.. i bruset och kalabaliken runt decemberöverenskommelsen. Den Hälsosamme Ekonomisten är en, Dick Erixon en annan och Gunnie som kommenterade i mitt
första inlägg, "Det är glasklart ...
", är en tredje och det finns säkert många, många fler.
Själv blev jag störtförbannad. Oerhört upprörd .. och delvis är jag väl
det fortfarande, eftersom jag är tveksam till själva formerna för
överenskommelsen, sättet den presenterades på och kraftigt skeptisk till Stefan
Löfvens förmåga att hålla sig till avtal i största allmänhet.
Men det som skapade det verkligt stora rabaldret tror jag är politikernas
oförmåga att kommunicera med väljarna.
En gång skrev jag om språkets 28 bokstäver ... Med bara 28 bokstäver till hands kan vi överta någon annans identitet
på Facebook och det behövs tillgång till samma antal för att få den tillbaka
eller borttagen. Det går också att försörja sig som författare eller journalist
med hjälp av bara 28 bokstäver .. en del blir faktiskt rätt förmögna genom att
använda dem väl.
Det behövs inte mer än 28 bokstäver
och en person som utnyttjar dem för att skapa panik på bostadsmarknaden eller
börsen, misstänkliggöra en regering eller förvandla en lögn till en sanning.
Eller tvärtom.
28 bokstäver kan ödelägga en karriär,
bilda en mobb, knäcka en medmänniska eller innebära hopp, vänskap och
gemenskap. Tänker vi någonsin på det när vi öser ur oss det som känns mest
angeläget för stunden?
Språket består av 28 bokstäver, har
ni tänkt på det? Ta bort en eller två .. hur skulle det då bli?
Allt vi läser och skriver består av
dessa 28 bokstäver som vi inte alls är rädda om utan tvärtom handskas ovarsamt
och vårdslöst med, är inte det rätt märkligt?
Och inte kostar de någonting heller.
Helt gratis kan vi använda dem till att håna, hota, misstänkliggöra, beundra,
avguda och lovorda människor vi inte känner .. eller så kan vi använda dem till
att föra öppna och förutsättningslösa samtal med varandra.
Men för det mesta använder vi dem
till att uttrycka absolut ingenting.
Stefan Löfven använder språkets 28 bokstäver till att svära sig fri från
allt ansvar, Anna Kinberg Batra använder samma antal för att beskriva sitt
ansvar för Sverige och båda behöver hela alfabetet när de prisar sin lyckliga
stjärna för att det inte blev något extraval.
Sverigedemokraternas väljare har verkligen användning för varenda bokstav
i sin upprördhet över att deras röster ogiltigförklaras och sosseväljarna tar
lika många till hjälp för att försöka skapa en vinstsituation av en förnedrande
förlust.
Sanningen är väl den att ingen hade vunnit på ett val som ingen ville ha.
Inte ens Stefan Löfven som bara hasplade ur sig en kombination av de 28
bokstäverna som .. hoppsan? .. formade sig till ett utlyst extraval?? Bara
sisådär .. liksom .. det bara blev?
Man ska vara rädd om språket, annars vet man inte hur det blir. Det har
jag ibland anledning att påminna mig själv.
Men OM bara allianspolitikerna hade förstått vilket chock det skulle bli
för deras väljare .. som var rustade till tänderna inför ett nyval .. när de
insåg vad som hänt bakom ryggen på dem. Som ett slag i ansiktet fick vi insikten
om att spelreglerna hade förändrats.
I hemlighet?
Utan ett enda ord som kunde ha förberett oss på vad som var i görningen?
All hänsyn visades den obalanserade statsministern och hans
handlingsförlamade regering .. så att möjligheten till en uppgörelse inte
skulle falla i elfte timmen.
Nu var det trovärdigheten och förtroendet som föll i stället, samtidigt som väljarnas val helt valdes bort. Kanske går
det att reparera .. oddsen för att regeringen ska köra i diket igen är ju rätt låga, men känslan av att bli lurad .. under ÅTTA ÅR! .. är ganska envis.
Sett så här i efterhand så tänker jag att det hade varit bättre om det
hela skett inför öppen ridå, kanske FÖRE ett extraval, som en försäkran om att
landet inte skulle hamna i samma situation igen.
Det hade kanske skapat diskussioner och upprördhet .. men inte samma
svekdebatt som i dag. Det hade varit ärligt .. och överenskommelsen hade kanske
blivit mer genomarbetad/genomtänkt? Framför allt så hade vi väljare haft en valmöjlighet.
Det hade garanterat kostat rent ekonomiskt, javisst.
Men inte lika mycket som regeringens schabbel med Förbifarten har kostat
hittills och det hade förmodligen varit värt varenda krona i bibehållen
trovärdighet.
Våra 28 bokstäver hade kunnat användas på ett mer inkluderande sätt ..
sett ur ett gräsrotsperspektiv.
Jag är fortfarande både arg och besviken över brådskan, bristen på information, kommunikation och
öppenhet. Från och med nu kommer förmodligen alla kontroversiella beslut att bakas in i minoritetsregeringarnas allt digrare budgetar ..som inte kan fällas .. och därmed inte underkännas av majoriteten i riksdagen.
En demokratisk lösning .. eller ogenomtänkt panikhandling?