(S)kolan och folkomröstningen om Välfärden?

Det verkar inte finnas några gränser för vad sossarna kan använda skolan till.

Till att börja med fick Miljöpartiet skolan som inflyttningspresent när de hjälpte Stefan Löfven att bilda regering och Gustav Fridolin blev känd som ministern som lovade att lösa alla skolans problem på 100 dagar genom uppmuntrande youtubefilmer riktade till lärare och elever och löften om att "Alla barn ska få en ärlig chans i skolan. Alla elever ska få den tid och det stöd de behöver av sina lärare. Det kräver att fler får brinna för, och stannar, i läraryrket."

Det blev inte riktigt så.

Sedan kom flyktingströmmen och Migrationsverket fick använda sig av skolan tack vare att ”Alla barn som söker asyl i Sverige har rätt att gå i skolan. Kommunen ansvarar för att ge asylsökande barn som bor inom kommunen möjlighet att gå i skolan på samma villkor som andra barn som bor i Sverige”.. oavsett om de förstår språket eller inte.

Dessutom fick skolan ta ansvaret för alla, med påstådd ålder under 18 år, som beviljats uppehållstillstånd trots att det i många fall var oklart vilka de var, varifrån de kom eller hur gamla de var.

Skolan lyckliggjordes också med ansvaret för kontakterna med barnens familjer och deras krav, utifrån den kultur och religion som de bar med sig hemifrån, och skolan fick på så sätt också bära en stor del av det integrationsarbete som regeringen inte tyckte behövdes när de tillträdde.

Något som skapade en helt ny situation för lärarna som fick helt nya ”utmaningar” med hot om våld, hämnd och en otrygg tillvaro för dem som hittills levt i tron att skolan var en jämlik plats utan religiösa förtecken. Den feministiska regeringen har kanske lyckats få lika många kvinnor som män bakom sina stängda dörrar, men ingen kan påstå att unga kvinnor har fått ett tryggare och mer jämlikt samhälle att navigera i sedan de tillträdde.

Skolan får också hyfsa arbetslöshetssiffrorna genom att alla .. oavsett ålder .. som uppger sig vara under 18 år ska in på gymnasiet oavsett om de har möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen eller inte och skolan får också vara med och lösa den rödgröna regeringens problem med att hålla ihop fram till valdagen genom att ta emot 9000 unga afghaner som fått avslag på sina asylansökningar.

Nu får tydligen skolan också ansvaret för Socialdemokraternas valkampanj och planerade valseger? Partiet har nämligen talat färdig om migrationen och ska nu göra valet till en ”folkomröstning om Välfärden”.

Tänk jag trodde att skolan ingick i begreppet välfärd?

Men å andra sidan, vad har de att välja på?

Äldreomsorgen kan de ju inte tala om utan att förlora sina tappra kvarvarande kärnväljare. Det framgår alltför tydligt att sommarens generösa vallöften inte kommer att kunna infrias innan de flesta av dem som behöver hjälp och stöd nu och inom de närmaste åren är döda och begravda.

Sjukvården kan inte heller duga som ”folkomröstningsfråga”, för tänk om någon börjar fråga om vad som hände med förra valets löften om snabbare och bättre vård? Inte ens den mest hängivne och tungomålstalande sosse kan väl påstå att det löften har infriats?

Situationen för funktionshindrade vill väl ingen belysa så här nära valet och minst av alla Socialdemokraterna som aktiv försämrat villkoren för de assistansberättigade på ett sätt vi aldrig tidigare sett. Dessutom vill väl ingen diskutera skillnaden mellan orden ”besparingar” och ”kostnadstak” som regeringen påstår vara helt avgörande förmånligt för den pågående utredningen?

Samma gäller sjukförsäkringen som nu påstås ska bli generösare och mer tillgänglig – någon gång efter valet, om det finns ekonomiskt utrymme när allt annat plockats in i en budget som redan innan kommer att vara ansträngd till bristningsgränsen.

Polisens och rättssystemets ”utmaningar” fyller bara Morgan Johansson med hjälplös ”ilska och frustration” och dessutom är risken överhängande att någon börjar ställa frågor om de 10 000 nya poliserna som Stefan Löfven ska fylla gatorna med enligt svindyra halvsidesannonser i dagspressen.

Men enligt samma annons blir det skolan som ska lösa även de ”utmaningarna” med .. ”tidiga insatser, vuxna förebilder och en skola som har möjlighet att ta sig tid med skoltrötta elever”.. dvs de kriminella gäng som regeringen inte vet hur de ska hantera.

Och det bästa av allt .. allt som händer och sker i skolan är kommunernas ansvar och därmed deras problem. Eller ”utmaning”, som det heter inom Partiet.

Jag för min del skulle välkomna den ”folkomröstning om Välfärden” som Stefan Löfven talar om. Då skulle vi kanske äntligen få svar hur de olika partier tänker finansiera välfärden, under de förutsättningar som gäller just nu. För jag tror precis som Johan Westerholm, att Socialdemokraterna har allt att förlora på att väljarna börjar ifrågasätta alla deras orealistiska välfärdslöften .. ”Av den enkla anledningen att migrationspolitiken har flyttat in i varje politikområde förutom miljön. Det är fullständigt unikt, har aldrig hänt tidigare att en fråga gjort det”.

Men den stora frågan kanske skulle bli den om vilka som ska/kan/vill lösa skolans problem när sossarna är klar med den?

Det gamla, goda, välfärdsdrömmen ..

.. som skulle infrias när Stefan Löfven fick makten att laga det Sverige som "gått sönder" under ett borgerligt styre, hur blev det med den?

Var det bara en förhoppning, en myt, en vandringssägen, ett innehållslöst löfte eller blev det den mardröm som jag oroade mig för i slutet av januari 2014?

Det har alltså gått nästan två år sedan dess. Nu vet vi hur det blev och vilka som gjorde vad. Blev det som ni tänkt er eller blev det bättre alternativt sämre? Är det fortfarande någon som tror att det går att "laga" det svenska välfärdssystemet så att det upplevs lika tryggt och behagligt som det gjorde på Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid?

Jag brukar inte återanvända gamla blogginlägg. För det mesta är de inaktuella, ibland har jag kommit till insikt om att jag borde ha nalkats ämnet på ett annat sätt och mer än hälften har jag helt och hållet glömt bort att jag har skrivit.

Men det är två inlägg som envisas med att dyka upp minst en gång i veckan .. det ena har rubriken "Vad äter en koltrast?" och det andra kommer härmed i repris med en länk för den som vill läsa de kommentarer som strömmade in då det begav sig  ..

"För att krossa den svenska välfärdsmyten" är det kanske nödvändigt att vi byter regering, oavsett vad det kommer att kosta.

Jag kommer inte att aktivt bidra till ett regeringsskifte, det har jag inte samvete till .. men om majoriteten av Sveriges väljare tror att en vänsterregering kan backa tiden och återinföra det välfärdssystem som redan hade slutat fungera på Perssons tid .. när alla tyckte det var som bäst .. så är det hög tid att de får möjligheten leva med resultatet av sina drömmar.

Kanske kan det bli början till en attitydförändring i vårt sätt att se på samhällets skyldigheter vs våra rättigheter. För i nuläget är det ingen som ens tänker på sin egen skyldighet att planera för framtiden och samhällets rätt att kräva den inställningen.

De som tycker kraven är för hårda nu bör noga läsa villkoren i de alternativa förslagen och tänka efter lite innan de fattar beslut som de sedan inte vill leva med.

Redan före millennieskiftet började vår familj se över framtidsplaneringen på allvar. Det var så uppenbart att de enorma kostnaderna för bl.a sjukförsäkrings och arbetslöshetssystemen, det kommande akuta behovet av ökade resurser inom sjuk- och äldrevården, samtidigt som 40-talisternas pensionsavgångar, skulle tvinga fram åtstramningar som skulle drabba de allra svagaste hårt.

Oavsett vilken färg det skulle bli på de kommande regeringarna och utan att veta vad som skulle hända med världsekonomin lite senare.

Göran Persson visste det och gjorde sitt bästa för att sopa det problemet under mattan. Alliansen var helt klart medvetna om både problemet och behovet av snabba åtgärder och .. även om de blev lite väl snabba och ogenomtänkta .. så har det åtminstone funnits en urskiljbar plan bland alla beslut och förslag. Bland annat så har jobbskatteavdraget gynnat konsumtionen och därmed bromsat arbetslösheten och de privata riskkapitalisterna bidragit en hel del genom att investera i vård, skola och omsorg ... även om villkoren kanske varit för ogenomtänkta, ospecificerade och generösa.

Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt bör också vara medvetna om att det inte finns någon möjlighet i världen att återställa välfärden till den nivå många förväntar sig .. men det kommer de naturligtvis inte att låtsas om .. före den 14:e september.

Men, som sagt .. jag tror inte att polletten ramlar ner förrän förlusten av drömmen är ett faktum och för att få den effekten så måste vi kanske byta regering i höst?

Även om det innebär att vi får betala dubbelt så mycket för samma politik. Ett omvänt "Köp 3 och få den billigaste gratis" .. dvs, "Köp 3 och betala dubbelt så mycket för alltihop".

För egen del så har vi använt de senaste 15 åren till att betala ner alla skulder så att vi är skuldfria vid nästa årsskifte och sett över vad som går att effektivisera för framtiden, så att vi klarar 4 eller högst 8 år med en "rödgrön regering". För längre tror jag inte att de kan dölja att det gamla, goda, välfärdsdrömmen för länge sedan förvandlades till en förhoppning, en myt, en vandringssägen .. eller, i värsta fall, en mardröm.


6mannen, SvD,

För att krossa den svenska välfärdsmyten är det kanske nödvändigt ..

.. att vi byter regering oavsett vad det kommer att kosta.

Jag kommer inte att aktivt bidra till ett regeringsskifte, det har jag inte samvete till .. men om majoriteten av Sveriges väljare tror att en vänsterregering kan backa tiden och återinföra det välfärdssystem som redan hade slutat fungera på Perssons tid .. när alla tyckte det var som bäst .. så är det hög tid att de får möjligheten leva med resultatet av sina drömmar.

Kanske kan det bli början till en attitydförändring i vårt sätt att se på samhällets skyldigheter vs våra rättigheter. För i nuläget är det ingen som ens tänker på sin egen skyldighet att planera för framtiden och samhällets rätt att kräva den inställningen.

De som tycker kraven är för hårda nu bör noga läsa villkoren i de alternativa förslagen och tänka efter lite innan de fattar beslut som de sedan inte vill leva med.

Redan före millennieskiftet började vår familj se över framtidsplaneringen på allvar. Det var så uppenbart att de enorma kostnaderna för bl.a sjukförsäkrings och arbetslöshetssystemen, det kommande akuta behovet av ökade resurser inom sjuk- och äldrevården, samtidigt som 40-talisternas pensionsavgångar, skulle tvinga fram åtstramningar som skulle drabba de allra svagaste hårt.

Oavsett vilken färg det skulle bli på de kommande regeringarna och utan att veta vad som skulle hända med världsekonomin lite senare.

Göran Persson visste det och gjorde sitt bästa för att sopa det problemet under mattan. Alliansen var helt klart medvetna om både problemet och behovet av snabba åtgärder och .. även om de blev lite väl snabba och ogenomtänkta .. så har det åtminstone funnits en urskiljbar plan bland alla beslut och förslag. Bland annat så har jobbskatteavdraget gynnat konsumtionen och därmed bromsat arbetslösheten och de privata riskkapitalisterna bidragit en hel del genom att investera i vård, skola och omsorg ... även om villkoren kanske varit för ogenomtänkta, ospecificerade och generösa.

Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt bör också vara medvetna om att det inte finns någon möjlighet i världen att återställa välfärden till den nivå många förväntar sig .. men det kommer de naturligtvis inte att låtsas om .. före den 14:e september.

Men, som sagt .. jag tror inte att polletten ramlar ner förrän förlusten av drömmen är ett faktum och för att få den effekten så måste vi kanske byta regering i höst?

Även om det innebär att vi får betala dubbelt så mycket för samma politik. Ett omvänt "Köp 3 och få den billigaste gratis" .. dvs, "Köp 3 och betala dubbelt så mycket för alltihop".

För egen del så har vi använt de senaste 15 åren till att betala ner alla skulder så att vi är skuldfria vid nästa årsskifte och sett över vad som går att effektivisera för framtiden, så att vi klarar 4 eller högst 8 år med en "rödgrön regering". För längre tror jag inte att de kan dölja att det gamla, goda, välfärdsdrömmen för länge sedan förvandlades till en förhoppning, en myt, en vandringssägen .. eller, i värsta fall, en mardröm.

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD,