Din personliga integritet, börjar och slutar den vid din nakna kropp?

Ja, enligt JÖK-regeringen så är det så. Åtminstone om du fötts med eller drabbats av ett funktionshinder som medför att du behöver hjälp och stöd för att kunna leva ett så normalt och meningsfullt liv som möjligt.

Regeringen har under en lång tid brottats med den svåra frågan om rätten till andning och sondmatning – dvs rätten till liv – ska räknas som ett ”grundläggande behov” eller ses som sjukvård eller föräldraansvar.

Det har tydligen varit en hård nöt att knäcka. MÅSTE verkligen alla andas hela tiden, om det samtidigt kostar samhället en massa pengar som kan användas till andra, viktigare, saker? Är det VERKLIGEN rimligt att ge den som inte kan äta möjlighet att överleva med sondmatning, flera gånger varje dag?

Nu har man kommit fram till att det är rimligt att ge svårt funktionshindrade barn hjälp att överleva – alternativet var för magstarkt även för en regering som vid varje konjunkturnedgång skickar ut en försöksballong om dödshjälp. Men i ärlighetens namn ska det väl nämnas att det då mest handlar om de ”tärande pensionärerna” som envisas med att leva alldeles för länge.

Men pengar är pengar och en regering siktar alltid på att bli omvald och sett ur det perspektivet är funktionshindrade, sjuka eller dementa äldre inte en väljargrupp som prioriteras. Det vete sjutton om de ens röstar? De som mot alla odds håller dem vid liv orkar väl inte heller släpa sig till valurnorna vart fjärde år eller i händelse av nyval?

Då är det väl bättre att satsa på andra, starkare och mer röststarka grupper som lätt kan fångas in med hjälp av diverse föreningsbidrag eller andra förmåner?

Men nu är det så illa att LSS-reformen, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, är precis det den heter – en lag. När nu regeringen faller för opinionstrycket och godkänner andningshjälp och sondmatning som en grundläggande rättighet så måste lagen ändras på något finurligt sätt så att det hela går ihop sig ekonomiskt och tillgången till personlig assistans även i fortsättningen begränsas.

Det är här den personliga integriteten kommer in.

För dig kanske din personliga integritet innebär mer än beröring med din nakna kropp? Du kanske till och med kan se det som integritetskränkande om någon vill begränsa din rätt till att vistas utanför din bostad och umgås med vem du vill?

Vad är privat och av integritetskänslig karaktär i ditt liv?

Din rätt att kommunicera med andra? Klä dig som du vill? Få möjlighet att uttrycka dig kreativt? Vara delaktig i vad du äter, och när? Röra dig fritt i samhället som alla andra, tillsammans med alla andra?

I den händelse att du skulle få ett funktionshinder, är du då så förmäten att du anser att valet av vem som får hantera din påklädda kropp, bestämma vem du är, får tillträde till ditt hem, till dina tillhörigheter och ditt liv är av privat och integritetsnära natur?

Socialdemokraternas fiffiga lösning på problemet med det nya grundläggande behovet av andning och näringstillförsel är att koncentrera sig på din och andras personliga integritet genom att begränsa den till våra nakna kroppar!!

En liiiiten lagändring* och – vips – så måste du umgås naken med din personliga assistent för att det ska räknas som ett grundläggande behov.

Ett genidrag som – om det går igenom i riksdagen – ger Försäkringskassan möjlighet att nästan helt utplåna hela LSS-reformen och förvandla den till den nya integritetskränkande och avhumaniserade ”hjälp” som den tidigare så uppskattade hemtjänsten nu förvandlas till.

Eller så reduceras den personliga assistansen till sk ”enkla jobb” för dem som det inte går att placera någon annanstans. Hur det nu går ihop med orden ”välfärd”, ”trygghet”, ”privat” och ”integritet”?

OM den här lagändringen går igenom så rekommenderar jag varmt alla att ta det försiktigt i trafiken, sälj helst bilen, motorcykeln och motorsågen, dyk inte i okända vatten eller, för säkerhets skull, undvik att bada utomhus helt och hållet, ha alltid broddar på skorna, även sommartid, för att undvika fallolyckor med skallskador, håll dina värdeföremål fullt synliga och åtkomliga för att inte riskera misshandelsskador vid rån och använd hemliga kodord för dina vänner så du inte öppnar dörren för fel person.

För det är faktiskt så att vi alla inte bara kan bli anhöriga eller föräldrar till ett funktionshindrat barn eller vuxen, utan också ständigt lever med risken att drabbas av en olyckshändelse som kan medföra att vi tvingas umgås nakna för att få den privata och integritetsnära hjälp som kan ge oss ett fortsatt liv som är värt att leva.

"Artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: Personlig integritet är ett rättsligt begrepp. Den är skyddad genom lag och kränkning av den ses således som ett brott".

"Integritet (rättighet) – rätten för varje människa att få sin egenart och inre sfär respekterad och inte utsättas för störande ingrepp".

”Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.”

Glöm det!

I det svenska JÖK-boet är den personliga integriteten begränsad till beröring av din hud. All annan hantering och beröring av din kropp är helt ok och kan utföras av vem som helst, när som helst utan att din personliga integritet kan kränkas?  

Men bara om du har ett funktionshinder, för oss NORMALA gäller fortfarande de gamla reglerna – du bestämmer själv över din kropp och ditt liv.  

*… enligt regeringens förslag till ny skrivning i lagtexten ska ett behov, för att anses vara grundläggande, vara ”av mycket *privat och integritetskänslig karaktär”. I praktiken innebär det att endast vissa moment, exempelvis i personlig hygien, räknas med och kan utgöra skäl för rätt till assistansersättning. De enda behov som enligt regeringens förslag undantas från detta krav är andning och sondmatning.

Brukarimport eller människohandel?

”Så möjliggjorde alliansen ”brukarimport” till Sverige”, är rubriken på Anna Dahlbergs krönika i Expressen idag och det var nästan det enda som berörde brukarperspektivet i en text som sedan i sin helhet handlade om fusket med arbetskraftsinvandring.

”Mindre känd är den så kallade brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan något försörjningskrav med dagens lagstiftning.

När barnet har anlänt ansöker familjen om assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och för assistansbolaget som har fått en ny kund”.

Det här är något som varit väl känt under nästan 10 år. Vilken journalist värd namnet hade lätt kunnat hitta dessa uppgifter som finns i en utredning från ekobrottsmyndigheten, på varje socialkontor och hos migrationsverket .. om bara någon vågat leta.

Det säger en hel del om samtalsklimatet de senaste 10 åren. Rädslan för att utpekas som sverigedemokrat eller rasist har gjort att dessa och andra akuta kostnadskrävande problem har begravts eller ”glömts bort”. Jag har all förståelse för det, i de fall jag själv försökt skriva om det har resultatet blivit så försiktigt och luddigt att huvudinnehållet nästan dolts. (https://anybodys-place.blogspot.com/2010/11/att-stjala-fran-sjuka-och-handikappade.html).  För vem vill bli av med jobbet eller stämplas för livet som en ondskefull sverigedemokratiskt nazist/rasist/fascist?

Anna Dahlberg har hittat ett läckt dokument från Migrationsverket gällande oegentligheter kopplade till ett (ETT!) utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad.  .. ”Läsningen är hårresande. Bara detta enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande”.

Under respektive rubrik radas de konkreta ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.

Utan att ta några större risker kan jag nog gissa att den här större mellansvenska staden är Örebro. Alla som har haft den allra lilla minsta insyn i arbetet med personlig assistans har vetat om de här förhållandena länge. Många har larmat, ingen har reagerat och de som har haft regeringens öra i de här frågorna har kanske inte varit de mest seriösa aktörerna.

Men det är väl en bisak i jämförelse med det som Anna Dahlberg varken kan eller vill se.

Hon skriver .. Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Om det bara var så enkelt skulle vi kunna säga att det inte är direkt fel att ett funktionshindrat barn får ett värdigt liv i Sverige. Kanske är det till och med mer nödvändigt att ge det barnet en chans före en fullt arbetsför afghansk man som påstår sig vara minderårig?

Men, hur vet Anna Dahlberg att barnet ens är släkt med dem som påstår sig vara dess föräldrar? Det kanske inte alls är så att Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, utan tvärtom så att en familj ”hittar” en funktionshindrad som de kan ta med sig till Sverige som garant för sin försörjning?

I de fall där det avslöjats bedrägeri med assistanstimmar har de avlönade assistenterna inte ens bott i närheten av brukaren än mindre arbetat en enda timme. Den funktionshindrade har bott, isolerat och utan förmåga att kommunicera med någon, i en familj där h*n har haft som enda uppgift att vara familjens inkomstkälla.

Här skulle Anna Dahlberg och andra journalister kunna göra avsevärd skillnad om de vågade fråga sig själva .. hur vet vi att det här inte bara handlar om ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande” och inte ren människohandel med hjälplösa människor som inte har en aning om vilka de som påstår sig vara deras föräldrar är?

Vem i detta handlingsförlamade land törs misstänkliggöra ett påstått släktskap när vi inte ens törs ifrågasätta åldern hos en fullvuxen man som påstår sig vara ett barn?

Dödläge?

Vi vet inte NÄR vi får en ny regering. Vi vet inte HUR den i så fall kommer att se ut. Vi vet inte ens OM vi kommer att få en ny regering eller om hela spektaklet slutar i ett nyval.

Vad vi vet är att nästan 60% röstade mot den sittande regeringen, att Socialdemokraterna återigen blev det största enskilda partiet och att de som representerar de väljare som vill byta regering avsatte den sittande statsministern.

Det är vad vi vet och vad våra riksdagspartier vet, men trots att resultatet inte kom som en överraskning verkar ingen riktigt ha räknat med situationen som följde.

Så medan sju partier fortsättningsvis stirrar sig blinda på den åttonde partiet, vars röster alla vill ha men ingen vill be om, så får vi andra bara hoppas att det tar så lång tid som möjligt innan en ny regering är på plats.

För det enda positiva med den här situationen är att ingen kan fatta några beslut som ytterligare förvärrar situationen för de allra svagaste i samhället.

Är det något jag har med mig efter de senaste fyra åren så är det hur den rödgröna regeringen med millimeterprecision riktat sin besparingsiver mot äldre, funktionshindrade, psykiskt sjuka/de som drabbats av psykisk ohälsa, hemlösa och andra vårdbehövande.

Jag har aldrig röstat rött, men trots det förvånar det mig att det var Socialdemokraterna som blev det parti som rev sönder det som deras egna väljare trodde varit deras heligaste löfte till folket –välfärdsgarantin som skulle garantera alla ett hållbart skyddsnät från vaggan till graven.

Redan vid regeringsbildningen 2014 förklarade den tillträdande finansministern att hon hade för avsikt att se till att så få som möjligt skulle kunna behålla eller få del av den personliga assistansen som utlovats i LSS.

Efter det kom beslutet om olika grader i det helvete som människor som lider av psykisk ohälsa befinner sig i. Ett resultat som gjort att många sjuka, särskilt de som slitit ut sig för att få vansinneskarusellen - som började 2015 - inom vård, skola och omsorg att fungera, fortfarande inte kan gå tillbaka till arbetet men inte får någon sjukpenning eftersom överklaganden och beslut kan dröja mer än ett, eller flera, år.

Många med psykiska sjukdomar tar sina liv i köerna till en psykiatri som inte fungerar. Fler unga än tidigare drabbas av depressioner och självmordstankar.

Äldrevården har kollapsat efter att kommunerna fått bära ansvaret för ”befolkningsökningens” alla krav på bostäder, försörjning, vård och utbildning samt ansvaret för alla funktionshindrade som Försäkringskassan befriat sig från.

I dag lever många psykiskt sjuka/psykiskt funktionshindrade samt rörelsehindrade, sjuka och ibland också dementa äldre i total ensamhet i det egna hemmet. Den hemtjänst som de får, och också betalar för, är minutanpassad och består tyvärr alltför ofta av personer som saknar utbildning och/eller inte talar samma språk som vårdtagaren.

I en kommun vet jag med säkerhet att många äldre kvinnor är så rädda för de unga män – eller ska jag skriva barn? - som kommer hem till dem för att sköta deras mest intima hygienbehov att de vägrar släppa in dem eller gömmer sig hos grannar eller bekanta tills de gett sig av med oförrättat ärende.

Hemtjänsten är inte gratis och innebär också att kommunen delar ut nycklar till vårdtagarnas hem utan att ta ansvar för vad som händer när de anställda vistas där. Tyvärr så innebär detta också att hemförsäkringen inte gäller eftersom den boende helt frivilligt gett kommunen rätt att lämna ut nyckeln till i princip vem som helst.

Äldre som plötsligt förlorar sin livskamrat har på senare år också fått erfara att detta kan innebära att de förlorar sitt hem. För den som har fattigpension, klarar sig hyfsat på egen hand men inte kan betala hyran finns inget äldreboende och inga jättebilliga hyresrätter. Inga hyresrätter alls, om sanningen ska fram. Men det är fullt möjligt att vräka dem och det görs det också, utan att samhället direkt verkar reagera.

Jag skulle kunna mala på i evigheter om hur mycket som försämrats för de äldre, funktionshindrade och psykiskt sjuka och även skriva en bitter harang över köerna i sjukvården som allt oftare leder till döden i stället för till behandling men vad gör det för skillnad egentligen?

Jag har skrivit tillräckligt mycket i det ämnet, känner jag.

Men om jag uppfattat det hela rätt, så är det Socialdemokraternas högsta önskan att den äldre delen av befolkningen ska dö så fort som möjligt och helst samtidigt med de mest kostnadskrävande funktionshindrade och psykiskt sjuka.

Och hellre än att se hur systemet långsamt och plågsamt sorterar ut de ”tärande” ur välfärdssystemet skulle jag önska att beslutsfattarna ärligt stod för sina mål och skickade ut ett ”frivilligt” självmordspaket till alla oönskade, kostsamma medborgare. Gärna med en morot som ..

.. utnyttjar du detta erbjudande inom 6 månader får din närmaste anhörig en gratis elcykel i belöning!

”Defekta” barn var en skam ..

.. för inte alls så länge sedan.

De ”olycksdrabbade” föräldrarna fick rådet att glömma ”misslyckandet” – ofta direkt efter förlossningen – eftersom man på den tiden inte trodde att barnen behövde sina föräldrar lika mycket som andra barn.

Då man på den tiden ville skydda samhället från dem som inte var som andra, gömdes sedan barnen på stora institutioner där de förvarades utan hjälp och stöd att utvecklas till sin fulla förmåga och utan privatliv eller möjlighet till självbestämmande.

De kallades för idioter, imbecilla, vanföra eller invalider. Även normalbegåvade barn med epilepsi, diabetes eller hämmande allergier. Barn och vuxna med vissa livsvarig sjukdomar eller funktionsnedsättning ansågs också ha dålig moral. Till följd av detta blev 63 000 personer med någon form av funktionshinder steriliserade.

Uppväxten utan nära relationer och utan kontakt med samhället utanför blev ytterligare ett funktionshinder för dessa barn som ofta tillbringade hela livet på samma institution och för dem som, när institutionerna stängdes, saknade förutsättningar att skapa relationer eller klara sig utanför institutionens strama regelverk.

Många har vittnat om oerhörda lidanden, plågsamma uppväxtår med en förlamande känsla av utanförskap och avgrundsdjup ensamhet.

1968 kom Omsorgslagen som bestämde att människor med vad som då kallades

utvecklingsstörning hade rätt till ett bättre liv.

Men inte förrän 1976 kom förbudet av tvångssteriliseringarna av funktionshindrade.

1994 kom lagen om den personliga assistansen som gav funktionshindrade barn och funktionshindrade vuxna rätten att leva i sina eget hem och bestämma över sitt eget liv.

Ingen behövde längre offra ett funktionshindrat barn för att kunna försörja sig eller räcka till för barnets syskon. Inget barn behövde längre växa upp gömd och glömd som en börda och en arbetsuppgift, utan villkorslös kärlek, gemenskap, trygghet och fysisk närhet.

2014 tillträdde den socialdemokratiskt ledda regeringen Löfven som omedelbart gav order om att begränsa kostnaderna för den personliga assistansen.

I år, 2018, byggs det nya institutioner för de barn som samhället anser vara för kostsamma i den familjegemenskap som de tillhör, men nu kanske tvingas bort från, så att pengarna kommer till bättre nytta någon annanstans.

Valet i år handlar om välfärden, påstår Socialdemokraterna och Stefan Löfven.

Handlingar säger mer än ord och regeringens handlingar de senaste fyra åren talar för sig själva när det gäller omsorgen om de svagaste och mest hjälpbehövande i samhället - funktionshindrade, äldre, hemlösa och psykiskt sjuka.

Jag är glad över att jag aldrig röstat på sossarna. Det medlidande jag känner för dem som förlorar fotfästet i vardagen och tvingas välja bort sina barn är svårt nog att bära utan den skam jag hade känt om jag varit delaktig i valet av den här regeringen.

Steget Efter 

Äntligen klara besked från Socialdemokraterna!

Regeringen vill inte tala så mycket om kostnader i samband med migrationsdebatten. ”Vi har råd”, har det sagts från regeringshåll. Svensk ekonomi har aldrig varit bättre, stabilare eller mer välskött, har Magdalena Andersson låtit meddela, om än med andra ord.

Det finns alltså pengar över till subventionerade elcyklar, till i första hand storstadsinvånarna, och gratis resor i kollektivtrafiken för sommarlediga ungdomar, allt för att göra Vänsterpartiet lätthanterligt .. samt en gymnasieamnesti värd ca 3 miljarder för att hålla Miljöpartiet på mattan.

Ingen ställer grupp mot grupp. Det finns pengar så att det räcker till alla.

I varje fall till NÄSTAN alla.

För någonstans måste ju gränsen ändå gå, eller hur? Tråkigt nog går gränsen precis där Selma och hennes föräldrar befinner sig. En vardag där varje dygn handlar om livet för ett funktionshindrat barn vars enda möjlighet att överleva är sondmatning. Något som Högsta Förvaltningsrätten nyligen fastslog skulle räknas som en måltid och därmed ett grundläggande behov som gav rätt till personlig assistans.

Trots att Annika Strandhäll sparkat Anne-Marie Begler under förnedrande former kvarstår besparingskraven på barn med behov av ständig tillsyn, som t. ex Selma, och Försäkringskassan spiller ingen tid på eftertanke när de nästan omedelbart ”tolkar” den gynnande domen till något helt annat.

De äldre som är i behov av hjälp faller också utanför gränsen för vad Sverige har råd med. Över hälften av dem som betalar för hemtjänst har så försämrad livskvalitet, näringsfattig mat och dålig tillsyn att de riskerar undernäring.

Men som sagt, någonstans måste ju ändå gränsen dras och det är ju inte så att regeringen ställer grupp mot grupp. Nej, verkligen inte, det är lagen och tolkningen av lagen som gäller .. lika för alla.

Eller?

På twitter slår sig Morgan Johansson för brösten och tar åt sig äran för att ungdomar i Skåne kan åka gratis i kollektivtrafiken i sommar.

Det skulle han inte ha gjort enligt Jonas Sjöstedt som raskt replikerar att detta minsann är en fin reform signerad av Ulla Andersson och Vänsterpartiet!!

Morgan Johansson svarar direkt .. vi har gjort det tillsammans men det hade inte varit möjligt om VI inte stramat åt migrationspolitiken!!

Här erkänner Morgan Johansson att det är nödvändigt att ställa grupp mot grupp .. om vi inte stramat åt 2015, så hade vi inte haft något reformutrymme kvar. Om man vill styra Sverige på riktigt, så kan man inte vara alla goda gåvors givare. Man måste också kunna fatta svåra men nödvändiga beslut.

De svåra men nödvändiga åtstramningarna i migrationspolitiken har alltså skapat reformutrymme för gratis busskort till sommarlediga ungdomar i Skåne? Och förmodligen också till ca 3 miljarder för en specialdesignad lagändring som ger en helt unik gymnasieamnesti till 9000 särskilt utvalda som saknar asylskäl och därmed nekats uppehållstillstånd i landet?

Men de räckte inte till Selma?

Socialdemokraterna är ett funkofobiskt parti,

.. och det är väl inte mycket att orda om, alla har ju rätt till sin egen åsikt.

Men Socialdemokraterna, som är så noga med att informera om andra partiers tidiga historia och rötter, borde väl också kunna erkänna sin egen tidiga historia och rötter, där vi bland annat kan hitta tvångssteriliseringar, lobotomi och institutioner för alla som kunde sorteras in under begreppet ”sinnessvaga”.

Funkofobi är en samlingsbeteckning för exempelvis fördomar om, särbehandling av och utestängande av personer med funktionsnedsättning. Funkofobi liknar termer såsom sexism, rasism och homofobi då de alla handlar om diskriminering av en grupp.

Det har väl inte heller undgått någon att partiet under de senaste åren, och i likhet med andra partier, ägnat sig åt Ålderism, det vill säga fördomar och diskriminering av äldre.

2008 skrev gerontologiprofessorn Lars Andersson vid Linköpings universitet boken “Ålderism” för att visa att även äldre behandlas diskriminerande och med stereotypa föreställningar. Han tycker att ålderism existerar i hög grad även 2014 och att politikerna kan göra mer för att motverka problemet.

Så vad är det för skillnad på att stänga gränserna för människor från andra länder eller stänga dörrarna till samhället för dem som många forskare på 30-40-talet såg som "ballast-existenser" med "livsovärdigt liv"?

Rasism och funkofobi – två olika benämningar på samma typ av diskriminering. Är det då möjligt att fördöma rasister samtidigt som man levererar ett funkofobiskt budskap och ändå påstå sig stå för det goda i samhället?

Redan innan Stefan Löfven hade fått ordning på sitt regeringsbildande gick Magdalena Andersson ut och förkunnade sin avsikt att kraftigt begränsa rätten till assistansersättning. Det verkar vara det enda löftet i sammanhanget som partiet idogt och målinriktat gjort sitt bästa för uppfylla.

Åsa Regner följde lydigt i finansministerns fotspår och gav order till Försäkringskassan att dra ner på beviljade timmar för dem som redan beviljats assistans enligt denna rättighetslag.

Därefter följde direktiv om att hjälp med andning, sondmatning och andra livsviktiga insatser skulle sorteras in under begreppet ”vård” och att den tiden skulle dras av från beviljade assistanstimmar, vilket gjorde att Försäkringskassan kunde befria sig från ytterligare ”ballast-existenser”.

Upprördheten blev stor inom handikapprörelsen, hos anhöriga och många fler, vilket medförde att regeringen Löfven raskt frös alla omprövningar och sopade hela ”utmaningen” under mattan till efter valet.

En utredning med siktet inställt på Besparingar läcker sedan ut uppgifter om förslag till åldersgränser där personlig assistans inte är går att söka före 12 års ålder eller behålla efter 80 år.

Handikapprörelserna, anhöriga och många andra reagerade oerhört negativt på att barn under tolv år, som inte ens kan få tillgång till förskola med rätt kompetens, ska tvingas leva i socialt utanförskap mer eller mindre dygnet runt.

Statsministern själv blir nervös, försöker sopa tillbaka frågan under mattan och dementerade med orden .. Det finns inga planer på att helt plötsligt ta bort den rättigheten till LSS för barn under 12 eller äldre över 80. Det finns inga sådana regeringsförslag.

Det är både sant och inte sant. Det finns inga sådana regeringsförslag .. än. Men det finns en socialdemokratisk utredning som förordar att den nämnda gruppen .. med hänvisning till ”normalt föräldraansvar” .. ska få andra lss-insatser än personlig assistans.

De 10 insatserna enligt LSS är:

1. rådgivning och annat personligt stöd,

2. personlig assistans,

3. ledsagarservice,

4. kontaktperson,

5. avlösarservice i hemmet,

6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,

7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år

8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar

9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad och

10. daglig verksamhet

Ytterligare förslag läcker ut från regeringens utredning ..

Förslaget bygger på att kapa det så kallade femte "grundläggande behovet". Det finns till för att fånga upp gruppen med psykiska funktionsnedsättningar. Det kan handla om vuxna personer som har ett barns kognitiva förmåga.

Det finns inte heller som regeringsförslag .. än. Men eftersom detta förslag skulle drabba alla med psykiska funktionshinder, till exempel autismspektrumstörningar eller aspergers syndrom som ofta förekommer i samband med det vi i vardagligt tal kallar utvecklingsstörning.

Tanken bakom besparingsniten är mer än tydlig. Hela LSS ska begränsas i de delar som berör Försäkringskassan så att staten kan vältra över hela ansvaret på kommunerna .. som redan nu rör sig på konkursens rand och inte ens kan tillgodose äldrevårdens mest angelägna problem. De flesta kommunerna i landet kan inte, även om de gärna vill, uppfylla lagens intentioner i LSS. De har inte råd med varken äldre eller funktionshindrade, kort sagt.

Integration och jämlikhet är Socialdemokraterna vådligt intresserade av att tala om. Särskilt när det handlar om människor från andra länder.

Integration i betydelsen att funktionshindrade ska ha rätt och möjlighet att leva sina liv under så jämlika förutsättningar som möjligt är inte riktigt lika intressant.

Socialdemokraterna är ett funkofobiskt parti och det stora sveket är att de försöker sopa sina utrensningsplaner under mattan till efter valet, då de hoppas få så stor makt att de kan rösta igenom förslagen i sin egen utredning.

För ingen har väl missat att det är valår i år, nu när Stefan Löfven till och med lovar att trolla fram 14 000 icke-existerande vårdanställda och ett enormt antal lika obefintliga poliser ur sossehatten under nästa mandatperiod. Ingen har väl heller undgått att märka att det råder en viss desperation när det gäller att anpassa sig till de frågor som väljarna kan tänkas prioritera när de går till valbåset för att lämna sin röst?

Socialdemokraternas partisekreteraren Lena Rådström Baastad uttrycker det så här .. Val ska handla om vad väljarna vill att det ska handla om.

Så vad vill du att det ska handla om?

Autistiske Sebastian är inlåst ensam på sjukhus/SVT

Liam låstes in på statligt ungdomshem/SVT
Dygnslånga toalettbesök/SVT

När sanningen inte passar in i budskapet ..

.. kan du antingen förneka den, ersätta den med en lögn eller helt enkelt låtsas att du aldrig har hört talas om den.

Redan under Göran Perssons tid som statsminister fanns det ett behov av att undersöka varför kostnaderna för assistansersättning ökade i så hög grad. Redan då fick en av våra större myndigheter i uppdrag att undersöka vart pengarna tog vägen och jag vet .. med 100% säkerhet .. att resultatet var identiskt med det resultat som presenteras som en nyhet i dag .. att ”assistansmarknaden i stora drag är välfungerande. Utan privata bolag hade valfriheten för personer med behov av assistans varit betydligt mer begränsad”… men att ”assistansersättningen lockar till sig organiserade kriminella”. Samt att "det finns inslag av människohandel i branschen avseende såväl assistenter som brukare".

Det kanske till och med är samma utredning som fått ligga till sig i över 10 år?

Jag vet att frågan om assistansersättning är som ett rött skynke för dem som har äldre hjälpbehövande anhöriga eller för dem som anser att institutionstillvaron bör vara tillräcklig för den som inte kan tillföra samhället något mätbart. Men jag vet också att för de funktionshindrade och deras anhöriga är assistansen skillnaden mellan förvaring och delaktighet, ett självständigt liv eller livslångt utanförskap.

Närande eller tärande? Människa eller en belastande börda? Hur du ser på frågan handlar väl mest om människosyn, men det jag vill skriva om är hur våra makthavare har hanterat den sanning som funnits lättåtkomlig i mer än tre mandatperioder.

Våra politiker har alltså sedan länge varit informerade eller haft tillgång till information om att det assistansfusk som de skyllt på funktionshindrade till största delen har utförts av utländska kriminella nätverk.

Organisationer som genom målvakter fått tillstånd att bedriva assistansbolag som tjänat stora pengar på att ägna sig åt handel med funktionshindrade för att kunna sälja arbets- och uppehållstillstånd till sk arbetskraftsinvandring, vita anställningsavtal utan lön till ”assistenter” som den funktionshindrade varken träffar eller får hjälp eller stöd av i en situation h*n många gånger tvingats in i.

Själva systemet med att okritiskt godkänna alla medförda läkarintyg och identitetshandlingar har också gjort det lätt för en talangfull bedragare att framställa sig som funktionshindrad inför försäkringskassans utredare som för död och pina inte vill framstå som rasister framför människor som ”flytt för sina liv” och ändå orkat ta med sig den ”stackars” funktionshindrade.

I vissa fall finns det anledning att misstänka att den funktionshindrade själv inte har någon som helst familjeanknytning med ”familjen” utan ofrivilligt har handplockats eller köpts som inkomstkälla.

Det är rätt hemskt alltihop. Det är dessutom kriminellt och varför ingen har påbörjat några som helst åtgärder för att stoppa den här kända hanteringen under så lång tid, är för mig en fullständig gåta?

Och varför undersöker inga journalister hur situationen ser ut för multi-funktionshindrade människor som ofrivilligt förvaras som ersättningsbara inkomstkällor utan att någon ens verkar bry sig?

Är det så illa att det handlar om att hellre missgynna funktionshindrade, som ändå inte kan föra sin egen talan, än att riskera att gynna SD, skapa rasism eller tillföra onödigt material till migrationsdebatten?

I stället ger man sken av handlingskraft genom att låta funktionshindrade fått betala priset genom att dra in tidigare beviljad assistans eller låta dem få leva som ”alla andra” .. men bara två år i taget.

Det betyder att svenska medborgare som fötts med väl dokumenterade livsvariga funktionshinder och de som skadats i olyckor som medfört livsvariga funktionshinder misstänkliggörs och utreds in i minsta detalj vartannat år medan de ”importerade” funktionshindrade behandlas med största medlidande och generositet .. mycket beroende på att Försäkringskassans utredare inte vågar göra de erforderliga hembesöken i områden som inte ens ambulans och brandkår törs besöka utan poliseskorterad polis.

”Fusket i assistansersättningen” har varit ett anklagande finger riktat mot de funktionshindrade och deras familjer .. inte mot de kriminella aktörerna som importerat och handlat med hjälplösa funktionshindrade som fått det lika illa här som där de kom från.

Det är en sanning som Åsa Regner nu försöker gömma undan i valrörelsen genom att ”frysa” de obligatoriska två-årsomprövningarna till efter den dag då valresultatet är klart och utrensningsarbetet kan fortsätta.

Men varför har ingen gjort något åt den välkända och dokumenterade sanningen ..  assistansersättningen lockar till sig organiserade kriminella? I rapporten står det ju bland annat att "det finns inslag av människohandel i branschen avseende såväl assistenter som brukare". Är inte det en varningssignal att ta på allvar?

Åsa Regner pratar om att eventuellt se över lagtexter om att ”föra handen till munnen”, ”att finnas till hands eller aktivt medverka” och andra domslutsformuleringar som kan förändra/förstöra livet för många. Men ingen talar om kontrollsystemets stora brister, nya verktyg för att säkerställa återbetalning av felaktigt utbetalda pengar och behovet av ny lagstiftning gällande välfärdskriminaliteten?

I stället väntar alla nu på den utredning som regeringen Löfven har begärt och som har till huvuduppgift att redovisa vilka ytterligare besparingar som kan göras på dem som helt oförskyllt pekas ut som fuskare och bedragare.

Alla visste och ingen agerade när sanningen presenterades första gången och alla vet men ingen reagerar eller kommenterar när den går i repris mer än tio år senare.

Valet har under lång tid stått mellan att stänga ute funktionshindrade från assistansersättningen eller stänga ute de kriminella människohandlarna från landet .. och jag kan inte låta bli att tycka, att det alternativ som våra folkvalda har valt nästan känns lika kriminellt som den sanning som de väljer att blunda för.

Regeringen fryser indragningarna i personlig assistans, ..

.. när det gäller omprövningar av redan beviljade assistanstimmar. Men de familjer som redan har förvandlats till besparingar i regeringens budget får däremot inte mycket glädje av den nyvunna empati som Åsa Regner gav uttryck för i dag.

”Frysningen” beräknas gälla från beslut, någon gång fram på vårkanten enligt Försäkringskassan, fram till i oktober, det vill säga under den hetaste delen av valrörelsen, vilket förmodligen inte är en tillfällighet.

För trots att dagens beslut är både efterlängtat och välkommet, är det nästan så att jag misstänker att det inte fattats så mycket av omsorg om funktionshindrade utan mer av omsorg om Socialdemokraterna, som på detta sätt fryser ner den besvärande frågan om utrensningar bland samhällets svagaste till efter valet.

Vi kan kanske till och med se fram emot en kommande, årslång, nerfrysning av besluten om utvisningar av de ”ensamkommande vuxna” som Miljöpartiet är villiga att utlösa en regeringskris för? En fråga som kan förvandla valrörelsen till en verklig mardröm för Löfven om han inte kan frysa ner den fram till att det presenterats nya typer av åldersbedömningar, som i sin tur kan frysa ner de utvisningshotade vuxna till en mer hanterbar ålder.

En sådan nedfrysning kan med fördel användas i stället för ytterligare ett pinsamt kappvändande som kan landa olyckligt i väljaropinion.

Sedan kan regeringen på samma eleganta sätt frysa ner polisens svårigheter att upprätthålla lag och ordning i någon kylslagen utredning fram till oktober 2018, tillsammans med alla andra frågor som kan vara besvärande för statsministern i valrörelsen.

Till exempel begränsningarna i sjukersättningen som främst drabbar offentliganställd vård- och omsorgspersonal, lärare och socialassistenter som dagligen utsätts för hot, hat och personangrepp?

Och efter valet kan det vara fullt möjligt att det återigen blir fritt fram att göra besparingar på funktionshindrade till förmån för dem som plötsligt kanske förvandlats från ”ensamkommande vuxna” till ensamkommande barn igen.

Så jag skulle inte bli förvånad om det hela slutligen landar i att den ena gruppen, efter en valrörelsepaus, får mindre av det lagen säger att de har rätt till och den andra gruppen får mer än lagen säger att de har rätt till.

Medborgerlig Samling vill avskaffa rättigheterna, men behålla skyldigheterna ..

  

.. och det är jag helt övertygad om att samtliga partier skulle skriva under på. Tänk bara hur fantastiskt lätt det skulle vara regera om skyldigheten att betala skatt inte medförde förväntningar på rättigheter i form av ett socialt skyddsnät, om livet plötsligt tar en oväntad vändning.

Som jämförelse använder Ilan Sadé och Oskar Hagberg kostnaderna för assistansersättning som är en rättighetslag, som i dag är en nagel i ögat på samtliga politiker, och kostnaderna för den generösa tolkningen av FN:s barnkonvention som gjort att kostnaderna för ensamkommande "vuxna barn" har blivit minst lika besvärande.

Det är märkligt att våra folkvalda kan se att antalet elever och kostnaderna i skolan ökar dramatiskt vid en lika dramatisk befolkningsökning av människor som inte betalat något alls till vårt välfärdssystem.

De har inte heller några som helst problem med att se att sjukvårdens "utmaningar", äldreomsorgens "utmaningar" och bostadsbristen ökar på samma sätt .. av samma orsaker.

De vet också, men vill inte gärna tala om, att kommunernas utgifter för försörjningsstöd kommer att stiga lika dramatiskt under det här året av precis samma orsaker.

Men när det gäller kostnaderna för assistansersättningen som också stigit dramatiskt under samma tidsperspektiv .. då har man INGEN ANING om varför?

Lagen om stöd och service till funktionshindrade är en grundlagsskyddad rättighetslag med stöd av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att göra det lätt för mig så delar jag den i två delar .. timmarna och ersättningen.

Timmarna .. det är det faktiska behovet av stöd och hjälp som Försäkringskassan utrett att den funktionshindrade har. Om behovet understiger 20 timmar grundläggande behov i veckan ska ersättningen betalas av kommunen och om det grundläggande behovet är 20 timmar eller mer betalar Försäkringskassan.

Det är väl inte så svårt att förstå?

Vår nuvarande regering har uttalat krav på att Försäkringskassan ska dra ner på timmarna gällande de grundläggande behoven, när det gäller personlig assistans. Alltså .. skriva ner det behov som de tidigare godkänt?

Ersättningen .. det vill säga den faktiska kostnaden vill man däremot inte tala om.

Det finns en motsägelse i detta, men ser man inte den så tänker jag inte spilla tid på att peka ut den. Men målet är tydligt .. kostnaden för assistansersättningen ska bort från statens budget och läggas på kommunerna och kommuninvånarna .. som redan kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

Men att ställa funktionshindrades rättigheter mot godhetsregnet som våra politiker låtit skölja över män som själva fått avgöra om de ska behandlas/försörjas som barn eller klara sig själva som vuxna .. det är, milt sagt, ingen bra jämförelse.

Jag ställde frågan .. Var snäll och klargör var ni står när det gäller Assistansersättningen. Har ni för avsikt att lägga över ansvaret för vuxna ”barn” på åldrande föräldrar om så krävs?

Och fick till svar ..

Vår text är av principiell natur. Det extrema rättighetstänkandet är inte hållbart. Det är knappt en åsikt, mest ett konstaterande. Men naturligtvis ska vi inte ducka för din frågeställning: Det handlar inte om att ta bort assistansersättningen, utan att skapa mekanismer som gör att sådana här kostnadsexplosioner inte bara kan löpa iväg. Vi är ett ungt parti som inte har detaljlösningar här, men om pensionssystemet kan ha broms bör väl andra system också kunna ha det? Alternativet är inte allt åt alla utan att någon som råkar sakna lagstadgad rättighet får maka på sig – en rättvisefråga alltså.

Jag vet inte riktig om det ens kan kallas för svar. Men jag tolkar det som .. ”Ett ungt parti”, "utan detaljlösningar", som uttrycker ”åsikter av principiell natur” som ”knappt är en åsikt” utan ”mest ett konstaterande” av behovet att ”skapa mekanismer” som kan ändra en rättighetslag till något som gör att den som för tillfället anses ”sakna lagstadgad rättighet får maka på sig”?

Men jag får väl vara tacksam för att de ”inte duckade för min frågeställning”.

"Rikard" frågade .. Avser BF återinföra institutionalisering av funktionshindrade som kostnadsbesparande åtgärd? Vad får kriminalvårdens hantering av dömda brottslingar kosta, om vi ställer den kostnaden i relation till LSS, invandring och äldrevård?

 .. och det ska bli intressant om det kommer något svar. Även om frågan riktas till det forna partinamnet innan partiet delades i två lika vilsna delar.

Det är oväntat och kaxigt när ett parti, som ännu inte skrapat ihop tillräckligt med namnteckningar för att kunna registreras, går ut med att de vill avskaffa de rättigheter som medborgarna tar för givet följer med beskattningen .. men nej tack .. det räcker så bra med de inskränkningar i välfärden som redan görs.

"Ett samhälle blir inte verkligt gott av uppblåsta fraser om absoluta rättigheter som saknar ekonomisk täckning, utan av demokratisk, ansvarsfull hushållning med de knappa resurser som finns" .. skriver Ilan Sadé och Oskar Hagberg.

Om medborgarna ska ha en skyldighet att betala alla skatter och avgifter som en regering kräver av dem tar de nog för givet att de har rätt att kräva att samma regering hushållar med de resurser som finns för att skydda de svagaste och mest behövandes rättigheter i samhället.

Vem vill rösta på ett parti som tycker att våra sociala rättigheter är en onödig börda?

Vilken är nästa rättighet som vi ska betala för att den ska villkoras?  Äganderätten? Åsikts- och yttrandefriheten? Rätten till sjukvård? Pensioner? Bostad? Försörjningsstöd? Utbildning?