Kommunikation, gemenskap och Dixie Car Meet.

 Tystberga är en av flera små tätorter i min kommun. Där bor ca 900 personer och utanför i närområdet bor ytterligare ca 600 ”lantisar”, som i likhet med mig själv, trivs bäst i naturen utan allt för näraliggande grannar.

I Tystberga finns en affär, en skola, en idrottsförening, en pizzeria (som inte alltid är öppen) och så tror jag att det finns ett ställe som serverar kaffe eller lunch.

Men det viktigaste för mig är Återvinningscentralen som är öppen varannan måndag.

That´s it!

Så en dag i september/oktober förra året, när jag, understimulerad och uttråkad, sitter och slösurfar på facebook dyker det upp två entusiaster, Peter och Marie Dupet, som vill starta upp ett årligt återkommande bilentusiastevent - Dixie Car Meet.

I Tystberga av alla ställen?

Min första tanke är typiskt svensk .. det kommer ALDRIG att gå.

Men eftersom jag gärna snöar in på udda företeelser så har jag följt projektet från dag ett. Från bara några få facebook-medlemmar till 4 700 st. Från ax till limpa så att säga. För i lördags blev det verklighet.

Jag är djupt imponerad.

Hela bygden ställde upp. Företagen i kommunen ställde upp. Idrottsföreningen ställde upp och det var en ren njutning att se att det fortfarande finns ett lim, en sammanhållning, förhoppningar och förtroende bland människor – även om det begränsar sig till en liten plats som Tystberga.

Själva eventet blev en succé. En familjefest med levande musik, marknad, tatuerare, food trucks och frisör, där alla var representerade, hundar och barn, ung och gammal, bilägare eller de som drömde om en gammal amerikanare som familjemedlem. Utställarna representerades av hemma-byggare som skapat otroliga ekipage i fantastisk design, riktiga vrak som väntade på en makeover, gamla veteraner i nyskick och allt däremellan.

Enligt uppgift ägdes och kördes en av de brutalare amerikanska veteranerna av en kvinna som var fyllda 90!

Det var roligt, trevlig, spännande, underhållande och alla pratade med alla och alla var glada, och framför allt tillgängliga.

Det mest fascinerande var att så många log, tog ögonkontakt och samtalade och så få gick omkring och tittade i sina mobiltelefoner?

Det var roligt som förr i tiden. Fast i nutid!

8000 besökare 3100 fordon, hur kunde det omöjliga bli möjligt! Vad var det som tände gnistan som samlade så många runt ett och samma projekt?

Som jag ser det var allt resultat av en fantastisk kommunikation* mellan Peter och Marie Dupet, och alla medlemmar/intresserade som också längtade och drömde om just den här typen av opretentiösa möten/evenemang.

Jag har som sagt följt detta varje dag sedan start och har imponerats av tålamodet, det vänliga tilltalet, den ökande vi-känslan och samarbetet som vuxit fram.

Jag är imponerad! Minst sagt.

Inte ett enda destruktivt hatmeddelande under nästan ett år! Inte ett avfärdande, irriterat svar när samma fråga dyker upp dagligen och om och om igen. Imponerande i den tid vi lever i!

Och om våra politiker, kulturpersonligheter, krönikörer, journalister och aktivister kunde kommunicera så inkluderande, så tålmodigt och utan förutfattade meningar med dem de vill entusiasmera skulle sammanhållningen i samhället se helt annorlunda ut.

Två personer hade en dröm och det här blev resultatet. Otroligt!

Tack Peter och Marie Dupet!

 

* Kommunikation kommer från det latinska ordet communicare, som betyder att dela, att göra gemensam. Kommunikation är en social process som bygger på ömsesidighet och innebär att man delar erfarenheter, känslor och handlingar.

En bra lögn är bättre än en dålig sanning ..

 .. anser Peter Wolodarski i en krönika i DN i dag. Krönikan ligger naturligtvis bakom betalvägg eftersom bra lögner och dåliga sanningar inte är gratis när det kommer uppifrån.

Dagens Nyheters chefredaktör vill att generaldirektören för Myndigheten för psykologiskt försvar ska avgå eftersom myndigheten anmälde Kalla Faktas program om SD:s trollkonton till Granskningsnämnden och därmed ”gjort sig till en nyttig idiot för Sverigedemokraterna.”

Vilket förmodligen betyder att alla som inte har samma åsikt som Peter Wolodarski också kvalar in under samma rubrik .. Nyttiga Idioter?

Det hela handlar naturligtvis om Kalla Faktas wallraffande hos Sverigedemokraterna: I programmet användes klipp där bland annat medarbetare vid myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, pratar.  Tråkigt nog innehöll intervjuerna inget som ”över huvud taget” berörde ”förhållanden och uttryck inom den svenska informationsmiljön eller svensk opinionsbildning – vilket innebär att att intervjuerna vilseleder tittarna att tro att myndigheten uttalat sig om ”Kalla faktas” granskning.

Peter Wolodarski menar alltså att generaldirektör Magnus Hjort ”med sitt agerande visat att han varken respekterar fria medier, svensk grundlag eller de viktiga formuleringarna på myndighetens hemsida” och därför bör avgå eftersom ”det finns ingen laglig grund för att kräva radering av innehåll i fria medier. En myndighetschef som ändå begär det är olämplig i sin roll”.

Så nu vet vi det. En nyttig lögn i fri media är bättre än en ovälkommen sanning från en svensk myndighet, åtminstone om DN:s chefredaktör får bestämma.

Karin Olsson, chefredaktör på Expressen stämmer in i klagosången: ”Magnus Hjorts anmälan används redan för att skada förtroendet för seriösa nyhetsredaktioner. Med tanke på myndighetens uppdrag att ”stärka befolkningens motståndskraft” mot desinformation är det minst sagt olyckligt”.

Jag har inte läst DN sedan Peter Wolodarski tillträdde som chefredaktör och det känns som bara det har varit bra för mitt högst privata psykiska försvar.

Ärligt talat, det här handlar väl egentligen inte alls om Kalla Faktas program eller om Sverigedemokraternas sk trollfabriker utan om medias makt, tolkningsföreträde och svenska folkets rätt till sanna sanningar som faktiskt skyddar mer mot desinformation är tillrättalagda budskap.

Att utgå från att majoriteten av den svenska väljarkåren inte kan tänka själva känns nästan mer kränkande än generaldirektör Magnus Hjorts krav på faktarapportering.

För i det här sammanhanget är det faktiskt svårt att skilja den ena nyttiga idioten från den andra”

Sanningen står inte högt i kurs ..

 .. när sanningssägare anklagas för att sakna ryggrad.

Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin sparar inte på krutet när han anklagar Liberalerna för att bedriva falskspel i Sveriges stora ödesfråga och landets största hot i nutid – dvs de sk ”trollkontona” som hela partiledardebatten handlade om.

”Jag och många med mig har ju såklart sett hur hård Johan Pehrson har varit mot Sverigedemokraterna. Mot deras trollfabrik och mot deras anonyma konton”, säger han och fortsätter: ”Han har varit hård i orden, men nu visade det sig i dag att det här inte har varit på riktigt. Det här är ett spel och uppgjort mellan Johan Pehrson och Jimmie Åkesson”.

All denna upprördhet handlar alltså om Liberalernas Johan Pehrsons suck och viskning - ”lite mer tjafs” - i örat på Jimmie Åkesson när han passerar för att ge en replik.

Men, det var ju sant? Han hade ju rätt! Och han var förmodligen den ende som sa vad han verkligen tyckte och tänkte i onsdagens partiledardebatt.

För det var väl exakt det som alla som orkade ta del av partiledardebatten också tänkte eller tyckte?

Så hatten av för Johan Pehrsson, för det är väldigt ovanligt och rent av uppfriskande att höra en svensk partiledare uttrycka en sann, ärligt menad åsikt. Även om den skedde med en diskret viskning.

Vi kan ju inte begära för mycket, eller hur?

I övrigt har jag inget att tillägga mer än en fundering – finns det någon politisk poäng eller vinst i att börja tala så hackigt stackato som Magdalena Andersson började med i samband med gråtattacken i riksdagen?

Är det en nyskapande trend som vi andra bör kopiera för att visa att vi tillhör rätt sida i någon slags åsikts/yttrandeanpassning eller bara en effekt av intensiv medieträning i USA?

Eller räcker det med att begära mindre tjafs och mer verkstad av våra folkvalda partiledare?

Partiledardebatt, trollkonton och bristen på ansvar hos ”Alla Andra”.

 Normalt sett och till för ett par år sedan brukade jag ha radion på under partiledardebatterna i riksdagen, men när nivån på ”debatten” passerade mitt personliga lågvattenmärke började jag nöja mig med Expressens direktrapportering.

Men om jag har mått illa och skämts vid tidigare tillfällen är det ingenting jämfört med det jag tar del av i dag. Personerna och partiledarna som citeras är faktiskt valda av OSS – väljarna. FOLKET som det brukar heta när det ska talas om våra behov som vi inte själva kan hantera utan de folkvaldas hjälp.

Det är alltså VI som valt de här personerna och deras politiska åsikter!

Är vi inte riktigt kloka?

Vad är det för fel på oss som gör att vi om och om igen väljer bocken till trädgårdsmästare? Kan det bero på att det inte finns något alternativ?

Enligt Expressens rapportörer såg dagens debatt ut så här:

KL 9:11 inledde Ulf Kristersson det hela och förkunnade att Sverige står på Ukrainas sida. Han föreslår att Sveriges största partier ska samarbete för Sveriges bästa i EU eftersom att han menar att de har ett ”särskilt ansvar” i frågan.

Ansvar!!

Att föreslå det i en riksdagsdebatt är som att starta en gräsbrand inom socialdemokratin där man säger blankt nej till att samarbeta med SD:s partigrupp i EU och dessutom varnar för Moderaternas och Kristdemokraternas europeiska partigrupper eftersom de alla då skulle släppa allt ansvar och börja samarbeta med andra som ligger längre till höger än vad Socialdemokraterna gör i slutet på en valrörelse.

Det är alla andra som bör ta ansvar och ge det fulla ansvaret till Socialdemokraterna!

Samarbete för Sveriges bästa är därmed uteslutet. Punkt!

Sedan tar Magdalena Andersson över mikrofonen och hänger sig åt Sveriges absolut viktigaste problem. SVERIGEDEMOKRATERNA. De har avslöjats av Kalla Faktas mullvad för att ha bedrivit en opinionsbildande verksamhet på internet, vilket osökt ”för tankarna till Ryssland i syfte att tysta kritiska röster, att skrämma till tystnad, höja konfliktnivån och förvrida det demokratiska samtalet”.

Vi, FOLKET, är uppenbarligen en skock får som lätt tappar koncepterna och börjar följa vem som helst som skriver negativt, ironiskt, satiriskt och därmed odemokratiska meddelanden på sociala medier. Särskilt då på Youtube i stället för att söka sanningen på DN eller Aftonbladet.

Här bör jag väl i anständighetens namn erkänna att även jag skriver ner vad jag tycker och tänker på en anonym blogg. Tyvärr verkar det inte ha uppmärksammats som den demokratiska fara som det kanske är, trots att jag till och med dragit in Katten i vår interna och rätt odemokratiska debatt. Men jag vägrar att se mig som ett internet-troll. Eller kanske jag ska titulera mig troll-tant i fortsättningen?

För häxbränning är väl fortfarande olagligt? Eller?

Jimmie Åkesson verkar inte ha en Katt, men använder sig i stället av ett gäng rätt omogna ”lustigkurrar” som nu gör Magdalena Andersson en tjänst genom att tillhandahålla filmer som hon kan anse riskera rikets säkerhet och landets demokrati. I brist på lösningar på andra och mer aktuella ”problem”.

Suck!

Nooshi Dadgostar är också djupt orolig för vad som händer på bland unga sverigedemokrater och pekar med hela handen på det okunniga FOLKET och deras oförmåga att skilja på manipulerade val med trollfabriker i Ryssland och det som kommer från Sverigedemokraternas riksdagskansli.

Hon uppmanar därför Ulf Kristersson att ”ta ansvar, stänga ned trollfabriker och skydda demokratin”.

Varför inte stänga ner ALLA sociala medier på en gång. Tänk bara hur mycket negativt det skrivs, hur många ogenomförbara löften som sprids av alla politiska partier, all smörja som det görs reklam för, hur osunda kroppsideal sprids bland unga, vilka onödiga behov som skapas av reklamavlönade influensers och vilken sned och ibland lögnaktig rapportering vi ibland får ta del av med hjälp av public service eller partibunden media.

Stäng ner sk*ten och låt FOLKET tänka själva är kanske är en lösning? Men den faller förstås på att ”det är svårt för en vanlig medborgare” att skilja på Ryssland och Sverige?

Centerpartiets Muharrem Demirok tycker OCKSÅ att den största frågan i Sverige handlar om trollfabriker. Men han nöjer sig inte med att peka på Sverigedemokraterna utan menar att alla Tidöpartierna ”trollar öppet och tydligt, framför oss allihopa” och därmed har ”släppt in hatet på Rosenbad”!

Även Miljöpartiets Amanda Lind tycker att trollkonton hos Sverigedemokraterna är det farligaste för Sverige och svenskarna.

Alla oppositionens fyra partier anser alltså att Svenska Folket inte kan hantera det som förmedlas på YouTube av rätt osmarta killar på SD:s riksdagskansli?

Själv kan jag föreställa mig andra faror. Men alla har ju inte samma sjukvårdsförmåner som politikerna i riksdagen, inte samma skattefinansierade, problemfria ekonomi, inte samma generösa arbetsvillkor och den verklighet de flesta lever i innehåller definitivt andra och större problem och risker än vad oppositionens partiledare lever med.

Här är jag rätt färdig med debatten, men 9:46 bryter Ebba Busch trollkontotrenden med ett förslag att sätta gränser för techjättarna för att minska barn och ungas skärmtid, vilket kanske också kan sätta gränser för SD-trollens framfart?

Kristersson försöker fokusera på sakpolitik och gränsöverskridande brottslighet och terrorism, men förgäves.

Redan 10:06 är ”debatten” tillbaka i upprördheten över hoten från SD:s trollkonton. Magdalena Andersson saknar en tydlig markering från Kristersson och ger honom ”en möjlighet att ta tydligt avstånd och markera mot detta”.

Kriminalitet, terrorism och annat tjafs får tydligen anstå i Sveriges osäkra trollkontoläge?

Kristersson kontrar med att även S har avslöjats ha anonyma konton 2018 och tycker att ”Sverige har ”viktiga och riktiga” problem att ta tag istället för att ”traska runt i det politiska spelet””.

Muharrem Demirok frågar om statsministern kan lita på Jimmie Åkesson.

Pehrson kallar Demirok för ”penntroll”.

Nooshi Dadgostar anklagar regeringen för att sakna ledarskap.

Statsminister talar om hatkampanjen på nätet mot Moderaterna och Reinfeldt där SSU:s medlemmar ”skickade ut nidbilder och antydningar om att Fredrik Reinfeld skulle vara pedofil på sin tid”. Ett sånt hyckleri, säger Kristersson och jag tillägger – glöm inte vad som hände Sven Otto Littorin!

Muharrem Demirock klämmer till med att Sverigedemokraterna bidragit till islamistiska påverkansoperationer genom att sprida desinformation om att socialtjänsten kidnappar utlandsfödda barn .. och precis här förlorar jag allt förtroende jag eventuellt kunde ha haft för våra folkvaldas intresse för väljarnas önskemål och behov.

… och så mal det vidare, Jimmie Åkesson, trollkonton, trollfabriker, Liberalernas snokande i S interna datorer där en av de skyldiga blev socialdemokratisk medhjälpare på köpet? Så det kan bli!

Så var det frågan om ansvar som alla krävde av alla, den fick liksom aldrig något svar?

Och jag skäms över våra politiker och mår illa. Det här är ändå de här människorna vi ska kunna lita på och som ska fatta livsviktiga beslut om det verkligen, verkligen behövs för att vi - FOLKET - ska kunna överleva i svåra tider.

Det Wallraffas på regeringskansliet och ..

 .. tonläget är högt när det visar sig att det alla redan visste faktiskt händer. För det är väl ingen som längre tror att våra folkvalda är mer varsamma med sanning, lögn, hån, ironi, satir och avsky än vi andra, som förväntas se till att deras inkomster fortsatt ligger högt över medelinkomsttagarens?

Därmed inte sagt att jag sympatiserar med Sverigedemokraternas omogna lekstuga Riks men det finns faktiskt många som borde städa hemma innan de ondgör sig över smutsen hos grannen.

Socialdemokraterna startar med ett krav på att SD:s tjänstemän inom regeringskansliet ska säkerhetsprövas efter Kalla faktas avslöjande om partiets trollkonton.

Något som tydligen ansågs som för milt av partitoppen som klämmer till med en presskonferens med Anders Ygeman, som förmedlar ytterligare ett krav på att – I avvaktan på denna säkerhetsprövning måste dessa individer omgående stängas av från arbetsplatsen.

Ni kommer väl ihåg Anders Ygeman. Mannen som var inrikesminister när läckorna i säkerheten inom Transportstyrelsen blev allmänt kända? Han avgick ju senare, men skulden var någon annans, naturligtvis.

Peter Hultqvist är just nu VÄLDIGT orolig för den nationella säkerheten när SD-s omogna gäng leker på internet. Dvs samma internet som sosseregeringen hanterade med vänster hand när de skickade Transportstyrelsen alla uppgifter till ett annat land.

Varför var det ingen som kände sig manad att Wallraffa åtminstone lite grand när Socialdemokraterna och Aftonbladet gjorde sitt bästa för att ta heder och ära av Sven Otto Littorin 2010?

Under våren 2010 fanns det rykten på nätet och bland sossebloggarna .. att innan valet skulle något hända, något skulle avslöjas, någon skulle "bli rejält SOLbränd i sommar", bli bränd eller rökt. Men mer än så visste ingen. 

Varför var det ingen som Wallraffade på Aftonbladet eller sossekansliet då, i god tid före Almedalsveckan?

Det är ett under att den mannen inte drevs till att inte bara lämna sitt uppdrag utan också sitt liv.

Men det var där och då jag fullständigt tappade det redan svaga förtroende jag hade för politikens falskspelare och ställde mig frågan .. Blir vi behandlade som lättlurade idioter?? Blåsta, rökta, förda bakom ljuset? Är vi så lätta att dirigera, så okritiska och godtrogna??

Lyckligtvis verkar det som de flesta inte är det och det är tur,för inte förrän den här veckan förstod jag fullt ut hur farligt det kan vara om media missbrukas av fel personer. Vilka fruktansvärda följder det kan få om vi matas med felaktiga uppgifter från människor med en dold agenda och inte är mer kritiska inför det skrivna ordet.

För kom ihåg ... DET ÄR ALLTID GRATIS OST I RÅTTFÄLLAN!!

https://anybodys-place.blogspot.com/2017/07/sakerhetspolitiska-radet-peter.html

Politiskt inkorrekt, kvinnoförnedrande/kvinnoföraktande, antifeministiskt ..

 

.. det finns mycket som talar för att jag borde ta detta gamla, trasiga papper mellan tummens och pekfingrets yttersta delar och förpassa det till närmaste soptunna.

Men varför är det inte redan gjort? Varför har jag sparat detta brev, från en helt annan tid, under alla dessa år? Hur hamnade det här? Det kan ju knappast ha adresserats till mig?

Kan det bero på att det finns ett svart hål inom mig som gör att jag faktiskt tycker att det är roligt? Mansföraktande på ett humoristiskt sätt, rent av?

Men även om så skulle vara fallet så är texten så olämplig att alla varningsklockor ringer och allt sunt förnuft ropar .. GÖR DET INTE!

Men jag känner mig själv, (och Nobelpristagaren av Dålig Humor) så jag gör det ändå, skrynklar ihop originalet, slänger det i soptunnan, varnar känsliga personer och känner mig som en rätt hyfsad person i alla fall.

 

Kedjebrev

Ärade medbroder!

Detta kedjebrev startades av en man liknande Er själv i förhoppning att det skall bringa lättnad och lycka åt trötta affärsmän. I motsats till de flesta kedjebrev kostar detta inga pengar. Sänd helt enkelt en kopia av detta brev till fem av Era affärsvänner som är lika trötta som Ni, gör så ett paket av Er fru och skicka henne till den man som står överst på listan samt sätt Ert namn underst.

När Ert namn når toppen på listan kommer Ni att få mottaga 16.487 kvinnor – en del av dem riktiga godingar.

Var förtröstansfull – bryt icke kedjan! En man som bröt kedjan fick sin gamla fru tillbaka.

Er förbundne

 

……………………………………

 

PS. En av mina vänner mottog häromdagen 83 kvinnor. Han begravdes igår och alla säger att han hade ett leende på läpparna för första gången på många år. DS

 

Och – visps, så är detta avskyvärda minne från en svunnen tid borta från mitt hem och kan inte längre solka ner mitt minne när dödsboet ska gås igenom, någon gång i en, förhoppningsvis, inte allt för nära framtid.

 

Bruksanvisningar ..

 .. till alla verktyg, köksredskap och apparater som vi har ägt under alla år, hittar jag i en låda i städskåpet. De flesta är bara minnen efter saker som för länge sedan vandrat vidare till en återvinningscentral, men en var lite oväntad och otippad.

Jag ska rama in den och hänga upp den i skafferiet över hyllan med hund- och kattmat.

HUR MAN GER SIN KATT ETT PILLER

1.    Lyft upp katten som ett spädbarn i ditt armveck. Placera pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt medan du har pillret i handflatan. När katten öppnar munnen, låt pillret rulla in och låt katten stänga munnen så den kan svälja i lugn och ro.

2.    Ta upp pillret från golvet och hämta katten bakom soffan och upprepa från punkt 1. Hämta katten från sovrummet och släng det uppblötta pillret. 

3.    Ta fram ett nytt piller, håll katten i vänster arm och håll baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret och räkna till tio. 

4.    Fiska upp pirret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in närmaste familjemedlem. 

5.    Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din partner hålla huvudet samtidigt som du för in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.

6.    Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en anteckning om att köpa en ny linjal och laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade föremålen som stod i fönstret.

7.    Vira in katten i ett badlakan och be din partner att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun och blås i sugröret.

8.    Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att få bort den äckliga smaken. Sätt ett plåster på din partner arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

9.    Hämta katten från grannens trädgårdsskjul. Hämta ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.

1    Hämta en skruvmejsel i garaget och sätt tillbaka skåpluckan. Sätt på ett skyddande förband på din kind. Ta reda på när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny. Ring brandkåren och be dem hämta ner katten från trädet och be grannen om ursäkt för det demolerade staketet.

11. Hämta det sista pillret i förpackningen och smula det över katten och hoppas på det bästa.

 

HUR MAN GER SIN HUND ETT PILLER

1.  Vira in pillret i en skiva bacon.

2.  Klart!

Jag hade nästan glömt bort Mona Sahlin ..

 .. men i min ohanterliga hög av skräp från förr hittar jag både urklipp och funderingar. Bland annat dessa:

Första Majtal på låg nivå ..

Jag hörde delar av Mona Sahlins första maj-tal på nyheterna i går.

KVINNOR, sa hon. DET är viktiga grejor det! DE kan minsann både ha hästsvans och bh.

.. och så kom den lilla publikfångande roligheten – och då talar jag inte om Anders Borg.

Ha, ha, ha?

Vid mitt köksbord sitter jag och undrar. VARFÖR skrattar alla? Är sossarnas sympatisörer verkligen roade av den här typen av ”skämt”? Är nivån på den politiska debatten SÅ låg?

Kvinnor kan förvisso ha både hästsvans och bh. Samt hög utbildning, kompetens, ansvarsfulla arbeten och låg lön – och då talar jag inte om Mona Sahlin.

I dag skulle detta tal ha mötts av ett ramaskri av kränkthet, eftersom rätten till hästsvans och bh är lika för alla. Tiderna förändras och det som var politiskt korrekt i går kan vara en stupstock för karriären i morgon. Men nivån på de politiska talen ligger fortfarande på samma nivå inom Monas parti.

Djupdykning i ”arkiven” pågår ..

Jag drar ett papper på måfå ur pappershögen som är ca 20 cm hög och hittar en handskriven kommentar till något som jag tydligen läst i dagstidningen ..

Svenska Kyrkan och alla andra trossamfund i landet – släng er i väggen! Det är liksom ingen riktig fart på religionsutövandet här i landet!

Men i Brasilien vet de hur man gör för att komma närmre Skaparen. En präst skickades iväg på en himmelsfärd i ett moln av ettusen (1000!) färgglada, heliumfyllda ballonger.

Ett praktfullt, initiativrikt slut som dessutom visas för hela världen.

De vet inte riktigt vart han tog vägen, men lite spill får man väl räkna med i starten på något nytt? Färdriktningen var ju i alla fall den rätta.

Både nu och då förutsatte jag att den ballongflygande prästen gjorde sin sista resa på detta fantastiska, färgsprakande och miljövänliga sätt, men när jag nu, många år senare, hittar slutet på historien visar det sig att den inte var så upplyftande som jag trodde då.

Det är nog säkrast att alla behåller de traditionella begravningsrutinerna så vi inte riskerar att religionsförkunnarna faller som höstlöv i våra trädgårdar eller på offentliga platser under färden till paradiset.

https://www.svd.se/a/f7a656f8-59ec-32bb-a292-997ae812c76b/ballongprasten-borta

https://www.svd.se/a/b19f131a-cc98-33a5-bb75-669d7a691c06/sokandet-efter-ballongprast-installt

https://www.svd.se/a/7aa5dc6d-f10a-391c-942b-01b41b3c2639/ballongprasten-hittad-dod

Döstädning.

Jag har kommit till insikt om att jag förmodligen redan hade drunknat och dött under allt jag samlat på mig under åren, om jag hade levt som singel.

Men nu när jag varken förstår eller passar in i nutiden verkar det vara dags att åtminstone rensa ut det som kan anses vara kränkande, opassande eller rent av åtalbart.

Och alla ”värdefulla” prylar som ingen annan än jag kan se någon mening med behöver faktiskt inte bo här för alltid.

Döstädning med andra ord. En förskräckligt deprimerande sysselsättning, måste jag erkänna och då har jag bara skrapat lite försiktigt på ytan.

Hittills har jag insett att jag har ca 25 ljusstakar, omkring 22 ljuslyktor och 7 fotogenlampor. Det är alltså bara de som finns synliga i bostaden, vad som döljer sig på vinden kanske jag aldrig kommer att få full insyn i.

För att inte tala om kläder. Jag köper kläder för att de är vackra, unika, nostalgiframkallande eller bara har ”rätt” färg utifrån hur jag känner mig. De behöver inte nödvändigtvis vara i rätt storlek heller. Min sista examensklänning finns kvar, diverse festkläder som bara passar en mycket ung och smal person kan jag bara med möda pressa mig in i, om jag inte behöver dra upp en dragkedja. Men jag vårdar dem ömt i deras eget rum, tillsammans med alla andra plagg, hattar, skor och handväskor från alla olika faser i mitt liv.

Förmodligen har jag någon slags diagnos.

I fönstren finns 28 pelargoner som kräver att jag snarast klipper ner dem, föryngrar dem och tar tillvara på skotten, vilket förmodligen slutar med att jag sitter där med ett 50-tal pelargoner på försommaren. Men de kan ju få leva sitt liv utomhus under sommaren, så får jag ta alla obehagliga beslut i höst.

Det är värre med alla brev, dagböcker, utkast, urklipp och funderingar som finns både här och där i lådor, skåp och kartonger. De tar plats. Det mesta har inget värde för någon annan än mig, om ens det. Redan nu har jag strimlat bort 10 års samlade dagboksblad, som fick mig att komma ihåg mycket som jag verkligen har gjort allt för att glömma.

Men pappershögarna MÅSTE ner i hanterbara volymer och jag lider svårt bara vid tanken på att det som finns där kommer att försvinna FÖR ALLTID!

Men så får jag plötsligt en sk snilleblixt. Det som fysiskt tar så stor plats kan ju faktiskt få plats HÄR!

Det blir också väldigt lätt att städa bort när den dagen kommer.

GENIALISKT .. om jag får säga det själv.

Så det här utrymmet kommer under oöverskådlig tid att vara en förvaringsplats för sådant jag ännu inte vill skiljas från. Kom gärna in och titta men förvänta er inget annat än skräp, minnen och kom-ihåg-grejor.