.. att valet av en KVINNLIG statsminister är viktigare än Budgetpropositionen som innehåller trygghetspension, förbättringar i sjukförsäkringssystemen, rekordstora satsningar på familjepolitik, arbete, polis och mer därtill.
Det och lite andra visdomsord fick jag till livs när jag lyssnade på hennes debatt med Paula Bieler i P1 i går och det säger en hel del om hur de socialdemokratiska kvinnorna ser på de vanliga kvinnornas behov.
I måndags publicerad Sydöstran en debattartikel av S-kvinnorna Annika Strandhäll och Suzanne Svensson som slog fast att vi nu har en historisk chans att krossa glastaket och få en kvinnlig statsminister. I Folkbladet publicerades samma debattartikel, nu undertecknad av Annika Strandhäll (S) förbundsordförande S-kvinnor, Lina Farhat (S) vice ordförande S-kvinnor Västerbotten och Novalie Lilja (S) ordförande S-kvinnor Umeå.
Så nu vet vi att en socialdemokratisk kvinnlig statsminister - DET är en dröm som blir möjlig att nå när ALLA kvinnor tillsammans krossar glastaket!!
Men varför nämner de inte att vi redan har haft denna historiska chans utan att den feministiska och jämställda S-kvinnan Annika Strandhäll ställde sig upp och ropade att .. DETTA är överordnat ALLT ANNAT.
Överordnat budget och partitillhörighet – en
historisk chans för kvinnorna och jämlikheten.
För visst fick väl
Annie Lööf i uppdrag att sondera möjligheterna att bilda en ny regering när i
princip alla andra hade misslyckats och det enda alternativet var ett samarbete
med en man? En man som blev den svagaste svenska statsministern i mannaminne.
Men sosse, så klart. Vilket är viktigare än allt annat inklusive ett krossat glastak?
För 2018 ville väl ingen hetare och villigare bli vald till statsminister än Annie Lööf?
Men då var det tydligen inte tillräckligt historiskt och angeläget att stå enade bakom en stark och villig kvinna? För det kan väl inte vara så illa att partitillhörighet är viktigare än drömmen om jämställdhet, krossat glastak och en kvinnlig statsminister?
Nu är det i stället en annan kvinna – Noshi Dadgostar – som ska skuldbeläggas för att hon värderar sin demokratiska rätt att delta i s-samarbetet, på samma villkor som Annie Lööf, högre än S-kvinnornas dröm om en kvinnlig (S)tatsminister.
Noshi är alltså boven i dramat trots att det är Annie som inte kan samarbeta med Noshi och om Magdalena samarbetar med Noshi så vill Annie inte samarbeta med Magdalena och då kan inte landets alla kvinnor – och Annika Strandhäll - få uppleva den historiska händelsen när glastaket splittras.
Så varför kan inte Noshi Dadgostar bete sig som kvinnor gjort i alla tider och anpassa sig och sluta tänka själv?
Ännu märkligare blir är hela den här debatten om vi lägger till regeringssidans partiers enade syn på att könsbegreppet ska frikopplas från den biologiska kroppen. Kön är inte längre något knutet till din kromosomuppsättning eller dina reproduktionsorgan. Det är bara knutet till en enda sak: Din känsla.
Så den nu får vi börja om igen. Vilken manlig partiledare känner/upplever sig som kvinna och är redo att krossa Annika Strandhälls glastak så att hon i jämlikhetens namn kan släppa fram hen?
Och är det helt säkert att S-kvinnorna inte egentligen känner sig som män när de går till angrepp på Noshi Dadgostar?
