Om sanningen ska fram ..?

Den här helgen har sossebloggarna samlats på bloggkonferensen Nätroots12 och för mig som följer många av s-bloggarna är det intressant att se att många, precis som jag, blir besvärade av den inskränkthet som råder inom den s-märkta debatten.

Om man nu ens kan kalla det debatt?

Men oavsett vad man kallar den, så är den är helt och hållet avsedd för socialdemokrater. Att försöka fråga, ifrågasätta eller diskutera frågor som presenterats som ekon från partitoppen är inte att tänka på för en vanlig väljare. Tänk om bloggaren i fråga svarar fel!! Och om det uppmärksammans!! Det kan kosta en karriär i det här sammanhanget.

Det finns inte utrymme för frågor .. bara svar som någon annan formulerade för länge, länge sedan.

Opinionssiffrorna har stabiliserat sig ser jag också. Det är väl ingen som blir förvånad?

För de som så hoppfullt skyndat till Löfvens sida tror jag är människor som i första hand går att hitta inom den offentliga ofantliga sektorn. De vill ha bättre arbetsvillkor, högre löner, tryggare skyddsnät, mer till äldrevården, sjukvården, skolan, fler lärare, mer personal i vården, högre a-kassa, lättare regler i sjukförsäkringen, mänskligare bemötande .. ja allt det där som vi inbillar oss var så otroligt mycket bättre förr och som bekostas av skatter från det privata näringslivet. Vad de däremot inte är särskilt intresserade av så är det politik, politiska bloggar eller politiska debatter.

Den här gruppen, som till stor del består av kvinnor i vården, vill inte höra talas om att bli handledare och redovisningsansvariga för trainees med individuella kontrakt .. samtidig som de ska utföra sina plikter under samma förhållanden som vanligt.

De är måttligt intresserade av stora belopp till forskning och mer tekniskt avancerad sjukvård och hoppar inte högt av glädje när de hör att de själva är ansvariga för att göra sig anställningsbara när kroppen tagit slut och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kräver att de ska söka jobb som belastar de kroppsdelar som fortfarande fungerar.

Den grupp som satsar sin tillit på sossarna kommer förmodligen  att ana att de inte tillhör dem som kommer att prioriteras i valet 2014. Annat än som exempel på Alliansens misslyckanden .. några löften och lösningar inom de närmaste 10 åren tror jag inte att vi kommer att få se. Några löften om återställare när det gäller jobbskatteavdrag eller den nya sjukförsäkringen skymtar inte ens på långt, långt håll .. däremot så är kritiken högljudd och påtagligt lösningsbefriad.

Om sanningen ska fram så är Socialdemokraterna tillbaka inom betongmurarna där ingenting har hänt de senaste 40 åren. Det är samma personer i toppen, samma myndighetsövertro, samma krav på likriktning och samma misstro mot dem som vill ta egna initiativ och gå nya vägar. Samma tro på att väljarna .. för sitt eget bästa .. behöver anpassa sig till partiets ideologiska bild av verkligheten och inte tvärtom och samma tro på att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är underavdelningar i det stora s-blocket.

När Jonas Sjöstedt valdes till partiordförande och opinionssiffrorna steg för vänstern, jublade s-bloggarna, slog sig för bröstet och jublade? Medan Håkan Juholt drev ner de egna siffrorna i botten?

Om sanningen ska fram så är det faktiskt bara ett enda parti som aktivt och målmedvetet strider för de grupper som flockas runt en fantasibild av det forna s-partiet .. och det är Vänsterpartiet.

Mona Sahlin fick mycket beröm för hur hon förde fram det sk Klamydiabrevet som handlade om Annica Holmqvist. Än i dag finns det de som hyllar sossarna för att de stred för Annica och det ses som ett bevis på empati och goda framtidsutsikter för dem som vill ha bättre välfärd, något som tydligen också tog upp som en framgång för sossarna på bloggkonferensen.

Men Mona Sahlin lovade ingenting, kom inte med några lösningar utan gnuggade bara in ett enskilt fall i nosen på Alliansen. Ord, ord och fullständig tomhet bakom.

Den som verkligen lyfte frågan var ingen okänd bloggare utan vänsterpartisten Emilie Holmqvist, Annicas dotter. Utan Vänsterpartiet hade finalen på valrörelsen sett helt annorlunda ut, eller hur?

Om sanningen ska fram, så är det Vänsterpartiet som är fränast i tonen, arbetar och kräver mest för att åstadkomma en verklig förändring när det gäller de mest utsatta i samhället. Vänsterpartiet är också det enda parti som hellre står utanför ett regeringssamarbete än ger avkall på sina principer.  Det ska vi hålla dem räkning för.

Medan Maria Larsson cyniskt säger att hon vill vänta och se "hur det går" för alla dem som blir av med sin personliga assistans på grund av Försäkringskassans tolkning av lagen ..

.. så är det Vänsterpartiet som lyfter frågan, kräver en lagändring och förstår att det är akut när en ung 22-årig kvinna inte kan lämna bostaden annat än under tider som anhöriga kan avstå från.

Så i sommar sitter hennes vänner på gatuserveringarna eller badstränder och har trevligt medan hon helt plötsligt bara tillerkänns rätten att ensam äta ihjäl sig enligt RÅ2009 ref 57.

Att hjälpa någon ut med rullstolen ingår inte i den hemtjänstliknade "hjälpen", inte heller att ge någon möjlighet att handla mat och vin till en middag med vänner eller köpa de kläder en ung människa längtar efter för att få vara som alla andra. Skillnaden i att vara inlåst och beroende i sin egen lägenhet eller på institution, när det gäller en ung handikappad människa som vill leva som du och jag.. är hårfin.

Jag har skrivit tidigare om vad som händer med de psykiskt funktionshindrade unga kvinnorna som lämnas ensamma i egna lägenheter större delen av dygnet .. jag orkar inte göra det igen. Men tänk själva, det är samma kvinnor som inte ens är fredade när de åker färdtjänst till sitt dagcenter.

Men vi får vänta och "se hur det går" för alla de 900 handikappade som plötsligt fått förutsättningarna för sitt liv förändrade.

Förmodligen lika bra som för dem som nu införsäkras efter att ha varit utförsäkrade medan man "såg hur det gick", och där svaret var åratal av ekonomisk katastrof och lidande för individen bara för att politikerna skulle få "se hur det går".

Men jag skulle aldrig rösta på Vänsterpartiet, tyvärr. Det beror helt och hållet på tre saker, Simon Fors i Pajala, ofriheten och dubbelmoralen i det kollektiva, "jämlika" tänket och förhållandet till skatter och ekonomi. Bara Simon Fors ensam har skadat sitt parti lika mycket bloggportalen s-bloggar löjliggjort sitt, åtminstone när det gäller mig.

Risken att få människor av Simon Fors kaliber i en regering får mig att bli mörkrädd och när det gäller ekonomin så ska det mycket till för att jag ska bli så självmordsbenägen att jag lägger min röst på Vänsterpartiet.

Det är lite synd .. eftersom Vänsterpartiet som helhet känns som en frisk sommarbris jämfört med den socialdemokratiska vänsterfalangens ständiga och unkna mörker.

DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr., AB,

Tokmoderaten, Vänsterpartiet

Geniali(s)kt!!

Jag måste erkänna att jag varit skeptiskt till sossarnas lösningar på ungdomsarbetslösheten. Trainee-jobb, individuellt utformade jobb- och utbildningskontrakt, komvux och särskilda försörjningsstöd, särskild? a-kassa, särskilda studiestöd eller förhöjda studiestöd för dem som väljer att studera vidare på folkhögskola.

Jag har haft lite svårt att se vilka som skulle vara intresserade av alla dessa trainéer och praktikanter .. förutom själva den ofantliga offentliga sektorn som aldrig drar sig för att belasta dem längst ner med fler arbetsuppgifter. T.ex handledning för bidragsberoende traineer med jobb/utbildnings-kontrakt som måste uppfyllas och redovisas regelbundet ... av vem och till vilken kostnad?

Men även den som vistas i det mest okunniga mörker kan plötsligt se en ljusglimt!

Det är ju egentligen ett lysande koncept som Löfven och Andersson presenterar.

Ungdomsarbetslösheten räknas mellan åldrarna 15-24 år. Jag har ingen aning om hur stor andel 15-åringar som är registrerade som arbetssökande på Arbetsförmedlingen? Det känns lite ungt .. men det kanske det inte är? Att försöka läsa sig fram till det är en ren omöjlighet om man inte har oceaner av tid.

I alla fall .. om nu alla under 25 år som saknar arbete och gymnasieexamen får ett jobb- och utbildningskontrakt om de fullföljer sin gymnasieutbildning så är de sysselsatt minst 3-4 år till och om de sedan får ett trainee-jobb så kan de hanka sig fram på skattebetalarnas bekostnad tills de fyller 25.

Då är de inte längre ungdomsarbetslösa och därmed sjunker statistiken för ungdomsarbetslösheten. Det är banne mig genialt!!

Men .. säger vän av ordning, då stiger ju arbetslösheten i gruppen över 25 år?

Jag säger bara en sak .. lägg märke till det fiffiga i att alla jobb- och utbildningskontrakt ska vara individuellt utformade och innehålla skyldigheter och rättigheter anpassade efter varje individ.

Vilken enorm administration och kontroll det kommer att innebära. Massor av människor kommer att vara heltidssysselsatta med att utforma dessa kontrakt, följa upp att de efterlevs, utreda och fördela olika villkorade ersättningar efter olika individuella behov och rättigheter, återkalla ersättningar som betalats på fel grunder, bestrida överklaganden och lagföra kontraktsbrytarna.

Ett helt nytt ämbetsverk kommer förmodligen att resa sig som ett nytt monument över sossarnas förmåga att fixa till en obehaglig verklighet. Kontrakts-Kassan (KK), för dig mellan 15-24 år. Ett enormt regelverk måste konstrueras runt ett helt nytt ersättningssystem och helt nya medborgarkontrakt, komplett med regelverk, statistik, utredningssystem, rekommendationer och prejudicerande rättsfall och blanketter. Möjligen så kan Försäkringskassan underlätta genom att dela med sig av sin gedigna erfarenhet inom området?

I varje kommun kommer det att behövas ett avdelningskontor och i hela landet kommer det att finnas en aldrig sinande efterfrågan på skrivbordsnötare, utredare, tjänstemän, avdelningschefer, statistikknuttar, fältarbetare och en eller annan generaldirektör.

Det ÄR banne mig genialiskt och ungdomsarbetslösheten kommer att sjunka som en sten i statistiken, det är alldeles säkert.  Att det sedan kommer att bli rejält mycket dyrare när vi ser hela bilden, det är väl något som vi får ta ställning till sedan.

Men det är verkligen fiffigt tänkt.

Hatten av för Löfven & Andersson som skräddarsytt denna eleganta lösning genom att återanvända gamla idéer.

Det är faktiskt både överraskande och snålt att Miljöpartiet inte står och jublar i stället för att fokusera på bibehållen sänkt restaurangmoms PLUS sänkt moms på cykelreparationer, klädvård och skomakartjänster för att stödja återanvändning av gamla prylar i stället för gamla trofasta idéer.

Gamla grejor som kastas utan eftertanke sysselsätter ju en hel yrkeskår .. i generationer ..  medan gamla politiska idéer sysselsätter människor som vi skulle vara tvungna att försörja oavsett om de sysselsätter sig själva eller inte .. eller hur man nu ska se det?

... och nu blev det så det där rörigt igen som det alltid blir i gränsen mellan politik och verklighet? Vilken tur att vi har politiker som kan se till att allt blir administrerat, kontrollerat och uppspaltat i individuellt utformade kontrakt så vi slipper famla omkring hjälplösa i vår egen okunnighet.

Expr., Expr., AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, Dagens Arena, Kent Persson, Den hälsosamme ekonomisten

Om jag var sosse ..

.. så skulle jag nästan bli mörkrädd av att se ökningarna i opinionsundersökningarna. Det går upp, upp, upp, trots att ingen har sagt något, lovat något eller presenterat någon faktisk politisk färdriktning.

Hur toppar man det?

Jag vill inte förstöra stämningen för maranata-sossarnas hallelujakörer eller vara negativ på något sätt .. men merparten av dem som strömmar till partiledarens sida är kvinnor över 55 som förvärvsarbetar för en medelinkomst och bor på en mindre ort, vad finns det för dem hos sossarna??

Du behöver inte vara ett större geni för att förstå att dessa kvinnor till största delen arbetar inom den offentliga sektorn och det krävs inte heller någon större tankeverksamhet för att kunna föreställa sig vad de förväntar sig av den trygge mannen, Stefan Löfven.

Bättre arbetsvillkor och högre lön.

Ökad personalbemanning och mer tid.

Bättre och större rätt till hjälp och ersättning när kroppen är utsliten och värker.

Mer och bättre kvalitet på omsorgen till åldrande föräldrar som nu ska vårdas på den tid som återstår när det avlönade vårdandet är avklarat och vårdandet av familjen lämnar tillräckligt stora luckor.

Ett lättare liv .. kort sagt.

Det är i den här gruppen jag möter dem som säger .. nej, jag är inte intresserad av politik. Det får andra hålla på med.

Men mitt i mitten där Socialdemokraterna och Moderaterna står och trängs, finns inget utrymme för dessa kvinnor. Deras önskemål är för kostsamma eftersom de nästan helt utan undantag är skattefinansierade .. och de pengar som finns behövs i jakten på nya jobb och insatser för att bromsa ungdomsarbetslösheten.

I stället är det samma kvinnor som ska axla ansvaret för alla dessa trainees som ska hyfsa arbetslöshetssiffrorna åt sossarna om de får makten .. samtidigt som de vårdar vidare på jobbet, hemma och hos åldrande föräldrar.

Det enda parti som engagerat och ärligt ägnar sig åt frågor som gynnar de sämst ställda i samhället är faktiskt Vänsterpartiet. Men tyvärr så är det också det partiet som är minst intresserat av att få det hela att gå ihop rent ekonomiskt så att inte landet går i bankrutt.

Man kan inte få allt .. tror man det så kan man inte bli annat än besviken .. och ett förlorat förtroende kan bli följden av en vunnen förhoppning.

Så .. om jag var sosse så skulle jag bli mörkrädd när jag läser alla dessa mätningar. För vad har de att erbjuda, egentligen?

Mer än en partiledare som ser snäll och trygg ut?

Räcker det verkligen för kvinnor över 55 som arbetar hårt i vården, för en medellön och inte har en chans att hitta ett annat arbete på sin lilla ort .. någonstans i Sverige?

"Statistik: den vetenskap som lär oss;  att om en människa står med en fot i en frysbox och med den andra på en kokplatta så har hon det i genomsnitt ganska skönt."

Expr., Expr., SvD, DN, DN, AB, Expr.,

Andas!!

Det senaste året har varit som en accelererande berg- och dalbana av ren stress och jag borde inte ha blivit förvånad när .. bomfallera .. alla muskler från nacken ända ner till knäna gick i totalt baklås och orsakade det mest grönjävliga ryggont jag någonsin haft.

Jag kunde inte stå, inte sitta, knappast gå och att sova var inte att tänka på .. det fanns inte en bekväm fläck i hela sängen eller på kroppen.

I min nöd ringde jag och beställde massage .. och tack och lov för att det finns människor kan göra livet lättare för sina medmänniskor.

Men visst är det märkligt att det går att se utanpå hur ont det gör inuti?? 

Gör det ont HÄR?? .. och med ofelbar träffsäkerhet trycker hon ner ett finger EXAKT på den punkt som gör att jag ser både stjärnor och månar och dessutom lättar en decimeter från behandlingsbritsen.

Eller där??

Självklart, var det också en fullträff ... ajajajaj.

Men det är skönt också när kroppen börjar slappna av och jag hade nog slocknat in totalt om hon inte tjatat hela tiden .. andas! Hördudu .. glöm inte att andas!

Men herregud .. jag andades ju hela tiden? Annars hade jag ju varit avliden, knalldöd, mulad och helt onödig att massera på?

Fast vid närmare eftertanke så har jag nog andats väldigt dåligt det senaste året. För när jag kontrollerade mig själv så inser jag att jag gått omkring och yt-andats, korta, tunna, stressade andetag.

Den här helgen har jag övningsandats.

Det behövdes och gjorde större skillnad än vad jag hade trott om någon sagt det till mig innan ryggvärken och massagen .. och det är svårare än vad man tror, när man som jag tydligen vant sig av med djupandning.

Just nu till exempel .. så får jag skärpa mig så jag inte håller andan medan jag skriver för att hinna klart innan jag ska äta.

Men det gör nytta, det gör det. För en stund sedan kunde jag ta av mig skorna själv .. det kunde jag inte i torsdags när jag till och med fick kasta strumporna på plats för att fiska tag i dem med yttersta fingertopparna och hala dem på plats .. under svåra plågor och mycket gnäll.

Det är egentligen inte klokt vad synd det har varit om mig .. om man tänker efter!

Cecila Hagen skriver om Carola .. överklassförakt eller omsorg?

Jag tror inte att det finns någon svensk artist som det varit så tillåtet att håna och göra sig rolig över som Carola?

Det tog verkligen fart i samband med Melodifestivalen 2008, när kvällstidningarna överbjöd varandra i negativa spydigheter och på det sättet öppnade dörren för det allmänna hatet som är så populärt bland dem som törstar efter ett offer att sätta tänderna i.

Jag mådde illa när det pågick, jag har stört mig på det sedan dess och jag är djupt tacksam över att jag inte själv är en offentligt person.

Nu adopterar Carola sin dotter i Sydafrika och hon väljer att blogga om resan. Hon ger förklaringen .. "Vill i förebyggande och även beskyddande syfte kunna delge dig min verklighet utan någon förvrängning i jakten på lösnummer."

Hon har lärt sig, hon matar vargarna så de håller sig lugna och bloggen citeras mycket riktigt flitigt i både Expressen och Aftonbladet. Men det räcker ju inte riktigt för AB som skickar ett reportageteam till Carolas hotell för att få material till fler "lösnummer" och stjäl tid som hon helst ville ha för sig själv och sin dotter.

Hon skriver, lite uppgivet .. "Det enda sättet att få kvällstidningen att åka hem utan att bli jagad, var att göra intervjun. Skulle kunna doktorera i ämnet." ... "Och jag vill tillägga att både reportern och fotografen jag träffade här nere trots allt visade ett slags respekt så långt de kunde för att inte bli av med sina jobb. Så det fick bli på detta sättet för båda parters bästa."

Tydligare kan hon nog inte förklara varför hon öppnat sin blogg och väljer att själv bestämma vad som ska vara offentligt eller inte.

Tycker i alla fall jag?

Men det tycker inte Cecilia Hagen som skriver en anklagande krönika riktad mot Carola där hon påstår att hon "följer sin vid det här laget inbyggda PR-instinkt och bloggar om barnlyckan".

Hela krönikan dryper av överklassförakt.

Cecilia Hagen poängterar att hon mer eller mindre hade glömt att Carola existerade och hade inte Johanna Koljonen skrivit en bok om henne hade hon inte kommit ihåg henne nu heller.

Cecilia Hagen klargör att hon absolut inte har något förhållande till Carola. Hon har intervjuat henne en gång, men det var bara ett innehållslöst jobb.

Som reporter tvingades .. vad annars? .. hon närvara vid Carolas bröllop, vilket hon upplevde som en "häpnadsväckande tillställning" som "rent estetiskt sett var vad en snorkig smakdomare hade kallat white trash, eller Dallas-såpa kanske, rent känslomässigt flödade det över alla bräddar och i damkön på toaletten talades det i tungor".

Vad det nu har med Carolas adoption och mammablogg att göra??

Uppenbarligen har Cecilia Hagen inte mycket till övers för Carola.

Men någon som Cecila Hagen verkligen kan identifiera sig med är prinsessan Diana .. som också gifte sig i en bakelseklänning i något som också var en rent "häpnadväckande tillställning" där royalisterna .. inklusive Cecilia Hagen själv .. "rent känslomässigt flödade över alla bräddar" och verkade "tala i tungor" .. även om det kanske inte var just i toalettkön.

Fint folk köar inte till toaletten, tror jag? I varje fall så talas det inte om det.

Cecilia Hagen har skrivit en bok om prinsessan Diana där hon i förordet skriver .. "Plötsligt hade vi något gemensamt. Ni och Diana, jag och Diana. Hon var labil och oberäknelig, naiv och varmhjärtad. Och hon var modig. Mot alla odds blev glitterprinsessan en förebild som inte lär förblekna på länge. Om henne har jag skrivit, rest i hennes spår. Jämfört våra liv."

Cecilia Hagen och Diana .. "fler kopplingar mellan de två kan skönjas än man kanske från början anar", står det i presentationen av boken. Mellan Cecila Hagen och Carola finns det inga kopplingar alls!

Verkligen inte!! Fattas bara annat!

Det är i sanning skillnad på folk och folk.

Diana var född adlig "strålande vacker, rik som ett troll, bortskämd som få och möjligen en smula korkad" .. men ett geni när det gällde att hantera media.

Carola är född som en vanlig medelsvensson, med en fantastisk sångröst, älskad och trygg i sin familj och möjligen inte så intellektuell som man behöver vara för att passa in i finkulturen .. och alldeles för troskyldig i kontakten med media.

När Cecila Hagens stjärna strålade som starkast fanns inte Internet, twitter eller bloggar. Möjligen är det därför hon har missat att större delen av kändiseliten bloggar och lägger ut bilder på sina barn redan på BB?

Till och med kronprinsess-paret har en sida på facebook och har varit mer generösa med bilder på sin dotter än vad Carola har varit på sin blogg.

Ändå väljer Cecilia Hagen att sparka nedåt på någon som hon så uppenbart föraktar?

"Kan inte Carola försöka stå emot frestelsen att dela med sig av detta?" .. är rubriken.

Kunde inte Cecilia Hagen försökt stå emot frestelsen att dela med sig av detta? .. tycker jag är en berättigad fråga.

(I DN finns det en artikel om den förre diplomaten Dag Sebastian Ahlander som skrivit "Handbok för glada gubbar - 109 goda råd för att nå livets höjdpunkt". Målgruppen är män över pensionsåldern som klagar, uppfostrar, tillrättavisar, mästrar och gnäller över de yngre generationerna och känner sig missförstådda, missbedömda och nedslagna över att inte uppskattas efter förtjänst längre.

Jag vet inte riktigt varför jag just nu tycker att det borde finnas en marknad för kvinnor också .. i alla fall dem som befunnit sig i offentligheten så länge att bästföredatumet har gått ut?)

Frefan & Andalena eller Stefrick & Magders?

När Alliansen talar om Krav, Plikt och Ansvar, rasar de socialdemokratiska bloggarna och skriver om empatibrist, hjärtlöshet och om  trampande stövlar på samhällets olycksbarn?

När Socialdemokraterna talar om Krav, Plikt och Ansvar, ses det som en hjärtevarm solidaritetsyttring och nyckeln till ett fungerande välfärdssystem?

Jag ser själv inte skillnaden, men siffrorna i opinionsmätningarna visar att den uppenbarligen uppfattas och delas av många??

När Alliansen sänker arbetsgivaravgifter och krogmoms för att försöka stimulera näringslivet att anställa fler ungdomar är det slöseri med skattemedel som kan användas till annat.

Men när Socialdemokraterna vill införa ett trainee-system som i praktiken innebär att offentliganställda .. framför allt inom vården .. får en fullavlönad ungdom att handleda samtidigt som de ska utföra ett arbete som de redan nu har svårt att hinna med, så är det ett utmärkt sätt att använda samma skattemedel?

Utbildning är livsnödvändigt för att få ett bra arbete .. eller ett arbete alls, det är alla överens om.

Men om nu någon inte varit intresserad av utbildning under hela skoltiden och gjort sitt bästa för att hålla sig från den rent fysiskt .. hur kan man då tro att samma skoltrötta personer kunskapstörstande ska ila till närmast Komvux för att komplettera det de frivilligt avstått från?

Som vanlig väljare är det svårt att se var Moderaterna börjar eller var Socialdemokraterna tar vid i svensk politik? En blåröd rörighet har blivit resultatet av att Moderaterna anpassade sin politik efter bitar av socialdemokratin och att Socialdemokraterna nu anpassar sig efter den moderatsocialdemokratiska politiken och försöker klistra sitt varumärke på hela soppan?

Det är nya ansikten men samma sätt att nalkas problemen men med ett öga till höger i stället för till vänster eller tvärtom. En viss skelögdhet påverkar alltså utseendet, men det är också allt.

Vi väljer mellan Frefan & Andalena och Stefrick & Magders, typ .. och om vilket parti som står mest mitt i mitten? Rena pilkastningstävlingen alltså?

INGEN vill egentligen tala om det välfärdssystem som kräver Plikt och Ansvar .. annat än att det just kräver plikt och ansvar?

Den blå empatilösa hanteringen av sjuka och arbetslösa blir en liknade röd hantering, fast klädd i andra ord. Rent faktiskt kommer ingenting att hända om vi byter regering .. människor måste fortfarande "ta eget ansvar för att göra sig anställningsbara".

Det enda som skiljer tror jag är priset? Hur mycket det kommer att kosta i skatt för att vara ansvarig för sin egen anställningsbarhet?

Det är det enda som jag vill ha svar på från Socialdemokraterna. För bortsett från priset, är  jag rätt övertygad om att jag inte skulle märka någon skillnad alls vid ett eventuellt regeringsskifte.

Eller som Winston Churchill sa ..

"Kapitalismens nedärvda last är den ojämlika fördelningen av tillgångarna.

Socialismens nedärvda dygd är den jämlika fördelningen av fattigdomen."

DN, DN, DN, SvD, AB, 

Livspussel?

Maken tränade Juijutsu .. eller Budo, jag lärde mig aldrig vad det kallades .. under många år. Första halvåret var en smärtsam tid .. för mig.

Jag ska bara prova en sak, sa han. Det är inget farligt, stå bara där ..!

Och då VISSTE jag att det skulle göra ont .. och bli rejält förnedrande.

Hans tränare var gift med en kinesisk kvinna som föreläste om psykologin bakom själva sporten. Hon sa ungefär så här ..

Du måste träna dina tankar samtidigt som du tränar din kropp. Du måste vara så mentalt förberedd att du instinktivt ser möjligheterna i en akut eller trängd situation .. för om du för ett ögonblick kalkylerar med en förlust då har du redan förlorat oavsett hur fysiskt vältränad du än är.

Det är kloka ord. Om vi släpper fram tanken på att ”det är ingen idé” eller ”det kommer aldrig att fungera” .. ja, då ÄR det förmodligen ingen idé och kommer förmodligen aldrig att fungera.

Just nu känns de orden väldigt aktuella för mig. Som jag skrev till en vän i ett mail för några dagar sedan .. normalt sett så brukar jag vakna och se den nya dagen som ett oskrivet blad som kan fyllas med vad jag vill. Men det senaste året har jag hittat en växande hög konfetti bredvid sängen varje morgon som jag sedan ägnat hela dagen åt att försöka pussla ihop till en liten begriplig handlingslapp.

Men jag gör det ihärdigt .. varje morgon .. hela dagen .. och någon gång, någon dag så är jag helt övertygad om att det blir ett läsvärt och slutgiltigt resultat av allt mödosamt pusslande.

Jag finns nästan inte alls?

Johan Westerholm vill ha tillbaka rätten till sig själv i ett inlägg på sin blogg. Han skriver om att "Apple, Amazon, Google och Facebook vill kartlägga dina vanor, ditt sociala liv och dina innersta önskningar", och om de lagar som ger dem rättighet till det.

Det får mig att fundera över vad som finns om mig själv?

Och så googlar jag för första gången i livet på mitt eget namn och upptäcker att jag .. som ändå bemödat mig om att inte finnas .. faktiskt finns, om än väldigt blygsamt.

Om jag räknar bort alla ratsit, hitta, eniro och alla andra ställen där alla andra finns och de sidor som erbjuder sig att sälja personuppgifter .. så finns det 10 privatuppgifter om mig.

3 registrerade gåvor till ideella föreningar. Vad sjutton det nu ska vara nödvändigt för, kan man undra? I fortsättningen skickar jag anonymt om jag skickar alls!

3 uppgifter om min alldeles egna veteranbil som är av ett lite ovanligt märke och 3 uppgifter om att jag illustrerat en bok vid ett tillfälle i livet .. samt mitt namn tillsammans med Makens i ett yrkesrelaterat sammanhang.

Jag undrar vad alla som samlar uppgifter får ut av det?

Så har jag ju den här bloggen. Men så spretig som den är så är det nog svårt att kartlägga någon särskild bild av "mina vanor, mitt sociala liv eller mina innersta önskningar". Tror jag?

Fast man vet ju aldrig .. det är ju ändå Google som har mina personuppgifter?

Mobiltrafiken/användandet kan också avslöja en hel del om en människa, men där tror jag att vem som helst som försökte hitta något matnyttigt skulle bli besviken.

När jag använder min mobil, gör jag det för att få kontakt.. aldrig för att bli kontaktad. Det vill säga .. den är avstängd för det mesta och jag kan inte ens mitt eget nummer. Vill någon ha det måste jag ringa upp vederbörande så vi båda kan se hur det ser ut.

Jag lever efter regeln; är jag hemma så finns jag nåbar på telefon ... är jag inte hemma, så har jag annat för mig.

SMS .. det är det knappast någon idé att skicka till mig. En inbjudan till adventskaffe läste jag i maj året efter och meddelandet .. "ring mig snarast" .. visade sig vara 3 veckor gammalt. Hälsningar från Thailand och andra exotiska ställen hittar jag först efter det att avsändaren sagt till mig att de finns.

Så jag finns nästan inte alls .. och när jag läser vad Johan Westerholm skriver, så förstår jag att jag på det sättet har behållit en stor del av rättigheterna till mitt eget liv.

Det känns lite trevligt!

Sååå elegant ...

.. han sågar en kollega jäms med fotknölarna, Bengt Ohlsson i DN. (Jag upptäcker att jag nästan börjar se fram emot Bengt Ohlssons blogg- och debattinlägg med stor förväntan .. något som Johan Hakelius hittills haft monopol på.)  


Han gör det dessutom utan att nämna vederbörande vid namn, men eftersom jag läst krönikan han skriver om så vet jag direkt vem det är.


Mannen som utan att blinka betalar över 10 mille för en lägenhet i innersta´n efter att ha sålt en betydligt billigare lägenhet i full panik för att slippa skulder när bostadsbubblan brister. 


Krönikören som nästan fick utomkroppsliga känslor .. eller var det upplevelser? .. när han mötte Håkan Juholt och på stående fot lät sig värvas i skattebetalarnas lovsångares förening.


Det vill säga .. det parti som anser att det är häftigt att andra betalar skatt, men som själva med intresse tar till sig alla möjligheter att skatteplanera lite för framtiden genom att till exempel bilda bolag där inkomsterna kan strömma in för att inte störa utbetalningarna av riksdagspensionerna eller säljer lönande företag inom ungdomsvården till stora riskkapitalbolag.


Jag håller med Bengt Ohlsson, det ÄR märkligt att de flesta av dem som höjer häftigheten i skattebetalandet till skyarna, så ofta har trevliga små bolag eller firmor som hjälper dem själva att reducera det egna häftiga skattebidragandet till det minsta möjliga.




DN, SvD, SvD,

Ska det va, ska det va 100, minst 100 procent!!

Det går upp .. och det går ner ..

Berg-och-dalbana så långt jag ser

Ena dan är högsta vinsten på lotteriet

Andra dan så är det ingenting just

Som en kalldusch

Ja det var du och det var jag

Och så var det ända tills idag

Men nu gnistrar det om dig när vi får kontakt

Sista kortet är lagt

Ja så har det ändå äntligen hänt

Ska det va ska det va 100%

Såg du känslorna flög

Liksom blixtar från dig

Sån tur att de träffade mig

Det flammar upp en eld som kärleken tänt

Ska det va ska det va 100%

Och jag gör vad som helst

Utan vett, utan sans

Bara du ger mig en chans

I närhet av dig någonstans

Ska det va ska det va 100, minst 100%

När det äntligen har hänt

Så sjöng Lotta Engberg i Melodifestivalen och så trallas det säkert hos många socialdemokrater i dag när opinionsmätningarna haglar och siffrorna stiger för Stefan Löfven. Och det unnar jag dem så gärna efter den senaste tidens turbulens, men lite trött på opinionsmätningar är jag, lite förvånad är jag och en liten följdfråga skulle jag ha önskat att de som ställer alla dessa frågor ställde.

För det känns lite märkligt att den tillfrågade delen av svenska folket anser att regeringen är bättre på att sköta ekonomin men sämre på allt annat? Tror de verkligen att det går att få mer och bättre av allt genom att sköta ekonomin sämre .. nu när så många länder befinner sig i en krissituation som faktiskt påverkar Sveriges ekonomi?

Och frågan som jag skulle vilja ha svar på är .... VARFÖR har du så stort förtroende för Stefan Löfven och Socialdemokraterna i dag, när förtroendet var så lågt för Håkan Juholt och samma socialdemokrater i går?

På något sätt känns de här siffrorna baserade på samma naiva förtroende som gör att människor aningslöst lägger ut sina person- och kontrolluppgifter på en länk som påstås vara från deras bank.

Låt oss hoppas att resultatet inte blir lika nedslående.

DN, AB, AB, AB, AB,

Akut tvättmaskinspanik

Nyheten om pojken i sjuårsåldern som lyckades klämma ner sig i tvättmaskinen och fastna, får mig att tänka på en händelse ur verkliga livet i min bekantskapskrets. Dessutom så gör jag en miljömässigt god gärning(?) genom att recykla den här genom att kopiera ett gammalt AB-inlägg.

En bekant till mig, bosatt i en mycket liten lägenhet i innerstaden, hade en OTROLIGT fin, prisbelönt Perserkatt. Hon avgudade denna katt. Den var hennes baby, familj .. ja, större delen av hennes liv.

I sitt lilla badrum hade hon lyckats klämma in en ärvd tvättmaskin av den gamla toppmatade modellen som har en lös trumma inuti ett skal som helt saknar alla övriga finesser.

Vid det här tillfället var hon precis klar med tvätten, plockade ur den ur tvättmaskinen och då, innan hon hann stänga luckan, hoppade katten in i den tomma trumman.

Trumman roterade och den halvöppna luckan, med katten ovanpå, hamnade längst ner och FASTNADE!!

Kattägarinnan fick fullständig PANIK!! Hon ringde alla hon kände, men ingen kunde komma till hennes undsättning. Hon behövde HJÄLP!! NU!! GENAST!

Naturligtvis fick hon en massa goda råd och ett av dem var, se till att katten inte kvävdes.

KVÄVAS!!

Den tanken hade hon aldrig kommit på själv, men risken fick henne att tappa den sista biten av logiskt tänkande. Hon öppnade alla fönster på vid gavel, det var bitande kallt ute, men katten och tvättmaskinen befanns sig i ett pyttelitet, fuktigt badrum utan fönster.

Något MÅSTE göras! Hon gick lös på tvättmaskinen med allt hon hade av verktyg, vilket inte var mycket.

Detta handlar dessutom INTE om en händig kvinna!

Med hjälp av pincett, bordsknivar och saxar av olika storlekar lyckades hon lossa varenda skruv som fanns att lossa. Hon gjorde sig illa, naglarna gick av, katten JAMADE och hon var verkligen övertygad om att dess liv vilade i hennes darrande händer.

Till slut låg tvättmaskinen i ruiner, ALLT var borttaget, utom ramverket och själva trumman där katten satt och den gick fortfarande inte att rubba.

Då kom undsättningen i form av hennes pappa som åkt flera mil för att hjälpa till. Han skrattade så att han grät när han såg förödelsen, det tog tid innan hon förlät honom det. Med ett effektivt grepp om det som återstod av tvättmaskinen, lade han den på sidan så att katten föll av luckan och så var det världens enklaste sak att rotera fram öppningen!

MEN hade hon inte kämpat så hårt .. ja, man vet ju aldrig. 

HON var i alla fall övertygad om att hon räddade ett liv den dagen.

DN, Expr., AB,

Om och om och om igen ..

.. har jag ställt frågan; varför vill inga politiker tala för dem som saknar egna röster??

Alla dementa, äldre som befinner sig i gränslandet, psykiskt funktionshindrade, psykiskt sjuka, missbrukare och människor som saknar egna ord för att kunna göra sig hörda?

Och om och om och om igen, under 4 års tid, så har jag upptäckt att ingen egentligen är intresserad av de här grupperna, annat än månaderna före val .. och då som socialpornografiska exempel på vad motståndaren gör eller inte gör. Själv har man aldrig någon lösning eller något löfte om förändring.

Sjuka och handikappade tuggas i media, spottas ut när den sista vallokalen stängs och återförvisas till de myndigheter vars största behov är att befria sig från det ansvar som politikerna talat så varmt om.

I dag läser jag ett blogginlägg som kanske formulerar den här frågan bättre?

Gör den lite tydligare?

Begripligare?

För ett samhälle där politikernas, myndigheternas och myndighetsutövarnas behov och maktambitioner går före behoven hos de allra svagaste och mest utsatta är inget bra samhälle för någon av oss.

I morgon kan det vara du eller någon i din familj som har de behov som av politiska skäl inte kan uppfyllas, trots att de är livsviktiga för dig och helt rimliga, har du tänkt så långt?

Läs Anders Nilssons blogginlägg "Det Socialstyrelsen förstår är precis det som politikerna missar" och tänk lite på hur du själv skulle vilja bli behandlad om du hamnar i demensens dimmor, drabbas av en hjärnskada/sjukdom eller handikappas efter en olyckshändelse.


DN, SvD, SvD,

Aldrig är prislappen så tydlig ..

.. som när det gäller vänsterpolitik.

Under Håkan Juholts korta, men intensiva, tid som partiledare vadade vi i värmegivande pingviner, alla under samma paraply omgivna av kultur och till storms mot marknadssamhället med dess giriga utsugare.

På s-bloggar pågick den mest avancerade vuxenmobbning jag någonsin sett. Juholtianerna låg i skyttegravarna och skickade den ena salvan efter den andra mot de Högersossar som tog sig friheten att ifrågasätta den Store Ledaren.

Partikamrater mobbades ut ur partiet, utpekades som falska sossar och omnämndes i de mest nedsättande blogginlägg jag läst. Kriget var ensidigt och osmakligt.

Nu kommer Stefan Löfven, håhå jaja .. och borta är pingvinerna och paraplyerna. Företagande ses med blida ögon och näringslivet är en bunt trevliga grabbar som gör sig förtjänta av sina vinster, eftersom de tillhandahåller de värdefulla jobben som landet så väl behöver

Ropen efter återtagen kontroll över tele, el och järnväg har förvandlats till en önskan om ökad konkurrens inom dessa områden och kraven på förbättrade villkor i välfärdens försäkrings-, bidragssystem har förvandlats till bibehållna begränsade tidsregler för ersättningar.

Men allt detta kompenseras av en opinionshöjning på 10%?

Raskt fäller alla vänstersossar ihop sina solidariska paraplyer för att kunna sola sig i skenet från framgången.

På s-bloggar faller dammet åter över förnöjda "riktiga Vänstersossar" som sover de rättfärdigas sömn i väntan på utdelningen .. Makten.


Alla är numera Mittensossar som värnar om medelklassens mittenväljares intressen?

 "Högersossarna" är nöjda .. och tillbaka i värmen som riktiga sossar igen .. och att "Vänstersossarna" också är nöjda, kan jag bara tolka som att Makten är överordnad både  ideologin och solidariteten med de svenska pingvinerna som vid ett ev maktskifte även fortsättningsvis får nöja sig med att värma varandra.

Prislappen är som sagt väldigt tydlig när det gäller vänsteridéer.

DN, DN, SvD, SvD, SvD, Expr., AB

Det som sker i det stora sammanhanget ..

.. finns nästan alltid representerat i det lilla, brukar jag tänka när jag ser de stora elefanterna dansa.

Till exempel .. om vi tänker oss ett mindre samhälle med fyra små företag som haltar sig fram och för en tynande tillvaro i skuggan av det stooora företaget med sina två pålitliga  underleverantörer.

Inget av de små företagen vill ge upp och ge någon av de andra chansen att på allvar utmana kolossen som dominerat marknaden så länge att dess produkter sedan länge slutat att utvecklas.

Problemet verkar olösligt?

Så kommer någon på att de kan gå samman och på så sätt få råd till en bättre och bredare marknadsföring, fördelaktigare inköpsvillkor genom större beställningar och ett gemensamt förtroendeingivande samlingsnamn.

Företagskedjan "Solsken och Vackert Väder" skapas .. innehållande företagen Framtiden, Familjen, Företagsamheten och Friheten. Den stora företaget "Kolossen"; som servas av de mindre företagen  "Kaos " och "Kamratkollektivet", befinner sig plötsligt i en situation av konkurrens och ifrågasättande som de aldrig tidigare upplevt. De gamla hederliga varorna bedöms vara för otidsenliga och dyra jämfört med den nya företagskedjans slimmade och glättade produkter och köparna sviker.

Men det finns aldrig solsken och vackert väder som varar för evigt. Utan lite regn och rusk så skulle ingenting kunna växa och gro .. så naturligtvis så börjar det knaka i samarbetet mellan företagen i "Solsken och Vackert Väder". 


Friheten blev inte så populär när regelverket avslöjade att tillgången var begränsad, Framtiden var vacker men utförandet var ogenomtänkt och priserna blev för höga för den lågavlönade konsumenten, Företagsamheten blev aldrig mer än ett löfte, en dörr som var för trång och produkter som var oanvändbara för den som saknade rätt färdigheter och Familjen vände sig, trots sin inkluderande annonsering, enbart till ägarens egen familj.

Även i det lilla, lilla sammanhanget är det svårt för fyra olika intresseinriktningar att samarbeta friktionsfritt .. det är bara att titta på en vanlig familj med två vuxna och två tonårsbarn för att inse det.

Det är inget onormalt, snarare tvärtom. "Solsken och Vackert Väder" .. har tre valmöjligheter .. antingen säger man upp samarbetet, omorganiserar det eller så löser man problemen gemensamt. Svårare än så är det egentligen inte.

Även om det innebär en hel del konflikter, gråt och tandagnisslan under resans gång.

I företaget Kolossen som aldrig, aldrig någonsin, trott att deras produkt skulle bli ifrågasatt, utbryter till en början fullskalig panik. Den enorma administration som uppstått runt det Eviga Budskapet skakade dammet från kostymerna och tittade yrvaket ut genom fönstren .. läste månadsrapporterna och fann att kunderna försvunnit .. och skyllde på ledningen.

Verkställande direktören byttes ut och den nye trädde till och .. kom med genidraget att de skulle gå samman med underleverantörerna och marknadsföra den Eviga Produkten under samlingsnamnet "Kolossalkollektivt Kamratkaos".

De återstående kunderna flydde i panik.

De anställda skyllde på varandra, baktalade varandra, bevakade sina välavlönade icke-jobb och trängde ut dem som ropade på förändring och "Kolossalkollektivet Kamratkaos" upplöstes till allas lättnad. 

Företaget töms på initiativ, blockerar nyrekrytering av ren skräck för oliktänkande och den lilla spillra som reagerade positivt på den uppkomna utmaningen placeras i garderoben för att inte störa tankeverksamheten hos dem som klamrar sig fast vid tanken på att allt bara är tillfälligt och ett  beklagligt missförstånd förorsakat av dåliga ledare.

Den Eviga Produkten är ju evig och felfri .. till skillnad från kunden som inte inser sitt eget bästa.

En ny verkställande direktör koras. En avdammad, yrvaken men mycket entusiastisk medarbetare får ledningsuppdraget och startar entusiastiskt en marknadsföring av den Eviga Produkten som förorsakar en mindre katastrof och den enorma administrationen med alla sina chefer, underchefer och överchefer får panik vid tanken på att den egna fridfulla tillvaron skulle slås i spillror.

Något måste göras?

Men vad?

Vad gillar konsumenten bäst .. funderar de yrvakna? Bortsett från den Eviga Produkten?

Jul .. föreslår någon. Julafton symboliserar trygghet och kontinuitet, är positivt laddad och efterlängtad. ALLA älskar julafton!! 

Och så utses ännu en gång en verkställande direktör som får order om att efterlikna jultomten i så stor utsträckning som möjligt.

Säg inget .. framhåll att den Eviga Produkten nu kommer att produceras i ny förpackning och krydda med diskreta hoho på direkta frågor .. och se för sjutton gubbar TRYGG ut .. är uppdraget som ges till den nye direktören

Och kunderna strömmade nyfiket och förväntasfullt till i väntan på nyheten som ska slå landet med häpnad och medföra Lycka och Välgång.

Marknadsföringen är påkostad och massiv. Jultomten hohoar tillförlitligt och förväntningarna är uppblåsta som det gamla luftskeppet Hindenburg.

Men den Eviga Produkten är evig och oföränderlig .. det är bara tiden som förändras .. och i den verklighet som verkliga människor lever i så betyder förändring, funktion och tillförlitlighet en hel del.

Vad händer när den glättade förpackningen äntligen är klar för marknaden, öppnas och kunden upptäcker att innehållet är samma gamla vanliga Eviga Produkt såld med en bruksanvisning som är kopierad från "Solsken och Vackert Väder"?

Spänningen är oliiiidlig!!

Hur ska det gå för våra tänkta företag??

Kommer "Solsken och Vackert Väder" att kunna fortsätta sitt samarbete? Är de i grunden tillräckligt överens för att komma fram till kompromisser och godtagbara lösningar?

Vad händer med Kolossen och kumpanerna Kaos och Kamratkollektivet? 

Kommer det stoora företaget till insikt om att den Eviga Produkten nått evighetens slut och behöver uppdateras? 

Kommer de förstenade ämbetsmännen att inse att det finns en värld utanför företagets ogenomskinliga fönster och att damm inte är ett belöningssystem från ovan?

Kommer någonsin de lösningsinriktade medarbetarna att släppas ut ur garderoben?

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD,, Expr., Expr., Expr., Expr., AB,