.. något
som jag inte gjort sedan jag hade ett nästan dygnet-runt-vaket barn som
plötsligt och oväntat slumrade in och gav en lucka av lugn i kaoset. Då satt
jag som fastfrusen vid köksbordet utan att våga företa mig någonting alls som
kunde bryta den så efterlängtade friden.
Det
var i och för sig ett outhärdligt tråkigt slöseri med tid, men alternativet var
helt klart värre.
Nu
löser jag korsord igen. Det jag tänker, tycker och vill skriva om känns
plötsligt riskabelt och farligt? Varför riskera att dra till sig samma enögda
arme som plötsligt har tolkningsföreträde på en så stor plattform som till
exempel DN? När en så etablerad debattör som Hanif Bali kan förminskas av sina
egna av rädsla för samma arme, finns det inte då alla skäl för så små människor
som jag att dra mig tillbaka och hålla mina åsikter för mig själv?
Jag
har ju ändå en familj att ta hänsyn till och tidningsrubrikerna,
nyhetsrapporteringen, ledarsidorna och debattartiklarna från våra folkvalda gör
ju bara att jag får ångest och blir deprimerad.
Men
jag önskar att det fanns fler Hanif Bali .. inte färre.
Det
borde också finnas fler som Johan Hakelius, Steget Efter, Jens Ganman, Johan Westerholm och alla de andra som riskerar mycket, men som ges alldeles för lite
utrymme.
Dagligen
önskar jag mig en riktig, fungerande statsminister – och en fungerande
regering. Det skulle inte heller vara fel med en fungerande opposition. Eller
åtminstone EN oppositionsledare med tillräckliga ledaregenskaper för att kunna
bli statsminister.
Förr –
när en statsminister åtminstone gav intrycket av att leda regeringen och landet
– brukade han tala lugnande till folket när det hänt något anmärkningsvärt
eller skrämmande. I dag får media ett utskick från regeringskansliet som
meddelar att statsministern anser att läget är ”oacceptabelt” och
handlingen/händelsen ”väcker avsky”.
En självklar
reflektion och ett till intet förpliktigande uttalande – kanske inte ens
skrivet av avsändaren själv? Men bara under 2017 fann Stefan Löfven det
angeläget att – 21 gånger - påpeka att det som hände det året var ”oacceptabelt”
och förmodligen har han, eller hans kommunikatör, använt sig av samma fras lika
många gånger under 2015-2016 och 2018 fram till i dag, vilket gör att vi kan
anta att det minst 73 gånger har hänt något oacceptabelt som bör ”kraftsamlas”
mot i Sverige.
Däremot
så har jag inte ett enda exempel på något oacceptabelt som återgått till
acceptabla nivåer?
När
den som vi i dag kallar statsminister besöker och talar till ”folket” i
deras egen miljö, får åhörarna lämna in sina frågor i god tid innan ”det folkliga
samtalet” för att ”ledaren” ska kunna välja ut de frågor han har färdiga
svar till. Det känns så där tillförlitligt vill jag påstå, särskilt med tanke
på att lokalen till största delen är fylld med partitrogna kamrater.
Men vi
har ju fått ministrar som matchar sin ledare även om de verkar ha ett större
ordförråd – När en mamma blir skjuten samtidigt som hon har sin baby i famnen
är det inte bara oacceptabelt utan:
”Det
passerar alla gränser för medmänsklighet. Jag
berördes väldigt starkt, det passerar ju alla moraliska och etiska gränser att
skjuta en kvinna som håller ett barn i sin famn på öppen gata. det
viktiga nu är att ”kraftsamla” för att stärka polisens resurser och lovar fler
anställda inom polisen och att ge polis och myndigheter verktyg för att komma
åt kriminella gäng. De kriminella gängen måste pressas tillbaka i samhället.
En
kvinna har skjutits till döds på öppen gata där hon befann sig med sitt barn.
Det är en ofattbart grym handling, som väcker avsky hos mig och i hela landet.
Detta har ingenting i vårt samhälle att göra. Vi ska med beslutsamhet besegra
dessa mördare.
Vilka
fega och avskyvärda odjur som ger sig på en nybliven mamma. Nu sätts alla
tillgängliga resurser in för att gripa gärningsmännen så att de kan låsas in.
De ska jagas till världens ände om det behövs. Kallblodiga mördare kan inte få
gå lösa.
Ondskan
kommer besegras. En ung kvinna i Malmö har dödats på öppen gata. Ett barn har
berövats sin mor. Det här är fruktansvärt. Samhället kommer att besegra denna
ondska.”
Och så
är ordningen återställd, alla bör känna sig trygga i att regeringen fördömer
allt våld som är oacceptabelt - och så kan alla lugnt återgå till att jaga
oliktänkande, feltänkande, bruntänkande, överhuvudtaget ifrågasättande högertänkande
twittertroll som förstör opinionssiffrorna.
Jag misstänker
nästan att det är högst medvetet som det har skapats ett samhällsklimat där
sådana som jag ska välja att lösa korsord i stället för att diskutera
samhällsfrågor på internet.