Den 18 JUNI 2011 citerade jag ett stycke ur en gammal MAD från 1972. Det handlade om variationsmöjligheterna av 28 bokstäver. Med 28 bokstäver i vår makt är vi i stånd att uttrycka absolut ingenting var slutsatsen:
”28 bokstäver, det är inte mycket, och i dag har tanken legat och nött medan jag läst tidningar, bloggar och kommentarer.
Med bara 28 bokstäver till hands kan vi överta någon annans identitet på Facebook och det behövs tillgång till samma antal för att få den tillbaka eller borttagen.
Det går också att försörja sig som författare eller journalist med hjälp av bara 28 bokstäver och en del blir faktiskt rätt förmögna genom att använda dem väl.
Bara hälften av de 28 bokstäverna kan användas till att beskriva en avgående politiker som "den inkompetenta sladdkärringen" eller "suggan har lämnat in", trots att personen som det handlar om har en kompetens och ett ordförråd som vida överskrider skribenternas. Eller så kan man använda alla de 28 till att tacka för det engagemang och den tid som samma person har gett.
Genom att använda 28 bokstäver på rätt sätt kan den som vill, tolka en kriminell persons ord och försäkringar så trovärdigt att resultatet kan skaka och kladda ner ett lands monarki.
Det behövs inte mer än 28 bokstäver och en person som utnyttjar dem för att skapa panik på bostadsmarknaden eller börsen, misstänkliggöra en regering eller förvandla en lögn till en sanning. Eller tvärtom.
Med hjälp av 28 bokstäver kan du berätta om faror, missbruk och upplevelser som andra gömmer, skäms för och plågas av, och på så sätt ge den hjälp och det stöd som kan vara livsavgörande för någon annan.
28 bokstäver kan ödelägga en karriär, bilda en mobb, knäcka en medmänniska eller innebära hopp, vänskap och gemenskap. Tänker vi någonsin på det när vi öser ur oss det som känns mest angeläget för stunden?
Språket består av 28 bokstäver, har ni tänkt på det? Ta bort en eller två .. hur skulle det då bli?
Med språket och de 28 bokstäverna kan en människa roa och glädja ett helt lands befolkning och även beskriva ledan och tristessen med åldrandet, visst är det fantastiskt? Allt vi läser och skriver består av dessa 28 bokstäver som vi inte alls är rädda om utan tvärtom handskas ovarsamt och vårdslöst med, är inte det rätt märkligt?
Och inte kostar de någonting heller. Helt gratis kan vi använda dem till att håna, hota, misstänkliggöra, beundra, avguda och lovorda människor vi inte känner, eller så kan vi använda dem till att föra öppna och förutsättningslösa samtal med varandra.
Men för det mesta använder vi dem till att uttrycka absolut ingenting.”
Den 20 mars 2013 återkom jag till de stackars futtiga 28 bokstäverna och skrev bland annat:
”Ett skickligt användande av de 28 bokstäverna kan ge oskickliga människor makten över ett helt land och ett oskickligt användande av samma bokstäver kan få en skicklig människa att förlora sitt arbete till någon som använder orden bättre men utför arbetet sämre?”
”För ögonblicket saknar jag en ordlista över alla ord som blivit olämpliga de senaste åren. Ord som inte får yttras, användas eller ersättas av något som kan tolkas som det ord som är förbjudet. Förbjudna ord som tillsammans bildar murar mellan människor som egentligen vill använda sina 28 bokstäver till att tala med varandra.
28 bokstäver är som sagt inte mycket och begränsar vi kombinationsmöjligheterna så blir det fattigare och meningslösare att försöka kommunicera annat än i små grupper där alla talar samma språkliga bokstavskombinationer.
Blir en sådan grupp tillräckligt stor så har vi skapat ett nytt språk och blir tillräckligt många ord förbjudna så kommer vi förmodligen inte alls att begripa vad vi säger eller menar och då kan vi säga och mena vad som helst, eftersom ingen annan ändå begriper vad vi säger eller menar?”
I dag har språket förvandlats på ett sätt som jag ärligt talat inte trodde var möjligt 2011.
Särskilt i de grupper som ser sig som utvalda till att leda och upplysa hela folket – journalister, politiker och folkvalda representanter, alla jonglerar lika lättvindigt och slarvigt med de värdefulla bokstäverna som är det enda vi har för att kunna kommunicera med varandra.
En lögn är inte längre än lögn om den döljs under ett täcke av löst sammansatta bokstäver. Bokstäver kan formas på ett sätt som inte alls för länge sedan hade fått personen i fråga att uteslutas från alla sociala sammanhang, men som i dag lätt skrivs av flera folkvalda riksdagsledamöter utan verklighetsförankring och arbetslivserfarenhet.
Lägstanivån på hur vuxna människor talar till andra har sjunkit till en plats som jag inte trodde var möjlig.
Men det ska jag väl inte anmärka på, bokstäver är ju ändå bara krumelurer som bildar ord som var och en får tolka som de vill?
Men det som är verkligt oroande är att detta bokstavsmissbruk verkar vara ett vinnande koncept när det handlar om att sälja in ett politiskt budskap till människor som tappat tron på månglarna i riksdagen eller mediehusen och inte längre lyssnar eller bryr sig om vad de egentligen säger.
