Jag är väldigt, väldigt arg ...

 ... och eftersom de senaste åren har lärt mig att det kan vara fullständigt livsfarligt att släppa ut någon som helst personlig frustration i text, har jag hållit mig så långt borta från sociala medier som möjligt.

Trots det skriver jag ändå, men det som skrivs stannar mellan mig och Katten. Kanske blir det så småningom ett mer tillåtande och självkritiskt samtalsklimat då jag kan få användning av det jag nu arkiverar i en personlig ”dagbok”?

Att det inte längre verkar finnas tillräckligt många som vill bli veterinärer gör mig våldsamt arg och upprörd. Särskilt när ordförande Mjao kommer hem med skador efter ett våldsamt meningsutbyte med en annan katt och inte en enda veterinär är tillgänglig på två dagar. Ännu mer frustrerad och ilsken blir jag när Gnurglan bryter av en klo och vi återigen befinner oss i samma situation och jag blir inte gladare av berättelserna om hur svårt det är för en vanlig människa att få tillgång till vård vid mindre, men akuta, smärtsamma skador eller besvär.

Men å andra sidan finns det inte tillräckligt många som vill bli vårdpersonal, sjuksköterskor, läkare, barnmorskor, hemtjänstpersonal eller poliser heller så det är väl bara att försöka klara sig själv så gott det går i de köer som framför allt äldre och lindrigt skadade/sjuka förhoppningsvis överlever?

Jag blir arg när jag inser att det också är brist på vanliga elektriker, rörmokare eller snickare som kan åtgärda fel i gamla hus, nu när de som vi alltid förlitat oss på går i pension och ingen ung människa längre vill köpa de företag som de försörjt sig sina familjer på i ett helt liv.

Att någon ens skulle överväga att göra karriär som hantverkare verkar vara lika orimligt som att höra en minister tala sanning, nu när det går att försörja sig som influenser, poddare eller youtuber och sälja reklam för varor som ingen egentligen varken behöver eller har nytta av. Utan någon som helst utbildning alls?

Och när jag tänker på det höjs blodtrycket ytterligare eftersom alla dessa marknadsförda produkter tillverkas i fabriker som påverkar klimatet negativt trots att de inte tillför något positivt alls utom för dem som får betalt för att hylla varan i betald reklam.

Har ni förresten tänkt på vad som händer varje kväll år efter år när miljarder storkonsumenter av smink, hud- och hårprodukter ställer sig i duschen? Allt detta kollijox hamnar i avloppen världen över och spolas ut i haven som får mer glow än vad en kändisinfluenser kan drömma om.

Bara tanken på det får mig att tänka sådant som jag absolut inte vill säga offentligt eftersom de som skapar behoven är helt beroende av att deras ”älsklingar” blir beroende av det de marknadsför. Men jag blir arg. Väldigt, väldigt arg.

Men jag är ju själv en inbiten shopaholic, även om jag begränsar mig till remake, redesign och second hand. Så vad är då naturligare än att slå till när den perfekta väskan, som kan ge rätt signaler, dyker upp?

Jag är också fullständigt urless på politiker som vänder på stenar i stället för att se verkligheten, ägnar valrörelsen åt smutskastning i stället för att upplysa om vad de hittar under de vända stenarna och hur, vad och när de tänker åtgärda de fynd de förhoppningsvis gör.

- Vad finns det mer än mask och läskiga kryp under stenarna? – undrar Katten som är den enda levande varelsen som jag kan tala öppet med.

Förmodligen Jimmie Åkesson, - säger jag bittert. Han verkar ligga bakom alla problem som uppstått de senaste åtta åren. Utan Sverigedemokraterna hade vi fortfarande levt i en fullständig Sörgårdsidyll, åtminstone om man får tro på vad som sägs i partiledardebatterna. Tänk dig om ett NATO-land skulle skicka bidrag till Sverigedemokraterna, då skulle Sverige dra tillbaka sin ansökan.

Men nu går det bra? – frågar Katten.

Hmm, det verkar som om VI har skickat bidrag som inte godkänns av ett annat land, så vi får väl se hur det blir?

Men ni fick en kvinnlig statsminister i alla fall – hånler katten som är rätt avig nu för tiden eftersom jag, med våld, behandlar hans självförvållade skador flera gånger om dagen.

Och när det gäller partiledardebatter och valtal och annat trams, så skulle jag bli sååå tacksam om något – en enda – parti kunde begränsa sig till att tala om sin egen politik - hur, vad, när och varför - utan att ägna mer än hälften av sin talartid till att tala om vad som är fel med alla de andras.

Skulle det hända skulle jag förmodligen göra vågen alldeles själv och ila till valbåset och rösta på dem. Oavsett vilket parti.

Bortsett från Miljöpartiet, för de får mig att bli väldigt, väldigt, VÄLDIGT ARG av så många orsaker att jag inte ens orkar tänka på att de finns.

I tysthet och med en enorm självbehärskning stänger jag in min kokande vrede när jag möter människor som lever i total verklighetsförnekelse. De är alldeles för många men i övrigt trevliga och bra personer. Men hur det är möjligt för fullt normala, begåvade personer att på fullt allvar tro på samma svikna löften år efter år efter år efter år är för mig ett fullständigt mysterium.

Så till alla som undrar varför det är tyst på den här sidan är svaret .. jag vet inte längre vad som går att skriva utan att någon blir kränkt, upprörd eller väldigt, väldigt arg.

Årets julklapp – Bulletin.nu.

 

Som jag har längtat, letat och önskat att hitta en plats där det är möjligt för en helt vanlig tant, från landet utanför storstaden, att uttrycka åsikter, funderingar, besvikelse eller upprymdhet utan att vara rädd för hat-drev från oliktänkande som är enögt övertygade om att de äger Sanningen, den Rena Sanningen och inget annat än den Verkliga Sanningen, amen.

Så sent som 2008/2009 var det faktiskt möjligt att ha det utrymmet i kommenterarsfältet på diverse frispråkiga bloggar utan politisk hemhörighet. Sedan blev SD ett parti att räkna med, vanliga människor potentiella SD-väljare och därefter gick det raskt nedåt och nu för tiden är det ytterst få som ens kommenterar.

I och för sig kan det sistnämnda bero på att det jag skriver har blivit mindre intressant och läsvärt, men ändå. Det är ju inte direkt samtal i kommentarsfälten eller på twitter nu förtiden, utan mer bekräftelse eller bekännelse till skribentens uttryckta åsikt. Men samma ängslan som jag själv känner när jag redigerar mina egna bloggposter till menlöshetens gräns ser jag ju också på många ledarsidor och i krönikor i våra stora statsbidragsberoende dagstidningar.

När Peter Wolodarski tillträdde som chefredaktör för DN deklarerade han att han tänkte driva en agendasättande journalistik. Dvs driva läsarna i ”rätt” riktning. Jag kan nästan tycka att vi numera har en agendasättande yttrandefrihet som ständigt bevakas av en arme av åsiktspoliser från den "rätt-tänkande" åsiktsbubblan.

Det är inte roligt. Framför allt är det otroligt hämmande när det gäller humoristiska rapporter från en vanlig människas vanliga liv. Det finns snart inte ett enda område där inte ett oövertänkt ord kan kränka en hel hatisk grupp som vigt sina liv åt att söka efter just denna kränkning, oavsett hur, när eller av vem det uttalats.

Nu har sådana som jag fått en ny nättidning.

TACK!!

Att läsa de allra första artiklarna var som att öppna fönstret och andas frisk luft och det var nog fler än jag som kände samma befrielse eftersom den statsunderstödda journalistkåren uttalade besvikelse över innehållet.

Jag kommer att prenumerera så fort jag listat ut hur och hur mycket. Jag kommer att lyssna och prenumerera på Ivar Arpi i Radio Bullelin och jag kommer att hålla tummarna för att den här satsningen kommer att ge den utdelning som grundarna förväntar sig.

Men det beror förstås på hur många som tänker som jag? Hur många som vill ha ett öppet samtal om hur samhället har förändrats de senaste 10 åren och om hur vi bör agera för att det ska bli bättre, och framför allt tolerantare.

Och då menar jag verkligen öppnare och tolerantare för alla och inte bara för ”särskilt utsatta” eller ”offerförklarade” grupper som till 100% är ekonomiskt beroende av statens generositet med skattebetalarnas pengar.

LÄS BULLETIN.nu. Prenumerera eller ge stöd till tidningen, för är det något som vi verkligen behöver så är det orädda röster i den samhällsdebatt som snart ingen vanlig människa törs delta i.

KL 15:20 .. Jag verkar ha underskattat de regeringstrognas rädsla för oliktänkande och okontrollerad åsikts- och yttrandefrihet:

.. och eftersom jag inte vill göra några maskeringar i tiggartweeten så måste jag ju i anständighetens namn komplettera med: 

Och det tog inte lång tid innan jag hittade original-budskapet och svaret från Bulletin som tillsammans bekräftar behovet av en oberoende nättidning för den som vill se med båda ögonen.

Det är en konstig värld vi lever i?

Jag känner mindre och mindre lust att delta i det som händer på nätet, mycket på grund av att jag blivit mer och mer osäker på vad jag egentligen får/kan skriva eller tycka utan att riskera att kränka en lättkränkt grupp som jag inte ens förstått är en okränkbar grupp.

Som i dag till exempel. Helt aningslöst surfar jag runt och letar efter skvaller och meningslösheter som inte höjer blodtrycket eller framkallar hjälplös politisk stress .. och så hittar jag det här på Bloggbevakning:

Vad jag förstår är detta ett ”verk” av Nanna Olasdotter Hallberg, en SR-anställd som jag aldrig hört talats om.

MEN, den som ansvarar för texten är en ”karaktär” skapad av samma person, vilket tydligen gör att det är helt ok att skriva och tycka vad som helst, hur som helst, bara för att provocera, vilket i sin tur gör det hela till en ”kul” grej oavsett om skaparen själv ALDRIG skulle uttrycka sig så plumpt och obildat?

Jag inser att jag passerat mitt bäst-före-datum på sociala medier.

Eller ska jag skapa en egen ”karaktär” som vräker ur sig funkofobiska, rasistiska, homofobiska och kvinnoförnedrande tillmälen riktade mot mig själv för att provocera alla, som med all rätt, upplever det jag skriver som nedsättande och kränkande?

Skulle det vara roligt?

Intressant?

Eller skulle det bli så till den milda grad uppskattat att jag till och med fick ett erbjudande från SVT/SR som en ny och något överårig gränsöverskridande och nyskapande medarbetare?

Man vet ju aldrig, med det samtalsklimat vi har nu verkar allt möjligt.

Men det här med ”karaktärer” som ersätter den verkliga personen som på så sätt befriar sig från ansvar är egentligen inget nytt. Hur många personer har vi inte sett uppfinna en ny identitet eller ålder för att undvika ansvar för betydligt värre ”provokationer”. En del människor verkar till och med ha hur många ”karaktärer” som helst, vilket i en del fall har medfört att de kunnat anställa sig själva i bolag som skattebetalarna hjälpt dem ”bygga upp”.

Ju mer jag tänker på det ju mer genialiskt verkar upplägget vara.

Vi kanske alla borde skapa oss egna ”karaktärer” som vi kan skylla på om vi händelsevis vill lätta på trycket och tala i klartext, samtidigt som vi i ”verkliga livet” framstår som goda och oantastliga människor med hjärtat på rätta stället.

”Platt” journalistik?

Det var länge sedan jag betalade för nyheter från svenska tidningar och jag mår bäst av att undvika att ta del av det som publiceras gratis. Det jag betalar för är alternativa nättidningar, som i och för sig fyller mitt behov av information men som inte tillfredsställer mitt behov av positivt tänkande, underhållning och intelligent trams.

Det är synd och jag håller med en nära vän som beskriver den svenska journalistiken som platt, toppstyrd, likformig och totalt ointressant.

Men det kan ha sina fördelar att tvingas söka nya vägar. Jag har till att börja med förbättrat mitt engelska ordförråd högst betydlig och dessutom fått en bredare, mer humoristisk och friskare syn på min omvärld.

Säga vad man vill om till exempel engelsk press, men den är så härligt otuktad, frispråkig, ironisk, sarkastisk och spretig jämfört med våra statsfinansierade medier, att vår egen slätstrukna och tillrättalagda nyhetsrapportering framstår som en innehållslös vattvälling.

Det händer saker och journalisterna reagerar ”all over the place” och det är så det ska vara. Inte enhetligt, inte med en och samma röst och framför allt inte från och enligt samma ”rekommenderade värdegrund”.

Det är högt och lågt, allvarsamt och förlöjligande, brutalt och varsamt på ett sätt som skulle vara totalt karriärdödande för en svensk journalist och jag häpnar och tänker – att de törs!!

Jag kan bli rörd, road, upprörd, arg, inspirerad och engagerad på en och samma tidnings nyhetssida? Donald Trump är inte enbart djävulen, Joe Biden är inte den enda räddningen för USA, BLM går att kommentera, fundera och ha åsikter om, migrationen kan kallas för ett problem, brottsoffer är verkliga offer, övervakningsbilder/filmer på kriminella publiceras, Zara Larsson är en liten stjärna bland flera andra, ingen vet vem Henrik Schyffert är och den ständigt synlige Boris Johnson älskas, hånas, omfamnas och hatas beroende på dagsformen. Det är oändligt uppfriskande. Som grädde på moset kan jag också få ta del av samma nyhetsflöde ur ett helt annat perspektiv, om jag söker mig till en konkurrerande tidning?

Märkligt, det känns som om jag flyttas tillbaka till en annan tid. En tid när vi också kunde läsa om en verklighet som vi kände igen oss i – oavsett vilken verklighet vi för ögonblicket levde i - i ledarkrönikor utan en gemensam Värdegrund som inte krävde total hängivelse och efterlevnad.

Jag har en väninna i England som säger att jag inte vet vad jag talar om. Hon tycker att engelsk press är sensationslysten, vulgär och vinklad och när jag säger att hon inte har en aning om vad orden ”vinklade nyheter” innebär utan att ha läst AB och DN på svenska, tror hon att jag skämtar.

Men jag skulle gärna byta till mig lite vulgaritet, sensationslystnad, frispråkig ironi och sarkasm mot att slippa vissa enögda, allvarstyngda och självutnämnda värdegrundspoliser som med hjälp av ledarsidor, debattprogram och twitter försöker driva det dumma folket åt Rätt Håll.

Men hur förklarar du begreppet ”den Svenska Värdegrunden” för någon som läser The Sun eller Daily Mail, där de, utan att darra på den feministiska manschetten, publicerar fler ”sexiga” bikinibilder på en dag än vad en svensk influenser gör under en hel veckas sponsrad semesterresa på Instagram?

Nu i Coronakarantänens Tid har jag i stället roat mig med att skriva ett 20-punkters Värdegrunds-Samarbetsavtal tillsammans med Katten.

Ursprungligen var avsikten att avtalet skulle innehålla 73 punkter, eftersom jag tar för givet att det är Normen för ett godtagbart Värdegrundsavtal, men Katten ruttnade och lämnade förhandlingsbordet redan vid 20, så vad gör man?

Tanken var att jag skulle översätta det och skicka det till min kattägande vän, men den Svenska Värdegrunden går inte att översätta på ett begripligt sätt även om man tar hjälp av en Katt. Dessutom så tror jag att jag personligen gör bäst i att inte sprida resultatet längre än till den allra närmaste familjen – eller bara dela det med Katten.

Så i stället för att läsa tidningar, dissekera Värdegrunden eller fundera över vad som hänt med åsikts- och yttrandefriheten, har Katten och jag börjat på ett nytt corona-projekt.

En sprillans ny Skapelseberättelse som bevisar att alla har haft alldeles fel eftersom vi inte förstod att - Först skapade Gud Katten, sedan Kvinnan för att ta hand om katten och sist Mannen för att bygga ett hus, med en fungerande kattlucka!!

Sedan gick det naturligtvis fullständigt åt H*****e med kattluckorna!

Kultur och Yttrandefrihet …

I Ankeborg ersätts de tidigare utställningarna ”Grytvantens betydelse för ärtsoppan”, ”Persienner i det gamla Persien” och ”Varför det snöar in i sandaler”  med utställningen ”Fornsibiriska tandborstar i ord och bild”. Bankir von Anka rasar! ”Idiotiskt! Allt för sta´ns pengar … det vill säga skattebetalarnas! Vi har bara oduglingar i stadsfullmäktige, det är hela saken! En samling förståndslösa slösare!”

I Grönköping visade konstmålare Malte Janzzon upp sitt konstverk, en installation vid namn ”Två äpplen och en kanelbulle” på Galleri Gluntens högtidliga och festliga lördagsvernissage.

Enligt konstnären syftade verket till att ”problematisera betraktarens subjektiva upplevelse” och hr Janzzon konkretiserade sitt budskap genom att, ”å stående fot”, äta upp föremålen. Efter att ha misslyckats med att auktionera ut de båda äppleskrottarna som blev över, lämnade konstnären galleriet i vredesmod. Senare meddelade installationsverkets upphovsman att ”den dramatiska sortin utgjorde det verkliga konstverket”.

Vivallakullen, en fritidspark i Vivalla i Örebro, fick en rejäl upprustning förra året. Det hela kröntes med ett konstverk, ”Äppeltanke”, på toppen av Vivallakullen. Örebropartiets Markus Allard rasade! Kommunens satsning kostade över 17 miljoner kronor och … ”vi slösar 660 000 av örebroarnas skattemedel på ett kromat äppelskrutt! Det är dubbelt så mycket som det indragna högkostnadsskydd styrelsen föreslagit inom färdtjänsten!”

I Nerikes Allehanda svarar Vivallabon ”Vivallabo” signaturen ”Äppelskrutten”, som uttryckt en önskan om att verket ”Äppeltanken” ska förflyttas till stadsparken ”så att fler kan åskåda det” ... med att h*n ”verkar mån om de som bor nära stadsparken, men verkar omedveten om att Äppeltankar glädjer många där uppe på Vivallakullen.”

Tatueraren Zashay Tastas i Stockholm har skapat tillfälliga tatueringar av statsepidemiolog Anders Tegnell, som kan tvättas bort med tvål och vatten.

En kund, vid namn Gustav, har till och med den folkkäre Tegnell som permanent tatuering på vänsterarmen, berättar Zashay som också tagit fram en annan bild, där Anders flankeras av biträdande statsepidemiolog Anders Wallensten och professorn Agnes Wold. Den får man intatuerad gratis, lovar den generöse tatueraren.

I Grönköping hyllas stadens egen virusspecialist, hr stadsläkare August T Salvén, som en superstjärna efter att ”ha ägnat åtskilliga timmar åt smittspridningen”. Även i Grönköping tycks det finnas damer och herrar som låtit tatuera porträtt av stadsläkaren ”å sina extremiteter”, och såväl ”kravatter som tygpåsar” med dennes ansikte applicerat på framsidan lär säljas som smör på torget.

Hr varudirektör A Jonsson har till och med tittat in i hr virusspecialistens garderob för att få ett medgivande att sy upp en hel kollektion med kopior av superstjärnans kläder som ”tvivelsutan utstrålar en såväl ledig som jordnära elegans.”

Känslan av ofrihet i att sitta i karantän kan botas med inmundigande av litteratur meddelar hr bokhandlare August Joelsson i GV, och rekommenderar ”Helga Torsteindottirs nakna beskrivning av hur det uppväxande Grönköping i början av 1300-talet försökte stå digerdöden emot. En skakande ögonvittnesskildring!”

Något som kanske kan komma väl till pass för ”stadens mest välisolerade person, hr f.f. Hildor Peterzohn, som vägar bryta sin självförvållade isolering med hänvisning till att han inte känner sig säker å att vara immun mot vare sig det ena eller andra utanför polishuset." Han kräver en hälsokontroll för att ”åvisa om han är immun mot civilsamhället utanför finkan eller inte” och kräver att hr polis Bergström ska visa upp ”en skriftlig sk utsläppsrätt” innan han frivilligt lämnar sin isolering.

Inmundigandet av den nyutgivna boken ”Det här är en svensk tiger”, av Aron Flam, är däremot utom räckhåll för karantänisolerade, boktörstande svenskar, eftersom polisen, utan föregående rättegång, beslagtagit hela lagret av författarens förbeställda böcker. Förmodligen saknades en skriftlig sk utsläppsrätt undertecknad av statsepidemilogen, kulturministern, justitieministern eller statsministern? För under en pandemi befinner sig kanske det svenska folket i ett så synnerligen känsligt läge där de inte bör utsättas för vilken information som helst.

Något som influensern (influeraren?) och konstnären Carolina Gynning drabbades av när hon fick en ”extremt sensuell och konstnärligt vacker” bild borttagen från sitt Instagram eftersom det med en viss ansträngning kunde anas en bröstvårta. Konstnären C Gynning rasar upprört … ”männen visar ju sina bröstvårtor och sitt kön och jag får inte ens visa min lilla minibröstvårta från sidan i svartvitt på en helt totalt oskyldig bild! För bröstvårta som bröstvårta, är det någon jävla skillnad mellan en kvinnlig och en manlig bröstvårta?”

Jag väntar med spänning på svaret från Instagram.

I går hävde UD sin reseavrådan till Belgien, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Kroatien, Luxemburg, Portugal, Schweiz och Spanien. ”Anledningen till att avrådan hävs för dessa länder är att de har beslutat att öppna för resande från Sverige och övriga EU. Det innebär att osäkerhetsfaktorer för svenskar minimeras”, säger utrikesminister Ann Linde (S) under en presskonferens.

Jag är inte riktigt säker på vilka osäkerhetsfaktorer för svenskar som minimeras med den här åtgärden, bortsett från de ekonomiska i de berörda länderna, men förmodligen har hr statsepidemiologen Anders Tegnell eller hr statsminister Löfven utfärdat en sk skriftlig utsläppsrätt för särskilt riskvilliga och ressugna svenskar?

Det är en spännande tid vi lever i. Det är nästan svårt att se skillnaden mellan satir och verklighet.

Alldeles särskilt spännande är det med det skrivna ordet. Vad är möjligt att uttrycka offentligt? Vilka risker medför det om du råkar uttrycka en faktabaserad åsikt som inte är densamma som den för ögonblicket mest omhuldade?

Yttrandefriheten verkar har försetts med fallgropar som i vissa fall inte märks förrän du landat i dem .. och då är det ju för sent?

Jag blir förvånad när jag ser att, av våra åtta partier är det bara ett som har yttrandefrihet som en punkt i sitt politikprogram. Det är Liberalerna som anser att ”yttrandefrihet är lika viktigt som luften vi andas” och att ”i dag går utvecklingen åt fel håll i många länder, både i Europa och på andra ställen”.

Vem hade kunnat ana det?

Äsch, Liberaler! De är som små hundar! – säger Katten föraktfullt. Nervösa, bjäbbande, ettriga typer som bara känner och tycker, men inte uträttar något mer märkbart än kissar inne. De saknar helt förmåga att uppfylla en Katts enklaste behov.

Men så du säger? – reagerar jag upprört. Liberalerna som har individens frihet som grundläggande värde och kämpar för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, jämlikhet, demokrati, och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi?

Det låter bra, det känns bra och det är fint att säga – säger Katten ironiskt. Men vilka är det som kommer svansande och tar för sig av Kattmaten, Katternas rättigheter, Katternas privata äganderätt till hem, kuddar, sängar och begreppet ”gullighet”?

Jo, små nervösa, ettriga typer som ligger i sängen och bärs omkring i handväskor! Liberaler allihop!!

Du har fördomar – konstaterar jag sorgset. Men eftersom jag är Människa och Katten är Katt så inser jag att min förmåga måste användas till att uppfylla Kattens behov och rätt till ”frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning”.

Det är det som är grunden för demokratin – säger Katten och lämnar rummet. Men du mår nog bättre om du Tiger utanför Åsiktsburen än anpassar dig bakom gallret.

Hur är det möjligt? - 2

Det verkar vara helt omöjligt att komma till rätta med den ökande kriminaliteten, våldsbrotten och våldtäkterna och efter att ha läst justitieminister Morgan Johanssons djupsinniga analyser på twitter börjar jag förstå varför.

Det är som att kliva in i en mycket ung aftonbladdret-skribents pojkrum, under en förfest tillsammans med polarna vid datorn en nyårskväll, där resultatet blir en förvirrande blandning av påstådda fakta (grundade på kändiskrönikor eller regeringstrogna ledarskribenters personliga upplevelser och känslor), utlovade politiska verktyg och RIKTIGA politiska frågor som i sig inte leder till någon form av faktiska fakta, fungerande verktyg eller handlingskraftiga politiska beslut, men som ändå är bättre för folket än högerpopulismens post-sanning där symboler och känslor är viktigare än vetenskap. 

Morgan Johansson ägnar sig därför inte alls åt ”känslor och symboler” när han påstår att det ”är ett oerhört uttalande” som visar bristande på ”respekt för demokratin” när Ivar Arpi säger att han tycker att regeringen är ”en styggelse på alla sätt”.

Att ens ifrågasätta om regeringen verkligen är sammansatt enligt Folkviljan i det allmänna valet, förvandlar tydligen vem som helst till en fruktansvärt dålig person, som påstår att den demokratiskt valda regeringen inte bara är odemokratisk utan också illegitim. Vilket den då inte är eftersom den är demokratiskt vald och om någon tycker att den är en styggelse på alla sätt kan ingen skylla på regeringen eftersom Folkets VAL visade att de ville ha just den här regeringen i det senaste valet.

All kritik mot regeringen är därför odemokratisk och alla kritiker är odemokratiska högerpopulister, eftersom vi har en regering som är ett resultat av politiska verktyg, baserad på RIKTIGA politiska frågor och socialdemokratiska fakta.

Den som påstår något annat är ute på en farlig väg, enligt landets justitieminister och vi får väl anta att den farliga vägen till och är mer odemokratisk och mer högerpopulistisk än själva åsikten som lagen om åsikts- och yttrandefriheten ger vem som helst rätten att tycka vad som helst om vilken styggelse som helst.

Morgan Johansson till exempel, tar sig ju själv rätten att fritt uttrycka sig hur som helst och om vad som helst när det handlar om andra partier och partiledare, oavsett om det är sant eller inte?

Eller har jag fel nu? Är yttrande- och åsiktsfriheten numera en förmån enbart avsedd för socialdemokrater?

Var det bättre förr?

Jag försöker göra mig av med en del av allt jag samlat på mig och sitter för närvarande med en bok, stor som en gammaldags bibel, och försöker intala mig

att den är i ett så dåligt skick att den hör hemma i containern för brännbart på återvinningen.

Men det är svårt. I stället för att omsätta tanken i handling fastnar jag på sidorna för insändare och frågor i den Tolfte Årgången av HEMMET (egen härd, guld värd) från 1898.

Det visar sig att det hetaste debattämnet vid den tiden var frågan om allmän rösträtt.

Det rådde i sanning delade meningar i den frågan, men även om tonläget var minst lika uppbragt då som nu, var språket och tonläget helt annorlunda – och nu varnar jag för att det blir riktigt svårläst och långrandigt:

Sign. ”Liberal” startar diskussionen med följande insändare ..

ÄR VÅRT FOLK MOGET FÖR ALLMÄN RÖSTRÄTT?

Herr Redaktör!

Såsom diskussionsämne skulle jag vilja föreslå ofvanstående spörjsmål. Får se om H.H. går min önskan till mötes. (gissningsvis står H.H. för Hemmets Härd som i det här fallet verkar fylla samma behov som t.ex DN) Om H.H. gör det vill jag nedskrifva följande ord som inledning till debatten:

Det har ju under en längre följd af år pågått ett skarpt meningsutbyte mellan den sk reaktionens anhängare och de frisinnade rörande det politiska streckets sänkning, dels till 500 kr (de moderate rösträttsvännernas förslag), och dels införande af allmän rösträtt utan något som helst ”streck”. Motståndarne till dessa reformsträfvanden vilja icke höra talas om äfven den minsta utvidgning af rösträtten och fota denna sin ståndpunkt å det påståendet, att massan af det svenska folket ännu icke nått den derför erforderliga mognaden.

De moderate rösträttsvännerna åter säga med känsla och öfvertygelse, att en person som årligen förtjänar 500 kr, eger ett lika godt förstånd i politiska saker som den, hvilken har 800 kr i inkomster. Deremot påstå de att det icke vore nyttigt, om allmän rösträtt i ett nu infördes, ty det skulle i många fall kanske medföra allt för stora rubbningar inom det bestående samhällsskicket.

De radikale rösträttsvännerna slutligen (förnämligast socialisterna) vilja icke veta af någon som helst jämkning. De hålla styft på menniskovärdet och framhålla detta såsom den ende uteslutande faktorn, hvarmed man har att räkna vid bestämmandet om lagförändringar beträffande den politiska rösträtten. Dess valspråk tyckes vara: antingen allt eller intet, och däremellan finnes icke något, som kan tillfredsställa deras fordringar.

Nu är frågan den, hvilket av dessa trenne partier har rätten på sin sida. För min del hyllar jag de moderate rösträttsvännernas åsigter.

Det känns lite märkligt att läsa detta engagerade inlägg i samhällsdebatten, nu när rösträtten är något vi tar för givet medan frågan om åsikts- och yttrandefrihet börjar närma sig en punkt där de som då höll ”styft på menniskovärdet” nu på fullt allvar verkar tycka att det borde ”dras ett streck” för vem som får uttrycka sig hur som helst om vad om vad som helst, var som helst!

Signaturen ”Patriot” är lika mångordig som frågeställaren och skriver bland annat ..

Ty blefve det allmän rösträtt, eller om endast strecket sänktes till 500 kr, skulle till följd deraf uppstå alltför stora rubbningar och skakningar i vår samhällsbyggnad, och fara förelåge verkligen, att den helt och hållet skulle störta samman i ruiner. Att rifva ned en sak, det går mycket lätt för sig, men att bygga upp har sig ganska svårt, åtminstone i det här föreliggande fallet. Rösträttsvännerna, de i synnerhet hvilka äro arga fiender till kapitalet, något som visar stor okunnighet i samhällsutvecklingens lära, äro med säkerhet ännu icke männen att göra förbättringar i nämnda afseende. Prata och prata i vädret kan hvilken som helst, och att kritisera är hvarje menniska medfödt, men att åstadkomma något bättre än det eller det är en annan sak. Att bortkasta det bepröfvade gamla åt ett oförsökt nytt är en dårskap. Jag tycker mig se tex socialisterna, i händelse de en gång komme till makten, skulle husera och omstörta! Men på samma gång är jag äfven öfvertygad om, att de, när de kände sig vara i säkert sadelfasta, skulle låta allt af sig sjelft återgå i de gamla hjulspåren. Ja, de skulle se sig tvingade dertill, ty allt deras prat om ett sk idealsamhälle, särskildt med fästadt afseende vid en lika egendomsfördelning, är endast nonsens, tomma ord utan vigt eller värde.

Af det anförda framgår således, att jag är vän till det bestående och anser, att svenska folket ännu icke är moget för allmän rösträtt.

Och nu blir signaturen ”Kosmopolit” riktigt förbannad ..

Bäste hr ”Patriot”, hur vågar ni påstå, att svenska folket icke är moget för allmän rösträtt? Ni borde sannerligen blygas för att komma fram med ett dylikt påstående, i all synnerhet som Ni under det vackra ordet patriot döljer edert verkliga namn. Förstår Ni då rakt inte, att Ni smutsar ned detta ord, när Ni debatterar ofvan rubricerade fråga på det sättet Ni tillåtet eder i föregående n:r af Hemmet? Men Ni är storsvensk, dvs Ni antingen icke vill eller icke har förmåga att begripa något.

Ni säger, att Ni är vän af det bestående. Ja, stå der både Ni och edra meningsfränder och stampen på samma fläck samt tagen i detta stycke lärdom av kineserna som äro durkdrifna mästare i den sporten! Men detta har som Ni torde ha kännedom om, bekommit det ”himmelska” rikets snedögde söner ganska illa. ”Kineserna äro icke svenskar”, hör jag eder säga, ”men jag är protektionistisk patriot af det äkta slaget och ser nedlåtande ned på norrmännen, som i ädla egenskaper icke kunna jemföras med mig och mina landsmän”. Prosit, hr Patriot! Nu slog Ni hufvudet på spiken, så det brakade i edert tomma hjernskrälle. I edert snillefoster uti förra numret påstod Ni, att svenska folket icke är moget för allmän rösträtt eller med andra ord, att det icke är nog förståndigt, nog intelligent att förklaras myndigt i politiskt afseende. Men nu har norrmännen, som regeras af samma konung som vi, allmän rösträtt. Följaktligen måste de i förstånd och intelligens stå högt öfver oss och icke vi öfver dem. Som Ni hör, så resonerar Ni högt uppåt väggarna, och det rådet vill jag gifva eder, att Ni går hem och intager sängen samt lägger kalla omslag på edert upphettade hufvud. Efter den kuren tror jag, att Ni skall få klarhet i eder tankegång och komma till insigt om, att svenska folket är så moget, det kan blifva för allmän rösträtt.

Det var ord som verkar ha tagit död på diskussionen, bortsett från några lama instämmande insändare från ”Bergsprängare” och ”Axel”, som förmodligen hade varit gemmärkta om de skett på dagens twitter.

Jag blir lite rörd när jag tänker på att det för 121 år sedan var ”socialisterna” som, förde kampen för allmän rösträtt för dem med låg social status och låg utbildning, samma grupp som de i dag, även om de fortfarande ”hålla styft på menniskovärdet”, ivrigast stämplar som lite mindre värda, med etiketter som fascist/nazist/rasist, och mer eller mindre vill utestänga från rätten till åsikts- och yttrandefrihet.

Men det som är den största skillnaden mellan gårdagens och dagens debattörer är att 1898-års insändare inte bara framhäver den egna åsikten utan också beskriver VARFÖR de tycker som de gör och varför de ogillar motståndarens synpunkt.

Den lilla detaljen saknas tyvärr helt i dagens samhällsdebatt.

Förolämpningarna var också mer kraftfullt och bättre formulerade 1898 – ”nu slog Ni hufvudet på spiken, så det brakade i edert tomma hjernskrälle” och ”som Ni hör, så resonerar Ni högt uppåt väggarna, och det rådet vill jag gifva eder, att Ni går hem och intager sängen samt lägger kalla omslag på edert upphettade hufvud” och ”prata och prata i vädret kan hvilken som helst, och att kritisera är hvarje menniska medfödt, men att åstadkomma något bättre än det eller det är en annan sak” är ju faktiskt förolämpningar som snarare inspirerar till mer välformulerade genmälen än till kränkande integritetskränkande påhopp.

Men om någon till äventyrs känner sig kränkt över min åsikt så vill jag bara säga att den är högst personlig och om det behövs kan jag ändra den till något annat.

Jag läser vidare i mina tidningar och förundras över Hemmets rådgifvare som beskriver hur man använder vaxmjölk till polering av möbler, (vad sjutton är vaxmjölk??), Recept för köket, där det finns beskrivning av lutning af Spirlångor och Klippfisk (Spirlångor??) och Läkareråd, som ägnar sida efter sida åt att beskriva varbölder och olika kirurgiska sjukdomar i huden. Efter det mår jag rätt illa faktiskt.

Näst på tur står Amerikabrev, som verkar ganska svårlästa och Oljefursten, Äfventyrsroman från den fjerran vestern för den mognare ungdomen af D.r Karl Maj. Den mognare ungdomen, jo jag tackar jag, den upplevelsen ser jag fram emot.

Jag börjar faktiskt trivas på 1898-talet, bortsett från sidorna med ”Skrattpiller”, där precis varenda skämt är så fullständigt obegripligt att jag inte ens kan hitta något som är så obegripligt att det ens är roligt i all sin obegriplighet.

Men återvinningen och städningen får vänta, än är jag tydligen inte klar med den här sönderfallande ”bibeln”.

Att vara en ”nyttigare idiot” än Lars Beckman och Jan Ericson kan det bli värre?

I dag har DN en upprörd ledarkrönika som bevisar att två moderata riksdagsledamöter, Lars Beckman och Jan Ericson, har läst den alternativa nättidningen Nyheter Idag. Inte nog med det – de har också DELAT artiklar från samma nyhetsajt trots att ett ”Berlinbaserat rysk-ukrainskt bildelsföretag” bidragit med finansiering genom att annonsera på sajten.

Jan Ericson har dessutom upprepade gånger försvarat sajten som en trovärdig nyhetskälla. Usch! Han och hans partikamrat borde skämmas tycker DN:s ledarskribent och avslutar med .. ”Beckman och Ericson ränner naturligtvis inte medvetet Putins ärenden. Men det är svårt att se att deras agerande inte gör dem till vad en tidigare rysk ledare skulle ha kallat ”nyttiga idioter”.

Jisses, jag hade ingen aning om hur djupt ner i träsket jag själv sjunkit. Inte nog med att jag sagt upp min prenumeration på DN, jag läser också Nyheter Idag varje dag. Dessutom BETALAR jag – medvetet! - för att få läsa krönikor skrivna av så farliga personer som Ann Heberlein, Mats Bergh (MED), Johannes Nilsson och Johan Westerholm (S). För att inte tala om intervjuer med så pass skrämmande författare som Herman Lindqvist – ni vet han som inte ville att prinsessan Estelle skulle döpas till Estelle eftersom ingen kunglighet tidigare döpts till Estelle.

Det är i sanning farliga personer som dyker upp när man agerar ”nyttig idiot” till Putin. Jag visste dessutom inte ens om att jag gjorde det - och därmed kan betraktas som näst intill landsförrädare? - och får skrämselhicka när jag slås av tanken att Peter Wolodarski i och med denna blogpost kan få klart för sig att det faktiskt finns sämre och mer förtappade personer än Lars Beckman och Jan Ericson.

För det har väl aldrig slagit någon på DN:s redaktion att det faktiskt finns helt vanliga människor som kan tillgodogöra sig information från flera sinsemellan olika informationskällor, som kan samla fakta som inte kokats ur i den politiska kitteln, tänka själva och bilda sig en egen uppfattning utifrån den egna verkligheten och vardagen utan hjälp från Dagens Nyheter?

Utmattad, utless, urkopplad, avstängd och avkopplad ..

Jag drog ur sladden, kopplade ur och av och har haft ett par underbara semesterveckor utan den allra minsta lilla lust att varken skriva eller läsa om vad som händer utanför mitt eget staket. Jag inser att jag borde ha gjort det tidigare.

Egentligen så saknar jag fortfarande lust att reagera på eller kommentera något av det som händer just nu. Det är alldeles för deprimerande att bara se rubrikerna och resten är som ett självspelande piano .. samma attacker, samma hat, samma märkliga tolkningar av faktiska händelser och samma totala handlingsförlamning.

Att blogga är inte längre samma samspel med andra .. suckar en av mina första vänner från bloggstarten 2008 när jag fick en blogg på Aftonbladets bloggportal i present. Det var bättre förr .. avslutar hon och jag blir nostalgisk och letar reda på det jag sparade när Aftonbladet raderade två års intensivt bloggande.

Det blev nästan en smärre chock. Herregud vilka friheter jag tog mig och så ofta jag skrev! Upp till sex gånger om dagen gick jag loss i ren skrivarglädje och helt tanklöst skrev jag exakt vad jag tyckte och tänkte om precis vad som helst.

Att jag bara tordes? En del av det jag läser av det jag skrev då skulle jag aldrig i livet våga sätta på pränt i dag och jag tackar Aftonbladet för att alla dessa hundratals blogginlägg inte fortfarande ligger och väntar på att någon från gemvänstern ska hitta dem och gemensamt göra det till sin livsuppgift att förstöra mitt och min familjs liv.

Puh, det känns som om jag klarat mig undan min egen avrättning!

Men så finns det ett och annat som känns förvånande aktuellt och som jag blir lite förvånad över, bland annat detta inlägg från våren 2008 ..

”Vi svenskar är INTE rasister och vi är STOLTA över vår fördomsfrihet?

Därför kan vi bortse från att många unga människor föds och växer upp i vårt land utan att ha ett fullständigt språk. Vi kan blunda för att en stor grupp flickor överges och hamnar i mellanrummet mellan DÅ och NU och vi slipper tänka på att många välutbildade människor helt saknar möjlighet att komma in i det finrum där deras yrke utövas.

Vi behöver inte ta ställning till varför en så stor del av de intagna på våra fängelser utgörs av människor som är födda i ett annat land eller av invandrade föräldrar. Att många kvinnor lever isolerade utan kontakter utanför familjen och utan kunna tala vårt språk, är ju inte heller vårt problem. Vi har inte någon anledning att fråga oss om vi skulle ha kunnat gjort något för att förhindra att dessa problem överhuvudtaget uppstått.

För det finns ju ABSOLUT INTE någon skillnad i förutsättningar för medborgare i vårt fördomsfria land.

Vi demonstrerar solidariskt när utvisning hotar särskilt ömmande fall men när det handlar om misstankar om bidragsfusk eller ren kriminalitet, tiger vi för att slippa den rasistiska stämpeln.

Fördomsfritt förvandlar vi fullvuxna människor till hjälplösa offer samtidigt som vi lämnar människor som desperat behöver vårt stöd och vår hjälp i total ovisshet under åratals väntan på besked om hur morgondagen ska se ut. Bara för att vi saknar mod att ställa krav, ställa till svars eller formulera skälen för att säga nej till dem som söker den hjälpen på felaktiga grunder.

På det sättet bygger vi en hemlig rasism underifrån! Den syns inte, för den går inte att tala om. Bara hemma bakom fördragna gardiner oroar vi oss ...

...... och det som växer i mörker och tystnad är svårt, nästan omöjligt att ändra på, men kan vara ett lättspelat instrument för dem som vill utnyttja det för egna ändamål.

SÅ skapar man ett helvetesgap mellan VI och DOM, i fördomsfrihetens namn och i ren skräck för att utpekas som en dålig människa .. EN RASIST!!!”

Det har inte hänt särskilt mycket på ELVA år, eller hur?

Tidspress??

På en bilverkstad i vår lilla stad finns en skylt på väggen ..

OM DU INTE HAR TID ATT GÖRA DITT JOBB ORDENTLIGT,

NÄR KOMMER DU ATT FÅ TID ATT GÖRA OM DET?

Det kan vara något att tänka på för vår regering som har för avsikt att få igenom minst tre illa genomtänkta lagförslag;

Samtyckeslagen, Vinsttak för privata välfärdsföretag, en grundlagsändring i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen och dessutom tänker de lämna en lagrådsremiss om uppehållstillstånd för ca 9000 ensamkommande vuxna afghaner som saknar asylskäl men som vill ”gå färdigt” gymnasiet eller jobba.

Efter en sista ändring i elfte timmen, innehåller förslaget också texten ..  ”För att förslaget ska få avsedd effekt föreslås i lagrådsremissen att ett sådant uppehållstillstånd ska få beviljas även om utlänningen inte kunnat nå upp till kravet på att göra sin identitet sannolik”. Nytt är också att om det finns särskilda skäl ska uppehållstillstånd även få beviljas vid studier på deltid.

Samtliga förslag har fått kritik från lagrådet.

Nu är det ju inte akut för Sverige, det svenska samhället eller de svenska medborgarna att de här förslagen går igenom i sin nuvarande och kritiserade form. Tvärtom egentligen, det är förmånligare för alla .. särskilt för dem som betalar .. om jobbet blir ordentligt gjort så att det inte behöver göras om igen, när resultatet blivit det som lagrådet och många andra varnar för.

Men det som gör att det måste hafsas och stressas fram beslut utan närmare eftertanke, handlar varken om medborgarnas eller landets bästa, utan om politikernas behov av tydliga bevis på att de uträttat något under de sista fyra åren .. även om det varken är genomtänkt eller fungerande. De behöver BRA valfrågor som gör att de slipper tala om sjukvård, sjukskrivningar, funktionshinder, demens, åldrande, pensioner, psykisk sjukdom, polisbrist, våldtäkter, hedersbrott och andra trista grejor.

DET ÄR KUNDEN SOM BETALAR DIN LÖN!

och

VI BEHÖVER KUNDEN, MEN KUNDEN BEHÖVER INTE DIG.

.. det är två andra budskap som finns på samma bilverkstad.

Ibland undrar jag om inte verkstadschefen på bilverkstaden i vår lilla stad skulle göra sig bättre som statsminister än något av de alternativen vi har att välja mellan i höst?