Oppositionspartierna lovar runt men håller tunt ..

 .. skriver socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin i en debattartikel i Expressen i dag.

För det är ju det han menar trots att rubriken på det hela är ”Sverigedemokraterna vill ge pensionärerna ett riktigt snålt skambud”.

”En risig kompromiss” .. slår han fast. Men då menar han hela den HÖGERKONSERVATIVA - (usch!!) - budgeten som S kan tvingas regera med om inte Annie och Amineh betalar för Magdalenas risiga kompromiss med Nooshi.

Tobias Baudin är kritisk till att M och SD inte förstår de komplexa delarna i pensionssystemet och att pengarna inte kommer omedelbart i samband med att vallokalerna stängs och rösterna är räknade, vilket är fallet med S- och V-uppgörelsen som inte alls förhåller sig till pensionssystemets komplexa delar utan mer är att se som ett bidrag som därför kan upphöra/omförhandlas/ändras vid nästa budgetförhandling.

Men ALLA får MER med vänsterförslaget. Till skillnad från det ”tunna förslaget” som riktar sig till garantipensionärerna som har en riktigt, riktigt usel pension eftersom de arbetat riktigt, riktigt lite eller inte alls. Den gamle fack-pampen är till och med bekymrad över att det inte kommer att komma några pengar alls om löftet om pensionspengar inte skulle hållas.

I Tobias Baudins värld måste man nog räkna med den risken, för om det är några som vet hur ofta löften som har givits under ett valår som har svikits så är det väl Socialdemokraterna.

För hur många pensionärer kommer ihåg Stefan Löfvens löfte innan han förde sossarna till makten 2014? När det handlade om de äldres villkor sa han: det ansvaret är vi redo att ta. Våra äldre ska inte leva sina liv i oro för en bristande omsorg. Ni ska aldrig låsas in i en skrubb, som skedde söder om Stockholm i somras. Ni ska ha rätt till en omsorg som är bemannad, pålitlig och som ni kan styra själva. Oavsett behov, oavsett inkomst. Och ni ska ha rätt att veta vilket apotek som har er medicin, och få den inom 24 timmar. Äldre har hamnat i kläm i systemet. Då är det inte systemet, utan de äldre, som ska försvaras!

Men 6 år senare kom Corona och bevisade att ingenting hänt.

Och Tobias Baudin räknar hit och dit och kommer fram till att det är synd om kvinnor som lever med män som har högre inkomster? Förmodligen räknar han med att männen ska dö först?

Men i så fall gör de det även med hans S-alternativ, eftersom det bara ger några hundralappar mer, inte ingår i pensionssystemet men lätt kan omförhandlas efter en valvinst om bara Tobias parti får EGEN MAJORITET.

En ren sosseregering! Åh, om han bara kunde få det!! Som han längtar efter en regering med bara socialdemokrater som får göra vad och hur som de vill och slipper kohandla med Annie, Nooshi, Per och Märta.

Artikeln avslutas med .. Vi socialdemokrater står upp för Sveriges pensionärer!

Men vad han egentligen vill ha sagt är .. Sveriges pensionärer!! Stå upp för Socialdemokraterna så kommer ni att få leva precis lika bekvämt och bekymmersfritt som ni gjort de senaste 8 åren. Tro på S, vi håller vad vi lovar!

Gör de verkligen det? – frågar den Makalöse vänsteraktivisten, som agiterar för kattbidrag till pensionärer med katt.

Det KAN ha hänt – svarar jag som inte orkar googla på alla bortglömda löften som ligger gömda under lika många bortglömda stenar eller är arkiverade på Socialdemokraternas hemsida.

Men det är viktigt - påstår han. Katter förlänger livet och ger psykiskt välbefinnande.

Är det så? – säger jag. Då kan du nog räkna med ett kattförbud för pensionärer om sossarna vinner valet.

Det är tydligt att Jimmie Åkesson håller i taktpinnen ..

 .. i det nya högerkonservativa blocket, skriver Stefan Löfven (S) i en skriftlig kommentar till Aftonbladet, när han fått vetskap om att M, KD och L lägger fram ett gemensamt (!) förslag för att förändra den svenska migrationslagstiftningen.

Taktpinnen? - säger katten förvånat. Den mannen skulle väl inte känna igen en taktpinne även om han satt på den.

Knappast - säger jag. Där har han redan en styråra som han suttit på sedan 2014.

Var har han då gjort av taktpinnen?

Ja du, har den inte hamnat hos Anders Tegnell så har nog Miljöpartiet lagt rabarber på den, eftersom det är de som till största delen bestämt otakten i både DÖ-dansen och JÖK-samarbetet.

Men nu när M, KD, L och SD ändå håller på och förhandlar så skulle det faktiskt vara trevligt om de också lägger fram ett gemensamt förslag som kan bryta den sittande regeringens ålders-segregation och tillerkänna de äldre samma värde som till exempel ..…?? .. alla andra?

Eller till exempel katter? – flikar Katten in.

Jaaa! Vi har ju en djurskyddslag! De kan ju kanske börja med en äldreskyddslag som förbjuder vanvård även om det skulle bli oerhört dyrt för kommunerna. Men jag tror knappast vi får höra någonting om det i partiledardebatten i kväll. Vem sjutton vill slösa bort värdefull talartid på något så ointressant som pensionärer ”som ändå ska dö snart”? Ju förr desto bättre?

Och vem vill lyssna på något så ointressant som en partiledardebatt? – undrar Katten och går ut i köket och ställer sig framför skafferiet. Klockan är faktiskt nästan halv fem!!

”Platt” journalistik?

Det var länge sedan jag betalade för nyheter från svenska tidningar och jag mår bäst av att undvika att ta del av det som publiceras gratis. Det jag betalar för är alternativa nättidningar, som i och för sig fyller mitt behov av information men som inte tillfredsställer mitt behov av positivt tänkande, underhållning och intelligent trams.

Det är synd och jag håller med en nära vän som beskriver den svenska journalistiken som platt, toppstyrd, likformig och totalt ointressant.

Men det kan ha sina fördelar att tvingas söka nya vägar. Jag har till att börja med förbättrat mitt engelska ordförråd högst betydlig och dessutom fått en bredare, mer humoristisk och friskare syn på min omvärld.

Säga vad man vill om till exempel engelsk press, men den är så härligt otuktad, frispråkig, ironisk, sarkastisk och spretig jämfört med våra statsfinansierade medier, att vår egen slätstrukna och tillrättalagda nyhetsrapportering framstår som en innehållslös vattvälling.

Det händer saker och journalisterna reagerar ”all over the place” och det är så det ska vara. Inte enhetligt, inte med en och samma röst och framför allt inte från och enligt samma ”rekommenderade värdegrund”.

Det är högt och lågt, allvarsamt och förlöjligande, brutalt och varsamt på ett sätt som skulle vara totalt karriärdödande för en svensk journalist och jag häpnar och tänker – att de törs!!

Jag kan bli rörd, road, upprörd, arg, inspirerad och engagerad på en och samma tidnings nyhetssida? Donald Trump är inte enbart djävulen, Joe Biden är inte den enda räddningen för USA, BLM går att kommentera, fundera och ha åsikter om, migrationen kan kallas för ett problem, brottsoffer är verkliga offer, övervakningsbilder/filmer på kriminella publiceras, Zara Larsson är en liten stjärna bland flera andra, ingen vet vem Henrik Schyffert är och den ständigt synlige Boris Johnson älskas, hånas, omfamnas och hatas beroende på dagsformen. Det är oändligt uppfriskande. Som grädde på moset kan jag också få ta del av samma nyhetsflöde ur ett helt annat perspektiv, om jag söker mig till en konkurrerande tidning?

Märkligt, det känns som om jag flyttas tillbaka till en annan tid. En tid när vi också kunde läsa om en verklighet som vi kände igen oss i – oavsett vilken verklighet vi för ögonblicket levde i - i ledarkrönikor utan en gemensam Värdegrund som inte krävde total hängivelse och efterlevnad.

Jag har en väninna i England som säger att jag inte vet vad jag talar om. Hon tycker att engelsk press är sensationslysten, vulgär och vinklad och när jag säger att hon inte har en aning om vad orden ”vinklade nyheter” innebär utan att ha läst AB och DN på svenska, tror hon att jag skämtar.

Men jag skulle gärna byta till mig lite vulgaritet, sensationslystnad, frispråkig ironi och sarkasm mot att slippa vissa enögda, allvarstyngda och självutnämnda värdegrundspoliser som med hjälp av ledarsidor, debattprogram och twitter försöker driva det dumma folket åt Rätt Håll.

Men hur förklarar du begreppet ”den Svenska Värdegrunden” för någon som läser The Sun eller Daily Mail, där de, utan att darra på den feministiska manschetten, publicerar fler ”sexiga” bikinibilder på en dag än vad en svensk influenser gör under en hel veckas sponsrad semesterresa på Instagram?

Nu i Coronakarantänens Tid har jag i stället roat mig med att skriva ett 20-punkters Värdegrunds-Samarbetsavtal tillsammans med Katten.

Ursprungligen var avsikten att avtalet skulle innehålla 73 punkter, eftersom jag tar för givet att det är Normen för ett godtagbart Värdegrundsavtal, men Katten ruttnade och lämnade förhandlingsbordet redan vid 20, så vad gör man?

Tanken var att jag skulle översätta det och skicka det till min kattägande vän, men den Svenska Värdegrunden går inte att översätta på ett begripligt sätt även om man tar hjälp av en Katt. Dessutom så tror jag att jag personligen gör bäst i att inte sprida resultatet längre än till den allra närmaste familjen – eller bara dela det med Katten.

Så i stället för att läsa tidningar, dissekera Värdegrunden eller fundera över vad som hänt med åsikts- och yttrandefriheten, har Katten och jag börjat på ett nytt corona-projekt.

En sprillans ny Skapelseberättelse som bevisar att alla har haft alldeles fel eftersom vi inte förstod att - Först skapade Gud Katten, sedan Kvinnan för att ta hand om katten och sist Mannen för att bygga ett hus, med en fungerande kattlucka!!

Sedan gick det naturligtvis fullständigt åt H*****e med kattluckorna!

Bärsärk i kalsongerna?

Expressen frestar med rubriken ”Onykter bröllopsgäst gick bärsärk i kalsongerna” och jag blir ett offer för min egen nyfikenhet, bjuder på ett klick och uttrycker min besvikelse till Katten, som nu för tiden är större delen av mitt sociala liv.

- Hur går man bärsärk?, undrar min fyrfota vän intresserat.

- Jag tror att man blir rasande och våldsamt förbannad, gissar jag som aldrig vare sig gått, stått eller promenerat bärsärk.

- I KALSONGERNA!, utbrister Katten imponerat. Det måste ha varit enorma kalsonger eller en extremt liten bröllopsgäst.

- Jag tror inte att han precis gick bärsärk I kalsongerna utan i en trädgård. Men det är liiite otydligt eftersom journalisten kallar honom för den ”oinbjudne trädgårdsgärsen”?

- Vad är en trädgårdsgärs?, frågar Katten förbryllat. Varför står det i tidningen och vad handlar det här egentligen om? Är det viktigt vad folk gör i sina kalsonger?

- Jag tror att det handlar om att det inte finns så mycket att skriva om, säger jag trött och klickar in mig på en annan tidningssida där jag överraskas av rubriken ”Man gick bärsärk på hotell”!

- Det är nog nå´t politiskt, säger Katten. En avledande manöver för att få dig att inte lägga märke till andra saker som sådana som du inte bör tänka på.

Då blir jag lite misstänksam och nervös. Det ÄR faktiskt onaturligt med så många bärsärkar under ett och samma nyhetsdygn. Har Katten händelsevis kommit på något större och allvarligare än vad det såg ut som från början?

Vid en snabb googling hittar jag inte mindre än ytterligare NIO bärsärkar bara i år! Då bör ju de berömda mörkertalen och eftersläpningarna vara avsevärt större, eller hur?

21/1 Tjuv gick bärsärk på bibliotek: "Röjt runt"

25/1 Rotebrobo gick bärsärk med hammare inne på polisstationen

17/2 Drogpåverkad gick bärsärk i bostad – polisen larmades

20/2 Hyresgäst gick bärsärk – får bo kvar

21/2 Man gick bärsärk med basebollträ: ”Hittade en herre med sårskador”.

  5/3 Kvinna gick bärsärk i trädgård

14/3 Gick bärsärk på vårdcentral och hotade med bomb

  5/4 En 27-årig man döms till fängelse efter att han bland annat gått bärsärk i en bostad och hotat att döda en polis.

27/4 Lastbilschaffis gick bärsärk – sparkade polis i magen

Vad är detta? En corona-biverkning? Eller ..?

Det första digitala första maj-tåget ..

.. blir nog också det sista första majtåget överhuvudtaget, gissar både jag, Katten och Aftonbladets Lena Mellin.

Sörjt och saknat av ytterst få, om nu någon skulle fråga mig. Det nötta, gamla tågandet med mätta, påstått solidariska och jämlika, välnärda, för att inte säga övergödda, män som efter en kortare promenad under röda fanor, ställer sig på en upphöjd plats och gör sig till talesmän för människor som de inte mött i vardagen på mer än 40 år – samtidigt som de kallar till kamp mot samhällsproblem, som de själva varit synnerligt delaktiga i att framkalla – har inte det en doft av något som för länge sedan passerat bästföredatum?

Att se dem fatta varandras händer och höra dem sjunga Internationalen innan de kvistar iväg till väldukat bord för att skåla för ett Bättre Sverige, känns väl lika tidsenligt, intressant och lockande som en månad gammal mjölk, ungefär? Eller någon annans välanvända strumpor i en idrottshall.

Vänstern har liksom förlorat greppet.

Förr brann socialisterna för folket. Var till och med folket, och svingade sina fanor, spred sina pamfletter och hyllade sin övertygelse på gator och torg. I dag brinner de för MAKTEN och hatar, hånar, förtalar och sprider hemsnickrade rykten om oliktänkande på twitter. ALLA oliktänkande får sitt, även små välmenande tanter som funderar på livet och döden medan de stickar täcken till barnbarnen eller barnbarnsbarnen. Ner med kapitalismen och borgerskapet, men helst lite anonymt så att det inte kommer i vägen för en politisk och lönsam karriär.

- Det är annat med katter, säger jag till den Makalöse Maurice som är den födde aktivisten. Ni är verkligen ärligt och övertygande knallröda tvärsigenom.

- Så sant, spinner den Makalöse. Katter är alltid lidande och förfördelade.

Alltid!

Antingen tvingas vi vara ofrivilligt inomhus eller ofrivilligt utomhus. Bakom eller framför varje stängd dörr i ett kattförsett hem står det alltid en upprörd Katt och beklagar sig. Därför kräver KVP(m) – (Katternas VänsterParti (mjaoisterna) - att Sverige snarast bör införa en ny kattskyddslag som ger alla katter rätt att leva på sina egna villkor i bostäder med separata kattingångar så att onödigt dröjsmål inte uppstår när Katten vill ut eller in.

Maten är alltid slut, försenad, inte tillräcklig eller Någon Annans. Katten är inte bjuden när De Rika frossar, utan är totalt rättslös och den bekvämaste sovplatsen är alltid upptagen av en självisk Människa. Katten för en ständig kamp emot hungerns kval och bojor, med det tydligt uttalade målet att den sista och den avgörande striden ska handla om att alla kylskåp ska förses med en bekväm kattlucka. I vår kampsång ..

Katter, i stad, på landet

en gång skall jorden bliva vår.

.. där kan en kattägare genast se den ursprungliga texten och det underliggande budskapet.

Upp Katter uti alla stater,

som hungern bojor lagt uppå.

Det dånar uti rättens krater,

snart ska utbrottets timma slå.

Störtas skall det gamla snart i gruset.

Katt stig upp för att slå dig fri!

Från mörkret stiga vi mot ljuset,

från intet allt vi vilja bli.

En fet, bortskämd Katt är solidariskt lika mycket ett offer för "hungerns bojor" som vilken Katt som helst. 

Detta är ett budskap som lömskt har kapats av vänsterpolitiken och fackföreningsrörelsens representanter. Det visar de skamlöst upp varje år den första maj, då de som påstår sig att ha störst förmåga att fördela behoven, manar till "kamp emot kvalen" för att få tillgång till hela kylskåpet OCH skafferiet.

- Så ÄR det, säger Katten.

Gott Nytt År 2019?

 Det är inte ofta jag hoppas att jag har fel, men när det gäller år 2019 hoppas jag verkligen att jag kan få anledning att kalla mig själv för foliehatt och olyckskorp nästa år vid den här tiden.

Men, vem vet, kanske våra folkvalda politiker plötsligt utvecklar någon form av ryggrad och kommer till insikt om vad som är meningen med de uppdrag som skattebetalarna avlönar dem för att utföra? Kanske lättar lågtrycket som så länge vilat över kultur, företagsamhet och kreativitet och kvävt alla personliga, galna, roliga, unika och oförutsägbara medmänniskor?

Vi kanske går en ljus och hoppfull tid till mötes? En tid då humor och skämt inte bara har som mål att locka fram ett hånskratt riktat mot oliktänkande utan mer är ett tecken på frihet, glädje och livslust?

Vi kan ju alltid hoppas.

Men innan vi har facit i handen är det ju tradition att avge någon form av nyårslöfte.

I år lovar jag mig själv att försöka leva lite mer som katten .. den förskräcklige Siamesen Maurice.

Under det kommande året lovar jag att bejaka mig själv, min inre katt och min egen bekvämlighet genom att vara lat, krävande och självisk.

Om jag får svårt att sova eller vaknar mitt i natten ska jag högljutt kräva sällskap, kärlek och omtanke, samt att det omgående serveras en alldeles för tidig frukost. De bekvämaste platserna bör reserveras för mig och alla mina önskemål bör uppfyllas nästan innan jag har hunnit uttala dem.

Allt som finns åtkomligt ska också vara mitt och om jag känner mig försummad, ignorerad eller motarbetad är jag i min fulla rätt att högljutt protestera, riva sönder soffan, sprida toalettpapper över hela golvet eller – i värsta fall – ta till vapen och klösa fram några droppar blod.

Om jag vill gå ut och roa mig ska omgivningen genast se till att jag får den möjligheten. Om jag är trött ska jag vara fri att sova när, hur och var jag vill, även om det innebär att någon annan måste finnas till hands som förutsättning.

Som katt har jag hög integritet och tolkningsföreträde i alla lägen, är cool, kreativ, fri men också oerhört lättkränkt. Jag ska vara jämlikare än jämlik, ha minst lika stora rättigheter som dem som har mer, höras mest och alltid ha rätt till att dela frukterna av omgivningens hårda arbete.

Det förtjänar jag eftersom jag - som katt - är helt unik, trevligare, smartare och har fler rättigheter än alla andra, samt verkligen vet hur livet ska formas och levas för att passa just mig allra bäst.

Eftersom mitt välbefinnande ska vara målet som alla bör samarbeta för att nå, måste andra stå för de ekonomiska förutsättningarna. Att begära att jag ska bidra med både mål och medel, det vore ju helt ansvarslöst.

Jag har behov – andra har förmågan och skyldigheten att uppfylla dem!

Min kampsång som Katt ska hädanefter vara ..

Upp Katter uti alla stater,

som hungern bojor lagt uppå.

Det dånar uti rättens krater,

snart ska utbrottets timma slå.

Störtas skall det gamla snart i gruset.

Katt stig upp för att slå dig fri!

Från mörkret stiga vi mot ljuset,

från intet allt vi vilja bli.

Jag kräver frihet från förtryck och krav för att kunna utvecklas och då är det väl inte mer än rätt och riktigt att jag får leva ut min nya personlighet det kommande året?

Eller är min dröm om en ny personlighet bara ett tecken på att jag har gett upp, förvandlats till vänstersocialist och måste flytta till de rätta kvarteren i huvudstaden för att kunna bejaka min inre katt?

Ett Gott Nytt År önskar jag alla som varit förutsättningen för den här bloggens överlevnad det senaste året.

Inne på tidningarnas varma redaktioner ..

 .. sitter landets ledarskribenter, krönikörer och journalister och försöker hitta på säljande konflikter. En del går till och med så långt att de är villiga att bjuda den som de tänker attackera i morgondagens upplaga på lunch, om h*n bara kommer till sin egen avrättning, så att skribenten slipper gå ut i kylan.

Men de bästa konflikterna uppnås tydligen på twitter där oliktänkande kan ses som arbetsplatsproblem och till och med kan anklagas för vad följarna eller följarnas följare ger uttryck för.

Jag är glad att jag inte lät mig lockas in i twitterträsket utan nöjde mig med de konflikter som jag helt ofrivillig blir delaktig i på hemmaplan.

I dag skulle jag till exempel kunna ge nästan vad som helst för tillräckligt många plusgrader för att kunna slänga ut katten.

Var och en som har haft kontakt med en frustrerad, rastlös siames förstår varför.

Vår Makalöse Maurice har tre krav på livet. Det ska vara varmt, det ska vara roligt och det ska jagas. Just nu är det alltså kallt, tråkigt och alla möss befinner sig under snön och fåglarna utspisas i ett inhägnat område.

Livet är värdelöst!! Det är något som han oupphörligen uppmärksammar mig på genom att stå och skrika vid dörren, bli förolämpad när jag öppnar och som straff raskt gå in och klösa på soffan.

Det är förbjudet! Det vet Rackarkotten som genast rycker in och knuffar bort honom, vilket får till följd att han galopperar runt i huset med henne i hälarna och tillbaka till soffan som får några extra revor innan allt upprepar sig igen.

Jag blir galen och slänger ut den Makalöse i alla fall. Han vrålar så att det hörs till grannarna och jag öppnar och han rusar in och klöser på soffan och så vidare och så vidare.

Det hela är lika frustrerande som en svensk valrörelse.

Vilket osökt för mig till hur obeskrivligt uttråkad jag blir av alla vallöften och valanklagelser.

När jag till exempel läser Mikael Dambergs uttalande om att ”NKS-skandalen skadar Sveriges rykte” och hans uppfattning att det är en HET .. jättejättehet .. valfråga, känner jag bara en förlamande uppgivenhet. 

Särskilt med tanke på vad dåvarande oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan(S) sa när han kommit överens med moderaterna om finansieringen .. "Nu har vi skapat en svensk modell för OPS som tar hänsyn till den styrka och soliditet som ett svenskt landsting har."

Det är som att lyssna på barn som träter om vem som sa, eller inte sa, vad då, när då eller absolut inte.

Bilden som illustrerar Mikael Dambergs upprördhet träffar mig dessutom mitt i modershjärtat.

Precis den minen brukad dyka upp när ”någon” INTE ville gå och lägga sig, INTE ville ha maten som serverades, INTE ville sätta på sig kläder som var relevanta för årstiden eller tillfället eller ens tänkte flytta sig en millimeter från det h*n för ögonblicket bestämt sig för att göra NU!!

.. men nu har jag suttit stilla tillräckligt länge för att få den Förskräcklige Soffdödaren Maurice att sova och nu ska jag smyyyyga bort och placera honom, inlindad i en pläd, i den fåtölj han sover som bäst i.

Jag hoppas det fungerar så jag kan få en kopp kaffe i lugn och ro innan jag går ut och skottar mig fram genom snöeländet igen.

Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och jag ..

Vår statsminister skrev ett facebook-inlägg i går kväll och var förmodligen väldigt nöjd med den fyndiga inledningen .. ”Ungdomar är smartare än högerpolitiker”.

Den följande texten avspeglar inte bara Stefan Löfvens syn på den ”klassiska högern” utan också Socialdemokraternas syn på ”vanliga knegare” som lättpåverkad väljarboskap. För det är väl inga andra än medlemmarna i vänstereliten som använder sig av de förlegade uttrycken ”vanliga knegare” och ”pigor” nu för tiden?

För hans skull får vi väl hoppas att han inte får lika stor anledning att ångra det han skrivit som Anna Kinberg Batra fick efter uttalandet ”stockholmare är smartare än lantisar”.

Men är det inte lite farligt att ta ut segern i förskott? Vad är det som säger att det nya sysselsättningsknepet kommer att bli den succé som regeringen förväntar sig? Jag menar, nu när alla unga, vuxna ensamkommande ska gå i gymnasiet för att få stanna i landet så är väl tanken att de också ska få ta del av den grundläggande behörigheten som ger behörighet till högre studier?

Annars ökar ju klyftan mellan inrikes- och utrikesfödda i arbetslöshetsstatistiken?

Något annat som förmodligen också kommer att öka är skolans problem när även gymnasie- och högskolorna får ta del av det som gör att lärarna i grundskolan lämnar yrket i lika stor utsträckning som poliserna. Eller tänker jag fel nu?

Det kanske hade varit bättre att inleda med .. ungdomar är smartare än politiker?

Men det är klart, om utfallet inte blir det förväntade och Stefan Löfven inte visar sig vara smartare än högerpolitiker, så kan han kanske skylla på den som egentligen sköter hans facebook-konto och påstå att det som publicerats i hans namn inte var riktigt okej eller ens acceptabelt.

Ett litet tips bara, från mig som använde Katten som spökskrivare till årets julklapp till nära och kära, en liten bok med titeln .. Katter är smartare än människor och stockholmare.

Hon var garanterat smartare än vänsterpolitiker!

Den 29:e januari 2010 ..

.. startade jag den här bloggen efter att ha skrivit på AB:s bloggportal i 2 år.

Det sista året förvandlades den bloggportalen från att ha varit en trivsam och oförarglig bloggby till ett vänsterextremistisk helvete för dem som inte hatade och hånade dem som inte följde "den rätta politiska vägen".

Eftersom det var ett begränsat antal bloggare i ett relativt litet sammanhang var det otroligt obehagligt att hela tiden vara tvungen att förhålla sig till vad andra kunde uppleva som kränkande eller tolkningsbara kränkningar .. eller bara tolkningsbart i största allmänhet.  Då hade jag ingen aning om att detta förhållningssätt skulle bli det allmänt vedertagna några år senare.

Mitt första försök att slippa undan var att jag öppnade en kattblogg på samma bloggportal, vilket var väldigt roligt och fredat när det gällde anklagelser om att vara moderatkärring, sossehatt(!?), kapitalist, sverigedemokrat eller arbetarhatande borgare i största allmänhet.

Vi hade jättemånga kattföljare, min Hittekatt och jag. Det var bara katter och en och annan kattägare som kommenterade, vilket var som att vila i bomull efter en tid då jag nästan inte vågade läsa mina kommentarer alls.

Men .. efter ett tag så skingras även de mörkaste molnen. Nya idiotier, beslut eller händelser formligen KRÄVER att bli kommenterade, analyserade eller utskrattade.

Och så satt jag där med två bloggar att hålla liv i.

Det var omöjligt tidkrävande och lösningen blev den här bloggen. Resten löste Aftonbladet som senare lade ner sin bloggportal och därmed allt material som fanns.

Det jag känner nu är något liknande.

Den sista tidens våldsvåg till exempel. Nu när det som händer inte händer i Malmö eller någon annan avlägsen plats utan händer i Stockholms närhet .. då blir det som var utmaningar för övriga Sverige stora och verkliga PROBLEM för våra makthavare i huvudstaden?

Hur förhåller vi andra oss till det? Hur kan vi förhålla oss till det?

"Det är fullständigt oacceptabelt och allvarligt. Det här kväver en del av våra samhällen, förorter och begränsar människors frihet".. säger vår statsminister. Men det har vi som kallas för gräsrötter sagt i flera år nu, så vad finns det att tillägga?

Han ska så snabbt som möjligt ge besked om vilka åtgärder som ska "knäcka den organiserade brottsligheten". Har ni hört det förut? Förväntar sig någon något mer än ytterligare en utredning eller en samordnare?

Är det fler än jag som börjar misstänka att den organiserade brottsligheten är mer välorganiserad än vår regering?

Anders Ygeman tycker att situationen är "allvarlig och alarmerande". Vilken överraskning!! Jag vill också leva på samma plats som inrikesministern. En plats där det som plågat massorna en längre tid upplevs som allvarligt och alarmerande i stället för akut och skrämmande påtagligt.

Det alarmerande stadiet passerade vi väl i årsskiftet 2015/2016?

Så problemet är hur jag ska förhålla mig till dem som har problem med att förhålla sig till sina egna arbetsuppgifter samtidigt som de ser mig och alla andra oroliga medborgare som obegripliga utmaningar?

Förväntas jag reagera på samma sätt som jag förmodligen förväntades reagera inför kvällens tv-program med Niklas och Jenny Strömstedt när de möter Mikael Persbrandt och Sanna Lundell? Ååhhh .. men de är ju RIKTIGA människor med problem som alla andra? Ååhh .. vilka underbara människor och vilka fantastiska insikter de delar med sig av??

Eller ska jag börja på en ny kattblogg?

"Du lilla söta, fina kissekatt .. min egen lilla skatt"

.. så sjöng Dottern för vår egen lilla Hittekatt, när vi hoppades att hon skulle överleva efter sin dåliga start i livet.

Hon var så förtvivlat mager att vi inte vågade ge henne mer än lite mat i taget, fördelat över vårt dygns vakna timmar. Själv sov hon .. fullständigt utmattad .. i två veckor.

Jag satt i korgstolen med henne i knät, hennes trygghetsbehov var oändligt, hon klamrade sig fast vid mig och medan jag smekte hennes svartvita päls lyckades jag också befria henne från 50 äckliga fästingar som satt överallt på hennes utmärglade kropp. Veterinären sa att hon var så utsvulten att kroppen börjat tära på sina muskler för att överleva .. och att det var möjligt att hon tagit skada av det för all framtid.

Hon var en hjärtskärande uppenbarelse .. men en riktig överlevare och när hon väl insett att hon inte kunde jaga ut hundarna och de andra katterna ur huset, såg hon till att bli ledare för hela högen.

Men hon vägrade att gå ut. ALDRIG MER tänkte hon vara ensam ute, även om ytterdörren stod öppen och sommaren var varm och härlig. Jag tog henne i famnen och promenerade runt tomten. Hon klamrade sig fast och körde klorna i mig för att vara riktigt säker på att jag inte skulle överge henne, men så småningom började hon följa med till fots .. nära, nära.

Hela tomten utforskade vi tillsammans den sommaren. Vedhögen, staketet, uteplatsen, den raserade jordkällaren och alla träd och buskage. Vi kunde se hur hon skapade en mental karta över gömställen och flyktvägar .. och till slut, började hon utforska själv.

Men hon gick aldrig utanför staketet.

Jag glömmer aldrig den dagen då jag satt på verandan med min kaffekopp och fick se en mycket stolt liten katt komma gående över grusplanen med en sork i munnen. Hon spann så det hördes lång väg, medan hon skyndade sig fram till mig och lade gåvan framför mina fötter. Hon såg så lycklig och förväntansfull ut att jag bara inte kunde låtsas om att just den sorken förmodligen dog innan Hittekatten ens var född.

Men trots att den var fullständigt mumifierad, platt och stel som en pinne .. så hade hon ju faktiskt hittat den alldeles SJÄLV.

Ingen av alla mina fyrfota vänner har stått mig så nära. Hon visste att vi var hennes sista chans, vi visste att vi hade räddat hennes liv .. sådant betyder något och vi var så tacksamma hela livet att vi fick den chansen tillsammans.

I dag satt jag i samma korgstol med Hittekatten i knät, smekte hennes svartvita päls och lyssnade till hennes sista andetag.

Det gör obeskrivligt ont. Jag brukar säga att varje förlust gör ett hål i hjärtat .. men i dag när hon lämnade oss, blev tomheten påtaglig i hela hemmet och för hela familjen. Det känns nästan ofattbart att vi ska fortsätta som vanligt utan att hitta henne vid kylskåpet klockan tio med krav på lite filmjölk, och vid matbordet .. spik klockan tolv .. redo att dela vår lunch. Hon var alltid så sällsynt närvarande och varje kväll i tolv år har hon legat i soffan hos mig.

Vi saknar henne redan så oändligt .. vår lilla söta, fina kissekatt.

Vår egen lilla skatt.

Kommer ni ihåg den Makalöse Maurice?

Det är nu drygt 2 år sedan vi drabbades av Kärlek vid första ögonkastet och utökade familjen med en liten, hjärtknipande gullig siameskille på knappt 2 kg.

Det hjärtknipande intrycket bleknade lite efter en vecka då vi tvingades låta Rackarkotten rasta honom i trädgården för att få en möjlighet att slänga i oss en middag som inte behövde skyddas från en mer eller mindre kriminell typ, fostrad i en av  storstadens förorter.

Efter ytterligare en vecka var Smekmånaden definitivt över och den Makalöse hade förvandlats till vår alldeles egen poliskommissarie Clouseau med eget kontor under trappan.

Nästa fas i hans unga liv var när han upptäckte lyckan i att klättra .. och att klättra högt. Att klättra ner var däremot något som det tog längre tid att lära sig och eftersom jag har fruktansvärd höjdskräck så har jag inget kärleksfullt förhållande till de stegar jag tvingade klättra uppför .. och nedför med en upprörd katt i famnen.

För när han väl var "räddad" så berättade han för alla och envar vilket ÖVERGREPP han utsatts för, och att han inte alls vrålat ut nödrop utan bara hojtat av hänförelse över UTSIKTEN!!

Och så kom jag och FÖRSTÖRDE ALLTIHOP!

Den mest dramatiska var när han för första gången mötte grannens jämnåriga katt som blev lika skrämd av honom som han av henne, vilket resulterade i att de flydde upp i samma träd, som ingen av dem vågade klättra ner från.

Båda två var så skräckslagna att de inte vågade släppa varandra med blicken samtidigt som de utstötte fruktansvärda hotelser och högljutt beskrev vad de skulle göra om den andre bara kom inom räckhåll.

Det oljud som hördes in i huset fick mig att rusa ut i bara strumpfötterna för att rädda den Makalöse från ett öde värre än döden .. eller något ännu värre. Men det enda som behövdes var en stege och lite bättre nerver än jag egentligen hade.

I dag klättrar jag inte så ofta i träd och hör jag några hotelser i omgivningen så tar jag för givet att det är den vita katten Lasse som kommit för nära VÅRT revir. Det brukar ta sin tid att få fienden att flytta på sig och vid ett tillfälle tappade vår hjälte koncentrationen medan ärkefiende passade på att gömma sig i ett dike. Jag, som iakttog det hela från verandan, roades av hans förvirring .. Vart f*n tog han VÄGEN?? .. innan han raskt följde spåret och hoppade ner i samma dike .. och landade ovanpå Lasse som sprang för livet åt ena hållet medan vår hjälte gallskrikande sprang åt det andra.

Han ANFÖLL mig! .. hävdade han. Men jag FÖRSVARADE mig och han blev JÄTTERÄDD. SÅG du hur han FLYDDE!! .. fortsatte han hysteriskt medan jag hivade in honom på tomten igen.

Nu är vår Makalöse Maurice en stor katt på 5 kg. En fullvuxen katt som har full kontroll på tillvaron.

Varje morgon äter han sin frukost innan han högljutt kräver att ytterdörren ska öppnas så att han kan komma ut och fånga sin morgonmus, som han gärna äter under uppsikt från sina fans .. två skator .. som gör sitt bästa för att han ska luras jaga den ene medan den andre snappar åt sig bytet. För det mesta misslyckas de .. men ibland går det, vilket gör att de håller hoppet uppe.

Jag tycker det hela är obeskrivligt äckligt och fattar inte varför han inte nöjer sig med den stadiga frukost han nyss hävde i sig?

Efter någon timme .. vintertid, eller några timmar .. sommartid, måste vår väluppfostrade gentleman uppsöka lådan inomhus. Vi försöker informera om att det går lika bra utomhus .. men hans mamma har tydligen präntat in att en RIKTIG siames sköter sina privata behov privat och inomhus?

Geniet har också lärt sig massor av nyttiga saker. Han sitter på kommando .. och får godis. Det har han lärt sig av Rackarkotten.

Av oss har han lärt sig kommandoordet GÅ NER. Det fungerar klockrent på ett avstånd på max en och en halv meter.

NEEJ!! .. kan fungera om det utropas tillräckligt nära och hysteriskt.

Ibland.

Att det inte uppskattas när han gör en rusning över matbordet för att .. förhoppningsvis .. få med sig en läckerhet, det har han till slut insett. Så nu inser vi att vi, i vår tur, får finna oss i att äta ackompanjerade av ett hörbart, lidande kvidande från stolen som är inskjuten långt in under bordet.

Men man vänjer sig vid det mesta, det är något som jag insett de senaste åren. Och då tänker jag inte främst på katten.

Maurice är också en mycket sällskaplig katt. Han och Maken har ett grundmurat Pettson/Findus-förhållande och så fort Maken tar i handtaget på ytterdörren tävlar Rackarkotten och den Makalöse om vem som hinner fram först till den djupt saknade Husets Herre.

Själv tillhör jag inventarierna. Det självklara möblemanget. Den som det går att sova på eller "hjälpa" med roliga saker som bakning, målning eller städning. För är det något som skiljer den Makalöse från alla andra katter vi har haft, så är det hans behov av sällskap, närhet, sysselsättning och VÄRME.

Han är som en värmesökande misil, När helst vi sätter oss så sover det en siames i knät och helst skulle han ligga på oss varje sovande inomhusminut. Nu är det ju lite svårt när vi är uppe och rör på oss .. men han har ännu inte gett upp, utan klättrar och klänger för att hitta en lämplig liggplats. Ibland lyckas han klättra upp på ryggen eller drapera sig över axlarna och eftersom han naglar sig fast med klorna måste vi ibland gnugga av oss katten mot soffan eller .. i värsta fall .. en dörrpost.

Då blir han sur och lägger sig på elementet.

Eller så ligger han så gulligt och fint i knät .. bara för att i nästa sekund ha hamnat innanför kläderna på ett sätt som gör att vi får klä av oss 5 kg katt eftersom det bara är huvudet som kan komma ut längst ner i ärmen.  

Två och ett halvt år och 5 kg .. 

.. det är en helt annan katt än den som fick plats i en blomkruka den första veckan och trots att de här senaste två åren har känts som en evighet .. så har de ur ett kattägarperspektiv plötsligt bara försvunnit?

Där ser man vilken skillnad det är mellan roligt eller oroligt .. och begåvat kaos och obegåvat kaos .. antar jag att den Makalöse Maurice skulle säga, om han nu överhuvudtaget skulle fundera över något så ointressant som tid.