Visar inlägg med etikett internationella kvinnodagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett internationella kvinnodagen. Visa alla inlägg

måndag 8 mars 2021

Det bästa med den Internationella Kvinnodagen är

 .. att det är min födelsedag!

Ingen annan dag på året är det så många som kommer ihåg att jag finns och det är ju särskilt välkommet nu när det är så sparsmakat med sociala kontakter.

I dag har jag fått fler mail än jag sammanlagt fått det senaste året och många har till och med RINGT! Jag kan nästan inte komma ihåg när det senast ringde riktiga människor som faktiskt ville TALA med mig?

I stället för att skicka kortfattade mail – hur r det? Och förväntar sig svaret – OK (+valfri smiley)!

Ärligt talat, sms är inte mitt favorit-sätt att kommunicera.

Men i dag har jag till och med fått samtal från ”vänner” som mer eller mindre sa upp bekantskapen för mer än fyra år sedan, vilket tyder på att det är fler än jag som känner sig isolerade, uttråkade, understimulerade och rastlösa.

Och då är det ju kul att veta att jag kan vara till nytta på något sätt?

Svårare är att besvara standardfrågan – Hur är det? Vad gör ni nu under coronatider?

Mitt gemensamma svar har blivit – vi lever och det mest spännande har varit att se långt håret hinner växa innan det är möjligt att röra sig fritt i samhället igen.

Med bifogat foto på mig.



onsdag 8 mars 2017

Förr, i en annan tid, ..


.. tyckte jag att det var roligt att min födelsedag var på samma dag som den Internationella Kvinnodagen.

Det tycker jag inte längre. Nu för tiden börjar och slutar min födelsedag med förhöjt blodtyck, dåligt humör och en känsla av skam.

Zara Larsson har blivit utsedd till Årets Kvinna 2017? Det är något som jag måste undvika att ha en åsikt om eftersom jag tillhör den åldersgrupp som hon anser ska dö fortast möjligt. Jag är dessutom gift med en vit, heterosexuell medelklassman i övre medelåldern som är ännu mer onödig i Årets Kvinnas idealtillvaro.

BirgittaOhlsson, Liberalernas duktiga flicka, går ut hårt i Dagens Industri och hävdar att "varje kvinna behöver ett eget sparkapital som gör att hon kan bryta upp från dåliga arbetsplatser och dåliga relationer. 100.000 kronor på banken är en frihet som alla borde försöka skaffa sig" och det kan väl ingen missunna någon, eller hur?

Men det faller väl på de sista orden i meningen .. "borde försöka skaffa sig". Birgitta Ohlsson är riksdagsledamot, har varit både EU- och jämställdhetsminister och borde därför veta att de kvinnor som saknar förutsättningar att "försöka skaffa" sig ett dra-åt-helvete-kapital på 100 000 kr är de som har staten/kommunen/landstinget som arbetsgivare.

En undersköterska, med elva års arbetslivserfarenhet, har inte mer än 23 000 kr brutto i månaden och det är knappast en inkomst någon kan spara ihop 100 000 kr för regniga dagar på. Även om hon försöker aldrig så ihärdigt och duktigt.

Samma sak gäller för poliser, hemtjänstpersonal och anställda i omsorgen om funktionshindrade och äldre.

Livsviktiga yrken, där det redan saknas personal. Yrken som ingen vill utbilda sig till.

Ebba Witt-Brattström vill se "fler briljanta kulturkvinnor" .. men jag personligen skulle vilja se färre ensamma fattiga äldre kvinnor utsättas för en bristfällig .. och ofta skrämmande opersonlig .. hemtjänst och näringsfattiga måltider levererade veckovis i osmakliga förpackningar.

Så läser jag om Byggnads lilla solidaritetshandling och eftersom jag lyssnade på Jörgen Huitfeldts intervju med Lena Rådström Baastad i P1 och läste Sydsvenskans intervju med den rektor som ansåg att de skolungdomar som våldtar är lika mycket offer som den som blir våldtagen, så känner jag precis här och nu att jag har fått nog.

Det är som att leva i ett främmande land. Jag kan inte längre orientera mig, känner inte igen mig och har ärligt talat helt tappat motivationen för att försöka förstå eller kommentera det som händer.

När jag började med den här bloggen var det för att kunna diskutera frågor som ingen var intresserad av att diskutera i min egen lilla medelklasstillvaro. Nu gör vi inget annat så det blir lite väl mycket av svensk inrikespolitik i vardagen.

Det finns så många som orkar och kan. Johan Westerholm och hans medarbetare på Ledarsidorna. Fredrik Antonsson och hans vänner på I Otakt. Hans Li Engnell på Fristad, Fnordspotting, Jens Ganman och många fler .. läs dem, de finns i min blogglista. Glöm inte att kommentera om du blir berörd .. det, och ekonomiska donationer, är bränslet som gör att de orkar fortsätta.

Jag orkar inte reagera längre. I mina ögon river vår nuvarande regering sönder livet för så många människor att det känns plågsamt. De sparar pengar på de svagaste och mest utsatta och kallar det för "Trygghet i en ny tid". Det känns som ett hån.

Jag måste ta en paus i hopp om att så småningom känna mig så engagerad att jag inte kan låta bli att lägga mig i diskussionen igen.

Men jag tycker att det är roligt att skriva. Jag vill ha kvar stunderna med den här bloggen. Det gäller bara att hitta något annat att skriva om? Men vad?

Det ska jag ägna lite tid att fundera över.


lördag 8 mars 2014

Det här är MIN födelsedag och ...


... jag vill ha den tillbaka!!

Jag minns så tydligt när den Internationella Kvinnodagen började uppmärksammas, 1977 eller -78. Jag arbetade på ekonomikontoret på ett större företag och glädjen stod högt i tak när det visade sig att det var jag som fyllde år just den dagen.

Det fanns en majoritet som tyckte att jag borde bjuda på tårta den dagen som tack för utmärkelsen.

Det kunde man ge sig fan på .. sa sonen till ägaren, lite surt. Den här dagen är som skräddarsydd för sådana som dig!!

Men det var bara för att vi varit lite oense om umgängesformerna på arbetsplatsen. Han tyckte jag var osmidig och visade prov på dålig samarbetsvilja när jag inte ville bli nerdragen i hans knä och inte ställde upp på att koka kaffe på rullande schema "med de andra tjejerna".

Då ska du inget kaffe ha heller .. lät det. Då finns det ingen anledning för FIRMAN att BJUDA på frukostsmörgås!!

Ok .. men det får du ta med mitt fackombud .. sa jag som för övrigt var måttligt intresserad av facket .. men det visste ju inte han.

Så då fick jag min macka och mitt fika i alla fall .. och ett antal sura kvinnliga kollegor. Man kan inte få allt här i livet.

De första 20 åren var jag faktiskt riktigt stolt över att fylla år på en dag som så många bekanta förknippar direkt med mig och som är så lätt att komma ihåg .. det syns i min mail i dag! .. men nu för tiden känns det nästan pinsamt.

Feminismen har blivit som politiken .. ett stängt rum för särskilt utvalda. Där sitter alla de RIKTIGA kvinnor och bekräftar varandra, har det solidariskt myyyysigt och hatar feltänkare som inte släpps in. Det är varmt och fint, tjejigt och starkt .. och kvävande lufttätt.

Här i vår lilla stad har Vänsterpartiet haft en opolitisk jämställdhetsmanifestation på Stora Torget??

Jag vill ha min födelsedag tillbaka! Kan ingen annan stackare få ta över den här dagen .. eller så kan jag nöja mig med ett nytt personnummer?

Eller, om det absolut måste bli en helg/röd dag av det hela, så kan vi kanske göra ett Kvinno-Pride av hela biddevitten .. så att vi också får åka flakbil genom storstaden iklädda guldlamé, fjäderboa, peruk och kilovis med smink, sjungande jämställdhetens lov med en rosa dildo bakom örat eller en rosa/vitblommig egen fana i handen?

I dag finns det absolut INGET opolitiskt över den Internationella Kvinnodagen. Åtminstone inte i vårt land. Feminismen har blivit som en öststatsarmé på 40-talet .. en åsikt, taktfast framförd av kvinns med modigt, orakade armhålor.

I Sverige ÄR jämställda kvinnor VÄNSTER. Är de inte det, så är de kapitalister eller fascister
.
En del kvinnor är dessutom så dåliga på att vara kvinnor så att det nästan är tveksamt om de ens har rätten att kalla sig kvinnor.

För att inte tala om de kvinnor som alla gör sitt bästa för att undvika att se ... de psykiskt funktionshindrade och de senildementa åldrande. För jag kan satsa en bra slant på att det inte har varit varken politiska eller opolitiska manifestationer där de förvaras i dag.

Jag tror också att det kommit att vila en förbannelse över den 8:e mars .. för det första som hände i morse var att jag bet sönder en tand och upptäckte att det bara fanns en enda tandläkare .. kvinnlig! .. ojämställt?? .. som hade ansvaret för akuttandvården i HELA LÄNET??

Det finns tandcement på Apoteket .. sa hon och instruerade mig hur jag skulle göra för att laga min egen tand om det blev värre. I och för sig ingen dålig lärdom .. men i alla fall??

Såå röksugen som jag blev då har jag inte varit på fyra dagar!!

Något som jag botade på ett typiskt kvinnligt sätt .. med en flärdfull, shoppingorgie tillsammans med en MAN!


DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,

söndag 10 mars 2013

Kärring-slem


Jahaja, så har det varit Internationella Kvinnodagen igen, och det som gav mest var väl att det som vanligt var min födelsedag.

I och för sig så fick jag köpa min egen födelsedagspresent för pengar som jag helt sonika stal från min man som är bunden till hemmet av diskbråck .. men tack vare det så blev det både en överraskning och något som jag verkligen blev glad över.

Det vill säga .. han blev överraskad och jag blev glad. I gengäld så blev jag överraskad över den enormt enorma bukett med tulpaner som lämnades med bud på eftermiddagen .. så det var en bra dag för mig.

Men jag tror att han också kände glädje över att presenten blev så billig i år .. vilket kanske var fel när det var kvinnodag och allt?

Finns det förresten någon Internationell Mansdag? Eller anses resten av årets dagar vara mansdagar?

I övrigt var kvinnodagen som vanligt. Det kastades skit över det enorma bråddjup som feministerna och deras motståndare står på varsin sida om. Det skrevs artiklar, inlägg och talades i både radio och tv. Varje möjlighet till att tala om kvinnor togs tillvara.

Och jag känner inte igen mig. Varken hos feministerna eller hos dem som upprörs av feminismen. Hela cirkusen lämnar mig totalt likgiltig .. det handlar liksom inte om mig? 

Egentligen så finns det nog ingen dag på hela året som jag känner mig så lite delaktig i kvinnogemenskapen som just den 8:e mars.

Det är klart att jag ser ojämlikheter, problem och svårigheter som möter kvinnor i samhället .. annars vore jag väl dum, eftersom jag är kvinna själv. Men jag tror inte på könskrig, hat och anklagelser. Kvinnor och män är människor och som människor bör vi kunna leva och samarbeta utan att slå varandra på käften .. varken verbalt eller bokstavligen. Eller går inte det?

Jag önskar det fanns utrymme för mig när det är Kvinnodag och allt .. särskilt med tanke på att det trots allt är min födelsedag. Men var passar jag in i allt det här ståhejet?

Och när jag tänker efter så finns det bara en roll som inte är tillsatt än.

Kärring-slemmet!

Så då tar jag väl på mig den rollen och illustrerar den med ett klipp med Helene Sjöholm och Jojje Wadenius.

Håll till godo!


SvD, Expr., DN,

torsdag 8 mars 2012

Det visste ni inte, men ..


.. den Internationella Kvinnodagen är inte bara en dag för världens alla kvinnor, utan också min födelsedag!

Det är både en välsignelse och en förbannelse. 

Roligt, eftersom det gör det lätt att komma ihåg mig just den här dagen. Det finns vänner som ringer eller mailar bara en gång om året och jag kan föreställa mig hur det går till .. de slår upp morgontidningen eller loggar in och ser rubriken, Internationella Kvinnodagen, och tänker .. javisst ja, HON .. det var länge sedan!

Den tråkiga bieffekten var värst på en del av mina arbetsplatser .. ja, det kunde man ge sig f*n på att du var född på den här dagen!! Kvinnodagen .. det är väl sådana som du som inspirerat till den? Typiskt .. att just DU fyller år i dag! Suck .. det fattades bara det!. .. sagt med en biton av överlägsenhet och sarkasm av män som var vana att få kaffet serverat utan att bli ifrågasatta.

För har det varit något som jag satt ner foten inför, så är det bli någon form av kaffeflicka. Inte någons "flicka" alls, för den delen!

Styrelseuppdrag klarar jag mig utan .. men kaffe serverar jag INTE!! 

Förutsatt att jag är anställd för att göra något annat .. som servitris hade jag serverat kaffet med ett leende och en bitanke på dricksen, förstås. För hur skulle jag annars få ihop tillräckligt för att köpa hela fiket?

Men, som sagt .. det är min födelsedag i dag. Jag fick blommor på sängen och om någon brinner av längtan efter att ge mig en födelsedagspresent så har jag ett tips om vad jag önskar mig.

Tänk dig att du befinner er på ett större fartyg. Bara du och landets samlade topp-politiker .. ruggigt, eller hur?

Så går fartyget under .. eller faller över kanten, om man som jag är en inbiten läsare av Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden. Du klarar dig i en liten, liten livbåt och får valet att ta med dig EN passagerare till den lilla ö du ser långt, långt bort.

Vem väljer du? Vem tror du har bäst överlevnadsegenskaper och kan ge dig bäst möjligheter att överleva denna katastrof.

Vilken politiker tror du är bäst skickad att bygga upp ett fungerande liv för dig och sig själv .. och VARFÖR tror du det?

JAG vet vem jag skulle välja och jag vet också varför.

Kom igen!

Snälla!!

Överraska mig ... tänk på att det både är min födelsedag och Internationella Kvinnodagen, det måste väl ändå inspirera till en särskild ansträngning?

Expr., AB, SvD, SvD, SvD, DN,

måndag 8 mars 2010

Internationella kvinnodagen = min födelsedag = ...



... också den lokala kattdagen här hemma!!

Jag är stolt över att fylla år just i dag .. på en arbetsplats uttalade man till och med sura misstankar om att den nog placerades just den 8:e mars bara för att jag var född då! Det var den arbetsplatsen där jag höll på att bli utan fika .. och jobb .. eftersom jag vägrade blankt att dela upp sysslan enbart mellan de kvinnliga anställda .. en lång och hetsig historia.

En del tycker att det är onödigt med en kvinnodag .. Elisabet Höglund går till och med så långt att hon tycker att det närmar sig förnedrande. Andra manifesterar högljutt mot massmissbruk och orättvisor .. medan ytterligare några är stolta och glada över att vara kvinnor.

Jag tycker att det är en bra dag .. för det var inte SÅ länge sen kvinnor fick kedja fast sig där det gick i sin kamp för rösträtt eller fick finna sig i att äktenskapet var den enda något så när trygga försörjningen .. vi kan behöva komma ihåg det.

Men som födelsedag är den oöverträffad. ALLA minns när jag fyller år så när jag hittade en större blomsterförsändelse på trappan så blev jag inte förvånad .. inte förrän jag öppnade det medföljande kortet och fann en gratulation från .. "din sämre hälft". Jag älskar den mannen .. det behöver jag också komma ihåg!!


De röda öronen på bilden kommer från en god vän som vet precis vad jag önskar mig. Jag har dem på just nu och från och med i dag är det mina födelsedags- och internationella kvinnodagsöron. Till vardags har jag de rosa med glitter som jag fick i present en annan gång!

För ungefär 4 år sedan såg vi också vår Hittekatt för första gången vid den här tiden .. så vi har passat på att utse 8:e mars till den Lokala Kattdagen också .. jag hoppas att inte feministerna misstycker?

Missen tycker i alla fall att HON förtjänar den.