Garanterat negativ regeringsbildning?

Det var inte bara Socialdemokraternas verklighetsuppfattning som skakades i grunden av årets valresultat, även de övriga partierna verkar helt ha förlorat fotfästet när de inte längre tvingas kretsa runt den s-märkta supernovan.

Så, på regeringsbildningsfronten hörs inget nytt. Det politiska spelet verkar gå ut på att ge väljarna så lite inflytande som möjligt när det gäller det slutliga valresultatet?

Men en sak visste vi från början. Vi hade inte mindre än sju partier som lovade och påstod sig vara den enda garanten för att inte det åttonde partiet skulle få något som helst inflytande. Något som borde ha fått vem som helst att inse att valresultatet skulle innebära totala låsningar och fullständigt kaos.

Det enda nya som vaskats fram i den sega sonderings- och samtalsprocessen med den nya – och en aning sega – talmannen är att vi har fått ytterligare en garanti att förhålla oss till.

Stefan Löfven står ensam som garant för att Annie Lööf aldrig kommer att väljas till Sveriges Statsminister.

Vilket plötsligt ger Socialdemokraterna något slags existensberättigande i mina isblå ögon!

Men vid närmare eftertanke inser jag att Stefan Löfvens garanti förutsätter att Sverigedemokraterna – som Stefan Löfven garanterar att han ska hålla utanför allt inflytande - också står bakom den?

Det är minst sagt råddigt och obegripligt att försöka följa i den politiska valsen eftersom de som fått minst andel röster från väljarna verkar vara de som fått störst makt i valet av en ny regering?

Då blir kanske nästa steg att Jan Björklund kliver fram och garanterar att han är garanten för att Ulf Kristersson aldrig kommer att kunna bilda regering, om han inte tar med Miljöpartiet och utropar Annie Lööf till statsminister, samtidigt som han förkunnar att hans barn är vår enda garanti för att Stefan Löfven inte ska kunna ta stöd från SD för att hålla Annie Lööf borta från statsministerposten?

Varpå alla andra partiledare kliver fram och presenterar vem de INTE vill ha som statsminister och allt de garanterat INTE stödjer, samarbetar eller kompromissar om?

Vilket förmodligen garanterar en negativ regeringsbildning där ingen vinner och väljarna förlorar?

Stresstest för Makthavare?

När du blir ägare till en stor och imponerande Schäfer kan det kanske kännas intressant och genomtänkt att låta hunden genomgå en stresstest, en sk mentaltest, för veta vad du har att jobba med under de närmaste åren.

Det kan du göra antingen genom din Brukshundsklubb eller på polisens och militärens hundutbildningsplats vid Rosersberg, där det också finns möjlighet för utbildning av helt vanliga hundar och ägare.

Så vi skickade iväg Maken och Schäfern på kurs. Det hade de nytta av båda två och som grädde på moset fick vi kvitto på att vi hade en snäll, men inte menlös, hund som tveklöst skulle sätta tänderna i den som skulle komma på tanken att attackera oss – men som samtidigt kunde bryta attacken på kommando från någon av oss.

Däremot var hon måttligt intresserad av arbete, träning och ovillkorliga regler när det gällde hennes egen rätt att fritt utforska omgivningarna och viltbeståndet, vilket stärkte åtminstone mig i förvissningen om att Maken och Schäfern var som skräddarsydda för varandra – sådan Herre, sådan Hund! Utlåtandet blev .. en trevlig, trygg familjehund men inget ämne till skyddshund.

Den senaste tiden har jag funderat mycket över stresståligheten hos våra myndighetspersoner/makthavare – politiker, ministrar, generaldirektörer, direktörer och allt vad de kallas - samt alla andra som vi utnämner och avlönar för att de ska se till att samhället fungerar. Sett så här från gräsrotsnivå känns de påtagligt trendkänsliga, ängsliga, rädda och initiativlösa. Trevliga, trygga familjemänniskor – men kanske inte direkt vad du vill hålla i handen när det värsta tänkbara drabbar dig själv, din familj eller samhället.

Egentligen borde de allihop kunna visa upp ett stresstestprotokoll, utformat efter det som brukshundsklubbarna brukar utfärda för de hundar som en del ägare låter testa innan de används i avel.

Om jag tar Svenska Brukshundsklubbens mentalbeskrivning och dess olika moment och använder dem som grund för en skiss på ett stresstest för blivande makthavare skulle det bli ungefär så här ..  

Kontakt/socialitet

Testledaren iakttar den blivande makthavarens reaktioner vid kontakt och samarbete med en främmande, helt vanlig människa och jämför med reaktionerna vid möten och samarbeten med främmande personer med kända parti-, åsikts- eller trostillhörigheter. Man tittar också på hur makthavaren låter sig påverkas av testledaren.

Humor/lekfullhet

Testledaren tittar på den blivande makthavarens förmåga att ge och ta i sociala sammanhang och förmåga att samarbeta med andra genom att titta på lusten att skämta, lyssna och ta initiativ till avkopplande samvaro samt hur engagerad h*n är av att bidra när andra tar motsvarande initiativ.

Jaktlust/Förföljande/Trendkänslighet

Testledaren tittar på den blivande makthavarens reaktioner på opinionsmätningar, nya heta trender på sociala medier eller kritik på ledarsidorna, h*ns intresse av att följa nya eller pågående drev, hur snabbt h*n startar och vad h*n gör när drevet byter riktning eller trenden kallnar.

Aktivitet

I momentet aktivitetsnivå tittar beskrivaren på hur den blivande makthavaren beter sig i ett passivt tillstånd när han inte kan påverka skeendet. Här reagerar en del olika, men önskvärt är att en blivande makthavare kan koppla av i en passiv situation trots att h*n har varit aktiv precis innan.

Nyfikenhet/intresse

Testledaren tittar på den blivande makthavarens nyfikenhet, vilja och mod att lämna sin trygga plats för att undersöka det som nyss hänt och eventuellt vara aktiv med vad som kan ha uppfattats som skrämmande. Testledaren beskriver även makthavarens intresse för att inleda samarbete med eller besvara inviter från andra utanför h*ns egen grupp.

Skott

En ljudkänslig ledare mår inte bra i dagens bullriga samhälle och makthavare som är skotträdda eller skottberörda för ofta över denna rädsla till sin omgivning och sina underlydande. För användning i riksdagsarbete och vid utbildning är det viktigt att makthavaren inte är skotträdd. Här beskriver man om makthavaren är skottberörd både i aktivt och i passivt tillstånd.

Rädsla

Det kan kanske vara rationellt för en blivande makthavare att bli rädd om h*n utsätts för ett plötsligt hot, som i ett moment då t.ex en sverigedemokrat eller en vänsterpartist plötsligt dras upp framför h*ns ögon. Det är också viktigt att rädslan släpper när överraskningen/hotet upphör och att h*n slappnar av och kanske till och med visar nyfikenhet för det som skett. Detta, samt hur mycket stöd h*n söker från sin omgivning, tittar Testledaren på i flera moment.

Hot

I det här momentet använder man funktionärer utklädda till ryssar, Donald Trump, människor från landsbygden eller en större grupp från ett äldreboende, för att se hur den blivande makthavaren reagerar på okända hot som långsamt närmar sig. Testledaren tittar på hur h*n står emot hotet, om h*n vill försvara sig eller sin omgivning, samt om h*n visar intresse att kommunicera med personerna efter att dessa slutat agera hotfullt.

Efter beskrivningen

Efter beskrivningen publiceras en kopia av protokollet som bevis för att den blivande makthavaren har godkänd mentalstatus. (Originalet skickas via Svenska Brukshundklubben till Svenska Kennelklubben (SKK) för registrering och förs in i hundens stamtavla) .. här är jag lite osäker på hur det hela ska administreras?

Med tanke på den lön och de förmåner som den blivande makthavaren skulle komma i åtnjutande av – ofta utan krav på relevant utbildning eller arbetslivserfarenhet –är det väl inte för mycket begärt att de som betalar får ett kvitto på att h*n klarar av jobbet även om det blir stressigt när det inte blir som h*n tänkt sig?

Du kan ju alltid läsa en bok i stället? ..

.. tänkte jag, efter morgondepressionen som kom som ett brev på posten när jag läst igenom dagens ”nyheter” och de följande reaktionerna på sociala medier.

Något lättuggat, rätt innehållslöst och lågengagerande sökte jag efter medan jag packade kundvagnen full med förbrukningsvaror och till slut slängde ner en deckare av Stefan Ahnhem – Motiv X - bland mjölken, smöret, toalettpappret och kattmaten.

Men vad fick jag?

En psykiskt sjuk/funktionshindrad? pedofil som kanske eller kanske inte begått ett bestialiskt mord på en liten flyktingpojke, men som i övrigt letade efter mycket små barn att roa sig med.

En eventuellt seriemördande polis som kanske mördat en kollega i en tidigare bok och kanske seriemördade okända med hjälp av ett komplicerat tärningssystem, eller var det möjligen någon annan? Svaret verkar komma i en följande bok?

Dessutom fanns där ett mord eventuellt utfört av en sexuellt handikappad man som endast fungerade i swingersvärlden – där vår polis utsattes för diverse upphetsande frestelser - och en luddig konflikt inom den danska polisen som förmodligen byggde på någon tidigare bok av samma författare.

Familjeproblemen tornade också upp sig hos huvudpersonen som tydligen lyckats rädda livet på hela sin familj i en tidigare bok där sonen varit inblandad i ett meningslöst mördande av hemlösa, hustrun nästan blivit mördad och dotter skjuten och samtliga(?) också, eller inte, varit inblandade i samma luddiga konflikt inom den danska polisen.

Allt detta skildrat i nästan våldspornografiskt snaskiga ordalag så att läsaren inte missar någon bloddrypande eller skrämmande detalj i de ouppklarade morden och boken slutar sedan med en hel rad frågetecken som förmodligen ska locka läsaren till att ivrigt vänta på uppföljaren.

Men den röda tråden, den sammanhängande berättelsen, var ett fullständigt besinningslöst hat riktat mot Sverigedemokraterna som genomgående skildrades som kvinnoföraktande, kvinnomisshandlande, lågbegåvade, våldsförhärligande mordbrännare/mördare. En slags politikens Hells Angels, med motorcyklar och allt(!), med siktet inställt på att bränna, förstöra, skada och lemlästa alla meningsmotståndare och invandrare.

Jag vill för allt i världen inte begränsa någons åsikts- eller yttrandefrihet, men något pyttepyttelitet faktaunderlag vill jag gärna ha, även när någon gömmer sig bakom en skönlitterär ridå för att kunna dela ut litterära rallarsvingar mot ett riksdagsparti – eller någon annan grupp för den delen. Några mänskliga egenskaper har vi väl alla, oavsett hur vi ser ut eller vad vi tror på?

Även de som sympatiserar med något av partierna på yttersta höger- eller vänsterkanten?

I vilket fall som helst kan det väl inte vara hälsosamt att hata så många så blint och enögt?

Var går gränsen för hat eller hets mot folkgrupp? .. frågar jag mig medan jag tragglar mig fram mellan alla intrigtrådar som inte verkar leda någonstans. FÅR man verkligen skriva så här om människor som engagerat sig i ett politiskt parti? Är det ens lagligt?

Det kanske är den frågan som låg så i vägen att jag faktiskt inte hade en aning om vem som mördade vem eller varför när jag avslutade den 495:e sidan.

Var alltihop bara en ram inom vilken Stefan Ahnhem fritt kunde spy ut sitt rödglödgade hat mot Sverigedemokraterna?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag borde ha köpt en annan bok för att ”koppla av och bort”.

Nästa gång satsar jag på ett säkert kort och köper en pocket av Nora Roberts och gottar ner mig i en berättelse av kärlek som börjar med en hejdundrande konflikt mellan en stark, självständig, men vacker, självständig kvinna och en stark, arrogant, men attraktiv, man som slutar med ömsint sex, med ett visst mått av motstånd, där de två smälter samman och sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

Det borde väl göra susen och läka den uppgivenhet och frustration som bara blev värre av besöket i Stefan Ahnhems värld.

I dag fick ordet ödmjukhet en helt ny betydelse?

Jag har alltid trott att ordet ödmjukhet har var varit synonymt med goda egenskaper som självrespekt, blygsamhet, anspråkslöshet och att en ödmjuk människa var en person med en balanserad självuppfattning, fullt medveten om sina begränsningar?

Fel, fel, fel!! .. som Magnus och Brasse uttryckte det på sin tid.

I dag fick Stefan Löfven talmannens uppdrag att sondera förutsättningarna för att bilda regering. Hans omedelbara reaktion var - det här kommer att kräva ödmjukhet och kompromisser från samtliga partier. Det kommer att kräva hårt och troligtvis också ett långdraget arbete.

Med tanke på den ödmjukhet han själv visade när Ulf Kristersson var ute i samma ärende – glöm det!! – är det lätt att förstå vilka som förväntas bidra med ödmjukheten och kompromisserna.

Förra valet, när samma partiledare sökte väljarnas stöd utlovade han en handlingskraftig regering. Det ordet är synonymt med; driftig, flitig, energisk, aktiv, produktiv, drivande, duglig, rask, initiativrik, dynamisk, företagsam, strävsam, vaken, idog. Socialdemokraterna beskrev sin partiledare som en mästerförhandlare med handlingskraft – ett ord som kan ersättas med orden beslutsamhet, driftighet, framåtanda, aktivitet, energi, fart, kläm, go.

Enligt min uppfattning har ordet handlingskraft devalverats och förlorat en stor del av sin betydelse under de senaste fyra åren, men tillräckligt många verkar vara så nöjda att vi riskerar att få leva med liknande handlingskraft från samma handlingskraftige man under ytterligare fyra år?

Det känns så där när jag tänker på det.

Nu sker samma sak med ordet ödmjukhet som tydligen ska tolkas som något som andra ska bidra med om du själv befinner dig i ett knivigt läge?

Det kanske är något som vi vanliga gräsrötter bör utnyttja när vi ställs mot väggen av någon oförstående myndighet som inte inser att vi har rätt till våra lagstadgade rättigheter?

Då kan vi visa lite handlingskraft, hänvisa till Stefan Löfven och säga – jag KRÄVER lite ödmjukhet från er sida nu när jag befinner mig i en så komplicerad situation!!

Jag försöker verkligen ..

.. avhålla mig från personangrepp och kränkande tillmälen oavsett vad som händer i den politiska cirkusen.

Det är lätt. Det handlar bara om att hålla sig så långt borta från tangentbordet som möjligt när frustrationen blir så svår att jag nästan inte kan besinna mig

Men just i dag är jag väldigt tacksam över att jag inte bor granne med Jan Björklund eller Annie Lööf.

Dödläge?

Vi vet inte NÄR vi får en ny regering. Vi vet inte HUR den i så fall kommer att se ut. Vi vet inte ens OM vi kommer att få en ny regering eller om hela spektaklet slutar i ett nyval.

Vad vi vet är att nästan 60% röstade mot den sittande regeringen, att Socialdemokraterna återigen blev det största enskilda partiet och att de som representerar de väljare som vill byta regering avsatte den sittande statsministern.

Det är vad vi vet och vad våra riksdagspartier vet, men trots att resultatet inte kom som en överraskning verkar ingen riktigt ha räknat med situationen som följde.

Så medan sju partier fortsättningsvis stirrar sig blinda på den åttonde partiet, vars röster alla vill ha men ingen vill be om, så får vi andra bara hoppas att det tar så lång tid som möjligt innan en ny regering är på plats.

För det enda positiva med den här situationen är att ingen kan fatta några beslut som ytterligare förvärrar situationen för de allra svagaste i samhället.

Är det något jag har med mig efter de senaste fyra åren så är det hur den rödgröna regeringen med millimeterprecision riktat sin besparingsiver mot äldre, funktionshindrade, psykiskt sjuka/de som drabbats av psykisk ohälsa, hemlösa och andra vårdbehövande.

Jag har aldrig röstat rött, men trots det förvånar det mig att det var Socialdemokraterna som blev det parti som rev sönder det som deras egna väljare trodde varit deras heligaste löfte till folket –välfärdsgarantin som skulle garantera alla ett hållbart skyddsnät från vaggan till graven.

Redan vid regeringsbildningen 2014 förklarade den tillträdande finansministern att hon hade för avsikt att se till att så få som möjligt skulle kunna behålla eller få del av den personliga assistansen som utlovats i LSS.

Efter det kom beslutet om olika grader i det helvete som människor som lider av psykisk ohälsa befinner sig i. Ett resultat som gjort att många sjuka, särskilt de som slitit ut sig för att få vansinneskarusellen - som började 2015 - inom vård, skola och omsorg att fungera, fortfarande inte kan gå tillbaka till arbetet men inte får någon sjukpenning eftersom överklaganden och beslut kan dröja mer än ett, eller flera, år.

Många med psykiska sjukdomar tar sina liv i köerna till en psykiatri som inte fungerar. Fler unga än tidigare drabbas av depressioner och självmordstankar.

Äldrevården har kollapsat efter att kommunerna fått bära ansvaret för ”befolkningsökningens” alla krav på bostäder, försörjning, vård och utbildning samt ansvaret för alla funktionshindrade som Försäkringskassan befriat sig från.

I dag lever många psykiskt sjuka/psykiskt funktionshindrade samt rörelsehindrade, sjuka och ibland också dementa äldre i total ensamhet i det egna hemmet. Den hemtjänst som de får, och också betalar för, är minutanpassad och består tyvärr alltför ofta av personer som saknar utbildning och/eller inte talar samma språk som vårdtagaren.

I en kommun vet jag med säkerhet att många äldre kvinnor är så rädda för de unga män – eller ska jag skriva barn? - som kommer hem till dem för att sköta deras mest intima hygienbehov att de vägrar släppa in dem eller gömmer sig hos grannar eller bekanta tills de gett sig av med oförrättat ärende.

Hemtjänsten är inte gratis och innebär också att kommunen delar ut nycklar till vårdtagarnas hem utan att ta ansvar för vad som händer när de anställda vistas där. Tyvärr så innebär detta också att hemförsäkringen inte gäller eftersom den boende helt frivilligt gett kommunen rätt att lämna ut nyckeln till i princip vem som helst.

Äldre som plötsligt förlorar sin livskamrat har på senare år också fått erfara att detta kan innebära att de förlorar sitt hem. För den som har fattigpension, klarar sig hyfsat på egen hand men inte kan betala hyran finns inget äldreboende och inga jättebilliga hyresrätter. Inga hyresrätter alls, om sanningen ska fram. Men det är fullt möjligt att vräka dem och det görs det också, utan att samhället direkt verkar reagera.

Jag skulle kunna mala på i evigheter om hur mycket som försämrats för de äldre, funktionshindrade och psykiskt sjuka och även skriva en bitter harang över köerna i sjukvården som allt oftare leder till döden i stället för till behandling men vad gör det för skillnad egentligen?

Jag har skrivit tillräckligt mycket i det ämnet, känner jag.

Men om jag uppfattat det hela rätt, så är det Socialdemokraternas högsta önskan att den äldre delen av befolkningen ska dö så fort som möjligt och helst samtidigt med de mest kostnadskrävande funktionshindrade och psykiskt sjuka.

Och hellre än att se hur systemet långsamt och plågsamt sorterar ut de ”tärande” ur välfärdssystemet skulle jag önska att beslutsfattarna ärligt stod för sina mål och skickade ut ett ”frivilligt” självmordspaket till alla oönskade, kostsamma medborgare. Gärna med en morot som ..

.. utnyttjar du detta erbjudande inom 6 månader får din närmaste anhörig en gratis elcykel i belöning!

Malmö Stads Lucia 2018

Medan våra folkvalda sliter med den omöjliga uppgiften att bilda en regering finns det verkligt stora frågor som medborgarna måste finna lösningar på – alldeles själva!

Malmö Stads Lucia kan bli en man!

Malmös Lucia väljs inte utifrån sitt utseende eller sin sångröst, utan ska vara en person som under det gångna året aktivt utmärkt sig som en god förebild och visat ett stort engagemang för staden och för sina medmänniskor .. skriver gatukontoret på hemsidan.

Vi har helt enkelt bestämt oss för att vi inte vill begränsa oss till bara kvinnor, säger projektledaren Viveca Byhr Lindén och fortsätter: Sedan kommer vi att intervjua de mest intressanta kandidaterna.

Inte helt oväntat väcker den ”nyheten” upprörda känslor både hos dem som värnar om gamla traditioner och dem som KRÄVER ett könlöst och fullständigt jämställt samhälle.

Eftersom jag är en nyfiken sort blir jag alldeles tvungen att läsa på om VARFÖR vi här uppe i kylan har utsett en skönsjungande, kaffeserverande Lucia till decemberhelgon? Hur gick det till och när började det?

Döm om min förvåning när det verkar som om den allra första Lucian, med ljus på huvudet, som dokumenterats var en .. MAN!!

Pilutta Malmö Stad .. ni ligger ungefär 188 år efter Skinnskatteberg där en bruksinspektor beskrev det hela på följande vis; .. då sex rätter voro förtärde och endast den sjunde, kakan, återstod, öfverraskades gästerna af en egendomlig syn. Dubbeldörrarna till förstugan uppslogos, och in trädde en dräng klädd i hvitt lakan, med en krans af ljus på hufvudet och bärande en väldig bål med glöggus. Egentligen borde det varit en tjenstflicka, ty han skulle föreställa Sancta Lucia, men, förmodligen för bördans skull, hade därtill i senare tider tagits en karl.

Efter det blev det tydligen mer jämställt ända fram till nu då vi åter känner oss jämlika och frisinnade om vi väljer en man?

Som vanligt kämpar mänskligheten med att återuppfinna sig själv i brist på annat och medan vi gör det kan vi bli både kränkta, upprörda och drabbas av svår ångest när vi inser att vår egen åsikt inte omfattas och älskas av alla?

En ”influenser” – jag är inte så bra på vilka de är – tycker att det är ”galet!!” att Malmö Stad låter killar finnas som alternativ till Lucia-jobbet och avslutar sitt budskap till läsarna med .. Jag tycker det har gått för långt! Vi är HAN och vi är HON punkt.

Jungfru Maria var en kvinna, Jesus en man, jultomten en man, påskkärringar är kvinnor, Lucia en kvinna och Rudolf med röda mulen är en ren. En renhane.

Varför ska alla heta HEN? Ska vi bli teletubbies allihop?

Det FINNS modiga kvinnor!!! 

Själv skulle jag aldrig våga skriva något så provocerande, men det är kanske det som influenser-jobbet går ut på? Hur som helst så generar bloggposten 101 kommentarer där majoriteten verkar ha det dåliga omdömet att instämma i åsikten att en kvinna är en kvinna och en man är en man. Något som i och för sig kan ändras på om insidan inte stämmer med utsidan.

Men de finns de som har en annan åsikt. Ytterligare en influenser, som nischat sig genom att recensera andra influenser och kontrollera att de plikttroget betalar skatt för eventuella förmåner, går fullständigt i taket eftersom blogginlägget är så ”bakåtsträvande och förminskande av alla som arbetar med genusfrågor” att hon blir alldeles matt och måste sansa sig för att inte skriva en halv avhandling om det för att dämpa sin ångest.

Men det blev lite upprörd text i alla fall, vilket visade sig vara ett genidrag ur influensersynpunkt eftersom känslorna har svallat mellan högt och lågt och fram till nu har generat 299 kommentarer.

Det är lite märkligt. För 188 år sedan var Lucia en man eftersom ljuskronan ansågs vara för tung för en kvinna och övergången till kvinnliga lucior verkar inte heller ha orsakat någon större uppmärksamhet – men NU är detta en världsomspännande, ångestframkallande fråga?

Vad tycker jag själv, kanske någon undrar?

Den enda erfarenhet jag har i frågan är ett enda uppdrag som tärna i Viggbyholms Luciatåg en kväll för länge, länge sedan. Jag minns det inte så noga eftersom luciatågets deltagare gjorde misstaget att ha Lucia-festen före – och inte som brukligt efter – själva tågandet, men de som såg det sa att det var ”sevärt”.

Det är väl därför som Lucia-firandet är en icke-fråga för mig. Vi firar INTE Lucia hemma hos oss, men Maken hävdar med bestämdhet att Lucia ÄR en kvinna. Det kanske inte är så konstigt, han är en mycket konservativ man som definitivt inte skulle lämna bilen hos en kvinnlig bilmekaniker.

Men jag älskar honom ändå!

Men låt oss för all del begrava alla förargelseväckande och ångestframkallande gamla traditioner och skapa nya som förhoppningsvis kan sprida lite välbehövlig glädje, tolerans och optimism i ett samhällsklimat som stelnat i försiktighet, ängslighet och intolerans.

Anders Ygeman – fruktad motståndare eller sexbomb?

Medan Stefan Löfven försöker krossa Alliansen genom att påstå ”att en blocköverskridande regering (som han ju bett om) skulle vara ”odemokratisk” om han var tvungen att stötta allianspartierna i stället för tvärtom”, ryktas det om att partiet börjar se sig om efter en ny partiledare.

Den som verkar vara socialdemokraterna våta dröm är .. Anders Ygeman?

Han är tydligen det enda guldkornet som Socialdemokraterna kan vaska fram ur sitt krympande parti?

”Han har bra och lugn framtoning. Gjorde ett bra jobb som minister” .. säger en partikamrat som tydligen gömt Ygemans insatser och valhänta sökande efter ”säkra rum” för att kunna informera statsministern om den osäkra hanteringen av känsliga register på Transportstyrelsen.

Några andra anser att .. ”Ygeman var lysande så sent som vid dagens cirkusföreställning i riksdagen och är nog samtidigt den som borgerligheten fruktar mest” och Anders Ygeman är ”balanserad, analytisk och förtroendeingivande”.

Nu är det ju fullt möjligt att jag missförstått allt och att det handlar om den nya formen av ironi som vi får ta del av via SVT politiska underhållningsprogram.

Men det kanske är så partiet ser på Anders Ygeman; som en lysande, balanserad, analytisk, förtroendegivande minister och fruktad politisk motståndare?

Trots att han mer eller mindre fick sparken på grund av bristen på förtroende, bristande förmåga att analysera och hantera en allvarlig situation samtidigt som han totalt misslyckades med att hitta en säker lokal för att kunna informera den högste ansvarige – landets statsminister – om vad som hänt, och faktiskt fortfarande pågår?

Men han var ju så omåttligt populär under några hektiska dagar i oktober 2015, när han provlåg tält på Migrationsverkets mark vid Revinge alldeles intill platsen för militärens skjutövningar. Men lite skottväxling vid tältknuten var inget problem enligt mästeranalytikern - De som flytt från krig vet nog bättre än någon vad som är skillnaden mellan övning och verkligheten.

Vad hände med de tälten egentligen? Blev det någonsin något av Ygemans förtroendeingivande planer och prisade handlingskraft eller har Sverige numera ett större lager nödtält som gömts undan någonstans?

Eftersom tälten på Revinge är det enda jag kan hitta som kan förklara Anders Ygemans stjärnstatus inom partiet så vore det intressant att få svar på den frågan.

Ryktet säger också att Anders Ygeman är sedd som en verkligt het man bland s-kvinnorna och att han som statsminister skulle kunna ha samma inverkan på de kvinnliga väljarna nästa val.

Om jag någonsin tvivlat på min politiska hemvist är detta ett rykte som gör att jag blir till 100% förvissad om att jag hör hemma någonstans på högerkanten. Bortsett från min personliga uppfattning att Anders Ygeman som statsminister skulle vara en katastrof för landet, får tanken på att han ska marknadsföras som ”het” eller ”kvinnomagnet” mig att rysa av obehag. Det beror inte bara på hans personliga utstrålning utan också på den desperation en sådan taktik förmedlar. Typ – gillar ni inte vår politik så kan ni väl ändå krypa in i Anders Ygemans varma famn.

Har inte det feministiska partiet kommit längre?

Nu talar Anders Ygeman ofta i Stefan Löfvens ställe och säger saker som - Vi kommer inte att bli ett stödparti åt alliansen. Däremot vill vi bryta blockpolitiken med blocköverskridande överenskommelser – det vill säga DEMOKRATISKA blocköverskridande överenskommelser där alla stöttar det största, och enda, (s)tora blocket.

Eller som han så riktigt påpekar - Det gäller att ge och ta, utan att man gör alltför stort avkall på hjärtefrågorna. Det vill säga alla ger sitt stöd till Socialdemokraterna som i sin tur tar emot det de kan suga ur dem utan att göra alltför stort avkall på sina hjärtefrågor.

Nu ska Ulf Kristersson försöka bilda en regering tillsammans med en partiledare som lovat sina barn att inte ens tala med Sverigedemokraterna, måste ha en ministerpost för att inte bli arbetslös och vars parti inte har råd med ett nyval samtidigt som han måste försöka bilda regering tillsammans med en annan partiledare som inte kan samarbeta i migrationsfrågor, absolut inte kan tala medSverigedemokraterna samtidigt som hon absolut inte kan agera stödhjul åt eller underordna sig Stefan Löfven som statsminister.

Fast det sistnämnda kanske löser sig om sossarna byter partiledare till den attraktive, förtroendeingivande, fruktade och allmänt lysande kvinnomagneten Anders Ygeman?

Vad händer då? Jag citerar Tove Lifvendahl på SvD som har samma farhågor som jag, men uttrycker dem bättre ..

Så vad händer nu? Det vet vi inte. Men om Ulf Kristersson inte får bilda en regering, blir det Stefan Löfven – den statsminister som en gemensam borgerlig allians bestämde sig för hade förbrukat förtroendet i den rollen – som gör det. Och med uppenbar risk för att denne inom överskådlig tid kanske efterträds av en person som en gemensam borgerlig allians för ett drygt år sedan avsåg att väcka misstroendeförklaring mot på grund av hans koppling till den graverande it-skandalen på Transportstyrelsen – ja, ni vet den där hanteringen som äventyrade Sveriges säkerhet på ett skandalöst sätt.

Det vore, milt uttryckt, inte så bra att lämna överlämna rikets nycklar till honom.