Nu har väl Löfven tappat det helt i alla fall?

 Om jag inte har missförstått situationen helt så är det väl så att JÖK-partierna, S, Mp, C och L, kom överens om en gemensam skrivning gällande migrationspolitiken?

Att S och Mp sedan gjorde ett alldeles eget och betydligt generösare ”tillägg” som de vill att C och L ska köpa i sin helhet, det ska väl inte Liberalerna bära ansvaret för?

Vilket tydligen inte L är intresserade av att göra eftersom de redan förklarat sig nöjda med den tidigare gemensamma överenskommelsen?

Eller har jag fattat helt fel?

Enligt statsministern ingår inte migrationsfrågan i januariavtalet? Vilket då kan tolkas som att sossarna har lämnat över hela ansvaret till Miljöpartiet för att överhuvudtaget kunna behålla regeringsmakten?

Visserligen är ordet ANSVAR svårt att tolka för en socialdemokrat, men hur sjutton kan det vara Liberalernas och Nyamko Sabunis ansvar att sossarna och miljöpartisterna har spelat under täcket med varandra. När det i själva verket är Stefan Löfvens ansvar att leva upp till den överenskommelse som de fyra JÖK-partierna hade enats om.

Ännu obegripligare blir det när Stefan Löfven går ut och slår sig för bröstet och skryter med att Sverige har valt rätt strategi. Att den ”var rätt då och är rätt nu”.

”Vi fick ner sprittspridningen”, säger han och syftar på sommarmånaderna när så gott som alla europeiska länder fick en tillfällig lättnad i coronapandemin pga av vädret. Och nu när vi har en tillfällig nedgång i antalet smittade, medan den muterade corona-varianten okontrollerat sprider sig inom den ena regionen efter den andra anser han att vi har samma goda strategi.

”Vi fick ner smittspridningen”?

Det är väl ändå att ta i lite väl mycket? Visserligen så kommer det snart en sommar till, men under samma tid, men med olika strategier ser de nordiska grannländernas resultat ut så här ..

Sverige 588 062 smittade och 12 115 döda, Norge 64 483 smittade och 582 döda, Danmark 201 186 smittade och 2 215 döda och Finland 47 262 smittade och 698 döda.

Ingen visste vad som skulle hända, ingen hade en aning om hur coronaviruset skulle hanteras och alla gjorde säkert så gott de förstod och kunde. Men, ser man till resultatet efter ett år så har Stefan Löfven inte mycket att skryta med.

Men om Liberalerna i största allmänhet och Nyamko Sabuni i synnerhet ska bära det fulla ansvaret för sossarnas och miljöpartisterna gränsöverskridande överenskommelser så undrar jag vem eller vilka som Stefan Löfven anser bär ansvaret för att Sveriges corona-statistik inte riktig visar på samma stora framgång som han påstår att den är?

”Jag tror inte att svenska folket ser fram emot en politisk kris”, säger Stefan Löfven och hoppas att Nyamko Sabuni ska krypa till korset och ansluta sig till regeringens förslag om en ny humanitär skyddsgrund som kan ge fler möjlighet att bosätta sig i Sverige.

Men, om jag får ta mig friheten att tycka att jag själv ingår i begreppet ”svenska folket”, måste jag göra honom besviken. Jag tycker att vi redan nu, om vi ska se till folkviljan, befinner oss i en politisk kris.

Och ansvaret är absolut regeringens och ytterst Stefan Löfvens.

Jag vill, jag vill, jag VILL!! GE mig ..

 .. du MÅSTE, SNÄLLA, snälla, snälla, jag vill, vill, VILL!! Uuuuhhuu!!

Hur många föräldrar har inte haft ett djupt olyckligt barn i totalt upplösningstillstånd framför sig? Ett barn som önskar, önskar, önskar så hett och innerligt att livet inte ens är värt att leva om önskan inte uppfylls.

Och så säger du nej och barnet tappar det fullständigt och situationen blir helt ohanterlig. I värsta fall löser din partner det med att mumla något om att .. jamen vi kanske .. det är väl inte så farligt om .. för en gångs skull .. vi kanske kunde, eller?

Antingen vidhåller du ditt NEJ och får tårar och ett vrål .. DU ÄR DUM!! Jag HATAR dig! .. och något kastat eller en smällande dörr till svar eller så ger du dig och får ångra det senare när det är dags igen.

I det här fallet var det Miljöpartiet som ville, ville, VILLE ha en amnesti för tusentals unga män utan asylskäl, och farsan Stefan som vacklade och sa .. jamen vi kanske .. det är väl inte så farligt om .. .. för en gångs skull .. vi kanske kunde, eller?

.. och mamma Annie sa att det visserligen inte var helt ok, men .. för en gångs skull då, men det är ett UNDANTAG och får inte bli en vana.

Nu är det dags igen. Vem är förvånad?

Miljöpartiet vill, vill, VILL! Måste, måste, MÅSTE!! GE oss, ANNARS! Och Stefan vacklar och tänker .. jamen, det är väl inte så farligt ändå, och så får vi lite lugn och ro. Men då sätter Annie ner foten och säger att ett undantag är ett undantag och får inte bli en vana.

Som förväntat möts hon av totalt sammanbrott, tårar och DU ÄR DUM!! och en helt ohanterlig situation. Men Stefan tröstar och säger .. om vi smyyyger igenom en lösning som ser helt annorlunda ut, men kommer att fungera på samma sätt. Blir ni GLADA då?

Annie, som har helt andra problem med helt andra barn, kanske tycker att det är lugnast att titta åt ett helt annat håll den här gången? För husfridens skull?

Det ska bli intressant att se hur det här slutar, för barn som inte får som de vill är inte att leka med och det är alltid de eftergivna föräldrarna som får bära ansvaret för konsekvenserna.

Gud, vad jag är trött på den här regeringen.

Om Socialdemokraterna hade haft en ryggrad ..

.. hade jag kunnat haft ”Strået som knäckte å(S)nans rygg” som rubrik. Eller kanske hade ”(S)yltryggarna sålde ut landets framtid för att få regera vidare” varit ett bättre val?

För vilka är det som får betala priset för sossarnas kohandel med Miljöpartiet? I första hand skattebetalarna som redan belastats med kostnaden för Preems x antal friår i väntan på att kunna återkomma med sin nedlagda ansökan. Men i förlängningen blir det landets unga som kommer att möta en framtid de knappast drömt om och de äldre som får tidigare kontakt med den palliativa vården än de förväntar sig.

Det vill säga mer av det som redan händer just nu.

Moderaterna talar om sossarnas kollaps, men när vi får facit i handen är risken överhängande att vi kommer att tala om det svenska samhällsbyggets slutliga kollaps.

Jag skäms för vår regering, samtidigt som jag känner mig grundlurad, rökt och förbannad.

 

2020 - året då jag förlorade den rätta Värdegrunden.

2015  var året då jag blev en Sämre Människa och riktade en nyårshälsning till – ”alla goda människor som försökt att forma min tankevärld så att jag ska se världen med era ögon - ni har misslyckats”.

Nu har drygt 4 år passerat och jag måste erkänna att jag, trots att jag fortfarande inte lever upp till bilden av den ”Goda Människan” som ser ”flyktingströmmarna som en stor enhetlig grupp hjälplösa handlingsförlamade, ömtåliga offer som är för traumatiserade för att uppfylla några som helst krav”, också verkar ha förlorat den rätta Värdegrunden?

Det är med en rysning jag ser fram emot de kommande åren. Kommer det ens att vara tillåtet att ha en åsikt som inte är värdegrundscertifierad och godkänd på twitter av Annika Strandhäll?

Att lägga ut ett foto från min egen vardagsmiljö kan jag ju glömma, inser jag när jag ser bilden på Ulf Kristersson där han poserar i nästan exakt likadana kläder, fast i betydligt bättre skick, som Maken och jag bär när vi går ut i skogen med hunden.

Bara den outfiten räcker tydligen för att vi ska kvala in som rasist/nazist/fascister tillhörande ett ”blåbrunt block”?

Är det tillåtet att känna sig kränkt och på förhand dömd utifrån klädsel?

Finns det en särskild klädkod för oss utanför tullarna som gärna vill klä oss både bekvämt och praktiskt när vi tillbringar tid i den okända vildmark som våra politiker inte gärna vill förhålla sig till? I så fall har jag missat den totalt.

Gröna, fodrade gummistövlar från Tretorn – får man ha det, utan att tillhöra ett ”blåbrunt block”? Eller måste jag trippa omkring i lika exklusiva och dyra kreationer som Annika Strandhäll för att hamna på rätt sida enligt den Rätta Värdegrunden?

Men det saknar väl betydelse när Värdegrunden ändå är förlorad så till den milda grad att jag inte ser de tiotusentals vrålande och stenkastande männen vid Greklands gränser som en vänligt sinnad och välutbildad arbetskraftstillgång utan som en våldsfanatisk terroristarmé som okontrollerat tänker sprida sig över Europa mitt under brinnande corona-pandemi.

Jag blir faktiskt förvånad själv över hur jag reagerar? Och ännu mer förvånad blir jag när jag hör en röst direkt från reptilhjärnan som uppmanar till handlingar som jag aldrig, aldrig någonsin föreställt mig att jag skulle höra från mig själv.

Men det är klart, blir det skarpt läge kanske det är bra att ha en egen reptil-överbefälhavare som kan ge rätt order vid rätt tillfälle?

Eller vad säger Annika Strandhälls egna överordnade om/när de vid något sällsynt tillfälle hittar ett säkert rum som de kan vara raka och ärliga i?

Eller står de bara och panikskriker innan de samlar sig till presskonferens där de kan meddela att läget är FULLSTÄNDIGT UNDER KONTROLL? 

 https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/erdogan-ger-stefan-lofven-och-eu-akut-huvudvark/

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/bildbraket-doljer-bristen-pa-migrationspolitik/

Ett nytt årtionde och ..

.. aldrig tidigare har jag lagt märke till att det har varit så märkvärdigt och ödesmättat? Inte ens när vi gick in det nya århundradet kan jag erinra mig att det skrevs så många dystra ödesprofetior .. om vi nu bortser från att allt, verkligen allt, skulle gå ut skogen när datorerna förvirrades till vanvett av alla oprogrammerade nollor.

Nu berättar Johan Hakelius om att ”2019 var ett fruktansvärt år. Det här året, 2020, kommer att bli ännu värre” och Henrik Jönsson gör ett väldigt sevärt ”bokslut och en framtidsprognos” på Youtube.

Sedan har vi den vanliga samlingen samhällsvetare och politiker som svartmålar framtiden med klimatkatastrofer, brunmålar politiken med dystra framtidsutsikter för kulturen och media och rosafärgar det nya årtiondet med löften som inte har åldrats väl sedan de sist användes.

Men en sak har de gemensamt .. det nya 20-talet kommer att bli något i hästväg att uppleva. Oavsett vilket perspektiv du än ser det från.

Jag har funderat och funderat över vad jag själv vill minnas från det gamla årtiondet? Inte mycket, måste jag erkänna. Helst skulle jag vilja att vi fick leva om det igen, fast med facit i handen. Mycket skulle nog se annorlunda ut då? Eller kanske inte?

Det enda minnesvärda som jag tar med mig från förra året är faktiskt ett blogginlägg som var skrivet som ett svar på Expressens Anna Dahlbergs krönika ”Tack till alla invandrare som gör Sverige bättre”. Hon skriver att ”allt fler väljare gör en koppling mellan den mycket omfattande invandringen till Sverige under 2000-talet och de samhällsproblem som Sverige brottas med” och om gängskjutningar och sprängdåd, skolmisslyckanden, arbetslösheten, bostadsbristen, budgetunderskotten i utsatta kommuner, extremismen, den växande ojämlikheten och allt annat som beror på den överbelastning vårt välfärdssystem dignar under.

”Det är inte så konstigt om detta snabba perspektivskifte har utlöst en förtroendekris. Samma aktörer som försäkrade att allt skulle gå bra ber nu om väljarnas mandat att lösa de komplexa problem som har uppstått” . .. skriver Anna Dahlberg, och det kanske behövde skrivas i för att ge lite perspektiv på vad som är följden av dåliga politiska beslut och vad som kan skyllas på invandrare som grupp.

Men alla människor ÄR inte rasister. De flesta av oss har numera både vänner och bekanta med rötter i ett annat land. Vi VET att det finns fantastiska människor i alla länder .. de är våra grannar som vi hälsar på varje dag, deras barn leker med våra, de är våra arbetskamrater och möter oss igenkännande i affären. Det är inte där problemet ligger, men tyvärr så avslutar Anna Dahlberg sin krönika med ”det vore illa om denna misstro spiller över i intolerans och en demonisering av invandrare som grupp. Sådana tendenser syns dessvärre”.

Och där kommer Carina-Fina med svaret som avslutar 1910-talet för min del .. ”Vet du vad, Anna Dahlberg, det är inte vi som demoniserar invandrare. Det gör invandrarna så utmärkt bra alldeles själva - varje minut, dygnet runt, år efter år. De hatar och föraktar oss. Och visar det mycket påtagligt”.

Tillsammans beskriver de här två kvinnorna klyftan mellan VI och DOM. Vi här nere och de som har tolkningsföreträde när det gäller hur vi tänker och tycker.

För det Carina-Fina skriver är ju sant. Det är den mycket synliga gruppen invandrare som bygger sitt eget land i vårt land, spränger, skjuter, slåss, rånar, våldtar, misshandlar och utnyttjar våra trygghetssystem på ett kriminellt sätt som faktiskt är de som gräver en djup klyfta mellan svenskar och invandrare och skapar demonisering av invandrare som grupp.

För att inte tala om vilken björntjänst* de gör sina landsmän.

Och om inte de har för avsikt att ändra på sitt eget beteende så är det nog lite väl mycket begärt att resten av landets befolkning ska ändra på sitt beteende och bli välvilligare inställda.

* En björntjänst är en välmenad tjänst som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren. Uttrycket kommer från den franska fabeln om björnen och trädgårdsmästaren där en tam björn slår ihjäl en fluga på sin sovande väns ansikte med en sten. Följden blir också att slaget oavsiktligt dödar den gode vännen. Fabelns sensmoral lyder: Det är farligt att ha en obegåvad vän; det är bättre med en förståndig fiende att möta.

”S har tappat kontrollen” ..

.. sa Ulf Kristersson i gårdagens riksdagsdebatt och är det något som jag känner ren och skär fasa för så är det just det – att förlora kontrollen.

Jag är alltså ett kontrollfreak. Det är därför som jag passar så dåligt in i gruppsammanhang som kräver att alla går i takt – politik, föreningar, demonstration/manifestationer, religioner och alla andra sammanhang där jag förväntas nöja mig med en enda åsikt.

Det finns ju alltid fler sidor att ta hänsyn till oavsett vad åsikten eller problemet är, det är min fasta åsikt och ”den andra åsikten” är ju nästan den allra viktigaste om du vill ha kontroll över att din egen håller måttet.

Innan internet var jag, i mitt ihärdiga sökande efter alla olika sanningar som kunde ge mig ett eget svar, en så trägen gäst på biblioteket att de frågade om jag ville börja arbeta där. Vilket jag gjorde under ett antal år då jag till och med fick betalt för att göra det jag gärna gjort alldeles gratis.

Men att vara ett kontrollfreak är också en börda och en förbannelse. Varje problem som kommer i min väg kastar jag mig över lika entusiastiskt som en hund som finner ett lagom ankommet ben. Oavsett vem det gäller och vare sig vederbörande vill det eller inte.

Det finns alltid någon form av lösning eller svar, även om det inte alltid är det du vill ha, eller hur? Jag utkämpar gärna andras strider även om det innebär timslånga kontakter med myndigheter eller obegripliga blanketter. Rätt ska vara rätt och skam den som ger sig.

Men en del människor vill ha sina problem kvar som en del av sin identitet, har jag märkt. Då är en sådan person som jag inte särskilt populär. Andra blir så lyckliga över att få lämna över ansvaret att de sedan förväntar sig att den hjälpsamheten ska vara livsvarig och alltid tillgänglig. Något som ibland skapat egna problem som jag därmed också måste finna en lösning på.

Men vad är motsvarigheten till kontrollfreak? Vad kallar man dem som ignorerar problemen eller lägger över dem på andra?

I dag har jag läst igenom vad jag skrivit under etiketten ”asyl och migration” under åren 2014 och 2015.

Det är något som är avgörande fel, tänker jag efter ett tag. Här sitter jag, en kvinna som passerat bäst-före-datum, mitt i spenaten långt från storstadens stora tänkare och skriver om det som fyra, fem år senare(!) tas upp i Sveriges Riksdag som ”oväntade” problem som de flesta inte verkar veta hur de har uppstått.

Hur är det möjligt?

Den 6 november 2014 skrev jag .. Tystnad - det fulländade uttrycket för förakt. En del kommuner ökar sin befolkningsmängd upp till 25% på mycket, mycket kort tid och även om det medföljer ett visst statligt stöd så ställer det också stora krav på kommunen i form av vård, skola och omsorg.

I en del kommuner kan vi redan se hur problemen kommer att lösas. Varje kommun har X antal skattekronor att fördela när det gäller kommuninvånarnas behov och med en så kraftig ökning av antalet arbetslösa, hjälpbehövande familjer och enskilda individer så krävs det besparingar. Särskilt i kommuner där antalet äldre stadigt stiger och antalet arbetstillfällen stadigt sjunker, och knappast lär stiga med dagens politik.

Besparingar som först kommer att slå mot de svagaste och mest kostsamma i samhället. [….] och så radar jag upp de som offras först för att rädda ansiktet på de ansvariga och avslutar med .. Stefan Löfven brukar producera vad han kallar win-win-lösningar .. men om han inte bryter tystnaden och presenterar en konstruktiv lösning av den situation som fler och fler kommuner befinner sig i så hamnar vi i stället i en olösligt lose-lose-situation där alla är förlorare. Alla!

Det samma gäller oppositionens samtliga politiska partier som står och köar för att komma till makten ... säg något, gör något, visa lite handlingskraft, initiativ, mod eller vad som helst som visar att ni har en aning om vart vi är på väg.

Den 11 november 2014:

"Svensk invandringspolitik är som att lämna kreditkortet i baren och säga; "Fria drinkar till alla!" och bli överraskad av notan", var det någon som skrev i ett tweet på #svpol.

Eftersom vi inte har någon integrations- eller invandringspolitik och inte heller har någon debatt eller övergripande plan när det gäller våra öppna hjärtan och fria invandring, så kändes ovanstående uttalande som ett genialiskt, ekonomiskt insiktsfullt uttalande och en frisk fläkt i ett annars totalt mörker.

[ ….]

Är Sveriges ekonomiska framförhållning inte mer värd än fria drinkar i baren, en sen kväll när tankeförmågan begränsar sig till vem som är lättast att övertala till att bli nattens samarbetspartner?

Notan? Den är det Någon Annan som betalar.

11 oktober 2015

Mannen som gav nånannanismen en minister. Ledarskap, utan det kan ingenting fungera. Samordning, struktur och organisation, det är vi bra på i Sverige, sa Morgan Johansson, vår migrationsminister. Men då menade han nog att Nånannan var bra på det, eftersom det råder en skriande brist på ledarskap, struktur, ordning och en samordnande, ansvarstagande organisation.

[….]

Vad gör vår statsminister, mer än att sitta på kammaren och vänta på att Europas övriga ledare ska lösa problemet åt honom?

Jo, han kallar till pressträff/nationell samling, för att informera om att .. ”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”.

[….]

Statsminister Stefan Löfven saknar inte bara en plan, han verkar också vara av den bestämda åsikten att detta inte är hans ansvarsområde utan någon annans .. myndigheter, företag, fackliga organisationer, civilsamhället och andra aktörer .. och ger därmed Nånannanismen en alldeles egen minister.

Nånannanministern?

13 november 2015

Förståndet har sina gränser, endast dumheten är gränslös. Jag har verkligen försökt att inte ifrågasätta förståndet hos våra folkvalda, men nu börjar det bli svårt. En sak verkar de i alla fall förstå och det är att läget är ohållbart, men se´n tar det slut.

Statsministern lämnar över till EU:s medlemsländer som tackar sin himmelske skapare för Sverige, medan de bygger stängsel längs sina gränser och hoppas att Löfven inte ska fatta att han står ensam i kylan förrän det är för sent.

[….]

Det som händer i landet drabbar ALLA som bor i det, på ett eller annat sätt. Oavsett om du kom i går eller föddes här för 90 år sedan. Oavsett kön, ålder, sexuell tillhörighet eller etniskt ursprung.

ALLA! Förr eller senare ..

Det blir inte värdigare eller människovärdigare för att vi blir fler och fler som ska försörjas av färre och färre, välfärdsnätet stormaskigare och svåråtkomligare medan landet blir mer och mer skuldsatt.

Ett gränslöst välmenande land styrt av försiktiga, fega, handlingsförlamade människor utan förstånd?

Vi har ett oändligt antal människor, furstligt avlönade och med en enda uppgift – se till att Sverige fungerar. Vad gör de hela dagarna? Hur ser de på det uppdrag som de fått av väljarna – svenska folket? Det är en fråga som jag ställde redan i mars 2016 - "Vad f*n har vi regering och riksdag till?":

När jag läser vad jag skrivit kan jag inte se att någon ansträngt sig särskilt för att åstadkomma någon som helst förändring de senaste 4-5 åren. Det är nästan ofattbart. Det jag skrev då hade jag lika gärna kunnat skriva i dag!

Därför så har jag inga problem med att förstå varför Sverigedemokraterna växer i opinionsmätningarna. De är ju det enda oprövade alternativet som finns kvar, det sista hoppet, för människor som förlorat förtroendet för dem som blinda och döva bortsett från, eller blundat för, det som varit uppenbart för de flesta som lever i den verkliga verkligheten.

Brukarimport eller människohandel?

”Så möjliggjorde alliansen ”brukarimport” till Sverige”, är rubriken på Anna Dahlbergs krönika i Expressen idag och det var nästan det enda som berörde brukarperspektivet i en text som sedan i sin helhet handlade om fusket med arbetskraftsinvandring.

”Mindre känd är den så kallade brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan något försörjningskrav med dagens lagstiftning.

När barnet har anlänt ansöker familjen om assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och för assistansbolaget som har fått en ny kund”.

Det här är något som varit väl känt under nästan 10 år. Vilken journalist värd namnet hade lätt kunnat hitta dessa uppgifter som finns i en utredning från ekobrottsmyndigheten, på varje socialkontor och hos migrationsverket .. om bara någon vågat leta.

Det säger en hel del om samtalsklimatet de senaste 10 åren. Rädslan för att utpekas som sverigedemokrat eller rasist har gjort att dessa och andra akuta kostnadskrävande problem har begravts eller ”glömts bort”. Jag har all förståelse för det, i de fall jag själv försökt skriva om det har resultatet blivit så försiktigt och luddigt att huvudinnehållet nästan dolts. (https://anybodys-place.blogspot.com/2010/11/att-stjala-fran-sjuka-och-handikappade.html).  För vem vill bli av med jobbet eller stämplas för livet som en ondskefull sverigedemokratiskt nazist/rasist/fascist?

Anna Dahlberg har hittat ett läckt dokument från Migrationsverket gällande oegentligheter kopplade till ett (ETT!) utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad.  .. ”Läsningen är hårresande. Bara detta enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande”.

Under respektive rubrik radas de konkreta ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.

Utan att ta några större risker kan jag nog gissa att den här större mellansvenska staden är Örebro. Alla som har haft den allra lilla minsta insyn i arbetet med personlig assistans har vetat om de här förhållandena länge. Många har larmat, ingen har reagerat och de som har haft regeringens öra i de här frågorna har kanske inte varit de mest seriösa aktörerna.

Men det är väl en bisak i jämförelse med det som Anna Dahlberg varken kan eller vill se.

Hon skriver .. Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Om det bara var så enkelt skulle vi kunna säga att det inte är direkt fel att ett funktionshindrat barn får ett värdigt liv i Sverige. Kanske är det till och med mer nödvändigt att ge det barnet en chans före en fullt arbetsför afghansk man som påstår sig vara minderårig?

Men, hur vet Anna Dahlberg att barnet ens är släkt med dem som påstår sig vara dess föräldrar? Det kanske inte alls är så att Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, utan tvärtom så att en familj ”hittar” en funktionshindrad som de kan ta med sig till Sverige som garant för sin försörjning?

I de fall där det avslöjats bedrägeri med assistanstimmar har de avlönade assistenterna inte ens bott i närheten av brukaren än mindre arbetat en enda timme. Den funktionshindrade har bott, isolerat och utan förmåga att kommunicera med någon, i en familj där h*n har haft som enda uppgift att vara familjens inkomstkälla.

Här skulle Anna Dahlberg och andra journalister kunna göra avsevärd skillnad om de vågade fråga sig själva .. hur vet vi att det här inte bara handlar om ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande” och inte ren människohandel med hjälplösa människor som inte har en aning om vilka de som påstår sig vara deras föräldrar är?

Vem i detta handlingsförlamade land törs misstänkliggöra ett påstått släktskap när vi inte ens törs ifrågasätta åldern hos en fullvuxen man som påstår sig vara ett barn?

(S)kolan och folkomröstningen om Välfärden?

Det verkar inte finnas några gränser för vad sossarna kan använda skolan till.

Till att börja med fick Miljöpartiet skolan som inflyttningspresent när de hjälpte Stefan Löfven att bilda regering och Gustav Fridolin blev känd som ministern som lovade att lösa alla skolans problem på 100 dagar genom uppmuntrande youtubefilmer riktade till lärare och elever och löften om att "Alla barn ska få en ärlig chans i skolan. Alla elever ska få den tid och det stöd de behöver av sina lärare. Det kräver att fler får brinna för, och stannar, i läraryrket."

Det blev inte riktigt så.

Sedan kom flyktingströmmen och Migrationsverket fick använda sig av skolan tack vare att ”Alla barn som söker asyl i Sverige har rätt att gå i skolan. Kommunen ansvarar för att ge asylsökande barn som bor inom kommunen möjlighet att gå i skolan på samma villkor som andra barn som bor i Sverige”.. oavsett om de förstår språket eller inte.

Dessutom fick skolan ta ansvaret för alla, med påstådd ålder under 18 år, som beviljats uppehållstillstånd trots att det i många fall var oklart vilka de var, varifrån de kom eller hur gamla de var.

Skolan lyckliggjordes också med ansvaret för kontakterna med barnens familjer och deras krav, utifrån den kultur och religion som de bar med sig hemifrån, och skolan fick på så sätt också bära en stor del av det integrationsarbete som regeringen inte tyckte behövdes när de tillträdde.

Något som skapade en helt ny situation för lärarna som fick helt nya ”utmaningar” med hot om våld, hämnd och en otrygg tillvaro för dem som hittills levt i tron att skolan var en jämlik plats utan religiösa förtecken. Den feministiska regeringen har kanske lyckats få lika många kvinnor som män bakom sina stängda dörrar, men ingen kan påstå att unga kvinnor har fått ett tryggare och mer jämlikt samhälle att navigera i sedan de tillträdde.

Skolan får också hyfsa arbetslöshetssiffrorna genom att alla .. oavsett ålder .. som uppger sig vara under 18 år ska in på gymnasiet oavsett om de har möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen eller inte och skolan får också vara med och lösa den rödgröna regeringens problem med att hålla ihop fram till valdagen genom att ta emot 9000 unga afghaner som fått avslag på sina asylansökningar.

Nu får tydligen skolan också ansvaret för Socialdemokraternas valkampanj och planerade valseger? Partiet har nämligen talat färdig om migrationen och ska nu göra valet till en ”folkomröstning om Välfärden”.

Tänk jag trodde att skolan ingick i begreppet välfärd?

Men å andra sidan, vad har de att välja på?

Äldreomsorgen kan de ju inte tala om utan att förlora sina tappra kvarvarande kärnväljare. Det framgår alltför tydligt att sommarens generösa vallöften inte kommer att kunna infrias innan de flesta av dem som behöver hjälp och stöd nu och inom de närmaste åren är döda och begravda.

Sjukvården kan inte heller duga som ”folkomröstningsfråga”, för tänk om någon börjar fråga om vad som hände med förra valets löften om snabbare och bättre vård? Inte ens den mest hängivne och tungomålstalande sosse kan väl påstå att det löften har infriats?

Situationen för funktionshindrade vill väl ingen belysa så här nära valet och minst av alla Socialdemokraterna som aktiv försämrat villkoren för de assistansberättigade på ett sätt vi aldrig tidigare sett. Dessutom vill väl ingen diskutera skillnaden mellan orden ”besparingar” och ”kostnadstak” som regeringen påstår vara helt avgörande förmånligt för den pågående utredningen?

Samma gäller sjukförsäkringen som nu påstås ska bli generösare och mer tillgänglig – någon gång efter valet, om det finns ekonomiskt utrymme när allt annat plockats in i en budget som redan innan kommer att vara ansträngd till bristningsgränsen.

Polisens och rättssystemets ”utmaningar” fyller bara Morgan Johansson med hjälplös ”ilska och frustration” och dessutom är risken överhängande att någon börjar ställa frågor om de 10 000 nya poliserna som Stefan Löfven ska fylla gatorna med enligt svindyra halvsidesannonser i dagspressen.

Men enligt samma annons blir det skolan som ska lösa även de ”utmaningarna” med .. ”tidiga insatser, vuxna förebilder och en skola som har möjlighet att ta sig tid med skoltrötta elever”.. dvs de kriminella gäng som regeringen inte vet hur de ska hantera.

Och det bästa av allt .. allt som händer och sker i skolan är kommunernas ansvar och därmed deras problem. Eller ”utmaning”, som det heter inom Partiet.

Jag för min del skulle välkomna den ”folkomröstning om Välfärden” som Stefan Löfven talar om. Då skulle vi kanske äntligen få svar hur de olika partier tänker finansiera välfärden, under de förutsättningar som gäller just nu. För jag tror precis som Johan Westerholm, att Socialdemokraterna har allt att förlora på att väljarna börjar ifrågasätta alla deras orealistiska välfärdslöften .. ”Av den enkla anledningen att migrationspolitiken har flyttat in i varje politikområde förutom miljön. Det är fullständigt unikt, har aldrig hänt tidigare att en fråga gjort det”.

Men den stora frågan kanske skulle bli den om vilka som ska/kan/vill lösa skolans problem när sossarna är klar med den?

Mindre än 40% av LO:s medlemmar röstar på Socialdemokraterna, ..

.. men ändå tycker fackföreningsledarna och sossarna att det är helt i sin ordning att de övriga dryga 60 procenten bidrar till Socialdemokraternas valrörelse, trots att de för död och pina INTE vill ha Socialdemokraterna i regeringsställning?

Därför tänker LO satsa ytterligare medel på UPPLYSNING eftersom de anser att majoriteten av medlemmarna dels inte fattar vad de tänker rösta på, inte förstår varför de tänker rösta på sitt eget val och dels föra dem tillbaka på den rätta s-märkta vägen.

Så löser man ett vänsterproblem. Majoriteten är oupplysta dumskallar som ska föras in i minoritetens fålla som vilsegångna får.

Kommunals ordförande Tobias Baudin, som redan lovat bort 250 000 medlemsröster till S, säger .. ”Den politiska debatten har handlat om invandringsfrågan och integrationsfrågan alltför mycket. Vi menar att om Socialdemokraterna ska göra en bra valrörelse så måste det handla om de frågorna som är viktiga inte minst för LO-medlemmar och där Socialdemokraterna är solklart bäst: välfärden”.

Sossarnas partisekreterare Lena Rådström Baastad anser .. ”att valdebatten hittills har missgynnat hennes parti - Den har väldigt ensidigt handlat om invandring, det är där nerven finns i svensk politik just nu, och det har inte gynnat oss. Men ju närmare valet vi kommer så blir debatten bredare. Väljarna vill veta vad som händer med sjukvården, med skolan och tryggheten på arbetsmarknaden”.

Aha!

Det är inte invandrings- och integrationsfrågorna som är viktigast för LO-medlemmarna, utan VÄLFÄRDEN som sossarna är ”SOLKLART BÄST” på! Väljarna vill veta vad som händer med vården, skolan och .. tryggheten på arbetsmarknaden?

Det är alltså därför som de vänder sig till Sverigedemokraterna?

Eller hur menar Tobias Baudin och Lena Rådström Baastad?

Tror de verkligen att väljarna är så veliga att de rusar till valurnorna med en S-märkt valsedel om de erbjuds trygghet på arbetsmarknaden i stället för det som de så tydligt visar att de vill ha, en migrationspolitik som håller ihop, som följer lagen, begränsar den befolkningsökning som politikerna helt verkar ha tappat kontrollen över och framför allt .. trygghet i vardagslivet.

Vård, skola, omsorg och rättssystemet är inte frågor som kan debatteras utan att nämna invandring och integration. Väljarna vill nog ha lite mer än lockbeten, som mer ditten, fler datten och ännu mer som S ännu inte har hittat på, som alla ändå vet är orealistiska löften i sammanhanget. Problemen, ”utmaningarna”, inom socialtjänsten, vård, skola, omsorg och rättssystemet är resultatet av politikernas oförmåga att i tid inse att vårt välfärdssystem inte hade förmåga att tillgodose behoven hos så många som nu ställer krav på att det ska fungera.

”Vi har gett nödvändiga besked om vår långsiktiga migrationspolitik” .. säger Lena Rådström Baastad.

Så nu pratar vi inte mer om det, utan om TRYGGHET i stället?

Man tar sig för pannan ..

Annie Lööf gick nästan ner i spagat ..

.. när hon i en direktsänd presskonferens meddelade att hon ansåg att regeringens förslag att ge ensamkommande afghanska män en specialdesignad gräddfil är ”är ett illa framtaget, riktigt dåligt genomarbetat förslag, som regeringen är ytterst ansvarig för” samt att hon dessutom delade Lagrådets uppfattning att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas" ..

.. samtidigt som hon beklagade att det var det enda förslag som kunde ge denna särskilt utvalda grupp den rättsliga särbehandling som gör att tidigare avslag i migrationsdomstolar ska upphävas samtidigt som kraven på att de ska kunna styrka sin identitet - eller åtminstone kunna göra den sannolik - kastas på sophögen?

Allt som allt gjorde detta att Annie Lööf och Centern mer eller mindre ”tvingades” ställa sig bakom detta kostsamma haveri när det gäller svensk lagstiftning?

Jahaja .. å ena sida ska bidragen dras in för dem som inte lär sig svenska, å andra sidan betalar många kommuner ut bidrag till dem som vistas här illegalt och å ena sidan ska de som fått avslag lämna landet medan å andra sidan ska de som väntat länge på sina avslag få stanna? Regeringen har snart svart bälte i löften om hårdare tag mot dem som ska behandlas som undantag om de tillhör en särskild grupp särskilt ömmande fall, vilket verkar vara de flesta .. samtidigt som de går till våldsamma angrepp mot Sverigedemokraterna som i åratal har ställd exakt samma krav?

Det är inte lätt att hänga med i svängarna just nu. Socialdemokraterna gör som Annie Lööf och försöker sitta på minst två stolar samtidigt som de desperat försöker gömma undan partiledaren från personliga framträdanden till dagen efter valet.

I och för sig är det sistnämnda nog en klok tanke .. så få partiledardebatter som möjligt och helst inget framträdande i Almedalen .. men trist för oss som älskar när Stefan Löfven måste tala utan manus skrivet av någon annan.

”Alliansen” är död” .. verkar vara den mest förekommande meningen på twitter just nu och det är väl inte så konstigt, för det konstaterade vi gräsrötter redan för mer än två år sedan.

Jeanders Bildblogg

Men det som kommer att kännas märkligt är när Annie Lööf helt skamlöst kommer att hänvisa till ”vi i Alliansen” under valrörelsen.

För det kommer hon att göra. Särskilt efter det att partiet har registrerat väljarbortfallet i väljaropinionen någon gång i skarven mellan maj och juni.

Jag undrar hur Ulf Kristersson kommer att göra? Blir det ”vi i Alliansen” för honom också, eller kommer han fortsättningsvis att hänvisa till ”vi i moderaterna”?

Charaden/Fristad
Kohandel i ny tappning/Aristofanes

Hur trovärdig är Stefan Löfven?

I DN säger statsminister Löfven att .. fler måste lämna landet, så att vi är säkra på att de som har fått ett nej lämnar landet. De som har fått nej måste lämna landet. Annars har vi ingen trovärdighet i flyktingmottagandet. Vi måste i alla fall ha koll. Vi måste flytta fram positionerna så att vi är säkra på att de som har fått ett nej lämnar landet.

Det verkar faktiskt som om han vill att de som har fått nej måste lämna landet?

Eller?

Ungefär samtidigt skriver Widar Andersson(S) i Folkbladet .. Trovärdigheten i asylmottagandet står på spel, samtidigt som han hänvisar till en dom om utvisning gällande en man som intill alldeles nyss satt i förvar för att avvisas till Afghanistan. 

Ingen myndighet vet vem han är. 

Flera olika åldrar och historier har passerat under de år då mannen fått avslag efter avslag på sina asylansökningar.

Mannen i fråga, som alltså fått ett nej, har dessutom gjort sig skyldig till sexuellt ofredande av en 14-årig flicka. Enligt domen begicks brottet på Svenska kyrkans konfirmandläger i Söderköping där mannen deltog som ”assistent”. 

Men han är högt älskad .. ja, nästan dyrkad .. och varmt uppskattad av kvinnorna i gruppen #jagärhär som hävdat hans oskuld och grovt och hårt attackerat den försigkomna 14-åringen och hennes mamma som, utan att tänka på följderna för gärningsmannen, anmälde övergreppet.

Trots den tidigare domen och med tanke på att ingen vet vem han egentligen är har domstolen upphävt utvisningsbeslutet och beviljat uppehållstillstånd i tre år, flyktingstatusförklaring och resedokument. Detta till trots att domstolen instämmer med Migrationsverket om att ”A” varken styrkt eller gjort sin identitet sannolik.

Men med hjälp och stöd av sitt nätverk har nu mannen plötsligt blivit kristen? Åtminstone på pappret, och nu hotas han till livet om han tvingas återvända hem till sin muslimska familj?

Sista chansen att överklaga domen till Migrationsöverdomstolen är nu på tisdag 10 april. Jag hoppas verkligen att Migrationsverket lämnar in en överklagan .. skriver Widar Andersson och avslutar sin krönika med .. 

I min värld krävs det mycket starka skäl för att en man vars identitet inte går att styrka och som dömts för sexualbrott mot barn ska ges uppehållstillstånd i Sverige. Det kanske finns sådana skäl; kanske inte. Migrationsdomstolens domskäl ger ingen vägledning i frågan. Därför bör domen överklagas till Migrationsöverdomstolen. Den politiska trovärdigheten står på spel.

Jag är helt enig med honom och om, vilket är det troligaste alternativet, Migrationsverkets gynnande nya dom inte överklagas utan vinner laga kraft, så anser jag också att regeringen i största allmänhet och Stefan Löfven i synnerhet fullständigt saknar trovärdighet när de talar om trovärdighet, kontroll (koll) och ansvarstagande i flyktingpolitiken.

Eller för att uttrycka sig med regeringschefens egna ord .. då är det bara käbbel, bara käbbel, inte okej eller acceptabelt alls!