Ett nytt årtionde och ..

.. aldrig tidigare har jag lagt märke till att det har varit så märkvärdigt och ödesmättat? Inte ens när vi gick in det nya århundradet kan jag erinra mig att det skrevs så många dystra ödesprofetior .. om vi nu bortser från att allt, verkligen allt, skulle gå ut skogen när datorerna förvirrades till vanvett av alla oprogrammerade nollor.

Nu berättar Johan Hakelius om att ”2019 var ett fruktansvärt år. Det här året, 2020, kommer att bli ännu värre” och Henrik Jönsson gör ett väldigt sevärt ”bokslut och en framtidsprognos” på Youtube.

Sedan har vi den vanliga samlingen samhällsvetare och politiker som svartmålar framtiden med klimatkatastrofer, brunmålar politiken med dystra framtidsutsikter för kulturen och media och rosafärgar det nya årtiondet med löften som inte har åldrats väl sedan de sist användes.

Men en sak har de gemensamt .. det nya 20-talet kommer att bli något i hästväg att uppleva. Oavsett vilket perspektiv du än ser det från.

Jag har funderat och funderat över vad jag själv vill minnas från det gamla årtiondet? Inte mycket, måste jag erkänna. Helst skulle jag vilja att vi fick leva om det igen, fast med facit i handen. Mycket skulle nog se annorlunda ut då? Eller kanske inte?

Det enda minnesvärda som jag tar med mig från förra året är faktiskt ett blogginlägg som var skrivet som ett svar på Expressens Anna Dahlbergs krönika ”Tack till alla invandrare som gör Sverige bättre”. Hon skriver att ”allt fler väljare gör en koppling mellan den mycket omfattande invandringen till Sverige under 2000-talet och de samhällsproblem som Sverige brottas med” och om gängskjutningar och sprängdåd, skolmisslyckanden, arbetslösheten, bostadsbristen, budgetunderskotten i utsatta kommuner, extremismen, den växande ojämlikheten och allt annat som beror på den överbelastning vårt välfärdssystem dignar under.

”Det är inte så konstigt om detta snabba perspektivskifte har utlöst en förtroendekris. Samma aktörer som försäkrade att allt skulle gå bra ber nu om väljarnas mandat att lösa de komplexa problem som har uppstått” . .. skriver Anna Dahlberg, och det kanske behövde skrivas i för att ge lite perspektiv på vad som är följden av dåliga politiska beslut och vad som kan skyllas på invandrare som grupp.

Men alla människor ÄR inte rasister. De flesta av oss har numera både vänner och bekanta med rötter i ett annat land. Vi VET att det finns fantastiska människor i alla länder .. de är våra grannar som vi hälsar på varje dag, deras barn leker med våra, de är våra arbetskamrater och möter oss igenkännande i affären. Det är inte där problemet ligger, men tyvärr så avslutar Anna Dahlberg sin krönika med ”det vore illa om denna misstro spiller över i intolerans och en demonisering av invandrare som grupp. Sådana tendenser syns dessvärre”.

Och där kommer Carina-Fina med svaret som avslutar 1910-talet för min del .. ”Vet du vad, Anna Dahlberg, det är inte vi som demoniserar invandrare. Det gör invandrarna så utmärkt bra alldeles själva - varje minut, dygnet runt, år efter år. De hatar och föraktar oss. Och visar det mycket påtagligt”.

Tillsammans beskriver de här två kvinnorna klyftan mellan VI och DOM. Vi här nere och de som har tolkningsföreträde när det gäller hur vi tänker och tycker.

För det Carina-Fina skriver är ju sant. Det är den mycket synliga gruppen invandrare som bygger sitt eget land i vårt land, spränger, skjuter, slåss, rånar, våldtar, misshandlar och utnyttjar våra trygghetssystem på ett kriminellt sätt som faktiskt är de som gräver en djup klyfta mellan svenskar och invandrare och skapar demonisering av invandrare som grupp.

För att inte tala om vilken björntjänst* de gör sina landsmän.

Och om inte de har för avsikt att ändra på sitt eget beteende så är det nog lite väl mycket begärt att resten av landets befolkning ska ändra på sitt beteende och bli välvilligare inställda.

* En björntjänst är en välmenad tjänst som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren. Uttrycket kommer från den franska fabeln om björnen och trädgårdsmästaren där en tam björn slår ihjäl en fluga på sin sovande väns ansikte med en sten. Följden blir också att slaget oavsiktligt dödar den gode vännen. Fabelns sensmoral lyder: Det är farligt att ha en obegåvad vän; det är bättre med en förståndig fiende att möta.

Brukarimport eller människohandel?

”Så möjliggjorde alliansen ”brukarimport” till Sverige”, är rubriken på Anna Dahlbergs krönika i Expressen idag och det var nästan det enda som berörde brukarperspektivet i en text som sedan i sin helhet handlade om fusket med arbetskraftsinvandring.

”Mindre känd är den så kallade brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan något försörjningskrav med dagens lagstiftning.

När barnet har anlänt ansöker familjen om assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och för assistansbolaget som har fått en ny kund”.

Det här är något som varit väl känt under nästan 10 år. Vilken journalist värd namnet hade lätt kunnat hitta dessa uppgifter som finns i en utredning från ekobrottsmyndigheten, på varje socialkontor och hos migrationsverket .. om bara någon vågat leta.

Det säger en hel del om samtalsklimatet de senaste 10 åren. Rädslan för att utpekas som sverigedemokrat eller rasist har gjort att dessa och andra akuta kostnadskrävande problem har begravts eller ”glömts bort”. Jag har all förståelse för det, i de fall jag själv försökt skriva om det har resultatet blivit så försiktigt och luddigt att huvudinnehållet nästan dolts. (https://anybodys-place.blogspot.com/2010/11/att-stjala-fran-sjuka-och-handikappade.html).  För vem vill bli av med jobbet eller stämplas för livet som en ondskefull sverigedemokratiskt nazist/rasist/fascist?

Anna Dahlberg har hittat ett läckt dokument från Migrationsverket gällande oegentligheter kopplade till ett (ETT!) utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad.  .. ”Läsningen är hårresande. Bara detta enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande”.

Under respektive rubrik radas de konkreta ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.

Utan att ta några större risker kan jag nog gissa att den här större mellansvenska staden är Örebro. Alla som har haft den allra lilla minsta insyn i arbetet med personlig assistans har vetat om de här förhållandena länge. Många har larmat, ingen har reagerat och de som har haft regeringens öra i de här frågorna har kanske inte varit de mest seriösa aktörerna.

Men det är väl en bisak i jämförelse med det som Anna Dahlberg varken kan eller vill se.

Hon skriver .. Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Om det bara var så enkelt skulle vi kunna säga att det inte är direkt fel att ett funktionshindrat barn får ett värdigt liv i Sverige. Kanske är det till och med mer nödvändigt att ge det barnet en chans före en fullt arbetsför afghansk man som påstår sig vara minderårig?

Men, hur vet Anna Dahlberg att barnet ens är släkt med dem som påstår sig vara dess föräldrar? Det kanske inte alls är så att Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, utan tvärtom så att en familj ”hittar” en funktionshindrad som de kan ta med sig till Sverige som garant för sin försörjning?

I de fall där det avslöjats bedrägeri med assistanstimmar har de avlönade assistenterna inte ens bott i närheten av brukaren än mindre arbetat en enda timme. Den funktionshindrade har bott, isolerat och utan förmåga att kommunicera med någon, i en familj där h*n har haft som enda uppgift att vara familjens inkomstkälla.

Här skulle Anna Dahlberg och andra journalister kunna göra avsevärd skillnad om de vågade fråga sig själva .. hur vet vi att det här inte bara handlar om ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande” och inte ren människohandel med hjälplösa människor som inte har en aning om vilka de som påstår sig vara deras föräldrar är?

Vem i detta handlingsförlamade land törs misstänkliggöra ett påstått släktskap när vi inte ens törs ifrågasätta åldern hos en fullvuxen man som påstår sig vara ett barn?

Mitt medlidande är oändligt ..

.. tro det eller ej. Men som kvinna kan jag identifiera mig med Mona Sahlin och hennes minst sagt knepiga situation just nu.

Med ett bagage som skulle ha knäckt vem som helst blev hon inkvoterad som kvinna till jobbet som partiledare, bara för att bevisa att det är ett bra system och att KVINNOR KAN .. en uppgift som hon .. enligt min uppfattning som jag tydligen delar med Leif GW Persson .. helt saknade förutsättningar för att gå i land med.

Hon förväntades FÖRNYA ett parti som stelnat i en gammal och av väljarna redan bortvald politik, med hjälp av gamla stofiler som väljarna redan ratat och valde att försöka göra det tillsammans med två partier som drivs av en IDEOLOGISK DRÖM .. utan varken verklighetsbaserad eller ekonomisk trovärdighet.

Jodå, jag tycker oändligt synd om Mona Sahlin .. men jag har inte ett uns förtroende för henne.

Jag tänkte försöka förklara varför och sammanfatta alla konstiga turer i den rödgröna dansen, samla ihop alla missar, konstigheter, felval och motsägelser och alla gånger jag har tänkt på Peter Dalles snopne uppfinnare i Sundbyberg ... VI TÄNKTE INTE PÅ DET!!!

Men det blir för mycket .. det går inte att få till det även fast jag sliter mitt hår och skriver utkast på utkast.

MEN .. så läser jag vad Anna Dahlberg skriver under rubriken "SLARVPELLARNA" i Expressen och inser att det jag vill skriva redan är skrivet!!

Läs det .. särskild den biten som handlar om reaktionen på att maxtaxan på dagis enbart gynnar den ensamstående mamma som tjänar minst 31.000 kr i månaden.

Anna Dahlberg avslutar .. "Bland alla förklaringar till varför oppositionen hotas av ett nytt valnederlag den 19 september undrar jag om inte denna är den allra viktigaste. Väljarna tvivlar helt enkelt på att de rödgröna är redo att axla regeringsmakten. De saknar förtroende för en kvartett som gång på gång har visat att den tar politikens sakfrågor med en klackspark."

Åh, vad jag önskar att jag hade haft förmågan att skriva det debattinlägg som Anna Dahlberg skrivit .. det är så fullständigt heltäckande och säger precis ALLT som jag själv ville få fram!!