Var och en har sin egen sanning.

Det är alldeles omöjligt att googla sig fram till Sanningen med stort S och nu för tiden är det lika omöjligt att bilda sig en egen uppfattning genom att läsa svensk medierapportering. Men .. tack och lov .. så finns det människor, med så gammaldags värderingar som heder och moral, som dessutom drivs av ett så stort engagemang att de delar med sig av sina insikter, helt kostnadsfritt, på nätet. Utan dem skulle den politiska gräsrotsdebatten förtvina och dö.

Själv läser jag, bland många andra, Johan Westerholms Ledarsidorna.se och i dag har jag anmält mig som prenumerant för att se till att jag även fortsättningsvis kan göra det.

Gör det du också, vi behöver människor som utför den granskande journalistik som numera är ett minne från en svunnen tid när det gäller de stora "nyhetsförmedlarna".

För bara 30 kr i månaden får du ta del av Johan Westerholms sanning och de faktauppgifter han bygger den på. Stämmer den inte överens med din egen får du ändå en bra plattform för att kunna väga den mot andras påstådda sanningar och har du dessutom modet att ifrågasätta den sanning du tagit del av kan du kanske till och med få ta del av skribentens korta stubin och bli medlem i den grupp som hotas med blockering på grund av felaktiga ordval.

Det är lite uppiggande och roande det med, tycker i alla fall jag .. även om det då kanske skulle kännas frestande att reflexmässigt blockera prenumerationskostnaden.

Johan Westerholm har funnits bland mina bloggfavoriter i fem år, det han skriver har varit förutsättningen för att jag ska kunna få en så bred bild av politiken som möjligt och även om jag reagerat negativt eller ställt mig frågande några gånger så kan jag varken vara utan hans engagemang eller hans bild av sanningen .. som ibland stavas med stort (S).

30 kronor i månaden är en krona om dagen. Som jämförelse kostar Aftonbladet Plus 39 kronor i månaden och tro mig .. jag tvingades betala för den tjänsten när jag bloggade på AB:s bloggportal .. du får betydligt mer och högre kvalitet på det som Ledarsidorna.se levererar. 

Nu låter vi prenumerationen på DN löpa ut, ..

.. den är ju redan betald även om den senaste inbetalningen föregicks av diskussioner om vi egentligen borde betala för den sortens journalistik som tidningen ägnat sig åt efter det att Peter Wolodarski blev chefredaktör för två år sedan.

Aftonbladet slutade vi köpa för flera år sedan och det är nu nästan två år sedan vi slutade läsa den på nätet.

Prenumerationen på SvD blev en nätprenumeration som det är tveksamt om vi anser det är värt att behålla även om det finns starka ledarskribenter som vill se verkligheten ur olika perspektiv och det enda som lockar med Expressens nättidning är också några enstaka modiga krönikörer som törs stå för en egen åsikt utan att samtidigt ta heder och ära av någon oliktänkande.

Debattprogrammen och samhällsjournalistiken på SVT/SR var engagerande och intressanta .. för länge sedan. Rätt många år sedan faktiskt. Nu är meningsutbytena lika förutsägbara som deltagarna och i de fall partibeteckningen "glöms bort" är det lätt att hitta den på Google för den som orkar titta. 

Det gör inte vi numera.

Från att ha varit en familj som var storkonsumenter av de traditionella medierna tvingas vi  numera söka helheten och någon slags sanning, genom att läsa alternativa media, följa utländsk press samt de diskussioner som spontant uppstår på bloggar och twitter.

Hur kunde det bli så här?

För mig var den första spiken i kistan drevet mot Sven-Otto Littorin. Att en etablerad tidning kunde få krossa en enskild person .. låt vara att han var minister .. genom att publicera ett hopkok på rykten, skvaller och påståenden utan att på något sätt kunna bevisa att det fanns någon sanning bakom sörjan .. det blev en chock. En soppa på en spik .. utan spik .. hälldes över en människa som var chanslös när en tidning utsåg sig själva till både åklagare, domare och bödel.

Men jag får väl säga som våra politiker .. jag var kanske naiv när jag hade respekt för journalistyrket.

Men både naiviteten och respekten försvann när skrönan om de vägda blöjorna gjordes till en sanning som sedan blev en krönika där en av ledarskribenterna medgav att de visserligen visste att det var en lögn .. men lögnen var för bra för att de skulle kunna låta bli att publicera den.

Den sista lilla resten av hopp om att allt handlade om enstaka feltramp dog när några "journalister" beskriver hur de träffar en yrkeskriminell man på en skogsväg och tittar på fotografier som de sedan köper och .. trots att de vid det laget visste, det läsarna genast upptäckte ..publicerade tidningen de photoshopade "bevis" som blev huvudnyhet på löpet. "Bevis" som snarare förstärkte misstanken om att hela artikeln och boken den grundade sig på också var en lögn.

Och så kom då Researchgruppen och blev avlönade och hyllade av hela journalistkåren när begick de övertramp och olagligheter som journalisterna själva inte ville smutsa ner händerna med.

Vanliga människor med ett i och för sig inte så förfinat språk .. och en del med förfärliga åsikter .. fick betala med socialt utanförskap och arbetslöshet medan åklagarna, domarna och bödlarna i form av ansvariga chefredaktörer och journalister ostraffat korkade upp en flaska till, långt från läsarnas vardag.

Där började jag bli rädd. Känna oro för min familj och för mig själv.

Den som skriver anonymt gör det ofta av en anledning. Det finns många fullgoda skäl .. någon har skyddad identitet och kan inte delta i gemenskapen på nätet på annat sätt. Någon annan har en partner eller barn vars karriärer eller liv skulle kunna skadas och någon kanske är helt beroende av stödet från en kommun, som har en helt annan partibeteckning än skribenten, vars makt och hämndmöjligheter skulle kunna krossa en hel familj.

Det har faktiskt hänt. Du skriver inte ostraffat om vad som händer i din kommun om du har något att förlora på att en högre tjänsteman eller politiker känner sig kränkt.

Den som skriver under en anonym signatur .. som jag och många fler .. skickar därmed ut en signal om att h*n anser att det finns en viss risk förknippad med yttrandefriheten. Ingen kan tolka detta som att h*n är intresserad av att hängas ut i en intervju med foton i någon av de tidningar som redan visat sitt läsarförakt. Snarare tvärtom, skulle jag vilja påstå.

Om nu en journalist ändå vill ha kontakt så finns det ett kommentarsfält att ställa frågor eller lämna kontaktuppgifter i .. något som skulle visa på någon slags respekt för personens integritet.

Vi har en pressombudsman som är ansvarig för dessa frågor. Hittills verkar han inte ha varit särskilt oroad.

Men när det visar sig att alternativ media växer på de traditionella medias bekostnad blir pressombudsmannen Ola Sigvardsson bekymrad och oroar sig över att svenskar vänder sig till sajter som drivs av politiska motiv i stället för journalistiska ambitioner .. och att .. traditionell journalistik präglas av en vilja att förutsättningslöst söka efter sanningen och göra det så gott det går. De här andra sajterna kännetecknas av att de har en politisk agenda

Läs det igen .. Traditionell journalistik präglas av en vilja att förutsättningslöst söka efter sanningen och göra det så gott det går. De här andra sajterna kännetecknas av att de har en politisk agenda.

Jag trodde först det var ett skämt .. en slags fakebook-citat. Men det är på riktigt.

Jag för min del vet precis vilka jag spontant tänker på när pressombudsmannen nämner journalistik som drivs av politiska motiv i stället för journalistiska ambitioner, och det är inte vad som brukar kallas för "hatsajter" offentligt.

Men när pressombudsmannen sedan säger .. En konsekvens av att hatbudskap och propaganda sprids på nätet är att yttrande- och tryckfrihet äventyras för alla. Yttrande- och tryckfriheten är något som vi inte kan ta för givet. Politikerna ger oss rätten att trycka och yttra oss, men kräver att vi gör det på ett ansvarsfullt sätt. Om vi inte gör det, kanske friheten inskränks ... då blir jag verkligt skrämd.

VEM avgör vad som är ansvarsfullt eller inte? Är det ansvarsfullt att samarbeta med kriminella för att tvinga fram "bevis" för att hävda en sanning som sedan bevisas vara en lögn, medan det kanske är ansvarslöst att hävda en åsikt som kanske är sann men både obekväm och direkt farligt när lögnen upphöjts till den officiella sanningen?

VEM avgör vad som är hatbudskap och/eller propaganda när så gott som allt innehåll i våra traditionella medier handlar om propaganda och/eller hån och förakt?

I dag läste jag Julia Caersar´s båda helgkrönikor .. Mardrömmen och Agendajournalisterna .. och från och med nu ska jag efter detta försöka  hålla min blogg kliniskt ren från länkar till "traditionell" media.

Och OM jag mot all förmodan skulle hitta en journalist med vidhängande fotograf skvallrande med grannarna eller krälande runt i trädgården och gloende in genom fönstren .. oavsett hur trevliga de än är i andra sammanhang ..  kommer jag direkt lägga att ner den här bloggen, byta namn och flytta till annan ort.

För som PO säger .. om vi inte gör som han och politikerna säger så "kanske" friheten inskränks.

WTF, Marika Formgren,

Ett antal kända namn i mediavärlden ..

 .. diskuterar om folket bör eller inte bör få veta "allt" när de rapporterar det som händer och sker i samhället.

De är inte ensamma om att vara tveksamma när det gäller vad svenska folket tål att läsa utan att fullständigt löpa amok, härja och släppa fram den dolda, våldsbenägna vikingen inom sig.

Det stora problemet är att de faktiskt inte äger frågan, trots att TT hänsynsfullt skickar meddelanden när de publicerar känsliga uppgifter som till exempel nationalitet på förövare eller signalement på efterlysta.

I dagens samhälle kan vem som helst få vilka uppgifter som helst någon annanstans än i "riksmedia". Vilket gör att allt "hänsynstagande" .. som syftar till att undvika att ursvenskens raseri- och bärsärkagångsarv bryter ut .. gör att den som hittar de "dolda" uppgifterna känner sig förminskad, lurad och .. fortsättningsvis .. ganska misstänksam.

"Hemsk utveckling för journalistiken att vanligt folk vänder sig till Flashback för att få fakta" .. skriver Per Gudmundson på twitter och även om jag håller med honom, kan jag konstatera att därmed fick ytterligare några okunniga veta var utelämnade fakta finns att söka.

Om de inte redan visste det efter att ha läst Lars Lindströms förhoppningsfulla krönika i Expressen där vi mellan raderna kan ana hur storslaget, upphetsande och lösnummersäljande det skulle vara om det .. äntligen .. utbröt lite rubrikskapande raskravaller även i Sverige.

Hänvisningen till de obehagliga rasisterna på Flashback och sajten Avpixlat blev därmed som en annons för dem som sökte likasinnade i det ärendet eller för dem som letar efter det som utelämnas, för att den obildade "folket" inte ska löpa amok och skada någon nödlidande stackare från något annat land.

Eftersom jag själv hör till gruppen obildat folk från landsbygden så känner jag inte riktigt igen mig när eliten diskuterar hur jag förmodas reagera om jag får för mycket fakta eller om jag tål att ta del av HELA sanningen utan att bli våldsam.

Har det alltid varit så här?

Har alla som anser sig stå över mig alltid sett mig som en del av en särskilt våldsbenägen rasistisk grupp .. skild från eliten på grund av genetiska defekter?

Elitens förakt mot "vanligt folk" blir extra tydligt när jag läser att god journalistik innebär att man ska ta ansvar för att inte argumentera i frågor där man kan få medhåll av vanligt folk.

Skulle vår politiska, kulturella och akademiska elit tro mig om jag försäkrar att jag kan hantera sanningen och/eller ett tydligt signalement utan att för den skull få en oemotståndlig lust att misshandla någon till döds?

6mannen, 

"U-båtscirkusen är bisarr" ..

.. verkar vara en av AB:s rubriker, ser jag när jag läser SvD på nätet.

Så sant .. men vad artikeln i övrig säger vet jag inte, eftersom det är minst ett år sedan jag sist bidrog med något till tidningen.

 I och för sig är jag sorgligt okunnig när det gäller försvarsfrågor men det går inte att låta bli att reagera när kvällstidningarna kräver ursäkter från ett högre befäl när de inte får exakta platsangivelser gällande vad som bör vara "hemliga" rörelser i sökandet efter en eventuell u-båt .. eller hur man nu uttrycker sig i militära termer?

Inte heller tycker jag, i all min okunnighet, att det känns riktigt bekvämt med att en journalist flyger omkring i egen helikopter och rapporterar över sökområdet i realtid. Är det verkligen så det ska gå till?

Om alla länders media arbetar på samma sätt så är det väl enklare att följa twitterflödet eller googla till man hittar någon idiot som rapporterar om u-båtsbesättningens göranden och låtanden på facebook?

Eller vem vet? Om någon .. Niklas Svensson, kanske .. verkligen, verkligen anstränger sig så kanske någon av besättningsmännen på u-båten är ute på nätet och chattar och kan ge en liverapportering om hur mångfalden bland besättningen ser ut när det gäller perspektiv och kön? Jag har förstått att det är en fråga som är brännande aktuell för bl.a Miljöpartiet i samband med den här kränkningen av svenska vatten.

För alla andra länder måste väl ändå vara lika naiva som vi? Eller?

Att media styr politiken står väl klart för de flesta. De journalister, debattörer eller politiker som inte rättar in sig i ledet stigmatiseras, bestraffas och avrättas på Twitter på ett sätt som får Lundsbergs kamratfostran att framstå som ömsinta kärleksbetygelser.

Hela landets politik formas med tanke på hur media ska reagera eftersom det är politikernas egna karriärer och försörjning som står på spel. Att betala tv-licensen är numera som att gå med i facket .. ett ofrivilligt bidrag till ett på förhand utvalt politiskt block.

Vi har fått en valrörelse som resulterade i en regering som av någon anledning inte ansåg att det behövdes någon som helst förberedelse för att regera .. media hade ju redan krattat manegen, så då var det ju bara att showa loss och fylla Ladan med de skatter som inte skulle drabba "den vanlige knegaren"

Vilken blåsning!

Och se bara på fiaskot med "osynliggörandet" och hatet mot Sverigedemokraterna.

Något är naturligtvis fel i samhället när en så stor del av väljarna väljer vad de övriga anser vara rasistiskt och främlingsfientligt. Men då är det inte särskilt meningsfullt att bemöta det med hat, förakt och fientlighet, utan att först ha försökt hitta anledningen och lösningen på det som är ett problem för så pass många.

Hade våra makthavare gjort det så hade vi sluppit hatet, våldet och vuvuzelorna. Men media tjänar mer pengar på att uppmuntra hat, förtal och utfrysning än samförstånd och lösningar. Hat säljer och genererar pengar till tidningar som riskerar att utplånas, så det måste premieras .. hur äckligt är inte det?

Vrålande, maskerade aktivister blir bättre på bild än välkammade politiker på väg in i ett förhandlingsrum.

Om vi ser främlingsfientlighet och rasism som en sjukdom så bekämpar media det folkliga missnöjet/symptomet med hat, hot, förminskande och stigmatisering .. vilket skrämmer skiten ur de folkvalda och ger bränsle till ökat folkligt förakt och missnöje som får symptomet att växa ytterligare vilket i sin tur genererar fullständigt befängda och lögnaktiga anklagelser, vilket ger mer bränsle till det folkliga missnöjet och större feghet hos de folkvalda, vilket till slut gör att större delen av befolkningen förlorar förtroendet för både journalisterna och politikerna.

Men ingen har överhuvudtaget försökt närma sig ursprungsfrågan och försökt förstå vad det är de missnöjda väljarna egentligen säger? Rubriken är ju redan skriven av AB och Expressen.

Nu har kvällstidningarna fått försvaret att böja ryggen och be media om ursäkt.

Offentligt .. inför hela världen?

Jag skäms.

Media spelar och de som vill vara inne i värmen hoppar, dansar och krumbuktar sig för att visa att de är lydiga och rättrogna.. Vi ska hata och hata rätt på kommando, välja på kommando, tycka på kommando, frysa ut och mobba på kommando och våra myndigheter ska anpassa sig till medias behov av nyhetsrapportering ... med rätt sorts nyheter.

Hat, förtal och stigmatisering är vår tids mediabränsle?

Någonting är åt helsike fel i vårt land just nu. Eller som någon skrev på Ledarsidorna .. Sverige 2014 är inte längre en nation utan ett masspsykotiskt tillstånd.

DN, DN, DN, Expr., Expr., SvD, SvD,

Jens Tyckerier, Ledarsidorna, Fnordspotting, 6mannen, 6mannen, Maria Skiddi, Motpol, Cornucopia,

Dåliga Nyheter!

Om sju månader lite drygt är det val och politiken har väl aldrig tidigare varit så meningslös som nu.

Precis som avsett känner jag mig, som de flesta andra i min grupp av fullständigt betydelselösa medelklassmänniskor, osäker och vilseledd i den nyhetsrapportering som sköljer över oss för att piska upp ett missnöje över samhället som det ser ut i dag.

Om jag får tro våra journalister, ledarskribenter och debattörer så befinner sig landet Sverige i fullständig misär?

Ekonomin är körd i botten. Ansvarslöst hanterad. Befolkningen är utsugen, övergiven och riskerar att hamna i fattigdom och hjälplöshet .. trots att världen utanför våra gränser beskriver Sverige som att .. "Sverige är ett av världens mest framgångsrika länder", när det gäller inflation, BNP och budgetunderskott, som grad av koldioxidutsläpp, politisk stabilitet, inkomstfördelning och hur mycket medborgarna litar på varandra"?

En journalist liknar förhållandena i den privata äldreomsorgen med den sovjetiska Gulagarkipelagen och ett otal debattörer, journalister och krönikörer skildrar landet som ett rasistiskt helvete och en plats där kvinnor lever under ett outhärdligt förtryck och en bottenlös diskriminering. De svenska männen ska vi inte tala om .. eller så är det det som vi måste göra .. med hjälp av särskild utsända feminister på särskilda feministiska home partys i våra egna hem?

Vår skola är en katastrof .. om man lägger fokus på problemen och bortser från framgångarna .. och barnen/ungdomarna bör iföras tvångströjor och under ekonomiskt hot tvingas kvar tills de presterat det som de bör prestera. Men, naturligtvis, med full frihet att kommunicera med vänner, bekanta och oroliga föräldrar, uppdatera sig på twitter och facebook under lektionstid .. för annars missar de kanske viktig privatinformation.

Regeringen tar inte ansvar för våra medborgare, ylar journalister som vill byta regering. ALLA far illa och särskilt illa far de som har andra regeringar som inte heller tar ansvar för sina medborgare som då vår regering inte heller tar ansvar för? Och vill händelsevis de andra ländernas regeringar ta ansvar för sina egna medborgare så protesterar "de som för debatten" högljutt och anser att det ska väl vår regering göra eftersom det andra landets medborgare har åkt hit.

Och om jag åker till det andra landet och hamnar i svårigheter så bör vår regering ta ansvar för mig också, eftersom jag egentligen hör hit fast jag rest dit?

Med den logiken så bör regeringen .. oavsett vilken .. ta ansvar för alla människor så att de slipper besväret med att åka hit?

Det svenska folket är totalt värdelöst, vet inte sitt eget bästa, kan inte ens rösta fram rätt låt i Melodifestivalen, är rasistiska, tar för få guld i OS, äter fel, tänker fel, lever fel och är ogina, inbundna, handlingsförlamade, hjälplösa, rädda, genusomedvetna, lata, obildade .. lägg till det som saknas .. och bör styras med en stark hand från LO eller någon annat maktlysten organisation.

Annars går vi under. Annars rasar välfärden. Annars dör våra äldre i vanvård, misär och överfyllda blöjor. Annars får vi ingen vård om vi blir sjuka, ingen hjälp om vi blir arbetslösa och ingen kvalitetsmedveten underhållning från SVT.

Mörkret faller över Sverige och jag kan banne mig inte förstå varför människor köar för att komma hit??

Om man läser tidningarna vill säga .. men det finns en annan verklighet som inte får plats där.

Så det som plågat mig mest under de här åtta åren med Alliansregeringen är det som skett med svensk media. Visst finns det lidande, utanförskap, problem, felaktigheter och fullständigt vanvettiga politiska beslut .. men det fanns det före år 2006 också och ingen skrev om vad som skulle kunna lösa de problemen då heller.

Alla människor har särskilda områden där de kan säga att det verkligen VET hur samhället ser ut. Ingen kan beskriva verkligheten inom missbruksvården som en missbrukare, ingen kan skildra vardagen i sjukvården som en sjuksköterska eller läkare och ingen ser problemen tydligare i barnomsorgen än de som arbetar där.

Det finns områden där jag VET att mediarapporteringen har varit falsk och så hårt vinklad att den passerat gränsen för lögn i åtminstone en kvällstidning. Det typen av journalistik skadar människor mer än något politiskt beslut. Den skadar också dem som tror, röstar och upptäcker att de får betala mer för mindre.

"Media är världens mest kraftfulla väsen. Den har makten att göra den oskyldiga skyldig, och den skyldiga oskyldig, och det är makt. För media kontrollerar massornas sinnen" .. sa Malcolm X (1925-1965) .. vilket gör att vi bör använda vårt eget omdöme och leta efter fakta INNAN vi går i taket och skriker oss hesa på grund av en lögn.

För när det kommer till kritan så är det faktiskt vi som bestämmer, eller hur? "The media's power is frail. Without the people's support, it can be shut off with the ease of turning a light switch. " .. sa Corazon Aquino och så är det, utan oss har media ingen makt!

Om vi är lika försiktiga och omsorgsfulla när vi köper nyheter som när vi köper bil eller bostad .. så skulle rätt många journalister bli arbetslösa. Eller få nöja sig med att försöka skapa makt i sina egenskaper som miljö- eller vänsterpartister.

För det måste helt klart vara något avgörande fel med den politiska journalistiken när jag .. som ändå är intresserad .. tycker att det känns både roligare och mer meningsfullt att städa i vårt ogenomträngliga och oöverskådliga "städskåp" där dammsugaren för länge, länge sedan förlorade sitt utrymme, än att ta del av de senaste utspelen?

 Är det förresten någon som vet vad det är för konstig mojäng på den här bilden? Jag hittade den längst ner i en större låda med andra svårsorterade grejor där jag också hittade spikar, skruvar, muttrar, vred, låskolvar och diverse prylar och pruddelutter inom avdelningen hemsnickeri?

"Om journalisters trovärdighet var börsnoterad skulle bara dåliga affärsmän köpa aktier!"./Thomas Uhrskov

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Expr., Expr.,

Mördande enögdhet plus en levande landsbygd är en ..

... kombination som lätt skulle kunna ruinera mig.

Med tanke på det enögda och hårt vinklade debattklimatet som verkar ha kommit för att stanna så är det nästan som att jag har blivit berövad något som jag alltid tagit för givet. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det .. frihet? delaktighet? respekt? .. men jag varken vill läsa eller tror på det som jag tidigare var så villig att ta del av.

När jag läser Peter Wolodarskis ledarkrönika och Peter Forsmans bloggpost på Internet Sweden samt en del av reaktionerna, så känner jag bara en enorm trötthet och en lika stor tacksamhet över att jag valde att inte publicera min egen bloggpost i ämnet.

Men i likhet med många andra så skapar min känsla av att ha förlorat något, ett behov av att kompensera mig med något annat. Det spelar ingen roll med vad .. huvudsaken är att jag får något som kan tjäna som belöning och bekräftelse av mitt eget värde.

Då är det rent av katastrofalt att den känslan infinner sig en dag då de kreativa människorna i min lilla verklighet drar igång en "gemensam runda" av något slag. Ibland är det "Kulturrundan" eller "Konstrundan" eller "Ortens julrunda" eller så är det som i dag .. "Ortsrundan - en kul tur i bygden".

I verkligheten är det en tur mellan skolor, församlingshus, hembygdsgårdar, gårdsbutiker, folkets hus och små butiker i hemmiljö. Lite av varje alltså .. och vid första stoppet klarade vi oss helskinnade utan att köpa något alls .. vilket är en prestation när det gäller mig som nästan tycker det känns oartigt att gå ut ur lokalen tomhänt.

Men vid nästa stopp så möttes vi av en fiolspelande geting som var drygt en meter hög och då blev jag så lycklig att jag helt tappade kontrollen. Denna underbara smidesskulptur var dessutom till salu .. men tyvärr så saknade jag de hundratusen som den skulle ha kostat mig.

Men nu sitter jag här och känner mig bekräftad, sedd och belönad i alla fall.

Och lätt stressad!!

För ett av inköpen var inte direkt genomtänkt även om det var absolut nödvändigt eftersom jag inte kunde tänka mig att låta någon annan få möjlighet att köpa denna dyrgrip.

En röd plyschsoffa från den tid då de verkligen visste hur glamour såg ut! Nu har jag en vecka på mig att åstadkomma ett tillräckligt stort utrymme i det rum som med lite tur ska bli glamourens hemvist i mitt hem. Min egen walk in closet!!

Så blev det också lite kläder från den tiden då socialdemokrater var "riktiga" socialdemokrater och svenska folket inte var kränkt, sjukt, stressat, utbränt eller missnöjt. Och så blev det en liten jacka från Odd Molly som jag glömde fotografera men som jag kanske kan lägga in i morgon?

Från den gamla goda tiden alltså .. när det som publicerades i tidningen aldrig ifrågasattes och politikerna sågs som kompetenta och kunniga. Inte som nu när väljarna ska köpas med hjälp av svartmålning av motståndarna utförd av utvalda journalister och orealistiska och otidsenliga löften som färre elever i klassrum som inte finns, undervisade av lärare som inte heller finns och högre pensioner till pensionärer som kan rösta NU på bekostnad av pensionerna till de yngre som ändå inte bryr sig .. förrän det är för sent?

Samt högre sjukpenning i stället för mer individuellt anpassade bedömningsgrunder än den kollektivt fastställda fysiska arbetsförmågan.

Den här blå urnan/vasen har jag ingen aning om varför jag köpte?? Men kanske symboliserar färgen hopp eller längtan??

Om nu någon tar sig för pannan och undrar om jag inte har den minsta lilla ordning på ekonomi så kan jag berätta att hela kalaset landade ordentligt under 2000 kr. Vilket i och för sig var rätt oplanerat!

AB, Expr., Expr., SVT, SVT, SVT,
Johan Westerholm

Ja, det var väl bara en tidsfråga ..

.. innan Thomas Bodström skulle dyka upp och lyckliggöra svenska folket med sin specialistkompetens, antar jag. Och om Claes Borgström kravlar sig fram och instämmer i kören så blir jag nog inte heller förvånad .. det är nästan alltid samma människor som vill ha del av strålkastarljuset när media fått igång ett riktigt lönande drev.

Eftersom jag just nu själv kravlat mig upp ur sängen efter ett dygns febermardrömmar så känns det som om jag blivit förflyttad tillbaka till år 2010 igen?

Ledarsidorna frossar i främlingsfientlighet, rasism och sverigedemokrater, journalisterna tar formliga gyttjebad i avståndstagande formuleringar, specialistkommentatorerna upprepar sina mantra, Bodström är som sagt på plats och Jan Helin syns på bild när han gillar lika.

Allt i ungefär samma ordalag som år 2010?

Eller vänta nu? Han gillar inte lika .. han taggar #dethärärmittland. på ett sätt som känns amerikanskt, känsloladdat och ger visioner av barnkörer och fiolstråkar.

Ah .. det är vackert, eller hur? Jag blir nostalgiskt och slutar här, för varför ska jag hålla på och upprepa mig när jag kan återhänvisa till en insändare som skrevs när media frossade i SD-rubriker förra gången och till en fråga som ställdes till Jan Helin i samband med "Gilla lika"-kampanjen?

"Efter Sverigedemokraternas, (SD), nyvunna inträde i riksdagen pratar alla om invandrare.

Redan tidigare pratade vi om invandrare, men debatten lär snart ta fart igen: Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centern - samtliga riksdagspartier lär nu på nytt börja prata om invandrare.

Alla pratar om invandrare.

Om, om, om.

Men väldigt få pratar med invandrare.

Vad som behövs är ett forum för samtal mellan generationer, bakgrund och färg. Ett forum för nära umgänge. Tänk så mycket gott ett "hej" gör. Och en konversation med någon."

Det här är delar av en insändare i SvD:s papperstidning september 2010, signerad Jasenko Dervisic. Det som följer är en kommentar och ett svar från AB:s chefsredaktör Jan Helins blogg vid samma tid:

Fråga från Leif .. Jag vet inte vilken planet redaktören bor på. Själv bor jag i ett område med många invandrare och det är allt annat än en Sörgårdsidyll det vill jag lova. Självklart skall man inte dra alla över en kam. Fakta är dock att vi 2009 tog emot drygt 100 000 människor, det vill säga som en medelstor svensk stad. Flertalet kom från Irak, Somalia samt Afghanistan. Flertalet är analfabeter, man klumpar ihop sig med sina landsmän, vilket jag kan förstå, i enklaver där man inte behöver lära sig svenska eller hur Sverige fungerar. Jag erbjuder redaktören att byta boende med mig en månad, antar att han bor i innerstan eller ett "svenskt" villaområde.

Jan Helin

19 september 2010, kl 09:40

Hej Leif. Jag bor i ett villaområde som är lika homogent som de enklaver du beskriver. Vi hålls ihop av att vi jobbar mycket, lägger sjuka pengar på bilar och resor, har fina trädgårdar som vi inte hinner sköta och kan varenda avsnitt av Solsidan. Det är vanligt i hela världen att människor som är lika vill bo nära varandra. Och ofta är det saker som jobb och intressen som gör att man gillar varandra. En del gillar bara de som är av samma etnicitet som en själv. Jag är inte så upprörd över det. Jag är upprörd över de som menar att just deras svenskhet måste gälla för alla. Så menar till exempel Sverigedemokraterna. Därför gillar jag olika.

Lägg märke till den fluffiga formuleringen i det fetmarkerade stycket. Jan Helin har inga problem med att människor med samma etnicitet "klumpar ihop sig med sina landsmän" på trevliga, trivsamma ställen som till exempel Rosengård eller mysiga flyktingförläggningar .. gärna olika men inte nödvändigtvis tillsammans?

Människor som är lika vill bo nära varandra och om de inte är lika, bör de då bo så långt från varandra som möjligt för att inte påverkas av varandras särart, är det så han menar? Jobb och gemensamma intressen gör att vi gillar varandra ... och om Jan Helin har jobb och gemensamma intressen med sin lilla "Solsida" är det då bara dem han "Gillar lika" i #dethärärmittland.?

Eller vad menar karln?

För mig osar det här bloggsvaret fördomar i minst samma klass som dem han fördömer i sotsvarta rubriker i sin egen tidning, både då och två år senare.

Och nu går jag och lägger mig igen och hoppas att någon hittat något annat att skriva om när jag vaknar igen.

Lite uppmärksamhet borde läggas på att vanliga människor som du och jag är instängda, skräckslagna och dör, nu när Israel åter går till angrepp mot befolkningen på Gazaremsan. Förhoppningsvis kommer någon på att det är en angelägnare nyhet än att tre berusade män i för stora kostymer plockar upp järnrör vid en byggarbetsplats?

Dagens citat .. "Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet. Motsatsen till konst är inte fulhet, det är likgiltighet. Motsatsen till hopp är inte uppgivenhet, det är liktgiltighet. Och motsatsen till liv är inte död, det är likgiltighet."/Elie Wiesel

Expr., Expr., Expr, Expr., AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN,

Sanna Lundell, Johan Westerholm