Aktiv dödshjälp eller ”palliativ vård”?

 

Jag har alltid levt tillsammans med en eller flera hundar och katter. Alla har varit älskade vänner och familjemedlemmar, men tyvärr så har hundar och katter kortare livslängd än oss människor.

Jag vill inte minnas hur många gånger jag har suttit med en älskad fyrfota vän i knät och lyssnat på de sista andetagen. Varje gång känns det som om hjärtat brister och luften tar slut och när jag inte längre måste vara tryggheten för den som slutat leva, är saknaden så stor att gråten nästan kväver mig. Men det som har varit värst är att det är jag som, i alla fall utom ett, har tvingats ta beslutet att det liv som nu ändats inte har varit värt att leva.

Det är inte ett beslut som har varit lätt att fatta och det har aldrig, aldrig berott på ålder utan enbart på av veterinär konstaterad obotlig sjukdom och lidande som inte gått att lindra. Men jag tror inte att jag någon gång har mäktat med att själv ringa telefonsamtalet till veterinären och verkligen, med mina egna ord, säga att jag vill ha hjälp med att avsluta ett liv.

Det är ett nästan förkrossande ansvar som följer med makten att kunna välja mellan liv och död, så någon annan har fått hjälpa mig, inte med beslutet men med orden, för så svårt är det att fatta beslut som innebär döden för någon man älskar.

90 procent av dem som avlidit av eller med covid-19 i Sverige har varit äldre än 70 år. Individer med en lång livshistoria, någons livspartner, vän, mamma eller pappa, mor- eller farförälder.

Nu har IVO granskat äldreboendenas hantering av covid-19 pandemin och funnit att alldeles för många inte fick en individuell läkarbedömning eller ens testades för viruset. I stället har det gjorts ”kollektiva bedömningar” som i alldeles för många fall, och utan att informera den äldre själv eller anhöriga, resulterade i palliativ vård och slutlig död.

Det handlar om tusentals personer?

Det gör ont när jag tänker på dem som insjuknat och kämpat med varje andetag för att överleva, samtidigt som de förnekats mat, mediciner, syrgas och sjukhusvård som hade kunnat underlätta och kanske till och med hade hjälpt dem orka igenom sjukdomen. Den ”lindrande” morfinspruta som erbjudits en ovetande sjuk har tvärtom medfört ytterligare svårigheter att andas för någon som redan satsade allt på att göra just detta. Och det värsta är att många inte ens hade smittan utan ”bara symptom”.

I region Sörmland konstaterade IVO att det under en period sattes in vård i livets slutskede, palliativ vård, för samtliga äldre som uppvisade corona-symtom.

Ivo:s journalgranskning visar att en femtedel av patienterna i granskningen inte har fått den individuella läkarbedömning de har rätt till. Av den femtedelen har ungefär 40 procent inte heller fått en individuell bedömning av en sjuksköterska.

Jag kan inte förstå det. För mig har det alltid varit obegripligt att människor kan avliva sina husdjur enbart av bekvämlighetsskäl. En fd nära vän avlivade hellre sin ”besvärliga” friska unga hund än lät mig få försöka omplacera den eller ta den själv, med motiveringen att den skulle bli så olycklig utan henne. Sedan hade hon det dåliga omdömet att ringa och gråta medan hon berättade hur svårt det hade varit att ta livet av honom. Vi har aldrig talats vid sedan dess.

Men människor som lagt sina liv i våra händer när de inte längre klarar sig själva? Medmänniskor som tillitsfullt sökt och betalat för vård och omsorg under sina sista år, är de inte värda mer än så?

Vad har vi blivit för slags land och hur ser vi egentligen på varandra? Har vi förvandlats till ett land som satsar mest på den grupp som ger flest politiska poäng? Eller har medmänsklighet och empati förminskats till tomma ord som kan ge click och likes på instagram eller facebook?

Det talas så mycket och vackert om värdegrund, solidaritet, jämlikhet och allas lika värde, men det här synsättet på äldre kom inte med covid-19. Under lång tid har det sparats in på äldreomsorgen och äldrevården som till och med har använts som lämplig sysselsättning för människor som annars inte är anställningsbara. Hjälpbehövande äldre har avhumaniserats, förminskas och räknats bort från gemenskapen redan innan den ”kollektiva” palliativa vården infördes,

Vid mina fötter ligger min ständiga skugga, den irländska rackarkotten Milly. Hon har hunnit bli ca 12 år och nu börjar hon känna av sina år även om hon fortfarande bjuder upp till lek och orkar gå rejält långa promenader.

Vi är viktiga för varandra, hon och jag. Jag har fått arbeta hårt för att förtjäna hennes tillit och fått mycket mer tillbaka än vad jag någonsin förväntade mig.  Jag kommer aldrig, aldrig att lämna henne ensam inför döden eller låta henne behandlas på samma ovärdiga sätt som vi har behandlat landets hjälpbehövande äldre.

https://www.expressen.se/nyheter/qs/varfor-dog-sa-manga-pa-berga/

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/R95wga/coronasjuka-aldre-ska-ocksa-fa-leva

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Qmg0eR/ivo-vard-i-livets-slutskede-till-alla-med-coronasymtom

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/VqgMW6/en-42-arig-man-hade-inte-behandlats-sa-har

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/05/felaktig-organisation-grund-till-tragedin-inom-aldrevarden/

https://www.expressen.se/ledare/hur-manga-dog-i-onodan-pa-landets-aldreboenden/?referrer=rotator-item-2

Äldre är ju så hiskeligt fula, ..

 .. ”det är helt sjukt hur ful man blir”, skriver Jonatan Unge i AB i dag.

Men inte nog med att riktigt gamla människor blir fula, de förvandlas också till skrynkliga och fläckiga monster som inte har den minsta likhet med hur de tidigare såg ut.

Jonatan Unge mår redan illa när har ser i spegeln hur han ser ut i dag, och hur ska han då må i morgon? ”Fast i en gorgons kropp”, konstaterar han bittert. ”komplett oknullbar och trots att jag ler vänligt får jag barn att börja gråta.”

Men för att inte stöta sig med tidningens äldre läsare avslutar han med meningen …”Och till alla fläckiga och rynkiga monster där ute vill jag bara säga att nu när jag ser er så tänker jag inte bara: fy satan! Utan också: där går en som varken har en mamma eller pappa!”

Men faktiskt, Jonatan Unge kommer med svaret på en fråga som ställts om och om igen under corona-pandemin och som just nu sysselsätter granskarna på IVO – VARFÖR DOG SÅ MÅNGA ”FLÄCKIGA OCH RYNKIGA MONSTER” PÅ ÄLDREBOENDEN OCH SÅ MÅNGA ÄLDRE MED HEMTJÄNST!

Svaret är givet - de som fördelade vårdens resurser resonerade precis som Jonatan Unge. Det är äckligt, obehagligt och onödigt att slösa resurser på sjukt fula äldre.

Jonatan Unge är 41 år och känner sig redan gammal, jag är betydligt äldre men har bara en kommentar …

Pensionsmyndigheten räknar in vin(S)ten på 1000 döda, nu levande pensionärer!

Det FINNS snabba och effektiva myndigheter i Sverige!

”Den här strategin har tjänat oss väldigt väl”, säger Anders Tegnell i en CNN-intervju och med tanke på att vi närmar oss 6000 döda, som i huvudsak består av pensionärer, långtidssjuka och invandrare, så blir jag inte förvånad när jag ser att Pensionsmyndigheten redan har börjat räkna in vinsterna. I redovisningen för ”Anslagsbelastning och prognoser för Pensionsmyndighetens anslag.Budgetåren 2020 – 2023", kan vi på sidan 60 läsa följande under rubriken ”Coronapandemin”:

”En genomsnittlig pensionär i åldern 70–89 år får knappt 152 200 kronor utbetalt i pension från inkomst och tilläggspension. Om dödstalen för 2020 stiger med 1 000 i dessa åldrar så minskar utbetalningarna med omkring 76 miljoner

kronor om dödsfallen fördelas jämnt över året. Om 2021 inleds med 1 000 färre pensionärer medför det att utbetalningarna för hela 2021 blir omkring 150 miljoner

kronor lägre när man tar hänsyn till indexeringen”.

Det är ju föredömligt effektivt jobbat!

Myndigheten har redan nu räknat ut att om ytterligare 1000 pensionärer dör innan årets slut, så tjänar pensionsmyndigheten in 76 miljoner kronor jämt fördelat över 2020 och då blir den totala besparingen ca 150 miljoner under hela 2021. Den högre vinsten under 2021 beror nog på att många av de döda pensionärerna hann plocka ut 4-6 månaders pension under 2020 innan de motvilligt drog sitt sista mödosamma andetag.

Så säg inte att våra myndigheter drar benen efter sig. I varje fall inte Pensionsmyndigheten, som redan nu räknar med besparingar på 1000 ännu levande, men beräknat döda pensionärer.

Tänk bara vilken glad överraskning det skulle bli om det blev fler!

Vem som håller reda på bidragsvinsterna som kan räknas in på de döda i i "de socioekonomiskt utsatta områdena" har jag ingen aning om, men förmodligen ligger siffrorna redan på regeringens bord?

Jag är djupt imponerad av Pensionsmyndigheten som levererar så snabbt och effektivt till skillnad från FHM som till att börja med förnekade att covid-19 ens skulle nå Sverige, för att sedan meddela att smittspridningen skulle vara låg, skulle nå sin höjdpunkt i april, skulle ge flockimmunitet om den fick ske snabbt och brett, samtidigt som de ”äldreäldre” skulle skyddas från de smittade, oklart hur eftersom budskapet var att munskydd är kontraproduktivt eftersom svenskarna inte kan hantera dem på rätt sätt, för att slutligen hamna i AB där AndersTegnell funderar över sin immunitetskänsla, ”Jag börjar bli mer och mer tveksam till om vi någonsin kommer få en riktigt bra känsla för hur immuniteten ser ut i befolkningen, och därför blir det viktigare och viktigare att titta på utvecklingen av nya fall”. Och då är det ju bra att utvecklingen av nya fall ökar så att det finns lite mer att ”titta på”?

Men liite betänksam blir jag när samme trovärdige epidemiolog bestämt hävdar att Sverige (78.997 smittade -5697 döda) "helt klart" har en större grundimmunitet än Norge (9092 smittade- 255 döda).

Hur kan han ha en så ”riktigt bra känsla” för hur det ser ut i Norge, när han i dagsläget inte ”har en riktigt bra känsla för hur immuniteten ser ut” i vårt eget land?

MSB i sin tur kom yrvaket och plötsligt till insikt om att landet inte bara saknade samhällsskydd, beredskap, brandslangar och vattenbombare vid stora skogsbränder utan också beredskapslager inom sjukvården för samhällsskydd och beredskap vid pandemier. Något som raskt åtgärdades med en icke fungerande smittspridnings-app och youtube-klipp med hemsnickrade artistframträdande för att höja samhällsmoralen samt funderingar om en eventuellt kommande vattenbrist och veckorapporter från Sifo för att kunna informera om medborgarnas förtroendenivå under krisen.

Men om vi bara idogt och noga tvättar händerna och håller avstånd medan vi lever på som vanligt så ”tjänar den här strategin oss väl”.

Och då känns det ju tryggt att veta att åtminstone EN myndighet har koll på läget.