En
sida av vår gräsmatta slutar i en sluttning upp mot garaget. Den delen går inte
att klippa med gräsklipparen, vilket har gjort att det vuxit upp en mindre
djungel av mer eller mindre blommande men ovälkommen växtlighet
I år
rensade jag upp en dryg kvadratmeter och planterade i största hemlighet en
rabarberplanta. Idogt har jag vattnat och vårdat denna planta som, trots min
omvittnade talang att ta död på det mesta i en trädgård, verkade trivas och
frodas.
Det
kom nya rabarberblad och jag såg för mig inre öga den läckra rabarberpaj jag
skulle kunna övertala Maken att baka till mig.
”Kom”,
sa jag till den oinformerade bagaren. ”Kom ska du få se vad jag har gjort!” Så gick
vi tillsammans i sommargrönskan ner mot min alldeles egna förtrollade odlingsbit
i hörnet av tomten.
Och nog var den förtrollad alltid! Där det för mindre ett
dygn sedan hade funnits en frodig rabarber fanns det nu bara ett HÅL? Ett
ganska stort hål, som när vi tittade ner i det hade förgreningar åt alla
håll?
Det
tog ett tag innan jag fattade. Först började jag leta runt hålet i
förhoppningen om att jag sett fel och att rabarben doldes av det omkringväxande
ogräset, sedan ramlade polletten ner och jag insåg att vi hade en invasionsarmé
under jordytan.
Sorkar!
”Eller mullvadar?”, mumlade Maken.
Jag
för min del rustade för KRIG och medan Maken tog tillfället i akt för att
genomsöka nätet efter billiga, begagnade små grävmaskiner, har jag den senaste
veckan rivit upp all växtlighet i slänten och brutalt avslöjat den minerade
sanning som alltför länge dolts under nässlor, lupiner och blåeld.
Här
har jag i åratal traskat omkring, helt ovetande, medan dessa Sorkar smort
kråset på min bekostnad och dessutom kryddat det hela med att stjäla MIN
rabarb!
Det
fick mig att minnas vårt plommonträd som växte så fint och fick så fantastiskt
goda plommon. En sommardag när trädet passerat 2,5-metersgränsen gick vi och
våra gästande vänner för att se om någon frukt hunnit mogna än, vilket inte var
fallet, och jag tog ett tag om den späda stammen och sa, ”det är alltid lika
fantastiskt att ha ett alldeles eget fruktträd”, samtidigt som jag
upptäckte att trädet inte längre hade någon kontakt med marken?
Den
gången trodde vi att det var några tillfälliga sorkar som smaskat i sig hela
rotsystemet, nu vet vi bättre.
Dessa
förb***ade sorkar har funnits här hela tiden!
Förmodligen är det också deras
fel att påskliljorna aldrig har ”trivts” i vår trädgård.
Jag
ska inte dra några paralleller med politiken och samhället i största allmänhet eller
dagens situation i synnerhet, men om någon annan gör det så ska du veta att du
inte är ensam.