Barn anpassar sig, men inte som Miljöpartiet tänker sig.

 Miljöpartiet i Göteborg vill aktivt (?) ”uppmuntra familjer med svenska som modersmål att placera sina barn i skolor i Göteborgs mer utsatta och segregerade områden” för att bidra till att lösa problemen med segregationen.

Alltså, Miljöpartiet vill aktivt påverka föräldrarna till barn som känner trygghet och har vänskapsrelationer från förskolan/skolan i närområdet, att hjälpa kommunen genom att fördela ut dem till skolor i utsatta och segregerade områden, så att alla skolor i Göteborg ska bestå av barn från olika bakgrunder och kulturer.

– Språket kommer mycket snabbare när man har en blandad sammansättning i skolor. Dels tror vi att det stimulerar språkutvecklingen för de som har svenska som modersmål från början. Vi tror också att det blir en bättre stimulans för de barn som inte har svenska som modersmål. Det skulle gynna alla, säger Karin Pleijel, Mp.

Jag kan direkt säga att det inte är så det fungerar och i det här fallet vet jag faktiskt vad jag talar om. Vilket man med bästa vilja i världen inte kan säga om Miljöpartiets Karin Pleijel.

När jag började skolan i norra Sverige var vi helt nyinflyttade och varken jag eller mina föräldrar hade någonsin tidigare mött föräldrarna eller barnen som jag skulle tillbringa två år tillsammans med. De flesta av dem var vänner sedan tidigare och vana vid att gå ut och in i varandras hem medan jag fick vara glad om jag blev inbjuden och fick vara med överhuvudtaget. Men i den åldern är barn nyfikna och anpassningsbara så det blev bättre och lagom till att vi flyttade var jag lika accepterad som alla andra.

Så flyttade vi till en större stad i en annan del av Sverige och redan där gällde det att vara så anpassningsbar som möjligt för att släppas in i gruppgemenskapen. Efter ett år hade jag en bästa vän, som jag älskade som en syster. Men säg den lycka som är beständig, vi flyttade till ett hus på andra sidan staden och till en ny skola.

Vi bodde där i ytterligare ett år och området kryllade av barn så jag var aldrig ensam, hittade ingen egen vän men fick min första hund.

Femte klass hamnade jag i en skola i en småstad Västmanland och om det var svårt att börja skolan som ny och okänd i tredje och fjärde klass så var det ingenting mot att möta en klass med 12-åringar som kände varandra sedan förskolan.

Men barn anpassar sig och formar sig efter andra barn och jag fick en vän som var barn till en ensamstående mamma som var en skam för sin frireligiösa familj. Solidariskt följde jag med henne till den ungdomsverksamhet som hon hatade och tillsamman gjorde vi vårt bästa för att undvika frikyrkopredikanten som var mer intresserad av våra kroppar än våra själar. Som straff spolade vi gemensamt ner hennes frälsningsarmé-mössa på toaletten, vilket gav henne utegångsförbud i flera veckor. Bortsedd från skoltiden då vi fortfarande kunde klaga gemensamt över vårt utanförskap.

Men så flyttade vi igen. Inte allt för långt från huvudstaden och till vad jag upplevde som en enorm skola. Där gällde det att vara anpassningsbar på en nivå som stod högt över vad jag tidigare upplevt. I en sådan situation är ett barn tvunget att välja, att vara med eller att stå utanför. När dina föräldrar inte känner någon av dina vänners föräldrar och du inte passar in någonstans anpassar du dig inte till dem som presterar bäst på lektionerna utan till dem som ger dig den högsta sociala statusen i gruppen.

Du är stark och säker på ytan, skrattar mycket, ger dig aldrig och gråter bara när ingen ser och jag stimulerades inte positivt av någon och ingen blev förmodligen positivt stimulerad av mig.

Bortsett från en blyg kille som jag nätt och jämt kom ihåg på en klass-återträff. Han var uppenbart imponerad av att jag ”aldrig var rädd”?

Herregud, jag var livrädd hela tiden. Men lyckades tydligen dölja det bra i alla fall.

När jag gick ur nian var jag en fullständig kameleont som lätt smälte in i alla sammanhang utom bland dem som mina föräldrar hade önskat att jag haft som förebilder och vänner.

Så om Miljöpartiet plockar ut barn från sammanhang där de känner sig trygga och hemma och placerar dem bland andra barn i en miljö som är helt främmande på alla vis, så är det inte de nya barnen som kommer att förändra barnen som redan finns där, oavsett vilka bakgrunder och kulturer de kommer från, utan precis tvärtom.

Det är inte enstaka svensktalande barn, som ingen känner, som kommer att ge de andra barnen, som alla känner varandra och varandras familjer, en bättre språkutveckling.

Förmodligen blir det tvärtom eller en annan och oönskad språk- och kulturutveckling.

Inte ens en vuxen skulle klara av att användas som integrationsresurs genom att ensam flyttas från ett fungerande sammanhang till en plats där h*n blir uttittad, värderad och tvingas förändra och anpassa sig på ett sätt som kan få negativa konsekvenser för resten av livet.

Barn ska aldrig behöva utnyttjas eller betala priset för vuxna människors behov av karriärbefrämjande lösningar på egenskapade problem.

(S)kolan och folkomröstningen om Välfärden?

Det verkar inte finnas några gränser för vad sossarna kan använda skolan till.

Till att börja med fick Miljöpartiet skolan som inflyttningspresent när de hjälpte Stefan Löfven att bilda regering och Gustav Fridolin blev känd som ministern som lovade att lösa alla skolans problem på 100 dagar genom uppmuntrande youtubefilmer riktade till lärare och elever och löften om att "Alla barn ska få en ärlig chans i skolan. Alla elever ska få den tid och det stöd de behöver av sina lärare. Det kräver att fler får brinna för, och stannar, i läraryrket."

Det blev inte riktigt så.

Sedan kom flyktingströmmen och Migrationsverket fick använda sig av skolan tack vare att ”Alla barn som söker asyl i Sverige har rätt att gå i skolan. Kommunen ansvarar för att ge asylsökande barn som bor inom kommunen möjlighet att gå i skolan på samma villkor som andra barn som bor i Sverige”.. oavsett om de förstår språket eller inte.

Dessutom fick skolan ta ansvaret för alla, med påstådd ålder under 18 år, som beviljats uppehållstillstånd trots att det i många fall var oklart vilka de var, varifrån de kom eller hur gamla de var.

Skolan lyckliggjordes också med ansvaret för kontakterna med barnens familjer och deras krav, utifrån den kultur och religion som de bar med sig hemifrån, och skolan fick på så sätt också bära en stor del av det integrationsarbete som regeringen inte tyckte behövdes när de tillträdde.

Något som skapade en helt ny situation för lärarna som fick helt nya ”utmaningar” med hot om våld, hämnd och en otrygg tillvaro för dem som hittills levt i tron att skolan var en jämlik plats utan religiösa förtecken. Den feministiska regeringen har kanske lyckats få lika många kvinnor som män bakom sina stängda dörrar, men ingen kan påstå att unga kvinnor har fått ett tryggare och mer jämlikt samhälle att navigera i sedan de tillträdde.

Skolan får också hyfsa arbetslöshetssiffrorna genom att alla .. oavsett ålder .. som uppger sig vara under 18 år ska in på gymnasiet oavsett om de har möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen eller inte och skolan får också vara med och lösa den rödgröna regeringens problem med att hålla ihop fram till valdagen genom att ta emot 9000 unga afghaner som fått avslag på sina asylansökningar.

Nu får tydligen skolan också ansvaret för Socialdemokraternas valkampanj och planerade valseger? Partiet har nämligen talat färdig om migrationen och ska nu göra valet till en ”folkomröstning om Välfärden”.

Tänk jag trodde att skolan ingick i begreppet välfärd?

Men å andra sidan, vad har de att välja på?

Äldreomsorgen kan de ju inte tala om utan att förlora sina tappra kvarvarande kärnväljare. Det framgår alltför tydligt att sommarens generösa vallöften inte kommer att kunna infrias innan de flesta av dem som behöver hjälp och stöd nu och inom de närmaste åren är döda och begravda.

Sjukvården kan inte heller duga som ”folkomröstningsfråga”, för tänk om någon börjar fråga om vad som hände med förra valets löften om snabbare och bättre vård? Inte ens den mest hängivne och tungomålstalande sosse kan väl påstå att det löften har infriats?

Situationen för funktionshindrade vill väl ingen belysa så här nära valet och minst av alla Socialdemokraterna som aktiv försämrat villkoren för de assistansberättigade på ett sätt vi aldrig tidigare sett. Dessutom vill väl ingen diskutera skillnaden mellan orden ”besparingar” och ”kostnadstak” som regeringen påstår vara helt avgörande förmånligt för den pågående utredningen?

Samma gäller sjukförsäkringen som nu påstås ska bli generösare och mer tillgänglig – någon gång efter valet, om det finns ekonomiskt utrymme när allt annat plockats in i en budget som redan innan kommer att vara ansträngd till bristningsgränsen.

Polisens och rättssystemets ”utmaningar” fyller bara Morgan Johansson med hjälplös ”ilska och frustration” och dessutom är risken överhängande att någon börjar ställa frågor om de 10 000 nya poliserna som Stefan Löfven ska fylla gatorna med enligt svindyra halvsidesannonser i dagspressen.

Men enligt samma annons blir det skolan som ska lösa även de ”utmaningarna” med .. ”tidiga insatser, vuxna förebilder och en skola som har möjlighet att ta sig tid med skoltrötta elever”.. dvs de kriminella gäng som regeringen inte vet hur de ska hantera.

Och det bästa av allt .. allt som händer och sker i skolan är kommunernas ansvar och därmed deras problem. Eller ”utmaning”, som det heter inom Partiet.

Jag för min del skulle välkomna den ”folkomröstning om Välfärden” som Stefan Löfven talar om. Då skulle vi kanske äntligen få svar hur de olika partier tänker finansiera välfärden, under de förutsättningar som gäller just nu. För jag tror precis som Johan Westerholm, att Socialdemokraterna har allt att förlora på att väljarna börjar ifrågasätta alla deras orealistiska välfärdslöften .. ”Av den enkla anledningen att migrationspolitiken har flyttat in i varje politikområde förutom miljön. Det är fullständigt unikt, har aldrig hänt tidigare att en fråga gjort det”.

Men den stora frågan kanske skulle bli den om vilka som ska/kan/vill lösa skolans problem när sossarna är klar med den?

”Om jag sänker blicken och tar en annan väg så blir det mindre tjafs”.

I vår lilla stad finns det, som i alla andra småstäder nu för tiden, ett utanförskapsområde. En plats där det eldas bilar ibland, där en del boende roar sig med att experimentera med sprängmedel vid köksbordet och där det också förekommer handel med droger och ”lek” med vassa knivar.

Det är konstigt så fort det går att vänja sig och nästan se det som något normalt?

I skolorna har det också skett förändringar som gjort att en högstadieskola har utnämnts till en av Sveriges farligaste skolor.

Det går tydligen att vänja sig vid sån´t också och kanske är det inte ens sant, enligt en av kommunens kommunikatörer.

Det förekommer skadegörelse och eldas på skolan. Men det är ”inte så ofta” och mest i papperskorgarna på toaletten, så det kanske inte är så allvarligt? Antalet anmälda stölder och misshandelsfall har ökat dramatiskt .. men som sagt, man vänjer sig och det finns ju de som har det värre.

Det är hotas, bråkas, slåss och ljudnivån är hög, men det är bara för att ”vi har roligt och att de vuxna inte orkar ha lika kul som vi” .. enligt en tillfrågad elev.

Jobbigast verkar det vara för tjejerna som hängs ut som ”horor”, trakasseras, förföljs och hotas både i skolan och på sociala medier, men det är ju lätt avhjälpt genom att blockera eller stänga ner sina egna konton .. enligt de lärare som rådfrågats.

Men när risken för att bli upptryckt mot en vägg eller inryckt på en toalett är överhängande så finns det tydligen en lösning för den som är rädd för att möta ”vissa elever” i korridorerna.

”Jag tar en annan väg eller tittar ner. Jag vill inte möta blicken” .. säger en elev som insett hur viktigt det är att anpassa sig efter samhällets nya regler.

Gå inte utmanande, klä dig täckande, möt inte männens blickar och gå en annan väg .. då blir det ”mindre tjafs”?

Jag är glad att jag inte är ung i dag, även om jag förmodligen också hade vant mig vid att tvingas sänka blicken inför männen i min omgivning.

Men visst är det sorgligt att det verkar vara det enda alternativet?

Nästan alla barn ...

 .. ser fram emot sin första skoldag med förväntan, spänning och en känsla av att världen är öppen att erövra. Det är kanske den dagen då du för första gången ser dig själv som "stor" och för första gången  på allvar lägger märke till ordet "framtiden" i förhållande till dig själv?

"När och varför försvinner den känslan" .. undrar Maken. "Det är nog där jag skulle börja om jag skulle försöka gå till botten med hur det är möjligt att förvandla så goda förutsättningar till ett så uruselt resultat på mindre än 9 år."

Och det kan man ju undra?

NÄR börjar den förväntansfulla 7-åringen tycka att skolan är värdelös?

NÄR förvandlas upptäckarglädjen till leda? I 3:e, 4:e eller 5:e klass??

HUR är det möjligt att förvandla så mycket positiv lust till oengagerat ointresse?

VARFÖR och NÄR lägger sig hopplösheten och meningslösheten som en blöt filt över förväntansfulla 7-åringar långt innan de ens gjort sina framtidsval?

VARFÖR ser inte de som står på tröskeln till vuxenlivet värdet och behovet av den undervisning som de får alldeles kostnadsfritt fram skattebetalarna? Vart tog de första skolårens kunskapstörst vägen ?

Är det redan under de tre första åren? I mellanstadiet? För efter det så vet vi .. då verkar det vara försent att tala om en framtid som för många redan är utom räckhåll.

Tänk om vi visste hur, när och varför .. då skulle vi också veta exakt när skolan tappade taget om dem som inte ville annat än att känna upptäckarglädjen och tillfredsställelsen i att lära sig något nytt i livet.

Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SvD,

Jag är kanske inte den vassaste kniven i lådan ..

.. men fullt så dum att jag låter kvällstidningarna bestämma vad jag ska rösta på i höst är jag inte.

Men det är möjligt att den märkliga rapporteringen om samhällsfrågor inför valet enbart beror på "flumskolan" för sisådär 20-30 år sedan och inte alls på taffliga försök att påverka svenska folket att rösta "rätt"?

För vad ska jag tro när jag läser "Socialdemokraterna är det parti somsvenskarna har störst förtroende för i skolfrågorna, visar en SvD/Sifomätning" .. samtidigt som jag funderar över varför inte en enda journalist ägnar en tanke åt att Socialdemokraterna faktiskt tänker tvinga myndiga, vuxna människor att gå kvar i skolan för att kunna få ta del av det välfärdssystem som alla andra myndiga vuxna människor har rätt till?

Är det ens möjligt? Lagligt?

Eller rubriken .. "Vad finns kvar av ett enfrågeparti som tappar sin fråga?" .. som menar att Socialdemokraterna har erövrat det som påstås vara Folkpartiets enda fråga? Vilka frågor "har" Socialdemokraterna .. bortsett från tvångsförvaring av vuxna människor i skolan för att hyfsa statistiken och löften om jobb som de garanterat inte kan leverera??

Och NÄR ska våra upplysta journalister redovisa att politikerna inte kan göra mer för skolan än att pytsa ut pengar .. som kommunerna bestämmer över i en ekonomi som inte har utrymme för de löften som partierna strösslar valrörelsen med?

Är det så här det ska se ut sex månader till så är det inte helt säkert att svenska folket kommer att fortsätter att låta sig föras bakom ljuset av medias valarbetare?

Och varför är rubrikerna svarta så fort det uppstår lite internt käbbel inom Sverigedemokraterna medan alla nyheter om angreppen på personalen som arbetar på Migrationsverket får få rader och en undanskymd plats?

Det handlar faktiskt om rätt grova våldshandlingar som drabbar helt oskyldiga .. men eftersom det handlar om "den rätta sidan" .. den sida som alltid handlar i "självförsvar" så tittar våra välutbildade journalister åt ett helt annat håll.

Företrädesvis åt höger!

Men jag vill inte ha en statsminister som går sida vid sida med demonstranter som sedan hotar, skrämmer och angriper fullständig oskyldiga människor inom offentlig sektor eller ägnar sig åt dödshot mot "motståndarlaget". Och då talar jag inte om fotboll .. även om jag är ganska övertygad om att dessa människor inte bara är politiska supportrar utan också är aktiva när det gäller hata andra laget där också.

Fast jag vägrar att tro av medelväljaren är så dum att h*n köper det som står i en kvällstidning .. men å andra sidan så är det rätt många som betalar 15 kr varje dag för att läsa vad som hände i går, vilket tv-program de såg på kvällen innan, vad de egentligen tyckte om det, konspirationsteorier om utrikesnytt och krönikor där ledarskribenten hatar valfri minister på egenfabricerade grunder samt ett och annat smått och gott om kungahuset? Så vad ska man tro?

Egentligen så skulle miljön må bättre, människorna skulle nog känna sig tryggare och fler träd skulle sparas om hyckleriet upphörde och samhällsrapporteringen inskränkte sig till .. RÖSTA PÅ VÄNSTERN, RÖSTA PÅ MILJÖPARTIET .. OCH FÅ SOSSARNAS PARTILEDARE SOM STATSMINISTER!!

För då kan man ju alltid svara lite trött .. Äh! Lägg av!!

Utan att bli anklagad för någon slags -ism eller -fobi eller nå´t annat som jag ännu inte lärt mig.

Eller om de i likhet med Viktor Barth-Kron visade lite mod och skrev "sanningen" om Slussen, som Jan Lööf påstår att den ser ut i tidningen Södermalmsnytt .. [Slussen] "Ja, alltså, det där handlade ju om att min polare Carl Johan (de Geer) kommer få så dålig utsikt, han bor ju där på Södermalmstorg". Det är väl en skojsig nyhet för skattebetalarna i Stockholm som ser pengarna rinna bort i det ständigt pågående Slussenprotesterandet??

Medan Carl Johan njuter av sin utsikt?

Tänk vad mycket papper de skulle spara in om de slapp skriva alla dessa hårt vinklade artiklar där hälften av faktauppgifterna måste döljas bakom anklagelser utan grund och fallbeskrivningar där den lidande döps om dag efter dag.

Om jag räknar ihop det så blir en månads "nyhetskonsumtion/valpropaganda" i pappersform 450 kronor.

För min egen del så tycker jag att det finns roligare saker jag kan göra för dom pengarna. Köpa vin till exempel .. det kan vara en hjälp till att hitta på nyheter och roa sig själv eller så kan jag ju använda dem till lite lyx och flärd medan jag bildar mig en egen uppfattning om hur samhället fungerar.

Men jag ska inte döma ut vår journalistkår .. det finns många fantastiskt begåvade journalister som till och med har både hedern och ärligheten i behåll och det finns valarbetare som kommit ut från skolan med betydligt mindre i bagaget.

När jag läste Maria Skiddis senaste bloggpost så blev jag nästan golvad av valrörelsens senaste genidrag i grenarna "Rösta Rött" och "Hata Sd".

Hade den här insatsen kommit på valdagen är jag rädd för att jag röstat på Jimmie Åkesson som en reflexhandling för att ta avstånd från valarbetarna och en regering som behöver den här sortens "hjälp" för att komma till makten.

Det är ca 6 månader kvar till valet och det känns redan som att klafsa omkring i ren dy upp till knäna?

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr.,
Fnordspotting

Så otroligt naivt, ogenomtänkt och okunnigt.

Under många år arbetade både jag och Maken inom ungdomsvården. Ungdomsvårdskolor och ungdomsfängelser hette det då.

Där mötte vi dem som redan från sitt första andetag befann sig utanför samhället och som sedan byggt upp egna identiteter, i egna sammanhang, i egna grupperingar i ett eget utanförsamhälle.

Det var ibland hjärtskärande att höra berättelser om en verklighet som den som berättade inte ens förstod hur fel den var. De flesta av dem som samhället hade omhändertagit för "samhällsfostran" var totalt motståndare till själva idén .. de väntade bara på den dagen då de kunde återvända till tryggheten i det egna sammanhanget. Hur destruktivt det än var.

Många kröp in under skinnet och blev nästan lika nära som familjemedlemmar och en del kom så nära att de faktiskt blev familjemedlemmar och bodde med oss kortare eller längre perioder.

Nu ser "ungdomsvården" inte riktigt likadan ut har jag förstått. Men det är förmodligen samma ungdomar som hoppar av skolan i förtid i dag som i går.

Sossarna går i dag ut och meddelar att de vill "stärka grundskolan". De vill att gymnasieskolan ska bli obligatorisk för alla, att alla program ska ge högskolebehörighet, för att styrka yrkesprogrammen.

För ju fler som går länge i skolan desto lägre ungdomsarbetslöshet. Fiffigt va!

Så sist men inte minst så kommer det ett "utbildningskontrakt" som tecknas med alla under 25, som inte klarar av studierna. Där slås det fast att den som inte fullföljer studierna inte heller är berättigad till socialbidrag eller studiebidrag.

Dagens Nyheters Mikael Delin ställer den självklara frågan .. Riskerar de inte större utanförskap utan socialbidrag??

Men det tycker inte Ibrahim Baylan, som är övertygad om att ingen hamnar utanför om samhället bara ställer upp med utbildningar, arbete och praktik.

Det största problemet med "våra grabbar" var inte att få iväg dem till skolan och kompisarna. Det största problemet var att få dem att stanna där hela dagen och att delta i lektionerna i stället för att göra något roligare som innefattade snatterier och olovlig körning.

Det går så bra att förklara framtiden och villkoren och möjligheterna och erbjuda hjälp och stöd .. men vad hjälper det när tryggheten finns hos kompisgängen i stället för i vuxenvärlden. Vad hjälper all välvilja i världen eller vilka hot som helst när den enda plats, utanför hemmet, där du känner dig som en riktig och godkänd människa är den miljö och det sammanhang som alla försöker frigöra dig ifrån.

Det går att göra en kriminell karriär även om timpenningen är oanständigt låg. Vi räknade ut det tillsammans med en av "våra" killar. Men han tyckte att det var värt det .. man sparar ju in på maten och hyran och det måste ju också räknas med.

Det gick bra för en del av dem vi mötte då och det gick förtvivlat illa för många av dem. De som lyckades hade turen att möta en partner från den "riktiga världen" och en kärlek som höll fast när osäkerheten, självföraktet och gamla vänner hotade att omintetgöra alla framsteg.

Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar dem som lyckades mot alla odds.

Och det finns inte ord för hur mycket jag sörjer dem som förlorade allt, trots att alla möjligheter och förutsättningar fanns ... utom den mest grundläggande tryggheten i början av livet.

Men hur kommer nu den här gruppen av ungdomar att reagera när alla försörjningsmöjligheter dras in när de misslyckas ännu en gång i den långa raden av misslyckanden som deras hela liv har bestått av.

Var söker de sin trygghet och försörjning tror Ibrahim Baylan? Var hittar de det människovärde som de tvivlat på sedan den dagen då de upptäckte att det fanns skillnader i samhället?

En del barn föds in i socialt utanförskap. De ser ingen väg in i det samhälle som Ibrahim Baylan lever i och i många fall så är de också sina föräldrars kryckor och stöd. I skolan saknar de ibland till och med det språk, de erfarenheter och de sociala beteenden som är själva förutsättningen för lärandet.

Men skolan är en egen värld där det precis som i samhället i övrigt gäller att positionera sig för att inte hamna i underläge .. och där har barnen från "utanförskapet" en fördel genom sin styrka, stryktålighet och kalla erfarenhet.

Man kan bli bäst på att vara sämst.

Och tar samhället sin hand ifrån dig så fortsätter du nog med det är jag rädd.

Ingen av våra "ungar" saknade uppfinningsrikedom, självironi, förmåga till konsekvensanalys eller intelligens, men själva skolmiljön tvingade in dem i ett sammanhang som deras självbild och självförtroende inte klarade av.

Ska vi verkligen hjälpa den här gruppen så måste vi börja med deras föräldrar .. och det går inte genom att dra in försörjningsbidragen.

För en sak glömmer Ibrahim Baylan .. det är många som blir föräldrar långt före 25 års ålder!

Vad händer med deras barn om båda föräldrarna bryter "utbildningskontraktet"?

DN, DN, SvD, Skånskan, Skolvärlden, Sanna Rayman

Jag grämer mig ..

.. alldeles oerhört över att jag inte var hemma när regeringen sprängde nyheten om sina planer på 10-årig skolgång.

För hade jag haft möjlighet så hade jag kastat mig in på bloggen och skrivit ..

"För sent"!! "Ett slag i luften"! .. (Gustav Fridolin.)

"Det ska till krafttag här och NU" .. och inte ta så lång tid .. (Ibrahim Baylan och Magdalena Andersson.)

De uttalandena hade jag spikat in utan att missa ens ett komma, men däremot så hade jag kanske inte kunnat pricka in vilka som sa vad, utan jag hade använt samlingsbeteckningen "de rödgröna" .. trots att de inte längre finns.

Det enda som jag inte hade skrivit innan det uttalades var det som kom efter "Det ska till krafttag här och nu. Vi är beredda att satsa pengar."

????

Ibrahim Baylan och Magdalena Andersson är alltså beredda att satsa pengar .. här och NU??

Vilka pengar??

Pengar som gör att krafttagen kan komma .. här och nu?? Det var som fasiken .. är det månne LO som lättar på plånboken med fackföreningsmedlemmarnas pengar??

Regeringen gör förmodligen vågen om detta sker .. här och nu!

För pengarna som de själva tänkte satsa på skolan om de vann valet måste väl till att börja med gå åt till att bygga nya skolor som kan härbärgera alla som blir över när de skapar de små och mysiga klasserna, i den redan överbelastade skolorna, där de små och mysiga elevgrupperna ska gå.

Ett problem som förmodligen också uppstår med alla nya förstaklassare som Alliansen skapar? Men där blir det väl de hemska investerarna .. som pytsar in miljoner för att sedan ta ut vinster .. som ska lösa den knuten?

Och så ska alla nya lärartjänster finansieras .. om det nu händelsevis finns tillräckligt många??

Alltså .. svensk politik har blivit nästan löjligt förutsägbar. Som till exempel att ett litet barn .. en 6-åring, kanske?? ..kunde ha gissat att Stefan Löfven .. den osynlige kompromissen .. inte kommer att kommentera regeringens utspel förrän det är färdigdissikerat på nätet och i media. Och inte ens då, förresten .. för om Baylan säger vad Löfven tycker så blir det Baylans fel om Löfven byter åsikt i elfte timmen .. eller kompromissar ihop sig med Fridolin eller Sjöstedt.

Är det någon som hört något från den mannen mer än kritik mot allt som regeringen gör, uttalanden om att han kan göra det bättre och total tystnad när frågan .. HUR?? .. helt olämpligt dyker upp?

Det är nästan så jag hoppas på s-märkta dörrknackare i år. Det skulle vara ett sant nöje att ställa den frågan till de stackars valarbetarna som inte har en susning om vad de ska svara.

Jag får nog säga som den Sjätte Mannen .. "Gud vad jag saknar Håkan Juholt!!"

DN, DN, DN, SvD, Expr.,

Stefan Löfven och hans vapendragare ..

.. har kläckt en lysande idé. Varför inte satsa på en lagändring som gör att kommunerna får administrera och fördela eleverna till landets alla skolor? Både privata och kommunala får jag väl anta. Det är en idé som även Folkpartiets Lotta Edholm förespråkar .. så jag vet inte riktigt vem som är hönan och vem som är ägget i den här frågan?

Det fiffiga med den här idén är att den extra kostnad det medför för kommunerna kommer friskolorna att få betala. Win - win ... för kommunerna! Lysande .. sa både Bill och Bull.

Till min stora förvåning så ser jag att det finns en övervägande majoritet för idén på twitter? Men det kanske beror på att vänstersympatisörerna redan nu vill att tillsynen av friskolorna ska utföras av kommunerna medan kommunerna får förmånen att syna sig själva?

Det får mig att tänka på Lars Ohly. Han hade nog också tyckt att det var en bra idé .. på twitter .. trots att hans egna barn valde friskolor. Han tyckte ju det var väldigt, väldigt viktigt att barnen själva fick valfriheten att avgöra vilken skola de ville gå i. På det sättet var han unik .. han satte barnens bästa i första rummet, även om det i hans fall begränsade sig till hans egna.

Men hur skulle han ha ställt sig om hans egen kommun förnekat dem den rätten, eller valfriheten, med motiveringen .. att det behövs fler studiemotiverade barn i den kommunala skolan så att de frånvarande eller studieomotiverade barnen får goda föredömen?

När jag tänker tillbaka på min egen skoltid i en av landets större skolor, så vill jag minnas att jag INTE såg de studiemotiverade eleverna som föredömen utan snarare mörkade min egen läxläsning för att platsa i det betydligt roligare gänget.

Hade mina föräldrar fått välja så hade de nog placerat mig i en mindre "rolig" miljö. Hade jag själv fått välja så hade jag nog valt en mer kreativ miljö där jag hade fått lite större utmaningar.

Sedan kan man ju undra om inte "fördelningsrätten av elever" skulle medföra att kommunerna skulle se det tilltalande i att placera ut barnen från de mest problemfyllda områdena i friskolorna för att få en bättre studiemiljö för de studiemotiverade barnen som då inte behövde vara föredömen för så många.

Till slut kanske kommunens tjänstemän skulle inse att de bästa resultaten skull uppnås om bara de "krävande" eleverna gick i privatskolor för att "få sina behov tillgodosedda" så att de kommunala skolorna fick bättre resultat med mindre ansträngning?

Kanske de till och med skulle hitta ett system som gjorde att det extra tillskottet till skolpengen, som kommunerna får som stöd till funktionshindrade elever, kunde stanna hos kommunerna medan friskolorna övertog ansvaret. Maken säger att det redan förekommer, men det kan väl aldrig vara möjligt?

Ibland undrar jag hur debatten om skolan skulle se ut om det inte fanns några andra skolor än den kommunala? Hur skulle skolmiljön, resultaten och elevtätheten i klassrummen se ut om alla elever som nu väljer friskolor skulle tvingas vara en del av det kommunala systemet?

Hur skulle rubrikerna se ut? Skulle det skrivas några rubriker alls? Vilka skulle tycka att det var mödan lönt att Granska Skolan? Och vilka skulle vilja lagstifta vad för att få bort de problem som fortfarande skulle finnas kvar?

Personligen tror jag att Total Makt är förödande oavsett vem som får den och att maktmissbruk effektivast förhindras av ett tydligt och detaljerat regelverk och tydliga, professionellt utformade och detaljerade avtal, upphandlingar och tillstånd.

Men det är förmodligen både enklare och billigare med en lagändring som ger Total Makt till kommunerna?

Dagens citat ..

Det är omöjligt att försumma roten och likväl vårda grenarna./Konfucius (555 f.Kr-479 f.Kr)

Roten kan inte veta vad Lövet har i sitt sinne./ordspråk från Tchad

DN, SvD,

Det verkar vara totalt meningslöst ..

.. att skriva om kommunernas kompetens och förmåga att driva kvalitetssäkra verksamheter när det gäller vård, skola och omsorg? På något märkligt sätt så anses de .. trots allt som bevisar motsatsen .. vara det mest pålitliga alternativet.

Och det hjälper inte hur många som skriver och hur många gånger de skriver det .. våra politiker och så gott som samtliga väljare på vänsterkanten verkar ha fullt förtroende för våra kommunpolitikers förmåga att granska sig själva?

Det är ju egentligen ett helt rubbat system. Det är kommunen som har tillsynsansvaret för de privata alternativen .. men vem har tillsynsplikten över kommunerna??

Ja, om ingen begär något annat så är det kommunerna?

Och vem vill komma till rätta med problemen på sin arbetsplats genom att anmäla kommunen utan att ha tillgång till en fullständig redovisning av ekonomin från stat/skattebetalare till kommun till skola .. till exempel?

Därför finns det ingen som har något att anmärka när öronmärkta pengar, tänkta att gå till skolan, hamnar i kommunens svarta hål. Därför är det ingen som reagerar eller kontrollerar hur det går till när kommunen och kommunens egna fastighetsbolag .. (fria från offentlig insyn!) .. spelar Jack Vegas med räntesnurror, utlåning och hyror, "satsar" och "vinner eller förlorar" pengar som egentligen borde ha hamnat i välfärden.

Vilket i många stycken påminner om hur kommunen hanterar kommuninvånarnas pensioner.

Så rullar det på utan att någon ens funderar över om det är rätt eller fel .. för kommunens egna revisorer granskar kommunens räkenskaper och hittar aldrig något att anmärka på eftersom kommunerna kan agera inom lagens råmärken precis på samma sätt som de privata riskkapitalisterna?

De som ser felen och bristerna, varför säger de inte till, kan man undra? De som undertecknar alla dessa papper och läser alla dessa utredningar?

Men då behöver man inte ha mycket fantasi för att se vad som händer .. den som är beroende av kommunen för sin försörjning har inte mycket att komma med på arbetsmarknaden efter det .. och någon politisk karriär kan det naturligtvis inte bli tal om. Den som sitter med uppgifter som våra tidningar skulle sälja sin själ för att lägga vantarna på får .. i stället för att bli en "whistleblower" .. finna sig i att leva med känslan av skuld- och svek.

Men sådant går över, skinnet hårdnar och vem som helst kan ju fatta att dagens stora nyhet är glömd om ett par dagar medan hyran och räkningarna måste betalas resten av livet, övriga familjemedlemmar måste skonas och vinsten i att lätta sitt samvete blir försumbar i det sammanhanget.

Jag vet det. Jag får behärska mig och hålla igen varje gång jag skriver något om välfärdsproblemen, för kommunens hämnd är hård på en liten ort .. även mot hjälpbehövande släktingar med samma namn.

Jag är helt enig med Jan Björklund .. ska vi någonsin få någon som helst ordning på de dåliga kommunala verksamheterna inom välfärden så måste de förstatligas, även om det förmodligen innebär ett administrativt helvete.

Alternativet känns ännu mer skrämmande, tycker jag.

DN, DN, DN, AB, SvD,

Cornucopia, Annarkia, DHE,

Annorlunda, eljest, olik ...

.. avvikande, udda, nördig ... livrädd!

Fram till ungefär 3:e klass var jag fullständigt nöjd med både mig själv och andra. Att det fanns något som var "normalt" eller att det fanns någon slags norm att passa in i hade jag inte upptäckt än.

Visst, det fanns de som var dumma eller andra som jag gärna ville vara med och det fanns killar och tjejer och snälla vuxna och sådana som jag nästan var lite rädd för .. men det hade liksom inte med mig eller mina egenskaper att göra.

Men så kom det smygande ... begreppet ALLA ANDRA?

Man måste vara som alla andra. Ha någotsånär samma kläder, bete sig, tala/tycka och röra sig som alla andra och helst inte synas för mycket, för annars var man OLIK och att vara olik var INTE bra.

Av någon orsak?

För vad var för tjock? För smal? För ful? För dum? Och vad var LAGOM .. och varför fanns det tjocka, fula OCH dumma som inte ansågs vara det, medan andra var det i så hög grad att de, och alla som berörde dem, uteslöts från allt?

Vissa olikheter var dessutom bra? Att vara olik i bemärkelsen ovanligt vacker var en fördel .. att vara olik genom att veta mer och vara snabbare i inlärandet var inte sååå smart. Ett rikt ordförråd var bra om det var roligt och dåligt om det var obegripligt bland de flesta. Att inte fatta vad alla andra fattade med en gång .. var definitivt diskvalificerande, men att fatta fortare än alla andra var nästan lika farligt?

Livet blev en allt svårare hinderbana och jag .. och många med mig .. anpassade oss till det som var "normalt", även om vi kanske tyckte det var sämre. Det fanns de som var starka nog att gå sin egen väg och uthärda det utanförskap det medförde .. eller så gick de med i något frireligiöst eller politiskt ungdomsförbund, där de kunde vara hur annorlunda, olika och nördiga som helst enligt sin egen norm .. men jag hade aldrig överlevt skolåren utan tryggheten och bekräftelsen i den stora gruppen, även om priset i form av personlig utveckling förmodligen blev lite högre än vad det egentligen var värt.

Inte förrän i vuxen ålder upptäckte jag att många andra människor förtryckt och gömt samma egenheter, tankar, drömmar och längtor som jag själv .. men dolt dem för omvärlden eftersom det var lättast och bekvämast så.

Tänk om vi hade hittat varandra från början? Då hade vi kanske blivit en norm och känt oss .. helt normala??

Den människa jag var menad att bli formades om av samhällets grupptryck till att bli en helt annan under en lång tid?

Men vem bestämmer vad som är normen? Vad som är NORMALT?

Är jämlik det samma som lik alla andra eller kan man vara olik men jämlik ändå?

Det var tankar som jag aldrig klädde i ord när jag var barn och tonåring.

DN skriver om de stressade unga. "Man ska plugga, ha ett bra jobb, flytta hemifrån. Det känns som om man ska vara så förbannat stark hela tiden" .. säger någon. och jag undrar lite förbryllad .. vad är alternativet?

Den frågan ställde jag aldrig mig själv, tack och lov. För det var så fullständigt självklart att livet såg ut så .. plugga, jobba och flytta hemifrån. Om betygen blev bra eller dåliga, jobbet hög- eller lågavlönat och boendet enkelt eller dyrt .. det spelade ingen roll, det var så det skulle bli och allt var föränderligt och möjligt över tid.

Dagens unga verkar ha samma komplicerade förhållande till "normen", "normalt" och "alla andra" som jag hade. Men trots att tillgången på arbete och bostäder är sämre så verkar kraven och förväntningarna ha blivit högre?

"Normen", det "normala" och "alla andra" verkar ha uppgraderats till något näst intill onåbart, om man ser till förutsättningarna hos dem som kämpar för att "passa in"?

Jag tycker det verkar vara en nästan övermänsklig prestation att klara målinriktade studier SAMTIDIGT som man ägnar sig åt regelbunden gymträning, andra fysiska aktiviteter som fotboll, löpning eller liknande, nöjesliv och aktiviteter på sociala medier.

Men blir det bättre om man sänker kraven i skolan så helheten inte blir så stressande, ångestfylld och belastande? Av allt det som "alla andra" gör, och påstås  lyckas med, så är det ju bara resultatet i skolan som man kan bära med sig in i framtiden?

Ett par snygga biceps eller ett sexpack på magen är liksom ingen framtidsinvestering. Inte heller många likes på Facebook vid 18-19 årsålder.

Det finns faktiskt ett liv efter 25 .. även om jag förstår att det känns overkligt för den som inte nått upp dit än. Jag skrev själv en uppsats på ämnet och var helt övertygad om att jag skulle leva snabbt, dyrt, intensivt och njutningsfyllt och sedan kasta mig ut från Empire State Building på min 25-årsdag .. men nu sitter jag här och inser att det bästa i livet hände efter 25.

HELA livet bjuder på möjligheter och förändring .. ALLT måste inte vara klappat och klart in i minsta detalj under den första fjärdedelen.

Att vilja vara som ALLA ANDRA verkar kosta väldigt mycket mer i dag än i går? Att vara jämlik verkar också mer och mer bli synonymt med att vara en del av begreppet lik alla andra .. i stället för att betyda samma möjligheter och rättigheter att forma livet efter egna förutsättningar och önskemål, egenheter, drömmar och längtor.

Lite mindre krav och tvång som syftar till LIKHET och lite mer utrymme och tolerans för OLIKHETEN .. tänk om det någon gång skulle bli eftersträvansvärt och positivt? 

Då kanske vi skulle få plats med alla som tänker annorlunda och ser möjligheter som inga andra ser .. de som kanske kan hjälpa oss att skapa ett nytt samhället med nya möjligheter och nya tankesätt.

Vi är ju alla lite annorlunda, eljest, olika, avvikande, udda och ofta fullständigt livrädda för att ALLA ANDRA ska se det. 

Tror jag i alla fall?

Fängelset måste vara socialisternas paradis; jämlikhet råder, alla är försörjda och konkurrensen eliminerad./ Elbert Hubbard (1856-1915)

Allt snack om jämlikhet. Det enda folk har gemensamt är att vi alla kommer dö./ Bob Dylan (1941-)

DN, SvD, SvD, DN, DN,