Jag är Marcus Birro!

Stupstock, skamstock, hängning, offentlig tortyr, människobränning eller stympning .. det var faktiskt folknöjen för inte alltför länge sedan.

Innan Madame Giljotin gjorde sin entré på scenen avrättades dömda adelsmän genom halshuggning med svärd eller yxa, medan "vanligt folk" gav publiken lite mer underhållning genom att avrättas genom hängning, rådbråkning eller genom att brännas på bål. Lättare förseelser bestraffades med stympning av valda kroppsdelar till allmänhetens förtjusning .. men även den högre klassen kunde bjuda på sensationer, då bödeln inte alltid träffade rätt eller yxan/svärdet var så oslipat så att den dömdes huvud måste hackas av kroppen.

När jag som barn läste om franska revolutionen häpnade jag över beskrivningen av människorna som tillbringade hela dagar vid giljotinen .. stickande, samtalande och ivrigt hurrande när de som ansågs tillhöra eller sympatisera med överklassen blev ett huvud kortare.

Så det var .. förr.

Vad hemsk! Men det måste ju ha berott på att människorna led, svalt och tvingades till uppror. Annars hade det väl aldrig hänt, eller hur?

Nu vet jag bättre. På internet finns det dagsfärska halshuggningar att tillgå för den som inte tycker att det räcker med att hata verbalt.

Och lynchmobben och gamarna finns på plats även här hemma. Bara det utses ett offer .. skyldigt eller oskyldigt, det kvittar .. så samlas de och bekräftar varandras förträfflighet utan att ägna en tanke åt att det är en människa av kött och blod som de sliter i stycken.

Vi har haft höns. Bland dem är det inte ovanligt att en svag, lite avvikande, försvarslös individ får hela flocken på sig och till slut blir så försvagad, hjälplös och ensam att den helt enkelt ger upp och dör .. vilket gör att gruppen sluter sig tätare i avvaktan på ett nytt offer.

Dagens reinkarnerade mordiska höns, blodtörstiga gamar och ivriga, applåderande mobb finns bara ett musklick ifrån dig. På twitter under hashtagen #birro eller #birrogate, i kvällstidningarnas sensationsjournalistik där journalister hetsar mobben för tjäna pengar på att avrätta någon som inte inordnar sig i ledet, på bloggar och i samtal där gamarna festar när de får möjlighet att hacka sönder en medmänniska och lystet kan spekulera i .. se hur dåligt han mår, tänk om .. ja tänk bara om han till och med ..??

I dag är det Marcus Birro som ska hackas i bitar .. det var det förresten i går också .. och eftersom han envisas med att behålla sin personlighet och sitt egenvärde så är det väl det i morgon också?

Jag är Marcus Birro i dag .. och det finns fler än jag som tycker det som sker är motbjudande .. till exempel HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR

Jag är Marcus Birro .. eftersom jag anser att vi alla har rätt att umgås med vilka vi vill, som människor .. utan att värdera dem efter religion, hudfärg, politiskt ställningstagande eller klasstillhörighet. Jag vill kunna tänka, tycka och säga det jag vill och känner utan att behöva riskera att slitas sönder som hatobjekt för människor som har hatet och hånet som livsinnehåll.

Jag är Marcus Birro .. för precis som han har jag lätt till starka känslor, skratt och gråt. Jag brinner som en tändsticka hett och intensivt och slocknar lika fort utan näring i form av bekräftelse och jag bär hjärtat utanpå kroppen .. älska mig, tyck om mig och jag gör allt för dig .. och faller lika handlöst när jag kommer i kontakt med ren elakhet eller ondska.

Jag är Marcus Birro .. för jag blöder som han, när någon avsiktligt gör mig illa. Jag vet hur det känns när självföraktet gör att det är svårt att andas och när livet måste levas timme för timme för att vara uthärdbart.

Jag är Marcus Birro .. för jag tror att han, precis som jag, har fallit så djupt att han har sett den gröna exit-skylten, som lockar med befrielse när livet känns som en outhärdlig börda.

Jag är Marcus Birro .. och jag hoppas att han inte upplever sig så ensam att han sträcker ut handen efter den befrielsen nu, som jag kanske själv hade gjort .. om jag verkligen hade varit Marcus Birro i dag.

Dagens Media, Expr., 

"Det finns ingenting som gör mig mera deprimerad ..

 .. än att behöva se planeter utplånas. Utom möjligen att befinna mig på dem när det händer", är ett citat från Douglas Adams som känns rätt så aktuellt när jag försöker begripa svensk inrikespolitik just nu.

Jag lyssnade på Mona Sahlin i P1 i går och insåg att jag inte fattar vad som har hänt, händer eller kommer att hända. Jag begriper inte ens hur de som ser sig som "folkvalda" att styra vårt land ens kunde hamna på valbar plats, än mindre varför de gör som de gör?

Det mesta är fullständigt obegripligt. Regeringen fattar beslut som enbart handlar om att kunna klamra sig fast vid makten, oavsett hur kaosartat resultatet blir för dem som ska leva med följderna .. och oppositionen lämnar fullständig walkover för att slippa reda upp i det kaos som de till stora delar är medskyldiga till.

Den enda röda tråd jag tycker mig se är Miljöpartiet. De som "samarbetar" med dem verkar stå först i kön till den nya åkattraktionen "Drop of Doom".

Vi gick till val för fyra och en halv månad sedan .. det känns som en evighet .. och vad fick vi? En nöjespark för politiker med Fritt Fall som den mest populära sysselsättningen?

Hur många ser fram emot de kommande fyra åren?

Nästa år??

Vad kommer att bli bättre, eller i alla fall likvärdigt .. eller åtminstone inte sämre?

Liiiite obehagligt känns det allt och då tillhör vår familj ändå dem som inte är skuldsatta upp över öronen. Inte ens i höjd med öronen, om jag ska vara ärlig.

Eftersom skarven mellan januari och februari är min depp-period på året så ser jag nattsvart på tillvaron just nu .. vad är det egentligen för mening med allting?? Någonting?

Det kändes liksom inte lättare att leva efter att ha lyssnat på MonaSahlin, måste jag erkänna. Hade jag inte redan varit deprimerad så hade jag blivit det i går .. några fler makthavare av hennes kaliber och det är lika bra att ge upp och satsa på rena överlevnadsstrategier. Köpa en mjölkko, gräva en bunker, skaffa ett vapen som inte är allt för hemskt att handskas med, fylla källaren med konserver, gräva upp gräsmattan och köpa sättpotatis.

Så jag försöker hålla mig ifrån nyhetsrapporteringen, politiken och hela den vidhängande biddevitten och skaffar mig egna utmaningar. Hur mycket kan man till exempel göra själv för under 100 kr?

Jag använde en stor bordsduk och 2 par gamla köksgardiner som jag av okänd anledning köpte på loppis för ca 30 kr totalt, en del av spetsarna och banden från en fyndpåse på 40 kr och lade till lite gratisarbete och det här är resultatet. 

Stockholm Fashion Week .. släng er i väggen!

 

Och nu känns det redan lite lättare, vilket förmodligen innebär att; om jag inte kan påverka verkligheten så kan jag i alla fall skapa en verklighet som jag kan påverka .. eller något liknande.

På en annan loppis hittade jag det här tyget .. 5,5 meter för 300 kr. Jag tänker använda drygt 2 meter till en swagger efter ett mönster från sent 40-tal, dekorera det hela med en virkad spets med pärlor som jag köpte på Tradera för 65 kr och sedan .. förhoppningsvis .. kommer jag att återuppstå från deppträsket klädd som någon som levde i en annan, och lite begripligare, tid.

Jag är inte någon rolig människa för närvarande, men i jämförelse med det jag hörde på P1 känner jag mig som ett geni som kan uträtta underverk, när jag gör saker av saker som någon annan inte ser några möjligheter hos!!

Smp, DS, DN,

Motpol, Motpol, Ledarsidorna, 6mannen,

Drop of Doom.

Youtube-länk

"Lex Luthor Drop of Doom" heter en liten trevlig åkattraktion i Los Angeles, där man kan roa sig med att falla 116 meter på fem sekunder.

Nu är jag inte direkt känd för att kasta mig ut i det okända hur som helst .. det är snarare tvärtom .. jag har ständigt en plan B, eller C, eller resten av alfabetet i bakfickan när jag företar mig något äventyrligt.

Så när det gäller nöjesparker finns det inte mycket att tjäna på mig. Jag har åkt Vikingaskeppet på Gröna Lund .. det var väl den sista idiotgrejen jag gjorde inom det området, och jag misstänker att den åkattraktionen var för mesig och inte längre finns kvar?

Känslan av att ha betalat för att stå i en kö som leder till en upplevelse som jag helst hade betalat ännu mer för att slippa, är inte något som jag vill uppleva igen.

Men just nu känns det precis som om den valsedel jag plikttroget överlämnade för drygt 4 månader sedan har förvandlats till en biljett till Drop of Doom.

Det höjs röster, det varnas, det publiceras faktabaserade debattartiklar och reportage .. vilket i och för sig är en förändring att glädjas åt .. våra grannländer förundras, övriga världen ömsom skrattar ömsom förfäras .. men kön ringlar vidare mot det fria fallet där alla får betala men ingen är vinnare.

Riskerna förminskas, vinsterna överdrivs, löften ställs på framtiden, de största ekonomiska utgiftsposterna är de som nämns minst och det enda våra politiker är rörande överens om är att uträtta så lite som möjligt i hopp om att det ska bromsa Sverigedemokraternas tillväxt?

  

Opinionsundersökningarna baseras numera på åsikter från människor som frivilligt erbjuder sina tjänster, vilket gör att ingen egentligen vet vad någon vill eller tycker. Personligen svarar jag aldrig på sådana förfrågningar på telefon och de stora enkäterna från SCB som droppar ner då och då skickar jag plikttroget tillbaka .. utan att fylla i dem. Jag litar inte längre på våra makthavare och om jag tycker fel .. så vill jag inte ha den olämpliga åsikten registrerad.

Vår hjälpsökande regering med de utsträckta händerna, använder ordet samarbete som ett krav på förslag eller reformer som oppositionen kan tänka sig att genomföra med deras stöd? Oppositionen säljer ut sina väljare för att slippa regera. Vi har ministrar vars insatser borde ha varit guld värda för vilka grävande och ifrågasättande journalister som helst .. utom de svenska som klamrar sig fast på redaktioner som är i så desperat behov av skattesubventioner för att överleva att de ivrigt sågar av grenen de sitter på.

En bortre gräns i sjukförsäkringen .. vad tycker Aftonbladet? Gynnar det SD eller inte? Vilken är den politiska vinsten .. Vad vinner VI på beslutet? Men ingen frågar efter dem som det egentligen handlar om.

Politiker och journalister .. var finns skillnaden? Två yrkesgrupper med mycket makt och en utsatt anställningssituation där båda grupperna kan tillintetgöra varandra .. hur sunt är det? Löften om överlevnad i form av ytterligare presstöd eller andra skattefinansierade kryckor avgör medias sympatier eftersom politikernas vara eller inte vara hänger på rubrikernas formulering?

Kliar du min rygg så kliar jag din .. medan väljarna/medborgarna får nöja sig med att stå i kö till vår egen variant av Drop of Doom.

Fritt Fall .. är något som jag ALDRIG skulle utsätta mig för frivilligt. Bortsett från att jag lider svårt av höjdskräck bara jag ska byta taklampa, så tycker jag att det är dumt .. ja, rent av enfaldigt .. att betala för att riskera livet.

Men det verkar som om jag ofrivilligt blir bjuden på en sådan resa just nu. För oavsett hur positivt jag än försöker se på omvärlden, framtiden och möjligheterna ..

.. så känns det som jag sitter där. HÖÖGST upp, med nötta säkerhetsanordningar och med en ångestklump i maggropen .. i väntan på klicket som säger att .. NU släpper den sista spärren ..

..  NUUUUUU ÅÅÅÅKEEER VI .. mot undergången på fem sekunder!!

Och ingen kan bromsa eller vända .. för när vi väl faller, då är det för sent.

Så känner jag nu. Därför är det inte så roligt att hänga med i .. och tänka och tycka om .. samhällsrapporteringen. Och därför kastar jag mig i stället över det som kan vara positivt och glädjerikt i min egen lilla verklighet .. där jag kan vara både blind och döv ett tag, medan jag läser, syr kläder av gamla gardiner och dukar eller målar fåniga katter i akryl .. vilket egentligen är det värsta jag vet.

Akryl, alltså .. fåniga katter är det alltid lika roligt att leka med.

6mannen, Ledarsidorna, Ledarsidorna, Motpol, Fnordspotting, Dick Erixon,

Judar varnas för att besöka Malmö, ..

 .. journalister som besöker Rosengård med kippa och Davidsstjärna hotas till livet, svensk press skriver tårdrypande och vackert om resor "i spåren efter Förintelsen" och anställer skribenter med antisemitiska åsikter och om någon reagerar så sopas hela problemet under en matta av vita, medelålders svenska män?

I går gav Uppdrag Granskning en skakande inblick i hur det är att vara jude i Malmö .. i dag verkar det som om alla andra(?) granskande journalister hade firmafest/semester när programmet sändes?

Annat var det när en frityrgryta .. eller något annat .. orsakade en brand i en moské i Eskilstuna .. DÅ var det fara å färde på löpsedlarna. Då ropade regeringen högt och ljudligt om utbildning av svenska folket!! Men när det gäller antisemitism är vi väl redan utbildade?

Finns det NÅGON som inte hört talas om Kristallnatten, förintelselägren, judeförföljelserna och nazismen? Det är ju händelser som ständigt är aktuella när det handlar om rasism och främlingsfientlighet?

Och ändå så verkar det som om angrepp på judar är något de får vänja sig vid .. om de envisas med att bo i Malmö.

Jag blir rädd på riktigt. När jag var barn berättade min mamma om judeförföljelserna och lägren och jag undrade .. varför GJORDE ingen någonting??

Svaret var att ingen visste. Det tyckte jag var obegripligt? Det var väl solklart att väldigt många människor visste? Det fanns ju till och med bilder i tidningarna som skildrade fasorna, döden och grymheterna?

Det kommer aldrig att hända igen .. sa min mamma när jag hade svårt att sova. NU vet vi hur det kan ske, NU vet vi vad nazismen står för och ingen kommer att kunna göra så igen.

Från den stunden har jag undrat varför ingen fattade att det var MÄNNISKOR som stod bakom grymheterna. De hade kunnat kalla sig för vad som helst .. det var ändå vanliga människor som samlades runt det som då hette nazism och som nu kan kallas något helt annat .. men med samma eller andra medmänniskor som mål?

Att det faktiskt fanns människor som både kunde och ville utföra dessa fasor .. kanske till och med fortfarande finns .. fast det inte syns utanpå! Det var en insikt som skrämde mig när jag var barn.

Jag läste sådant jag inte förstod och blev rädd. Om det kunde hända i Tyskland .. varför kunde det inte hända här? Kunde det hända mig? Mina föräldrar och min lillebror? Vårt hem och vår hund??

Vad hände med alla barns hundar? .. och det visste inte min mamma som inte heller tyckte det var särskilt intressant, och jag grät i kudden vid tanken på alla ledsna barn och ensamma hundar som letade efter dem.

Varför är alla rädda för ett ord som nazist .. när det var människor som bestämde och gjorde allt hemskt? Om någon INTE är nazist .. är det då en GOD människa?

Hur började det? Varför kallade de sig nazister om alla visste att de var onda människor och hur ska vi veta NU, om de kallar sig något annat? .. frågade jag min mamma för länge sedan, och hon svarade ..

 .. DÅ det var det ju ingen som visste.

NU vet vi.

Sov nu och tänk inte så mycket.

SVT, SVT, Sydsvenskan, DN, SvD, Expr., Expr.,

Ledarsidorna, 6 mannen, Motpol,

Dagens Nyheter till varje pris för ett "tänkande folk"?

Göteborgs-Posten rekryterade debattören Alice Teodorescu som chef för sin ledarredaktion.och vänsterjournalistiken fick fantomsmärtor i amputerade delar av tankeverksamheten. Djupt skakad lyckades Lisa Bjurwald kläcka ur sig klyschor som "ultrakonservativa strömningar" och gamla rasistfloskler som "SD-omhuldade Teodorescu" ... och sedan tvättade jag händerna med handsprit och hjärnan med en gammal årgång av MAD.

Kultur-, media- och samhällsfrågor samt det politiska samtalet är totalt ointressant just nu. Döverenskommelsen släpper bara fram samma gamla, inskränkta "debattörer" och samma gamla floskler, klyschor, käbbel och smutskastning som återvinns i samma gamla verbala uppstötningar .. särskilt ymniga om någon .. "utifrån" .. händelsevis lyckats uttrycka något begripligt eller intressant.

Det enda som kan bryta tristessen är väl om Löfven & Co får feeling och blir ohejdat kreativa i vårbudgetprocessen?

Om jag bara visste att det skulle ske, så skulle det underlätta vår egen, privata beslutsprocess, eftersom vi måste ta ställning till om vi ska förnya vår prenumeration på Dagens Nyheter?

Helst borde vi ha gjort det redan för ett år sedan.

För oss här ute i spenaten kostar den 5.894 kr om året .. och då får vi nöja oss med att få söndagstidningen på måndagen .. vilket gör att vi ofta inte hinner läsa den alls.

För den som bor i huvudstaden kostar samma prenumeration 4.048 kr om året och då ligger redan tidningen på hallmattan när prenumeranten sätter på söndagskaffet.

Jag läser om DN:s uppdragsdeklaration ...

"Dagens Nyheter är oberoende liberal. Vi står fria från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer.

Vår utgångspunkt är att människor, oavsett social bakgrund, ska ha möjlighet att följa vad som händer i världen och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor. Vi verkar i en upplysningstradition som ska bidra till att svenskarna förblir ett läsande och tänkande folk"..

och sedan läser jag chefredaktören, Peter Wolodarskis ord; .. "Den som läser Dagens Nyheter får veta mer än andra".

Vad fint det låter, eller hur? Ett läsande och TÄNKANDE(!) folk som får veta mer än andra .. tack vare Dagens Nyheter!

"Människor, oavsett social bakgrund, ska ha möjlighet att följa vad som händer i världen och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor .. men förutsättningen är att de bor i en storstad då förstås .. och kanske inte direkt utan hänsyn till social bakgrund?

Den som bor på landsbygden, är lågavlönad eller pensionär, har knappast råd eller intresse av att betala 1.846 kr MER för sin tidning, än vad samma lågavlönade eller pensionerade läsare betalar i stan. En ogift person född 1938 eller senare har 7.899 kr i månaden i garantipension, från och med i år .. så 5.894 kr/år är kanske i saftigaste laget för att få förmånen att  läsa, tänka  och veta mer än andra?

Med tanke på att mer än hälften .. för att vara lite vänlig .. av våra journalister, redaktörer och ledarskribenter har sina sympatier på vänstersidan, så tycker jag att kostnaden för utbärningen av tidningen är ett dåligt argument för "kostnadsklyftorna" när det gäller rätten att "delta i debatten om viktiga samhällsfrågor".

Vad hände med att solidariskt axla varandras bördor? Kultur för alla? Det fria ordet och det lika värdet?

Bära varandras kostnader, är tydligen bara intressant om Någon Rik bär de egna fördyrade levnadsomkostnaderna .. men helt otänkbart för Kultur/Media-arbetaren om det handlar om att dela prenumerationskostnaden med dem som sliter i hemtjänsten på vischan?

Eller är det aktieägarnas behov av en nödvändig .. men föraktlig .. VINST som gör att redaktörernas rop på hjälp från skattebetalarna blir allt desperatare?

Hur viktigt är det EGENTLIGEN att "svenskarna förblir ett läsande OCH tänkande folk"?

"Oavsett social bakgrund"?

Oavsett var de bor?????

Vilka "svenskar" är det som ska förbli tänkare med DN:s hjälp?

VI??

Men visst behöver vi en tidning? .. säger Maken som inte tycker om förändringar.

Vi har alltid haft det .. men, varför ska vi ha det NU? .. säger jag. Och framför allt .. vill du betala 1.846 kr mer för att bli ständigt uppdaterad om vad som händer med Slussen och få sämre service än de som bor i stan?

Och där står vi nu. Är det värt att betala 5.894 kr för att ha något bredvid kaffekoppen på morgonen? Något som för det mesta beskriver en helt annan verklighet än den vi lever i?

Men egentligen så ska vi väl vara tacksamma över att vi inte bor utanför Skellefteå i Mellansel eller Bredbyn. För de som gör det, får betala 2.908 kr MER än huvudstadsbon om året, för att "förbli ett läsande och tänkande folk .. och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor".

Dvs .. 6.956 kr per år för att en person från Bredbyn eller Mellansel ska få "möjlighet att följa vad som händer i världen och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor".

Var är alla hönsen som borde vara hemma, ..

..  var är alla indianerna som har till uppgift att paddla kanoten och alla hamstrarna som ska få hjulet att snurra?? Varför finns det inga vassa knivar i lådan och hur kom alla tomtarna upp på loftet när hissen inte gick ända upp?

Hur mår våra makthavare .. egentligen???

De har ju ändå ett arbete med stort och ibland livsavgörande ansvar för hela landets befolkning där .. till exempel .. psykisk ohälsa kan göra stor skada? Eller är en så personlig fråga djupt kränkande?

Min mamma var dement och så här i efterhand kan jag se de symptom som vi gjorde vårt bästa för att inte se eller som vi låtsades vara tecken på normalt åldrande. Det lite orörliga och aningen skeva ansiktsuttrycket, den osäkra, försiktiga blicken, de normala, men ändå obegripliga uttalandena och kom-i-håg-listorna, den ökade aggressiviteten/misstänksamheten och de fullständigt trovärdiga samtalen, som visade sig bygga på en felaktigt uppfattad verklighetsbild.

Jag såg det inte då .. men jag ser det nu. Särskilt när jag jämför foton och beteendet hos en annan person med stort ansvar .. och då undrar jag vad som hade hänt om min mamma hade haft en ministerpost redan innan hon fyllt 60, då de första tecknen på demens visade sig?

Finns det något som helst krav på en läkarundersökning innan en person utnämns till minister?

Om inte .. så borde det finnas det!

Just nu har vi en minoritetsregering som fick jobbet enbart därför att statsministerkandidaten lovade och bedyrade att den gemensamma budgeten hade det stöd den inte hade.

Vilket medförde att han i efterhand fick ropa på hjälp och stå med utsträckta händer medan den röstades ner och att han fick göra det han absolut och utan tvekan lovade att INTE göra .. regera med oppositionens budget.

De utsträckta händerna blev de desperata händerna hos en drunknande som klamrade sig fast vid de enda räddarna som fanns .. vilket gör att vi nu har hela riksdagen plaskande i ett bottenlöst träsk av förvirring.

Utbildningsminister räcker ut händerna och vill ha hjälp från oppositionen ..  Finansmarknads- konsumentministern-biträdande finansministern törs inte fatta beslut utan att ha en stark hand från oppositionen att hålla i/skylla på, bostadsministern söker med ljus och lykta efter en ledarhand från samma ställe, socialförsäkringsministerns hand famlar efter en parlamentarisk kommitté och finansministern vill tillsammans med statsministern både ha kakan och äta upp den.

Det vill säga .. behålla räddningsvästen men slippa egna åtaganden eller löften.

Mona Sahlin och Örebro-politikern Rasmus Persson vill rehabilitera jihadistkrigare med kommunala jobb och eftersom kommunerna .. i likhet med staten .. inte har så värst mycket att erbjuda, mer än jobb inom vård-, skola och omsorg så är det väl där de hamnar .. de arga unga männen som inte hade mördat om de bara hamnat där från början.

Det vill säga .. fram till den dagen då alla de andra arga, arbetslösa unga  männen .. som ännu inte rest iväg för att byta sina liv mot en gudomlig tacksamhet .. tar plats som trainees på samma arbetsmarknad. Då gissar jag att traineesen också får vara delaktiga i rehabiliteringen av de återvändande krigarna tillsammans med den supereffektiva hemtjänstpersonalen .. vilket förmodligen gör att det blir ganska trångt hemma hos den hjälpbehövande äldre personen, som är själva förutsättningen för det hela.

Men tänk bara vilken tillgång den handledda och krishanterade vårdpersonalresursen kan bli för oss andra när vår tid kommer.

Vilket får mig att tänka på Jackie Arklöv .. som absolut INTE får komma ut och rehabilitera sig i vården trots att han både krigat och mördat efter att ha vuxit upp under förhållanden som skulle ha skadat vilket barn som helst.

Trist att inte kriminalvården inte är kommunal. Då kunde de som döms till fängelse kunnat fått avlönade jobb och rehabiliterat varandra .. enligt nu gällande logik.

Ledarsidorna, 6 mannen, Fnordspotting, Motpol,

SVT, SVT, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,

Det finns faktiskt roligare saker i livet ..

.. än att försöka få ut något begripligt ur den svenska inrikespolitiken just nu. 

Det som jag förstår gör mig kallsvettig av oro, det som är fullständigt obegriplig får mig att hoppas att det är ytterst avancerat, genomtänkt och till fördel för medborgarna .. men innerst inne fruktar jag att det handlar om en politisk inkompetens och brist på verklighetsförankring som vi aldrig tidigare mött.

Då är det tur att det finns mer näraliggande saker att roa sig med.

Den Makalöse Maurice, till exempel. Han utvecklas i raketfart, växer och upptäcker ständigt nya verksamhetsområden. Med honom i en regering skulle Sverige utvecklas till ett innovativt, kreativt lösningsinriktat och produktivt föregångsland. Framför allt så skulle det bli roligare att bo här och vi skulle alla ha något gemensamt och positivt att ha åsikter om. Istället för att .. som nu .. göra vårt bästa för att ta heder och ära av varandra för att framstå i en bättre dager.

Maurice bryr sig inte om i vilken dager han framställer sig. Han VET att han är unik, vacker, hjärtekrossande och makalös .. och kan få oss att galoppera i vilket takt som helst för att rädda den smörgås, köttbit eller ost som han i ett obevakat ögonblick lagt rabarber på.

Att plocka upp en alldeles nyinköpt ost från golvet i skåpet under trappan, där kattlådan står .. är varken aptitligt eller ekonomiskt .. men att se en siames springa för livet med huvudet högt och med samma ost släpande mellan frambenen har i alla fall ett visst underhållningsvärde.

Mindre underhållande är det att tvätta av en fläskotlett, direkt från mattan, för att se om det finns något ätbart kvar under hund- och katthåren ...

Underhållande .. är mer än jag kan säga om vår nuvarande regering i största allmänhet och utbildnings- och utrikesministrarna i synnerhet. När jag läser om omvärldens syn på oss, alla nya planer för landets bästa, "omlagd" rysk och cubansk politik och satsningar på en ny feministisk historieskrivning i stället för satsningar på insatser för ökad läsförståelse .. är en och annan förbrukad ost eller en nytvättad kotlett att föredra.

För vilka är det som ska läsa de feministiska historieskrivningarna om det blir färre och färre som kan läsa mer än korta sms?

Vid det datorbord där jag sitter just nu, finns en rund, höj- och sänkbar, röd snurrstol på en fembent, hjulförsedd konstruktion. Nästan exakt en och en halv meter bakom min rygg står den stol vid matbordet där jag sitter och äter middag .. eller konsumerar något annat när andan faller på.

Den Makalöse har nu blivit nedslängd, bortföst, utburen, utlåst från detta matbord så många gånger att han börjar ANA att det kanske inte alls är önskvärt att han deltar i måltiden mitt bland tallrikar och karotter, för att förse sig själv.

En ny taktik var därför alldeles nödvändig .. och nu tar han sats .. springer mot datorbordet .. hoppar upp på pallen som då kolliderar med alla grejor som inte borde stå under det .. och sedan elegant gliiiiiiiider fram och stannar EXAKT bredvid min stol.

Det hela tar bråkdelen av en sekund .. vilket gör att jag varje gång blir lika överraskad av att upptäcka att en oskyltigt storögd och elegant placerad siames glider fram vid min armbåge PRECIS när jag lyfter gaffeln från tallriken.

Den korta stund det tar för mig att reagera är också PRECIS den tid det tar att se till att det som fanns på gaffeln, antingen hamnar på golvet eller i munnen på en försvinnande siames.

Men det går ju att åtgärda om jag kommer ihåg att flytta pallen vid alla måltider .. eller stänger in brottslingen i enskilt rum så fort vi tänker äta något .. värre är det med hans nya förhållande till vatten. ALLT vatten .. och det är egentligen inte riktigt klokt hur ofta vi handskas med vatten.

Och för det mesta i situationer där det varken är önskvärt eller en fördel att ha en siames inblandad.

SvD, SvD,

6mannen, Fnordspotting, Motpol,

Life is a story .. told by an idiot, full of sound an fury. Signifying nothing.

 Under min tonårstid tyckte jag .. av någon nu bortglömd anledning .. att det var meningsfullt att lära mig stora stycken av Shakespeare utantill? En annan jämnårig grottade ner sig i värdelöst vetande om astronomi och ytterligare en samlade på "dårdikter" och lärde sig skriva med medeltida bokstäver .. det var den tidens ungdomskultur som krävde originalitet och en personlighet som uppvisade en intressant nördighet.

Det var alltså MYCKET länge sedan, om jag jämför med hur det ser ut i dag.

Citatet från Macbeth poppade, helt omotiverat, upp i går när jag lyssnade på partiledardebatten i P1. Plötsligt slog det mig .. det var inte politik som jag lyssnade på, det var ett skådespel, med skådespelare som uppträdde inför medborgarna med manusbundna, inövade repliker.

Det yttrades inte ett ord som inte sagts tidigare. Det framkom ingenting nytt som vi inte redan visste och de problem och konflikter som till äventyrs avhandlades .. kändes även de manusbundna och till intet förpliktigande.

"I morgon och i morgon och i morgon .. dagarna kryper inskränkta fram från dag till dag, till slutet av upplevd tid" (översatt ungefär, som jag minns det). .. orden är från sextonhundratalet, men kunde lika gärna ha beskrivit våra partiledares uppenbara längtan bort från den offentliga scenen som de tvingades uppträda på i går.

Vi fick "en berättelse, berättad av idioter, full av ljud och raseri, men helt utan mening" .. eller så är det bara jag önskar ett tydligare samhällsengagemang för pengarna? Men kan någon minnas något av värde som yttrades av våra politiska ledare, under en lång förmiddag i riksdagen?

Och på tal om gamla minnen .. är det någon som minns så långt tillbaka som till valet 2010?

Minns ni då alla nyutnämnda ministrar som hängdes ut på tidningarnas förstasidor för att de inte betalat tv-licensen eller betalat svart för barnvakt? Vilken otur de hade som utnämndes precis innan den sista proffesionella, objektiva och oberoende journalisten gick ur tiden.

I dag tillverkas våra tidningar efter klipp- och klistrametoden, den objektiva, oberoende och granskande journalistiken är död och ingen frågar längre efter om en minister själv betalar den del av sina tjänsteresor som är privata semesterdagar, tänker ta upp dem till förmånsbeskattning eller ens om "tjänsteresorna" ingår i tjänsten?

Stackars Mona Sahlin .. i dag hade hennes "lån" på riksdagens kontokort knappast räckt till en notis i lokalpressen.

Det är tre och ett halvt år kvar till nästa val och våra politiker har kommit överens om att det är bäst att avskärma sig så mycket som möjligt från medborgarna och se till att det händer så lite som möjligt under den tiden.

Politiker och journalister? Finns de på riktigt fortfarande .. eller är de bara förprogrammerade karikatyrer i en samhällssatir som vi åskådare ska tro är verkligheten?

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,

Fnordspotting, Ledarsidorna, Ledarsidorna, 6mannen, Maria Skiddi, Dick Erixon, Uvell,