Hyr eller sponsra en fattig?

De EU-migranter som söker sig till Sverige för att tigga kommer från tröstlösa förhållanden. Men när antalet ökar kan Sverige inte stå handfallet. Vi måste bestämma vilken väg vi ska ta.

Ett alternativ är att inlemma tiggarna i det sociala skyddsnätet: bostad, försörjningsstöd och så vidare. Men välfärdsstaten skulle digna under en sådan gränslös princip. I praktiken skulle alla EU-medborgare då ges rätt till fulla förmåner i Sverige.

Ett annat alternativ är att låta kåkstäderna bli ett permanent inslag. Det är ohållbart. Inget vettigt samhälle låter medvetet en slum växa fram.

Vad återstår?

Frågan ställs av Expressens ledarredaktion och svaret på twitter är som vanligt .. man kan inte lagstifta mot fattigdom.

Och det är ju också sant.

Men i ett land där fattigdom är ett relativt begrepp, så borde vi väl kunna komma fram till en lösning som inte innebär att vi tar från de svagaste i samhället och ger till de svagaste i ett annat lands samhälle? Eller hur man nu ska uttrycka det utan att trampa på för många tår?

Av åtskilliga debattartiklar och i ännu fler tweets har jag kunnat förstå att det inom den sk "Eliten" .. bestående av det allra bästa, jämlikaste och godaste landet kan uppbringa .. finns det gott om sk "hjärterum", reserverat för de allra mest publikt nödlidande som skaffat sig "stjärterum" utanför landets affärer.

Där finns det ju också en hel del tillgångar har jag förstått .. även om den som äger dem inte alltid har så god överblick över siffrorna.

När nu sossarna "gillar" moderaternas idé om att försöka begränsa antalet tiggare i landet blir det lite kortslutning i leden. Vad är vad och gynnar inte detta SD?? Vilket egentligen är hemskare än själva frågan och förmodligen garanterar att det inte blir mer än en debattartikel av de här förslagen. 

Vad återstår? Det frågade Expressen .. och tanken kanske var att någon skulle svara?

Och eftersom jag är en lösningsinriktad person med starkt socialt engagemang så gör jag det .. Låt de goda hyra eller sponsra de fattiga.

Ge alla en chans att offentligt få visa upp sin godhet, publicera foton på Instagram av sin egen nödlidande tiggare, hemlöse, missbrukare, psykiskt sjuke eller ensamstående, demente fattigpensionär .. eller skriva krönikor om hur berikande det är att vara till stöd och hjälp för någon som inte kan klara livet själv.

Vi har ju arbetsförmedling och bostadsförmedling och sånt .. så varför kan vi inte ha en godhetsförmedling med en egen hemsida där de goda kan registrera sig och hyllas av dem som är så hårt belånade att de inte har råd med en egen nödlidande? För att göra förslaget extra lockande så kan ju välgörenhetsobjektet förbinda sig att bära en mössa, keps eller t-shirt med välgörarens namn så länge som uppdraget fullföljs.

Tänk!

Det är inte så dum idé. Bara genom att avstå från en eller flera krogsvängar i månaden skulle en "profil" både få cred som bevisat god och tillfredsställelsen av att kunna bevisa denna godhet dagligen på alla upptänkliga sätt.

Det här systemet skulle till exempel ge våra "döende" kvällstidningar chansen att bevisa sin oerhörda solidaritet och godhet samtidigt som läsarna kunde dra sitt strå till stacken genom att köpa den tidning som sponsrar flest hjälpbehövande.

Som Stefan Löfven brukar säga när han trixar med statistiken .. en win - win situation .. som dessutom INTE gynnar SD!!!

.

Fnordspotting, Maria Abrahamsson, Ledarsidorna, Motpol, 6mannen,

Expr., DN,

Behovet av offer för att få godheten bekräftad?

Jag kan för mitt liv inte fatta att vi har den regering som vi har. Varje gång jag ser någon av våra ministrar i något tv-program eller läser något debattinlägg i tidningen, författat av en nybakad minister .. blir jag lika häpen.

Det känns liksom inte som om det är på riktigt.

Vår statsminister talar till folket med en hopkramad lapp i handen .. och det verkar som om någon annan har skrivit den och att han nätt och jämt hunnit ögna igenom texten, men missat innebörden.

Är han verkligen statsminister på riktigt? .. frågar jag mig själv, och blir lika förvånad varje gång jag måste acceptera att .. jodå, det är han.

Fortsätter det så här så kommer regeringen kanske att få Karamellodiktstipendiet innan mandatperioden är över ... och motiveringen kanske kommer att likna den Maria Lundqvist fick 2010 ..  för att ha bidragit till att lyfta själva knäppheten mot nya höjder - bland annat genom sin förmåga att skickligt spela på ”tajmad otajming”.

Så hur overkligt det än verkar så verkar det som om vi får dras med en osorterad socialistisk regering fram till nästa val. Men vad är då socialism, undrar jag som är dåligt påläst i ämnet?

Wikipedia beskriver det så här .. Vanligtvis beskrivs socialism i marxistisk bemärkelse som en politisk och ekonomisk doktrin som syftar till att skapa det klasslösa kommunistiska samhället ..

.. något som andra tolkat som " Det är socialism när de fattiga har mer än de rika", vilket förmodligen blir en sanning när alla ska få bostadsgarantier, arbetsgarantier, försörjningsgarantier och jämlikhetsgarantier. ALLT finansierat av skatt på ovanstående garantier. Eller hur det nu är tänkt .. när bostäder, produktion och arbetstillfällen ska finansieras av skatter från ... ja, vad då?? A-kassan? Traineejobb?? Pensionen? Försörjningsstödet?

Det är knepigt med ekonomi på så höga höjder att det inte ens går att tala om "riktiga" pengar. Sådana som vi vanliga dödliga förväntas överleva på och bidra med?

Men i Wikipedia fortsätter  beskrivningen av socialism ..  i detta samhälle ägs och kontrolleras produktionsmedlen offentligt. Dess omedelbara strävan är att upprätta arbetarmakt, en planerad hushållning och gemensamt ägande av produktionsmedlen (näringslivet).

AHA!!

Socialism är när staten övertar näringslivet och avskaffar vinsterna! Någon har beskrivit det som "Socialism är delning av vinsterna utan ansvar för förlusterna" och att "I den socialistiska ekonomin övertas till och med kriserna av staten". Vilket gör att jag genast förstår Jonas Sjöstedts glädjefnatt över det grekiska valresultatet.

"Socialismen är ett paradis - för kapitalistiska turister" .. verkar också vara en logisk följd och att "Socialismen kommer att förbli populär så länge människorna finner hoppet om att det också ska gå dåligt för andra viktigare än hoppet om att det också ska gå bra för dem själva" kan väl också ses som en självklarhet i sammanhanget.

För det är ju ändå skillnad mellan kapitalism och socialism, eller hur? Som någon mer insatt sa .. "Kapitalismens nedärvda last är den ojämlika fördelningen av tillgångarna, socialismens nedärvda dygd är den jämlika fördelningen av fattigdomen".

Men vad är det som gör att så många längtar efter en relativt glädjelös och oinspirerande tillvaro, där skenheligheten och självgodheten härskar och det enda äkta, godkända skrattet är ett hånskratt?

ALLA kan ju inte hamna i regeringsställning och skumma grädden från blåmjölken? Vad är det som binder samman de socialistiska partierna mer än hoppet om att få bestämma vad andra ska tycka?

Bindemedlet verkar vara nöd, elände, svält, förtryck, orättvisor och flockmentalitet. Människor som är OFFER är absolut nödvändiga för att att vänsterpolitiken, vänsterkulturen och vänsterjournalistiken ska ha ett berättigande och flockmentaliteten är lika nödvändig för att undvika oliktänkande och tvivlare.

Men utan förtryckare finns det ju inga offer.

Så vad gör de goda, jämlikhetssträvande människorna .. som strävar efter att de svaga, förtryckta och fattiga ska få samma liv som de rika eller oliktänkande, som de vill ska bli svaga, förtryckta och fattiga .. när det inte längre finns tillräckligt många hjälpbehövande samhällsgrupper med svältande, förtryckta, sjuka eller hemlösa offer och de själva riskerar att hamna i förtryckarrollen??

Det kan ju inte räcka med att förfölja Marcus Birro i all evighet, eller att anmäla felaktiga åsikter till feltänkarnas arbetsgivare så att det blir ytterligare ett arbetstillfälle ledigt till någon som tänker rätt??

Var hittar en äkta, god och glödande engagerad vänstersocialist nya offer att stå på barrikaderna för .. när de gamla vanliga tagit slut eller inte är tillräckligt nödlidande för att bota godhetsabstinensen och ge det önskade bekräftelseruset?

Sthlm Direkt,

Toklandet, Fnordspotting, Maria Hagbom, Maria Skiddi,

Var är alla hönsen som borde vara hemma, ..

..  var är alla indianerna som har till uppgift att paddla kanoten och alla hamstrarna som ska få hjulet att snurra?? Varför finns det inga vassa knivar i lådan och hur kom alla tomtarna upp på loftet när hissen inte gick ända upp?

Hur mår våra makthavare .. egentligen???

De har ju ändå ett arbete med stort och ibland livsavgörande ansvar för hela landets befolkning där .. till exempel .. psykisk ohälsa kan göra stor skada? Eller är en så personlig fråga djupt kränkande?

Min mamma var dement och så här i efterhand kan jag se de symptom som vi gjorde vårt bästa för att inte se eller som vi låtsades vara tecken på normalt åldrande. Det lite orörliga och aningen skeva ansiktsuttrycket, den osäkra, försiktiga blicken, de normala, men ändå obegripliga uttalandena och kom-i-håg-listorna, den ökade aggressiviteten/misstänksamheten och de fullständigt trovärdiga samtalen, som visade sig bygga på en felaktigt uppfattad verklighetsbild.

Jag såg det inte då .. men jag ser det nu. Särskilt när jag jämför foton och beteendet hos en annan person med stort ansvar .. och då undrar jag vad som hade hänt om min mamma hade haft en ministerpost redan innan hon fyllt 60, då de första tecknen på demens visade sig?

Finns det något som helst krav på en läkarundersökning innan en person utnämns till minister?

Om inte .. så borde det finnas det!

Just nu har vi en minoritetsregering som fick jobbet enbart därför att statsministerkandidaten lovade och bedyrade att den gemensamma budgeten hade det stöd den inte hade.

Vilket medförde att han i efterhand fick ropa på hjälp och stå med utsträckta händer medan den röstades ner och att han fick göra det han absolut och utan tvekan lovade att INTE göra .. regera med oppositionens budget.

De utsträckta händerna blev de desperata händerna hos en drunknande som klamrade sig fast vid de enda räddarna som fanns .. vilket gör att vi nu har hela riksdagen plaskande i ett bottenlöst träsk av förvirring.

Utbildningsminister räcker ut händerna och vill ha hjälp från oppositionen ..  Finansmarknads- konsumentministern-biträdande finansministern törs inte fatta beslut utan att ha en stark hand från oppositionen att hålla i/skylla på, bostadsministern söker med ljus och lykta efter en ledarhand från samma ställe, socialförsäkringsministerns hand famlar efter en parlamentarisk kommitté och finansministern vill tillsammans med statsministern både ha kakan och äta upp den.

Det vill säga .. behålla räddningsvästen men slippa egna åtaganden eller löften.

Mona Sahlin och Örebro-politikern Rasmus Persson vill rehabilitera jihadistkrigare med kommunala jobb och eftersom kommunerna .. i likhet med staten .. inte har så värst mycket att erbjuda, mer än jobb inom vård-, skola och omsorg så är det väl där de hamnar .. de arga unga männen som inte hade mördat om de bara hamnat där från början.

Det vill säga .. fram till den dagen då alla de andra arga, arbetslösa unga  männen .. som ännu inte rest iväg för att byta sina liv mot en gudomlig tacksamhet .. tar plats som trainees på samma arbetsmarknad. Då gissar jag att traineesen också får vara delaktiga i rehabiliteringen av de återvändande krigarna tillsammans med den supereffektiva hemtjänstpersonalen .. vilket förmodligen gör att det blir ganska trångt hemma hos den hjälpbehövande äldre personen, som är själva förutsättningen för det hela.

Men tänk bara vilken tillgång den handledda och krishanterade vårdpersonalresursen kan bli för oss andra när vår tid kommer.

Vilket får mig att tänka på Jackie Arklöv .. som absolut INTE får komma ut och rehabilitera sig i vården trots att han både krigat och mördat efter att ha vuxit upp under förhållanden som skulle ha skadat vilket barn som helst.

Trist att inte kriminalvården inte är kommunal. Då kunde de som döms till fängelse kunnat fått avlönade jobb och rehabiliterat varandra .. enligt nu gällande logik.

Ledarsidorna, 6 mannen, Fnordspotting, Motpol,

SVT, SVT, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,

Du kommer att hamna i Helvetet ..

.. om du inte bekänner dig till Gud .. sa en bekant bekymrat till mig en gång för länge sedan.

 .. men jag tror ju inte ens på Gud? Kan jag inte vara en bra människa trots det? .. undrade jag som inte direkt lockades av tanken på skärselden.

Jag är ju faktiskt en ganska snäll person som försöker göra rätt för mig och försöker förstå dem som beter sig på ett sätt jag inte förstår. Jag tänker på miljön, är snäll och omvårdande, tar hänsyn till djur .. nästan intill dumhet .. älskar naturen och öppnar gärna både famnen och hemmet för den som behöver ett tillfälligt hem eller en kram att vila i. Jag delar gärna med mig .. om jag har något att dela och jag behöver inte ha betalt för att ställa upp för ett behjärtansvärt ändamål.

Och om jag lovar något .. så gör jag mitt absolut yttersta för att hålla det också. Räcker inte det för Gud?

.. den som inte bekänner Gud hamnar i Helvetet. Du måste jobba med troendet medan du bekänner. Läs Bibeln och kom till insikt .. så kommer alla beslut att fattas åt dig.

.. men är inte det fusk? Att bekänna mig till en tro som jag inte har, bara för att få lite förmåner och en tvivelaktig gemenskap med människor som värderar det jag säger mer än det jag faktiskt gör? Kan inte Gud se bakom bekännandet och erkänna att jag lever som en hyfsat bra människa ändå?

Nej .. inte utan bekännandet. Det Goda måste ske i Guds namn, annars är det utan värde.

Men om jag knäfaller och bekänner, så kan jag efter det bete mig som vilken skitstövel som helst? Misshandla dem som säger emot, vara självgod och roffa åt mig?

Absolut .. om du sedan kommer till insikt om att dina handlingar är mot Guds bud och bekänner, ångrar dig och ber om ledning.

Hur många gånger som helst?

Gud förlåter alltid den som bekänner och ber om den.

Och bekännandet måste ske i en särskild lokal inför särskilt utvalda??

Japp! Annars vet ju ingen att du är utvald.

Gud, kanske? .. försökte jag då. Men det var ju dömt på förhand. Särskilt med tanke på att min bekant själv kunde berätta om en period av tvivel då h*n fått ett tecken som bevisade Guds existens.

Vid det tillfället hade h*n färdats i en fullsatt buss och bett .. Gud, ge mig ett tecken .. och plötsligt hade en liten nyckelpiga kommit flygande. Gud, rädda den lilla nyckelpigans liv .. hade h*n då fortsatt med och ... vid nästa hållplats så flög den lilla pigan ut genom dörrarna.

Och om det inte var bevis nog .. så hittade h*n en tjuga när h*n klev av vid sin egen hållplats!!

Jag vet inte om den här personen var särskilt representativ för andra troende och jag ber på förhand om ursäkt till alla andra troende som eventuellt läser det här .. det är inte min mening att ifrågasätta någons övertygelse och jag förstår att det känns som jag trampar på det finaste ni har. Men  .. jag kom bara att tänka på det här ordbytet när jag läste citaten från intervjun med Lena Endre på bloggen HäxanMexan.

Och jag har absolut ingen aning om varför hjärnan gjorde den kopplingen????

Expr., DN, SvD, SvD,

Fnordspotting