Plötsligt blev jag fascist?

 Det är valrörelse och motståndaren ska knäckas, och jag kan riktigt känna paniken från vänsterkanten, som har mest att förlora.

Välfärden som ska ”räddas”, klimathotet som ska ”bekämpas och gängen som ska ”knäckas”, om och när någon hittar en lösning under en hittad sten, det är saker som kan vänta till efter valet. Men nu är det Miljöpartiet som ska räddas, Högern som ska bekämpas och Ebba Busch som ska knäckas. Det är viktigare än något annat.

Resten kan faktiskt vänta till nästa val. Precis som det fick göra 2014.

Och 2018.

Men, som sagt, ett verkligt hot som Ebba Busch måste knäckas NU, för annars är sossarna ”körda” och då spelar det ingen roll om knäckandet också inbegriper en stor del av den sk vanliga medelklassen.

Sådana som jag till exempel.

Ointressanta, halvbildade figurer utan större betydelse som tar sig friheten att inte uppleva Henrik Schyfferts framträdanden som fantastiska kulturupplevelser.

När Ebba Busch får frågan om vad som varit hennes värsta kulturupplevelse och svarar hon ärligt .. Det mesta med Henrik Schyffert. Tyvärr, men han är inte rolig.

Och, vips, så är hon fascist?

Alla vi andra då? Alla vi som inte har förstått Henrik Schyfferts storhet, ska vi också hängas ut som livsfarliga, stöveltrampande fascister?

Jag inser att jag ligger illa till eftersom jag offentligt har publicerat mina låga åsikter om Henrik Schyffert och hans likar .. HÄR .. HÄR .. HÄR .. HÄR .. HÄR .. samtidigt som jag älskar att ta del av det Jens Ganman och Henrik Jönsson publicerar och om det inte gör mig till en tvättäkta fascist i de rättrognas ögon kan jag tillägga att jag dagligen läser Nyheter i Dag.

Så om vi får ytterligare fyra år med den här regeringen, dess kulturpolitik och tolkning av demokrati och yttrande- och åsiktsfriheten så är det nog ganska kört för mig.

Och för resten av den vanliga medelklassen som förväntas fortsätta gå till jobbet, vara lydiga och finansiera hela tjottaballongen.

Men rätt ska vara rätt. Jag ogillar Henrik Schyffert och hans likar, men unnar honom alla priser kultur- och politikereliten anser han förtjänar och anser att han/de har samma rätt som alla andra att vara idealistiskt självgoda, göra karriär, tjäna pengar och hävda att de, och bara de, står för den enda rätta och riktiga åsikten.

Under förutsättning att de ger mig samma rätt och slutar kalla mig för fascist.

Det är respektlöst mot svenska folket ..

 .. ryter Magdalena Andersson upprört och jag kan inte göra annat än att hålla med.

Det är faktiskt respektlöst mot svenska folket att försöka bryta mot de regler som faktiskt finns i riksdagen. Det är också respektlöst att köpa ministerposter genom att utlova bidrag till ”aktiviteter” i andra länder och det är i högsta grad respektlöst mot väljarna att inte ha andra lösningar på deras akuta svårigheter än löften om att ”vända på stenar” för att om möjligt hitta  … ja, vaddå??

Och är det inte respektlöst mot de som valt den sittande riksdagen att de folkvalda inte ens kan tala med varandra? Och då menar jag alltså MED varandra och inte genom någon annan.

Bör inte alla väljare respekteras oavsett vem eller vad de röstat på? Förtjänar de som röstat mot det sittande regeringsalternativet ett mindre respektfullt bemötande? På twitter är det snarare en regel än ett undantag att de utanför vänstervärmen bemöts på ett minst sagt respektlöst sätt av dem som röstats fram till ministerposter av ”de goda medborgarna”.

Ibland undrar jag om inte de ledande socialdemokraterna i hemlighet föraktar de grupper som sett till att de kunnat leva ett liv som är få i samhället förunnat. De som de känslosamt kallar för ”vanligt folk” som de mött i valrörelsen.

Men det som är mest respektlöst är att Magdalena Andersson låtsas brinna för pensionärerna, när hela det här kaoset handlar om att hålla Nooshi och Annie på gott humör så att hon själv kan fortsätta klamra sig fast vid statsministerposten efter valet.

För om de sk fattigpensionärerna legat sossarna varmt om hjärtat hade det varit lätt att lösa det under de senaste 8 åren och inte fem i tolv innan en budgetomröstning.

DET är respektlöst!

Så sant, - säger Katten. Mer pengar till pensionärerna och särskilt till dem som har katt. Ett kattbidrag på 1000 kr skattefritt i månaden borde vara ett valvinnande löfte som alla partier borde ställa sig bakom!

Fiskmåspolitik, (flyg in, för en massa oväsen, skit ner stället och flyg ut igen)..

 .. det skrev jag mycket om när Dan Eliasson var i farten och omorganiserade Försäkringskassan, Migrationsverket och Polisen. Den insatsen påverkar dessa myndigheter än i dag.

Dan Eliassons passion för LEAN, ”ett new publicmanagement-system som inte har bäring på den verklighet som vi nu ser”, har också påverkat hela vänsterrörelsen så till den milda grad att offren för de politiska misstagen och den bortslarvade handlingskraften söker trygghet hos dem som skapat kaoset men hotar om ett raserat samhälle om de inte får fortsätta att ”vända på stenar” i samhällsbygget i ytterligare 4 år.

Jag skrev också om det efter valet 2014 när jag kände att jag inte orkade vänta ytterligare 4 år på en förändring. En förändring som aldrig kom, fiskmåsarna är fortfarande kvar och om jag skulle skriva om den texten igen, utifrån de problem som tillkommit, så skulle jag nog gå in i ett mörker som jag misstänker att jag skulle få mycket svårt att ta mig ur.

Nu närmar vi oss ytterligare ett val och i dag kan inte Annie samarbeta med Nooshi eller Jimmie. Hon kan inte tala med Ulf, Ebba eller Johan eftersom de talar med Jimmie men hon kan tala med Magdalena som kan tala med Nooshi och sedan återge samtalet på ett sätt som gör att Annie inte alls vet vad Magdalena och Nooshi kom överens om och då är det väl helt logiskt att Annie tycker som Magdalena gör men inte alls samarbetar med Nooshi? Eller hur det nu blir?

Det såg jag verkligen inte komma 2014.

Att våra ministrars hela existens skulle ligga i händerna på en enda riksdagsledamot, utan partitillhörighet, som ville ha skrivna avtal om bidrag till egna hjärtefrågor för att tillsätta en statsminister och rädda kvar en justitieminister fanns inte ens som ett dåligt skämt.

Att det skulle dö nästan en människa om dagen på grund av kriminellt våld var jag inte heller beredd på. Ingen annan heller vad jag kan förstå, trots att landets justitieminister ihärdigt vänder på ”varenda sten” för att hitta en förklaring som han kan acceptera.

Inte heller förstod jag vad Vilhelm Moberg ville ha sagt om socialdemokratin förrän nu, 57 år efter hans debattartikel i DN. Men då var jag i och för sig så ung att jag inte ens läste den.

Vem ORKAR bry sig, undrade jag för 8 år sedan, när Annie arbetade sig svettig för att komma nära statsministerposten utan att tala med Jonas eller Jimmie eller Ulf, Ebba och Jan som inte heller talade med Jonas eller Jimmie men inte ville tala med Gustav och Åsa vilket Annie gärna ville att de skulle göra eftersom de ville ha ministerposter med henne som statsminister i en borgerlig regering

Nu blev det Stefan Löfven som fick den nitlotten i stället, med känt resultat.

Men varför ska jag ORKA bry mig när våra folkvalda och över en fjärdedel av väljarna uppenbarligen inte gör det, tänker jag i dag.

Det är helt rätt tänkt, - säger Katten. Koncentrera dig på viktiga saker i stället. Mitt välbefinnande till exempel! Kattlucka i ytterdörren, skafferiet och kylskåpet. Sedan kan du ta med dig Hunden på längre promenader i skog och mark så ska du se att du mår mycket bättre.

Och det tror jag han har rätt i.

Rotmosaskeppet.

Jag mår inte bra av att se och höra Annie Lööf, men trots det har jag fullt frivilligt tagit del av både partiledardebatten och Morgan Johansson-omröstningen.

Det måste vara höjden av självskadebeteende att gång på gång bli så här deprimerad på grund av egenvalt dåligt omdöme?

Men min motvilja mot Annie Lööf har egentligen ingenting alls med Annie Lööf att göra, utan med den obegripliga likheten hon har med en av mina gamla lärare.

Rotmosaskeppet kallades hon för, jag vet inte riktigt varför men det var förmodligen ett allmänt vedertaget uttryck på den ort där jag för tillfället gick i skolan. Hon var ett rödhårigt, storvuxet fruntimmer, arrogant och maktfullkomlig och trampade fullständigt hänsynslöst ner alla försök till eget tänkande.

Hon var allmänt illa omtyckt, men det var en kollektiv motvilja vi bara gav uttryck för i största avskildhet eftersom även föräldrar och andra lärare hade en tendens att undvika att ställa henne till svars för uttalade klagomål.

Bortsedd från en elev. En av klassens mest karismatiska killar från en av ortens bästa familjer fick till slut nog och efter dagens och veckans sista lektion låste han in henne i ett förrådsrum. Hur det gick till vet jag inte och varför vi slutade tidigare den dagen ifrågasatte jag inte och varför drömprinsen förflyttades till en annan skola förstod jag inte förrän det var ett faktum.

Men någon gång på natten, på väg hem från en relativt blöt afton, upptäckte en av skolans vaktmästare att lyset fortfarande var tänt i ett av skolans fönster. När han smög sig fram för att ertappa eventuella tjuvar hörde han svaga rop på hjälp och räddade så småningom det rosenrasande Rotmosaskeppet.

Varje gång jag ser Annie Lööf tänker jag på henne.

Och varje partiledardebatt där hon rosenrasande hytter med näven och ryter i om REN OCH SKÄR RASISM! eller HUR UTTRYCKER DU DIG! blir jag 12/13-år igen, hukar i soffhörnet och önskar mig någon ny teknisk funktion som gör att jag kan stänga av henne .. och helst också Per Bolund/Märta Stenevi från debatten.

Jag mår liksom lite illa av att se och höra dem.

Så min högsta önskan det här valet är att tillräckligt många känner som jag och ser till att de förpassas till ett annat rum där jag slipper se dem.

Det är fruktansvärt oansvarigt, ryter Magdalena Andersson.

 Hon anser också att ”det är farligt på riktigt” att begära en misstroendeomröstning mot justitieminister Morgan Johansson, samtidigt som regeringen sitter i känsliga förhandlingar med Turkiet om ett svenskt Nato-medlemskap.

Alltså, jag personligen tror inte att Erdogan bryr sig ett biddevitt om Morgan Johansson och dessutom så skulle det nog bara vara gynnsamt för vår Nato-ansökan om hela regeringen avgick samtidigt med honom. Erdogan har ju själv hintat om att ”regeringar kommer och går” samtidigt som han har klargjort att han har hur gott om tid som helst.

Personligen fick jag nästan en chock när jag såg att Magdalena Andersson tog med Morgan Johansson, Annika Strandhäll, Anders Ygeman och Ann Linde i sin nya regeringsbildning.

Hur tänkte hon?

Och hur tänker hon nu, när hon förkunnar att regeringen hellre avgår än avstår från Morgan Johansson?

Att svenska folket förtjänar politiker som agerar ansvarsfullt i det här läget?

Att svenska folket förtjänar bättre?

Eller ser hon kanske en nödutgång från förhandlingarna om Nato-medlemskap och håller tummarna för att Morgan ska försvinna så hon kan ta med sig resten av regeringen och försvinna tillsammans med honom?

Är lögner, falska påståenden och bortförklaringar en karriärfrämjande egenskap inom socialdemokratin? Att kunna påstå att alla misslyckanden är någon annans fel, är det allt vad som krävs av en minister nu för tiden?

Att utse en sådan person till justitieminister är väl i så fall i allra högsta grad oansvarigt och kan till och med bli farligt på riktigt.

Unga människor dör i gängrelaterade skjutningar. Oskyldiga skadas, traumatiseras och får lämna sina hem vid sprängningar, minderåriga rånas, misshandlas och förnedras, äldre blir utsatta för bedrägerier och rån .. listan kan göras hur lång som helst. Men Morgan Johansson pytsar ut några miljoner här och några där så att vi kan få fler civilanställda poliser som kan utreda och arkivera de brott som eventuellt kan leda till åtal någon gång när domstolarna får tid. Sedan släpps den kriminelle ut i samhället i väntan på en ledig plats på någon fångvårdsanstalt.

Samtidigt har han mage att skylla på att kommunerna har för få ungdomsgårdar och på socialtjänsten som inte gör sitt jobb!!

Med Morgan Johansson som justitieminister kan de inte göra sitt jobb, eftersom den som har det högsta ansvaret är samma person som skyller sin egen oförmåga på kommunerna?

Men Morgan Johansson ser fram emot att få ytterligare 4 år på sig att bestämma vad som blir bäst och kanske kan göras efter att kommunerna har rättat till sina misstag och kommit tillrätta med den besvärande kriminaliteten.

                                                       @Steget Efter

Magdalena Andersson är arg! Jättearg! Hur understår sig oppositionen att väcka misstroende mot Morgan Johansson som i åtta år har suttit och plikttroget twittrat om allt han tänker göra, någon gång, kanske när som helst eller kanske inte alls .. beroende på hur opinionssiffrorna ser ut.

Men Magdalena Andersson och alla blinda sosseväljare bör tänka sig för och komma ihåg att Morgan Johansson inte är den förste politikern i världen som vigt sitt liv åt att fabulera på twitter, glorifiera sig själv, skapa fake news och skylla på allt och alla utom sig själv eller sitt eget parti.

Likheten är slående och ambitionen är den samma .. ytterligare fyra år vid makten!