Brukarimport eller människohandel?

”Så möjliggjorde alliansen ”brukarimport” till Sverige”, är rubriken på Anna Dahlbergs krönika i Expressen idag och det var nästan det enda som berörde brukarperspektivet i en text som sedan i sin helhet handlade om fusket med arbetskraftsinvandring.

”Mindre känd är den så kallade brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan något försörjningskrav med dagens lagstiftning.

När barnet har anlänt ansöker familjen om assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och för assistansbolaget som har fått en ny kund”.

Det här är något som varit väl känt under nästan 10 år. Vilken journalist värd namnet hade lätt kunnat hitta dessa uppgifter som finns i en utredning från ekobrottsmyndigheten, på varje socialkontor och hos migrationsverket .. om bara någon vågat leta.

Det säger en hel del om samtalsklimatet de senaste 10 åren. Rädslan för att utpekas som sverigedemokrat eller rasist har gjort att dessa och andra akuta kostnadskrävande problem har begravts eller ”glömts bort”. Jag har all förståelse för det, i de fall jag själv försökt skriva om det har resultatet blivit så försiktigt och luddigt att huvudinnehållet nästan dolts. (https://anybodys-place.blogspot.com/2010/11/att-stjala-fran-sjuka-och-handikappade.html).  För vem vill bli av med jobbet eller stämplas för livet som en ondskefull sverigedemokratiskt nazist/rasist/fascist?

Anna Dahlberg har hittat ett läckt dokument från Migrationsverket gällande oegentligheter kopplade till ett (ETT!) utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad.  .. ”Läsningen är hårresande. Bara detta enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande”.

Under respektive rubrik radas de konkreta ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.

Utan att ta några större risker kan jag nog gissa att den här större mellansvenska staden är Örebro. Alla som har haft den allra lilla minsta insyn i arbetet med personlig assistans har vetat om de här förhållandena länge. Många har larmat, ingen har reagerat och de som har haft regeringens öra i de här frågorna har kanske inte varit de mest seriösa aktörerna.

Men det är väl en bisak i jämförelse med det som Anna Dahlberg varken kan eller vill se.

Hon skriver .. Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Om det bara var så enkelt skulle vi kunna säga att det inte är direkt fel att ett funktionshindrat barn får ett värdigt liv i Sverige. Kanske är det till och med mer nödvändigt att ge det barnet en chans före en fullt arbetsför afghansk man som påstår sig vara minderårig?

Men, hur vet Anna Dahlberg att barnet ens är släkt med dem som påstår sig vara dess föräldrar? Det kanske inte alls är så att Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, utan tvärtom så att en familj ”hittar” en funktionshindrad som de kan ta med sig till Sverige som garant för sin försörjning?

I de fall där det avslöjats bedrägeri med assistanstimmar har de avlönade assistenterna inte ens bott i närheten av brukaren än mindre arbetat en enda timme. Den funktionshindrade har bott, isolerat och utan förmåga att kommunicera med någon, i en familj där h*n har haft som enda uppgift att vara familjens inkomstkälla.

Här skulle Anna Dahlberg och andra journalister kunna göra avsevärd skillnad om de vågade fråga sig själva .. hur vet vi att det här inte bara handlar om ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande” och inte ren människohandel med hjälplösa människor som inte har en aning om vilka de som påstår sig vara deras föräldrar är?

Vem i detta handlingsförlamade land törs misstänkliggöra ett påstått släktskap när vi inte ens törs ifrågasätta åldern hos en fullvuxen man som påstår sig vara ett barn?

Jag blir så inihelsike förbannad ..

.. när jag läser att Försäkringskassan fortfarande står fast vid att neka Tobias Svedberg hans personliga assistanstimmar.

Det som orsakar denna ilska är att Försäkringskassan i det här fallet faktiskt går emot sina egna rekommendationer i "Försäkringskassans Vägledning 2003:6, version 10, sidorna 95 och 96" och totalt underkänner Regeringsrättsdomarna RÅ 2000 not97 och RÅ 1997 ref.23 I.

I Försäkringskassan egna rekommendationer kan man alltså läsa; "Personer med enbart psykiska funktionshinder bör vara berättigade till personlig assistans i vissa speciella fall, nämligen där karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret medför behov av hjälp med de grundläggande behoven. En person kan till exempel på grund av sitt psykiska funktionshinder vara helt ur stånd att själv klara sin hygien eller att få i sig mat". Om inte Tobias Svedberg passar in i detta stycke så gör ingen det, eller hur?

Regeringsrättsdomarna beskriver i ena fallet en kvinna som rent tekniskt kunde sköta sina basala behov, men inte kunde fullfölja påbörjade aktiviteter. Regeringsrätten fastställde att hennes behov av hjälp inte föll under " ”behov av muntliga instruktioner och påputtning i de olika momenten bedöms inte vara av så privat karaktär att tid kan betraktas som ett grundläggande behov” .. som Försäkringskassan hänvisar till i Tobias fall .. utan att hennes hjälpbehov förutsatte ingående kunskaper om hennes behov och handikapp.

Vilket också är fallet med Tobias Svedberg.

Och eftersom Tobias Svedberg står på samma mentala nivå som en tvååring, har Downs syndrom, autism och tvångsbeteende så bör hans hjälpbehov bedömas utifrån ett barns perspektiv enligt den andra Regeringsrättsdomen.

Försäkringskassan går alltså avsiktligt mot sin egen vägledning och mot domar i regeringsrätten för att rensa ut en psykiskt funktionshindrad, hjälplös människa ur systemet .. för att spara pengar?

Vad finns det annars för skäl att tvinga människor att betala för advokathjälp .. om de överhuvudtaget har råd? .. för en överklagan i Förvaltningsrätten när det redan finns domar ända upp i Regeringsrätten som talar för att beslutet är felaktigt?

För det kan väl inte vara så illa att utvecklingsstörda människor inte anses ha rätt till samma livsförutsättningar eller samma rättigheter som andra människor? 

I Tobias fall försöker Försäkringskassan råna honom på den trygghet och den överblickbarhet i livet som alla människor är beroende av, och lämnar sedan över honom som en ovälkommen present till kommuninvånarna i Kungälv. Trots att han om någon är berättigad till att behålla den hjälp och det liv han har.

I Efterlyst kunde vi se hur en sk tunnelbaneråtta .. som satt i system att råna människor som sov eller var berusade .. plockade av en hjälplösman hans tillhörigheter och lämnade honom liggande på ett tunnelbanespår.

Det var obeskrivligt att se, det var ofattbart att en människa så lättvindigt offrade ett människoliv för några hundralappar och en halskedja och reaktionerna var  naturligtvis upprörda och hatiska.

Föraktet för den mannen är nästan kväljande.

Men människor som Tobias som rånas på sitt liv genom att hans rättigheter förtigs .. vem upprörs och mår illa av det?

Tobias bara är en av många funktionshindrade/utvecklingsstörda som är lika skyddslösa som förskolebarn, men av besparingsiver kastas ut i en vuxenvärld som de inte förstår. Det är mig en fullständig gåta varför inte detta förorsakar lika stor uppmärksamhet som “utförsäkringarna” och “representationshysterin"?

Här handlar det om handikappade som lämnas åt sitt öde i egna bostäder med sk boendestöd, helt utlämnade åt människor som stjäl både deras tillhörigheter och kroppar .. ofta med hjälp av en nyckel från hemtjänsten som ingen ansvarar för.

Om inte sekretessen låg i vägen så skulle bara antalet barn till funktionshindrade ..“barn i kvinnoskepnad” .. som familjehemsplaceras, kunna ge en fingervisning om vilket öde som väntar den som inte kan berätta, freda sig eller ens förstå vad de “vuxna”, som de är helt beroende av, vill ha av dem.

I många fall fungerar samhället, utan att förstå det, som hallick när de tillhandahåller hjälplösa unga kvinnor till samvetslösa män att utnyttja fullständigt gratis och okontrollerat.

Expr., Expr., AB, DN, SvD,

Samhället som hallick och hälare?

I politikens svarta hål finns alla de som faller fritt mellan lagar, förordningar, regler och tolkningar i välfärdssamhället.

Sjuka människor som inte kan få ersättning för förlorad arbetsinkomst på grund av att de aldrig har haft ett arbete. Andra som varit sjuka så länge utan att söka arbete att de bara kan få försörjningsstöd .. vilket innebär att de först måste avyttra allt som kan skapa förutsättningar för arbete när de förhoppningsvis blir friska. Familjer som offrar liv och ekonomi för en svårt sjuk anhörig, alla med arbetsskador som kan arbeta med arbeten som inte längre finns eller som ännu inte skapats.

Där finns alla äldre som passivt förvaras på vårdboenden utan någon form av meningsfullt liv .. utomhusvistelser, aktiviteter och mänsklig kontakt. Alla dementa som tillbringar dagarna i fullständig, förvirrad ensamhet i sina bostäder i väntan på de främlingar som hemtjänsten bistår med korta stunder på dagen. Besök som kan vara skrämmande, obegripliga och som sker med hjälp av en nyckel som ingen tar ansvar för.

Hemlösa och missbrukare som ingen vill hyra ut en bostad till, psykiskt sjuka människor med tvångstankar som är till fara både för sig själva och andra och handikappade som inte kan leva ett fullgott och jämlikt liv utan samhällets stöd och hjälp.

Men vad diskuterar media och politiker? Vad är det som får blodet att svalla hos dem? Jo, vinsten som vårdgivarna får .. inte kvaliteten på vården som de vårdbehövande har rätt till? Inte ansvaret som kommuner och försäkringskassor faktiskt har?

Jag har levt så länge att jag kan konstatera att dessa grupper alltid omtalas med värme och medkänsla av politiker från samtliga åsiktsläger, särskilt i valtider .. men att det så gott som aldrig leder till någon större förändring. Enskilda fall hängs ut i media inför varje val .. och jag undrar hur det känns när den utlovade(?) förändringen uteblir eller när enbart detta enda fall åtgärdas medan alla andra får leva vidare utan uppmärksamhet?

En enda gång har det fattats ett politiskt beslut av vikt när det gäller de minsta och mest försvarslösa i samhället .. LASS - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och LAS - lagen om assistansersättning, som kom 1994 och gav många, många människor som levt undangömda från allt, möjlighet att leva på nästan samma villkor som vi andra

Nu bedriver Försäkringskassan en fullständig häxjakt på psykiskt funktionshindrade med hjälp av en regeringsrättsdom, Mål nr 5321-7 (RÅ 2009 ref 57), som de skamlöst använder för att jämföra behoven hos en fysiskt funktionshindrad man som kan arbeta deltid som forskare 30 tim/vecka med behoven hos psykiskt funktionshindrade som lever på samma nivå som förskole- och småskolebarn.

Det innebär att alla som kan föra en sked eller gaffel till munnen och äta sin mat inte behöver hjälp med sin övriga livsföring. Alla andra handikapp är underordnade själva matintaget .. kan du inte göra dig förstådd, förstå det samhälle du lever i, inte laga din mat eller röra dig

fritt, aktivera dig själv eller kommunicera eller försvara dig .. det räknas inte om du kan peta i dig din mat för egen hand.

Denna enda regeringsrättsdom tolkas .. mot lagens intentioner .. på ett sätt som gör att Försäkringskassan på egen hand urholkar och omöjliggör lagar som fattats för att ge människor ett jämlikt liv?

Det finns inte tillräckligt med äldre- eller gruppboenden och de psykiskt funktionshindrade som förnekas sin personliga assistans på grund av Försäkringskassan tolkning av lagen, hänvisas till samma ångestladdade och hjälplösa levnadsvillkor som de dementa och psykiskt sjuka som det inte heller finns någon plats för.

Gömda och bortglömda .. utan egna röster att göra sig hörda med.

Försäkringskassans utrensning bland de psykiskt funktionshindrade sysselsätter just nu våra domstolar till en förmodligen ofattbar kostnad utan att någon reagerar. Men själva nämndemännens vandel och brottregister är däremot av stort intresse .. vilket i och för sig

är lovvärt.

Förvaltningsrätterna är överhopade av överklaganden av märkliga beslut fattade av kommuntjänstemän och försäkringskassans utredare och människor får vänta i halvår och år på besked om de har något liv alls att se fram emot. Hela deras framtid avgörs, utreds och kontrolleras i domstol av människor vars bakgrund ingen ser den minsta anledning att utreda eller kontrollera?

Eget boende med boendestöd och dagliga oväntade besök av främlingar med egen nyckel. En nyckel till den egna bostaden .. den sista och enda tryggheten .. som ingen tar ansvar för? Hur ska en psykiskt funktionshindrad som inte förstår mer än ett litet barn eller en dement åldrande människa kunna avgöra vem som är utsänd av kommunen eller vem som olovligen kopierat ett nyckel .. som ingen tar ansvar för?

På det här sättet låser samhället upp dörren till de allra svagaste och släpper in människor .. okontrollerade och outredda? .. som utnyttjar dem sexuellt och bestjäl dem på de tillgångar de har.

Och tro mig, det händer oftare än ni tror, att dementa äldre och psykiskt funktionshindrade kvinnor utnyttjas sexuellt bakom stängda dörrar och människor berövas alla sina tillgångar när de är under samhällets "omsorg".

Man kan nästan säga att samhället agerar både som hallick och hälare?

Socialdemokraterna jublar över höjda opinionssiffror och famlar efter värderingar och politik, Kristdemokraterna vill verka för den lilla människan, vill sätta brottsoffret i centrum och börjar inse att det finns behov som de inte förstått. 

Alla partier talar om välfärden och behoven .... men de här grupperna blundar man för och sopar under mattan.

De tärande och kostsamma som inte ens går och röstar .. de räknas inte. 

AB, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN,

Jag SKÄMS ..

.. var rubriken på ett inlägg den 24 september 2009 om LSS och LASS, som jag hade i min förra blogg och jag skäms inte mindre i dag när jag läser Expressens artikelserie på samma ämne.

Kommuner och Försäkringskassan fortsätter i sin besparingsiver att skärpa sina bedömningar gällande funktionshindrades "grundläggande behov" på ett fullständigt orimligt sätt, utan politiska beslut och på ett sätt som inte står i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner.

Ett exempel är frågan om måltider.

Efter en regeringsdom i frågan .. (dom från Högsta förvaltningsdomstolen, tidigare Regeringsrätten den 20 juni 2009) .. där det sägs "att kan man föra maten till munnen hjälper det inte om man spiller en hel del när man gör det, inte kan skära eller skrapa ihop maten på tallriken eller inte kan laga eller bereda den. Detta bedöms inte ingå i det grundläggande när det gäller måltider så länge man kan föra gaffeln till munnen. Detta har lett till att flera personer som haft statlig personlig assistans i många år" .. och byggt upp hela sina liv, sitt boende och sin trygghet på detta .. "blivit av med den"

Citatet är taget från Eva Olofssons (V) interpellation 2010/11:186 som finns som länk här med åtföljande debatt med statsrådet Maria Larsson (KD)

Regeringsdomen grundar sig på bedömningen av en person .. "han kan även hälla upp dryck i glas och själv lägga upp mat på tallrik när den är serverad på bordet. Vad han behöver hjälp med är att tillreda och plocka fram och undan mat. Han behöver också hjälp med att dela mat som är seg och där det krävs kniv och gaffel. Regeringsrätten finner att detta hjälpbehov inte är av det personliga och integritetskänsliga slag att det bör beaktas vid bedömningen av hans rätt till personlig assistans".

Oavsett vad för hjälpbehov personen i fråga hade för övrigt så gjorde detta att han inte fick den hjälp han sökte?

Denna regeringsdom används nu som regel vid kommunernas och Försäkringskassans bedömning av funktionshindrades "grundläggande behov" på ett så absurt sätt att en ung cp-skadad, dövstum människa med grava psykiska funktionshinder och dubbelinkontinens får sin personliga assistans indragen på grund av att h*n "kan föra gaffeln till munnen.

Att h*n inte förstår sambandet mellan själva ätandet och gaffelförandet är av underordnad betydelse .. precis som det faktum att h*n för in gaffeln så våldsamt i munnen att det uppstår blödningar, sår och tandskador?

Kan man "föra gaffeln till munnen" räknas det som en "normal" måltid, även om det inte följer med någon mat på gaffeln!?

Fler exempel finns i den länkade interpellationsdebatten.

Andra exempel är den flerbarnsfamilj med ett svårt psykiskt funktionshindrat barn med svåra och ofta återkommande epileptiska anfall med åtföljande sömnstörningar som gör att föräldrarna får turas om att sova om nätterna. Barnet kan visserligen "föra gaffeln till munnen" .. men har ett så våldsamt beteende att h*n alltid .. dygnet runt .. måste hållas under uppsikt, för att inte riskera att de mindre syskonen skadas eller att omkringvarande personer angrips. En familj som aldrig, inom överskådlig tid kommar att kunna äta en gemensam måltid i hemmet eller göra en gemensam resa på grund av kommunens och försäkringskassans förtjusning i Regeringsrättens dom om att "kunna föra gaffeln till munnen".

Jag skulle kunna skriva hela dagen om enskilda fall där märkligt tolkade domar används som slagträ mot förtvivlade föräldrar till psykiskt funktionshindrade barn eller hindrar vuxna psykiskt funktionshindrade att skapa egna liv och förutsättningar när åldrande föräldrar inte längre förmår mer.

Jag skulle kunna skriva lika mycket om den förnedrande situation som uppstår när en psykiskt funktionshindrad tvingas in på toaletten för att en nitisk representant från försäkringskassan eller kommunen ska kunna bedöma tidsåtgången och hjälpbehovet. Hur lång tid tar det att dra ner byxorna, uträtta behovet, torka och rengöra, få på eventuella blöjor eller skydd och få på byxorna igen?? Går det för fort kan hjälpen utebli .. eller bedöms kunna utföras av vem som helst, en fullständig främling för den hjälpbehövande .. särskilt om det kombineras med att h*n kan "föra gaffeln till munnen".

Människor som vårdar anhöriga i hemmet samtidigt som de yrkesarbetar och har egna familjer eller ger upp varje tillstymmelse till eget liv för sina handikappade barn, tvingas till rättsliga processer. Trots att de myndigheter som ger avslag på fullständigt lagstadgade krav vet att de kommer att förlora.

Men det är tillräckligt många som inte orkar eller kan överklaga, så det lönar sig i det långa loppet och blir en besparing i alla fall.

Jag blir så in till döden trött!

Jag tycker att det är en skam när de myndigheter som har som uppgift att hjälpa och stödja de svaga och bräckliga i vårt samhälle, de som inte kan föra sin egen talan .. ser dem som fiender, kostnader eller bedragare och inte drar sig för att tvinga människor som inte har någon som helst kunskap om vårt rättsystem att försvara sina lagstadgade rättigheter i domstol.

Jag tycker att det är omoraliskt att människor med medfödda livsvariga handikapp oupphörligen ska .. med hjälp av engagerade anhöriga .. tvingas bevisa att de inte mirakulöst tillfrisknat och inte längre behöver den hjälp som de behöver för att leva ett anständigt liv. Var och en som har en gnutta fantasi kan föreställa sig den ångest det medför att alla förutsättningar i livet kan försvinna vart annat eller vart tredje år, eller hur??

Och som jag avslutade mitt gamla inlägg 2009 ... jag SKÄMS över alla stora vackra ord om solidaritet och medmänsklighet som resulterar i ett kränkande ointresse och en ökad kostnad i trasiga människor. För varje gång människor avvisas från den hjälp de har rätt till så måste andra träda in.

Andra .. som går sönder, slits i bitar och går under i sin strävan efter att skapa en människvärdig tillvaro för någon de älskar och bryr sig om.

Expr., Expr., Expr., Expr.,