frågan som osökt dyker upp är – kommer den här lagen att gälla även i de fall när det begås andra vålds- och sexualbrott inför eller inom hörhåll för barn? Och gäller den då även när både offer och gärningspersonen är män?

Som till exempel i Vetlanda där sju män knivhöggs livshotande på öppen gata mitt framför det ”vanliga hederliga folket” och deras barn?

Men det kanske kommer en förklaring på Socialdemokraternas hemliga Facebooksidor när de kramat ut den sista nyhetsdroppen ur Ebba Busch fastighetsaffär?

När allt blir normalt och som vanligt igen?

Jag har drabbats av total skrivkramp.

Bara tanken på att besvara ett välkommet mail får mig att rusa in i badrummet och städa hyllor, torka golv och rengöra badkaret samt fylla tvättmaskinen med tvätt som kommer att behöva hängas så snart att det inte ens finns tid att sätta sig vid tangentbordet.

För vad ska jag egentligen skriva? Jag mår bra? Alla jag känner mår bra? Förmodligen är alla mina bekanta delar av de 27 procenten som fortfarande (?) tycker att Stefan Löfven är en gudabenådad statsminister och socialdemokraterna är världsbäst när det gäller skola, vård och omsorg.

Hur ska jag annars tolka meningen – när allt blir normalt och som vanligt igen - som de envisas med att upprepa när vi kommunicerar med rekommenderat avstånd eller via sms eller mail.

När var det senast normalt och ”som vanligt” i Sverige? Sekelskiftet? 2010? 2015? Eller i samband med DÖ- och JÖK-överenskommelserna?

Jag är fullständigt övertygad om att det ALDRIG kommer att bli ”som vanligt” igen och jag skulle nog vilja påstå att det slutade att vara "normalt" redan flera år före covid-19.

I dag skulle jag nöja mig med att våra journalister och större tidningar skulle bli ”som vanligt igen” men till och med det verkar vara en ouppnåbar dröm när nästan vad som helst kan sopas under en matta av anklagelser, spekulationer och påståenden om Ebba Busch privata fastighetsaffär.

Socialdemokraterna är tydligen livrädda för Ebba Busch? Vilket är ett toppbetyg för KD-ledaren som jag förmodar att hon skulle klara sig utan.

Vi har till och med en statsminister som, till skillnad från alla andra partiledare, vägrar att representera sitt eget parti i SVT:s 30 minuter?

När hälften av niondeklassarna känner obehag och rädsla för att vistas utomhus blir det inte några större reaktioner men när en person som har en dotter som praktiserar på en frisörsalong och som behöver kunder att öva på publicerar ett inlägg om det på Instagram och skriver ”Barn, dam och herrklippningar. (Hör av er om ni är intresserade!!)”, då händer det grejer minsann. (läs gärna kommentarsfältet, det fick mig att inse att det inte längre finns plats för sådana som mig på sociala medier.

Herregud, jag inser att jag redan har lekt med den sociala döden de senaste tio åren. Yttrandefriheten handlar mer om vem som har frihet att yttra sig än om allas rätt att yttra sig. (Det har gått så långt att det nästan kändes obehagligt att ens skriva den meningen).

Vi har ministrar som blåljuger väljarna rakt i ansiktet och snart liknar Trump mer än Trump själv, ett regeringsparti som ser elbrist som ett framgångstecken och ett regeringsparti som enbart fokuserar på smutskastning (sk negative campaigning) och lögner i sin valkampanj. Hur ska vi stå ut till nästa val och hur ska vi orka stå ut efteråt? För oavsett vilka som ”vinner” så kommer de att förlora eftersom förväntningarna som majoriteten av väljarna ställer på att det ska bli ”som vanligt igen” och ”normalt” är fullständigt orealistiska.

Och gissa vilka som kommer att få betala för det senaste årets kostnader?

Vi kommer att fortsatt ha en äldreomsorg som inte ens är värd namnet och som endast har som uppgift att ”sysselsätta” arbetslösa utan varken utbildning och tillräcklig språkkunskap för att vara anställningsbara någon annanstans. Det är DET som är det omtalade ”Äldrelyftet” som förmodligen handlar om att lyfta bort så många äldre och arbetslösa som möjligt ur systemet.

Att rösta på den här regeringen efter att ha fyllt 65 måste nästan ses som självmordslängtan?

Pensionerna kommer fortsatt att vara bland de lägsta i Europa, trots att regeringen oavbrutet hela tiden påstår att de höjs och höjs med 10-20 gånger högre belopp än den stackars hundralapp (före skatt) som det egentligen handlar om.

Sverige påstår sig vara ett feministiskt, jämställt, jämlikt land med en guldkantad värdegrund. Ett drömland som har ett öppet hjärta för mångfald, arbetar träget och varmhjärtat mot rasism i alla upptänkliga former och som också värnar om alla minoriteters och alla andras rätt att leva under den beteckning som de för tillfället upplever sig själva som.

Skolans och vårdens problem kommer även fortsättningsvis att skyllas på privata sjukvårdsförsäkringar och privata utförare och antalet poliser kommer förmodligen också att följa regeringens motto – fler civilpoliser vid skrivborden och färre ute på gatorna.

Och om inte ett under sker kommer all framtida krishantering fortsätta att ske så långt från regeringen som möjligt genom att skickas som en het och ovälkommen het potatis mellan myndigheter-regioner-kommuner för att slutligen hamna hos dem som faktiskt måste axla ansvaret utan tillräckligt med resurser.

Vad vi har MSB till övergår mitt förstånd? Men det är i och för sig rätt kul med statistik, även om det vore mer praktiskt med beredskapslager vid skogsbränder och pandemier?

Alltså, jag orkar inte hålla liv i min blogg längre. Vad KAN jag skriva och VARFÖR ska jag skriva något alls? Jag ser ju att det finns de som läser, men det är ytterst få kommentarer vilket kanske kan tolkas som att det jag skriver är fullständigt ointressant för andra än mig själv.

(Det här är inte ett blogginlägg utan ett mail till Elina/In i skogen, men det kanske inte behövs mer än att en engagerad medmänniska hör av sig för att lösa en skrivkramp?)