Att göra tidningar är som att slå volter. Det är ..

.. inte något man håller föredrag om. Det är något man gör .. sa den danske tidningsmannen Victor Andreasen.

Det citatet tycker jag är tillämpligt på politiker också .. Politik är som att slå volter. Det är inte något man håller föredrag om, (eller gör utredningar av). Det är något man gör.

Eller åtminstone bör göra.

Och visst är det en händelse som se ut som en tanke att förtroendet för media och medias representanter sjunker samtidigt och med samma hastighet som förtroendet för de etablerade politiska partierna och deras representanter?

Vad är det då som är den gemensamma faktorn?

Kan det vara att politiker och journalister, i stället för att spegla människors upplevelser av sin vardag, väljer att försöka anpassa väljarna/läsarna till sin egen bild av hur en god samhällsmedborgare bör tänka och tycka?

Vem vill köpa en politik eller tidning som envisas med att förklara att konsumenten är obildad, misslyckad, tänker fel och är en dålig människa .. om h*n inte tycker exakt som dem som lever i en helt annan verklighet och under helt andra förutsättningar?

Hos Cornucopia skriver "Börjesson" följande i ett öppet brev till GP .. Tydligen finns det, som chatten visade, ett stort behov hos era läsare av att själva få tycka till och inte bara passivt ta till sig det ni behagar skriva i tidningen. Men tyckandet behöver ske under ordnade former, där myllret av nättroll inte förstör och gör diskussioner omöjliga. Samtidigt behöver tyckandet ske någonstans där folk hittar det och kan ta del av åsikterna. Annars blir det meningslöst..

Jag är helt enig och det gäller alla dags/kvälls-tidningar. För varför ska läsarna vara intresserade av vad journalisterna producerar om journalisterna inte intresserar sig för hur läsarna reagerar?

Varför ska väljarna intressera sig för politikernas politik om politikerna inte intresserar sig för väljarnas vardag?

När politiker och media .. SVT/SR inräknat ... tar avstånd från folket, vänder folket ryggen åt politikerna och media. Det är ju fullständigt logiskt.

Annonsintäkterna sjunker och ryktet går att Bonniers ska köpa Aftonbladet av Schibstedts. Det låter osannolikt? Vad ska Bonniers med Aftonbladet till .. de har ju redan en kvällstidning som kämpar för sin existens? Och OM det var sant .. skulle konkurrensverket verkligen släppa igenom en sådan affär?

Men OM Aftonbladet läggs ner .. då kanske det finns något kvar som kan vara attraktivt för Bonniers att ta över? Vad vet jag inte .. jag vet ingenting om tidningsverksamhet .. men det känns mer rimligt och troligt än att Bonniers skulle hänga på sig en sådan kvarnsten som Aftonbladet verkar vara i dag.

Affärer är som att slå volter. Det är inte något man skriver i tidningen om. Det är något man gör. Men hur man gör affärer i den storleksklassen är något som övergår mitt förstånd.

"Börjesson" avslutar sin bloggpost med .. ni [har] inte förstått den enorma frustration som finns ute hos vanligt folk över att aldrig få göra sin röst hörd. Hos de få nättidningar som alls tillåter kommentarer till sina artiklar - och de blir allt färre - är kommentarerna öppna för allsköns nättroll, men i gengäld snöpta till bara 500 tecken eller så. Alla tidningar tycks dessutom anlita samma säkerhetsföretag i Varberg, som okänsligt och godtyckligt raderar de inlägg de känner för, utan vare sig konsekvens eller rimlighet. Ingen diskussion kan uppstå under sådana förhållanden, utan kommentarerna blir bara ett knippe fristående onyanserade bröl.

Att faktiskt få plita ner sina reaktioner på den artikel man just läst, i ett format där man blir sedd, med deltagare som garanterat (i och med inloggningen) inte är troll, i en diskussion som tas på allvar av dem som anordnar den och inte bara ses som en ”pissränna” - detta är precis det mervärde för nätprenumeranter som tidningarna har sökt med ljus och lykta efter men inte lyckats hitta. Detta är något som folk faktiskt vore villiga att betala (en rimlig slant) för!

Det kan inte uttryckas bättre. Från och med september kommer vår familj inte att ha någon prenumeration eller betaltjänst kvar längre .. just av den anledningen.

Men hellre än att interagera med folket och riskera att få politiken eller åsikterna bemötta och/eller ifrågasatta, väljer politikerna och media att utplåna sig själva .. det är fullständigt obegripligt?

SvD, DN, GP, DI, Journalisten.no, Veckans Affärer, Dagens Media,

Dagens Nyheter till varje pris för ett "tänkande folk"?

Göteborgs-Posten rekryterade debattören Alice Teodorescu som chef för sin ledarredaktion.och vänsterjournalistiken fick fantomsmärtor i amputerade delar av tankeverksamheten. Djupt skakad lyckades Lisa Bjurwald kläcka ur sig klyschor som "ultrakonservativa strömningar" och gamla rasistfloskler som "SD-omhuldade Teodorescu" ... och sedan tvättade jag händerna med handsprit och hjärnan med en gammal årgång av MAD.

Kultur-, media- och samhällsfrågor samt det politiska samtalet är totalt ointressant just nu. Döverenskommelsen släpper bara fram samma gamla, inskränkta "debattörer" och samma gamla floskler, klyschor, käbbel och smutskastning som återvinns i samma gamla verbala uppstötningar .. särskilt ymniga om någon .. "utifrån" .. händelsevis lyckats uttrycka något begripligt eller intressant.

Det enda som kan bryta tristessen är väl om Löfven & Co får feeling och blir ohejdat kreativa i vårbudgetprocessen?

Om jag bara visste att det skulle ske, så skulle det underlätta vår egen, privata beslutsprocess, eftersom vi måste ta ställning till om vi ska förnya vår prenumeration på Dagens Nyheter?

Helst borde vi ha gjort det redan för ett år sedan.

För oss här ute i spenaten kostar den 5.894 kr om året .. och då får vi nöja oss med att få söndagstidningen på måndagen .. vilket gör att vi ofta inte hinner läsa den alls.

För den som bor i huvudstaden kostar samma prenumeration 4.048 kr om året och då ligger redan tidningen på hallmattan när prenumeranten sätter på söndagskaffet.

Jag läser om DN:s uppdragsdeklaration ...

"Dagens Nyheter är oberoende liberal. Vi står fria från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer.

Vår utgångspunkt är att människor, oavsett social bakgrund, ska ha möjlighet att följa vad som händer i världen och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor. Vi verkar i en upplysningstradition som ska bidra till att svenskarna förblir ett läsande och tänkande folk"..

och sedan läser jag chefredaktören, Peter Wolodarskis ord; .. "Den som läser Dagens Nyheter får veta mer än andra".

Vad fint det låter, eller hur? Ett läsande och TÄNKANDE(!) folk som får veta mer än andra .. tack vare Dagens Nyheter!

"Människor, oavsett social bakgrund, ska ha möjlighet att följa vad som händer i världen och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor .. men förutsättningen är att de bor i en storstad då förstås .. och kanske inte direkt utan hänsyn till social bakgrund?

Den som bor på landsbygden, är lågavlönad eller pensionär, har knappast råd eller intresse av att betala 1.846 kr MER för sin tidning, än vad samma lågavlönade eller pensionerade läsare betalar i stan. En ogift person född 1938 eller senare har 7.899 kr i månaden i garantipension, från och med i år .. så 5.894 kr/år är kanske i saftigaste laget för att få förmånen att  läsa, tänka  och veta mer än andra?

Med tanke på att mer än hälften .. för att vara lite vänlig .. av våra journalister, redaktörer och ledarskribenter har sina sympatier på vänstersidan, så tycker jag att kostnaden för utbärningen av tidningen är ett dåligt argument för "kostnadsklyftorna" när det gäller rätten att "delta i debatten om viktiga samhällsfrågor".

Vad hände med att solidariskt axla varandras bördor? Kultur för alla? Det fria ordet och det lika värdet?

Bära varandras kostnader, är tydligen bara intressant om Någon Rik bär de egna fördyrade levnadsomkostnaderna .. men helt otänkbart för Kultur/Media-arbetaren om det handlar om att dela prenumerationskostnaden med dem som sliter i hemtjänsten på vischan?

Eller är det aktieägarnas behov av en nödvändig .. men föraktlig .. VINST som gör att redaktörernas rop på hjälp från skattebetalarna blir allt desperatare?

Hur viktigt är det EGENTLIGEN att "svenskarna förblir ett läsande OCH tänkande folk"?

"Oavsett social bakgrund"?

Oavsett var de bor?????

Vilka "svenskar" är det som ska förbli tänkare med DN:s hjälp?

VI??

Men visst behöver vi en tidning? .. säger Maken som inte tycker om förändringar.

Vi har alltid haft det .. men, varför ska vi ha det NU? .. säger jag. Och framför allt .. vill du betala 1.846 kr mer för att bli ständigt uppdaterad om vad som händer med Slussen och få sämre service än de som bor i stan?

Och där står vi nu. Är det värt att betala 5.894 kr för att ha något bredvid kaffekoppen på morgonen? Något som för det mesta beskriver en helt annan verklighet än den vi lever i?

Men egentligen så ska vi väl vara tacksamma över att vi inte bor utanför Skellefteå i Mellansel eller Bredbyn. För de som gör det, får betala 2.908 kr MER än huvudstadsbon om året, för att "förbli ett läsande och tänkande folk .. och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor".

Dvs .. 6.956 kr per år för att en person från Bredbyn eller Mellansel ska få "möjlighet att följa vad som händer i världen och kunna delta i debatten om viktiga samhällsfrågor".

Expressen verkar ha drabbats av en moralisk härdsmälta?

Jag trodde att botten var nådd när tidningen anlitade den sk Researchgruppen för att kunna vara både polis, domare och bödel om de kunde ertappa någon med att besöka SD:s sajt Avpixlat och visa prov på minst lika dåligt omdöme som tidningen själv visar i jakten på klick.

Människor som hävt ur sig grova rasistiska kommentarer dömdes till en offentlig  Golgatavandring .. tillsammans med sina familjemedlemmar .. fick mikrofoner upptryckta i ansiktet utanför ytterdörren och blev i en del fall till och med av med sin försörjning.

Vem tog ansvaret för de "stackars barnen" som Expressen så ofta värnar om .. när pappa dömdes utan åtal och utan rättegång?

Som sagt .. jag trodde att det inte gick att sjunka lägre?

Men om man verkligen, verkligen vill kräla i dyn för pengar och anstränger sig till det yttersta så går det tydligen att balansera på lagens yttersta gräns.

I går hade Expressen rubriken ..

Rubriken är sökbar men själva artikeln är borta .. någon har fått mycket, mycket kalla fötter.

Men om media .. som har, och dessutom önskar ytterligare stöd från skattebetalarna .. ostraffat ska kunna hänga ut det som samma skattebetalare förlitar sig på ska falla under läkarsekretessen och PUL, personuppgiftslagen, så kan inte tidningsdöden komma fort nog.

Det har redan gjorts försök med att filma privatpersoners dödsögonblick. Är nästa steg att gotta sig i privatpersoners sjukjournaler för att få tillräckligt med "klick" för att locka annonsörerna?

Är vi verkligen tillräckligt sjuka för att klara oss från kvällstidningarnas offentliga "rättegångar"? Eller förtjänar vi att hamna i vår tids motsvarighet till den offentliga skamstocken?

Jag hoppas innerligt att Jimmie Åkesson orkar föra talan mot både Expressen och den person på Kammarkansliet som sålde ut hans läkarintyg som "offentlig handling".

För om inte Expressens handlande prövas så kommer kanske du eller jag att upptäcka att våra egna mest privata och känsliga uppgifter blir nyheter för andra att gotta sig i, eller döma oss för.

"Vad som är förkastligt, vad som är farligt, med extremister är inte att de är extrema, utan att de är intoleranta. Ondskan är inte vad de säger om sina handlingar utan vad de säger om sina motståndare"./Robert F. Kennedy (1925-1968)

Nyheter24,

DHL,

"U-båtscirkusen är bisarr" ..

.. verkar vara en av AB:s rubriker, ser jag när jag läser SvD på nätet.

Så sant .. men vad artikeln i övrig säger vet jag inte, eftersom det är minst ett år sedan jag sist bidrog med något till tidningen.

 I och för sig är jag sorgligt okunnig när det gäller försvarsfrågor men det går inte att låta bli att reagera när kvällstidningarna kräver ursäkter från ett högre befäl när de inte får exakta platsangivelser gällande vad som bör vara "hemliga" rörelser i sökandet efter en eventuell u-båt .. eller hur man nu uttrycker sig i militära termer?

Inte heller tycker jag, i all min okunnighet, att det känns riktigt bekvämt med att en journalist flyger omkring i egen helikopter och rapporterar över sökområdet i realtid. Är det verkligen så det ska gå till?

Om alla länders media arbetar på samma sätt så är det väl enklare att följa twitterflödet eller googla till man hittar någon idiot som rapporterar om u-båtsbesättningens göranden och låtanden på facebook?

Eller vem vet? Om någon .. Niklas Svensson, kanske .. verkligen, verkligen anstränger sig så kanske någon av besättningsmännen på u-båten är ute på nätet och chattar och kan ge en liverapportering om hur mångfalden bland besättningen ser ut när det gäller perspektiv och kön? Jag har förstått att det är en fråga som är brännande aktuell för bl.a Miljöpartiet i samband med den här kränkningen av svenska vatten.

För alla andra länder måste väl ändå vara lika naiva som vi? Eller?

Att media styr politiken står väl klart för de flesta. De journalister, debattörer eller politiker som inte rättar in sig i ledet stigmatiseras, bestraffas och avrättas på Twitter på ett sätt som får Lundsbergs kamratfostran att framstå som ömsinta kärleksbetygelser.

Hela landets politik formas med tanke på hur media ska reagera eftersom det är politikernas egna karriärer och försörjning som står på spel. Att betala tv-licensen är numera som att gå med i facket .. ett ofrivilligt bidrag till ett på förhand utvalt politiskt block.

Vi har fått en valrörelse som resulterade i en regering som av någon anledning inte ansåg att det behövdes någon som helst förberedelse för att regera .. media hade ju redan krattat manegen, så då var det ju bara att showa loss och fylla Ladan med de skatter som inte skulle drabba "den vanlige knegaren"

Vilken blåsning!

Och se bara på fiaskot med "osynliggörandet" och hatet mot Sverigedemokraterna.

Något är naturligtvis fel i samhället när en så stor del av väljarna väljer vad de övriga anser vara rasistiskt och främlingsfientligt. Men då är det inte särskilt meningsfullt att bemöta det med hat, förakt och fientlighet, utan att först ha försökt hitta anledningen och lösningen på det som är ett problem för så pass många.

Hade våra makthavare gjort det så hade vi sluppit hatet, våldet och vuvuzelorna. Men media tjänar mer pengar på att uppmuntra hat, förtal och utfrysning än samförstånd och lösningar. Hat säljer och genererar pengar till tidningar som riskerar att utplånas, så det måste premieras .. hur äckligt är inte det?

Vrålande, maskerade aktivister blir bättre på bild än välkammade politiker på väg in i ett förhandlingsrum.

Om vi ser främlingsfientlighet och rasism som en sjukdom så bekämpar media det folkliga missnöjet/symptomet med hat, hot, förminskande och stigmatisering .. vilket skrämmer skiten ur de folkvalda och ger bränsle till ökat folkligt förakt och missnöje som får symptomet att växa ytterligare vilket i sin tur genererar fullständigt befängda och lögnaktiga anklagelser, vilket ger mer bränsle till det folkliga missnöjet och större feghet hos de folkvalda, vilket till slut gör att större delen av befolkningen förlorar förtroendet för både journalisterna och politikerna.

Men ingen har överhuvudtaget försökt närma sig ursprungsfrågan och försökt förstå vad det är de missnöjda väljarna egentligen säger? Rubriken är ju redan skriven av AB och Expressen.

Nu har kvällstidningarna fått försvaret att böja ryggen och be media om ursäkt.

Offentligt .. inför hela världen?

Jag skäms.

Media spelar och de som vill vara inne i värmen hoppar, dansar och krumbuktar sig för att visa att de är lydiga och rättrogna.. Vi ska hata och hata rätt på kommando, välja på kommando, tycka på kommando, frysa ut och mobba på kommando och våra myndigheter ska anpassa sig till medias behov av nyhetsrapportering ... med rätt sorts nyheter.

Hat, förtal och stigmatisering är vår tids mediabränsle?

Någonting är åt helsike fel i vårt land just nu. Eller som någon skrev på Ledarsidorna .. Sverige 2014 är inte längre en nation utan ett masspsykotiskt tillstånd.

DN, DN, DN, Expr., Expr., SvD, SvD,

Jens Tyckerier, Ledarsidorna, Fnordspotting, 6mannen, 6mannen, Maria Skiddi, Motpol, Cornucopia,

Carolas ilska mot Runar ..

.. var rubriken på löpsedeln utanför Statoil när jag stannade och tankade i går. På nätet hittar jag ingen ilska bland Expressens rubriker och på Carolas egen blogg poängterar hon att hon skyr media som pesten för att slippa blir feltolkad.

Blir jag nyfiken? Tar jag första möjliga chans att gratisbläddra i ett tidningsexemplar när tillfälle bjuds?

Tyvärr så måste jag erkänna att det gör jag.

Och som vanligt är det en tunn soppa som kokats på andrahands-ilska från "personer nära stjärnan". Någon direktilska har Expressen inte lyckats locka fram.

Gissa om jag är trött på den här sortens "nyhetsrapportering" och då är väl min trötthet bara en västanfläkt jämfört med hur måltavlan för alla påståenden, löpsedlar, rubriker och spekulationer måste känna sig.

Göran Greider skriver om behovet av "kritisk folkbildning kring medialandskapet" och presenterar 6 punkter som dagspressen ska uppfylla "för att åtnjuta ett slags demokratiskt driftsstöd", Jan Helin på Aftonbladet, av alla människor, skriver om "vikten av att respektera pressetiken och aktivt verka för att utveckla den i ett nytt medielandskap" och jag har tappat förtroendet så till den milda grad att jag nätt och jämt orkar läsa deras ansträngningar.

Framför allt störs jag av Jan Helins avståndstagande från  det sämsta hos engelsk press och de exempel på förakt för pressetiska regler som de visat upp under de sista åren .. samtidigt som jag minns bilderna på hans egen tidnings journalister som stod i skogen och drägglade över photoshopade fejkbilder föreställande kungen för 30 år sedan, som såldes till högstbjudande av en yrkeskriminell "nattklubbskung".

Jag begär så lite när jag köper en tidning.

Först och främst vill jag att det jag läser ska vara sant och faktabaserat. Att journalisten ska ha besvärat sig med att fördjupa sig i ämnet och helst ha lämnat sin bekväma stol framför datorn för ett besök i verkligheten.

Jag vill inte ha gissningar, som grundar sig på uppgifter från anonyma källor i någons närhet, som uttrycker de känslor som personen i fråga .. kanske .. har, och jag vill inte upptäcka att jag ofrivilligt medverkar till att sprida något som journalisten hoppas ska bli en sanning om läsarna .. dvs jag .. reagerar som det är tänkt.

Det vore också trevligt om det gick att skilja på sak och person .. men det känns som en orimlig begäran.

Jag tror att det är omöjligt .. men tänk ändå om det som är bra tänkt i politiken, kunde debatteras efter förtjänst och inte dissas bara för att det kommer från "fel" parti/partier och om ekonomiska åtstramningar, som följd av en global ekonomiskt kris, kunde förklaras på ett sakligt och tydligt sätt, i stället för att framställas som illvilliga påhopp från "fel" politiker.

 Det känns lika pinsamt varje gång som jag reagerar, letar efter egna uppgifter och upptäcker att jag blivit förd bakom ljuset.

Jag vill helst slippa krönikörer som skriver plågsamt tillrättalagda krönikor där de skildrar sina egna putslustiga tillkortakommanden för att visa att de är "precis som alla andra" .. när de i verkligheten lever priviligerade liv som inte har den minsta anknytning till medelsvenskens vardag. Debattartiklar författade av en elit, som kommer från samma verklighet som ovanstående, som har som mål att tala om hur jag ska leva, tänka och tycka .. klarar jag mig också bra utan.

Jag skulle också känna mig hemskt tacksam om någon såg på mig som en tänkande varelse som inte lever för att klicka på Klickmonster eller vill ha rubriker .. som enbart är rubriker utan innehåll .. avsedda för att få mig att lätta på plånboken.

Om jag köper en kvällstidning känner jag mig alltid lurad. 

När jag prenumererar på de två största morgontidningarna gör jag det inte för att jag känner förtroende för det jag läser utan för att ha något att läsa till kaffet som kanske är aktuellt och eventuellt är något så när med sanningen överensstämmande

.

Om jag däremot vill bilda mig en uppfattning om något som jag är okunnig om eller vill fördjupa mig i, så läser jag bloggar och debattinlägg författade av vanliga människor .. det Göran Greider kallar "medborgarjournalistiken". Fördelen med det är att jag kan ställa frågor, kommentera och väga samman alla olika uppfattningar till något som jag kan acceptera som en rimlig sanning".

Lite ärlighet, lite verklighetsförankring, lite fakta, lite respekt, lite självinsikt och ett mycket bredare perspektiv .. det skulle göra stor skillnad.

Som det är nu är tidningarna för det mesta bara ett otroligt dyrt underlag för kattlådor, djurvattenskålar och som tändmaterial när jag vill tända en brasa att sitta framför och tänka själv.

SvD,

Säg det i bilder och inte i ord?

I kampen mot tidningsdöden verkar det som om Aftonbladet tänker använda sig av det nyskapande greppet att helt ta bort det skrivna ordet och ersätta det med lättfattliga bilder med ett BUDSKAP.

Budskapet ska uppenbarligen vara extremt tydligt och få betraktaren att genast uppsöka RÄTT parti och tänka RÄTT tankar .. samt rusa till närmaste tidningshandlare för att kunna komma i åtnjutande av nästa "tankeväckande" bild eller filminslag.

Efter att ha sett hur den gamla trista journalistetiken som hämmat det fria bildflödet stegvis ersatts av Klickmonstret, Schulman Show, annonser, Hanna och Amanda, bildextra i stället för text, starka bilder med knapphändig text, annonser, Klickmonstret igen, SE Lill Babs nya telefon, annonser, annonser, köksmaskinen alla drömmer om, se Zlatans (elaka) blåsning, läsarnas bilder, film på hemlig knarktunnel .. så är jag inte förvånad.

Däremot så vill jag gratulera Elisabeth Ohlsson Wallin.

Jag erkänner att jag till en början inte förstod syftet med budgetkonstverket föreställande kungen, pizzan och la Camilla och att jag ifrågasatte samarbetet med socialdemokraternas Daniel Swedin.

Dumt av mig. För nu förstår jag att det handlade om att bygga en framtid som rubrikillustratör på NYA textlösa Aftonbladet.

Tänk bara vilken besparing!

Redaktionen kan skäras ner till en tecknare, en klipp- och klistra konstnär, Daniel Swedin, Lena Mellin och Jan Hellin. Plus grabbarna på SPORTBILAGAN .. förstås. Konstnärligt klipp- och klistraverk utförda av en KONSTNÄR kan ju faktiskt illustrera vilken rubrik som helst i yttrande- och tryckfrihetens namn utan att kändisen eller politikern varken behöver fotograferas, intervjuas eller ens utföra handlingen!!

Det här nya greppet får gamla hederliga blaskor som MAD att lysa som seriösa, journalistiska storverk.

Bloggar: den sjätte mannen, småförtretligt

När jag sitter i bilen ..

.. längre stunder, så brukar jag lyssna på P1. Det beror inte så mycket på att det är en fantastisk radiokanal utan mest på att jag blir så förtvivlat trött av musik.

Förmodligen beror det på att jag inte får ut så mycket av musik mer än att jag sover gott till den. Av någon anledning så finns det bara två sorters musik som får mig att reagera på ett eller annat sätt, det ena är irländsk folkmusik som ibland rör mig till tårar och så .. pinsamt nog .. riktigt ålderstigen amerikansk rock/pop(?) från 50-talet. Jag blir löjligt uppiggad av låter som Oh! Carol, Wake up little Susie, The Great Pretender, Peggy Sue, Stupid Cupid och Johnny B Goode .. även om jag sällan vet vem det är som sjunger.

Men i P1 talar man om de mest udda ämnen. Ett tag var jag ute på vägarna ungefär samtidigt som de sände ett jätteintressant program som hette "Pengar". Jisses vad det ämnet kan täcka .. testamenten, korruption i Ryssland, pensioner, aktiesparande och helt vanlig hushållsekonomi i olika varianter. Jag var trollbunden och det hände att jag satt kvar i min parkerade bil och lyssnade färdigt innan jag .. något försenad .. rasslade in där jag borde ha varit lite tidigare.

I dag talades det om tidningsdöden. Ack ja, de stackars människorna som vigt sina liv åt att förmedla "sanningen" till okunniga medborgare, de har det inte lätt i dag när det finns hur många sanningar som helst tillgängliga på nätet för alla att ta del av.

När jag lyssnade handlade det om Dalademokraten, en fristående socialdemokratisk tidning, och de hade det minst sagt pyssligt med lönsamheten. Två tredjedelar av personalstyrkan var varslad och det talades om att börja samarbeta med konkurrenten Dalarnas Tidningar som gav ut ett antal tidningar i området.

Ett praktiskt samarbete alltså. Inte alls ett samarbete när det gällde Dalademokraternas profil som en tidning sprungen ur arbetarklassen och inget samarbete alls när det gällde den politiska profilen. Men ett av de stora problemen var att tidningens prenumeranter .. arbetarklassrötterna .. höll på att dö ut och med dem själva förutsättningen för tidningen. Jag fick höra en äldre man .. en av dem som höll de kvarvarande journalisterna med mat för dagen .. tala om att han inte klarade sig utan sin dos av Göran Greider. Rörande, men frågan är hur Göran Greider ska klara sig när den mannen och hans jämnåriga säger upp prenumerationen för gott?

Lösningen för tidningen som hade vikande annonsintäkter, sjunkande antal prenumeranter och läsare var tydligen att satsa på ett ännu tydligare socialdemokaratiskt budskap, mer debatt och samhällsbevakning och kulturjournalistik och rensa bort lokalrapporteringen från lokala idrottsevenemang, marknader och andra lokala event, samt göra drastiska besparingar på .. hm .. något annat?

Det lät intressant .. en tredjedel av nuvarande personal skulle göra en dramatisk insats inom politiken, skapa debatter, bevaka rikstäckande samhällsfrågor och satsa på kulturjournalistik som inte berörde det trista och ointressanta lokala kulturlivet?

Jag kommer att följa den NYA Dala Demokraten med spänning efter det här programmet.

Särskilt med tanke på hur de andra, och mycket större, tidningarna handskas med samma problem.

I dag har Expressens pappersupplaga ett helt uppslag plus en helsida om Åsele med anledning av att de har Sveriges fetaste befolkning och ett helt uppslag om Bröllopsfesten i Luxemburg, där en för mig helt okänd arvstorhertig(???) gifter sig i helgen och så kan jag läsa om att Joachim Linborg, 44, har betalat 26.000 kr till Barncancerfonden för att äta lunch tillsammans med 15 av sina vänner och Camilla Läckberg.

Det fick mig att fundera på vem jag skulle vilja äta lunch med?

Det finns jättemånga kända och intressanta människor som jag skulle vilja träffa .. men lunch? Roligast vore väl att få möta dem på deras arbetsplatser och se vad de gör .. och hur?

Jag kunde inte komma på en enda som jag verkligen skulle vilja samtala med över en bit mat. Men .. puh .. så kom jag på EN.

Göran Hägglund skulle jag vilja ha ett enskilt samtal med. Bortsett från att han är omvittnat trevlig och rolig så har jag tusen och en frågor just till honom .. och alla börjar de med "Varför?" eller "Varför inte?".

Expressen har också en helsida om hur jag kan bli lyckligare på 20 minuter genom att använda 6 beprövade metoder och genvägar i lycka.

TJUGO MINUTER??

Jag kan bli lycklig på 0,3 sekunder .. det är inga problem alls, det behövs väldigt lite.

Mitt problem är att jag lika fort kan bli olycklig .. men det nämns inte alls av lyckoforskaren Filip Fors?

Jag tror att jag kanske måste återkomma till de här genvägarna om jag hinner? Däremot så hoppas jag att jag slipper höra talas om fler arvstorhertigar.

Men det verkar som Expressen .. och Aftonbladet också, om man får döma av nättidningen .. har nalkats problemet med vikande upplagor på ett helt annat sätt än Dala Demokraten?

Märkligt nog verkar det som ingen sysselsatt sig särskilt mycket med att fundera på vad människor egentligen skulle vilja läsa och varför de ratar det som serveras nu?

SVT, SVT, Expr., AB,